Dagen som igår var....

.....började som så många andra dar med en morgon.
Vi körde snoozemorgon i väntan på att soptippen skulle öppna efter lunchuppehållet 10.30.

Vi skulle hem en sväng, bara en snabbis så jag räknade med att vara ute på stugan halv tolv.
Ja, tjena!
Behövde en lugn dag då jag trots min robusta fysik har drabbats av Makens förkylning. Eller det kan ju vara någon annan sorts förkylning, vad vet jag, men närmast till hands är ju att beskylla Maken för detta faktum.

Vi fick vänta på tippen.
Oj, vad ovanligt *ironisk*
Det är märkligt så många stolpskott och senadrag som samlas på tippen. Otroligt.
Vi hamnade bakom en som inte fick upp spännbanden på sitt släp. Han slet och drog, sjutton spännband hade han spänt för att vara på säkra sidan, då ett spänn hade räckt.
Bredvid oss stod en modell äldre med sitt fulla släp. Med ett förbryllat uttryck vände han sig till personalen stup i ett med frågor som berörde varje litet föremåls kommande containertillvaro. Rest eller Brännbart. Plast eller Glas?????
Efter varje svar så lullade han fram till den rätta containern med sin lilla kopp och återvände till släpet med två miljoner diverse föremål, och vi suckade så lastbilen darrade.
Då kom personalen till hands, dom svärmade kring hans släp och snabbt röjde dom av hans grejer.
Då öppnade han bakluckan.
Suck igen..

Då var en framför oss stående bil klar och körde av rampen. Då körde han med spännbanden fram till metallcontainern, och vi såg vår chans, bytte fil och var helt plötsligt först.
Två minuter och vi var klara att köra därifrån.
Då började vi ändå inse att vi inte skulle hinna till nästa ställe före tolv och deras lunch trots vårt avancemang på tipprampen.
Nå, hem i flygande fläng.
Inhämta informationen som ska stå på våra saltströmmingsetiketter och iväg igen.

Dom var på lunch.

Vi åkte till fik ett, nix inte en ledig stol i sikte.
Samma på fik två.
Jäklar!!
Då for vi och tog en ostburgare och sen iväg till etikettmakaren.
Han var inte där.
Hm, det var väl då ett jäkla troll till att vara upptagen och flänger mellan uppdragsgivarna så vi får vänta ytterligare tänkte jag medans jag dolde min brist på tålamod.

Han kom till slut och vi fick vår etikett stajlad och lovat att få dom före helgen.
Och det får vi säkert, för annars får dom ingen saltströmming av oss före deras semester som börjar till helgen *lömsk*
In på affären och sen ut till båthamnen.
Jag for ut till stugan för att vila innan vi skulle fara till våra kompisar. En timmes vila (jo, man tackar) och Maken ringde för hämtning i båthamnen.
Jag for iväg.

Då hörde jag nåt litet mjukt dovt ljud! *mystisk bakgrundsmusik hörs*

Ni kanske minns att jag berättade att förra sommaren körde jag på en sten så jag halvt flög ur båten, motorn stannade och jag med hjälp av vågorna kastades mot ännu mera stenar, och jag ringde Maken storgråtande?
Vi fick ju köpa ny propeller till denna sommar.
Den gamla var väldigt trasig, och det är tänkt att Maken ska laga den så att vi har den i reserv.

Tänkte vi. Och det var bra tänkt visar det sig.

För....

Nu har jag gjort det igen.
Jag skulle gena under en liten gångbro, vilket vi alltid gör utom i extrema lågvatten.
Jag körde precis som jag brukade, jag flöt in under bron.
Ett mjukt ljud hördes. Inte så det märktes i båten, bara ett dovt litet ljud. Inte som förra sommaren då det tjongade över hela fjärden...
Satan i gatan, en stenjävel tänkte jag.
Och när jag sen gasade inne i båthamnen insåg jag att det nog var en sten för hela båten vibrerade.
Berättade för Maken som inte trodde mig utan bara smålog så där manligt mot kvinnligt vimseri.

Vi hälsade på kompisarna och beundrade deras på en vecka ommålade hus. Jättefint. En snygg grön färg tycker jag, trots att jag själv är så gammelmodig att jag gillar mest falurött.
På väg ut var det mindre trevligt.
Maken insåg att det nog vibrerade iaf.
Vi fick köra i krypfart hela vägen till stugan.
Han trimmade upp motorn för att beskåda fenomentet och se där.... ett helt blad borta! Puts väck!
Jag censurerar bort svordomarna över racklet som finns idag och allt elände som säljs under finfina omdömen.

Det gick rätt fort sen vi kommit hem att byta och fixa till propellern för vi hade ju ett extrablad, Maken körde som en vettvilling kors och tvärs för att trimma in den igen.
Och jag kan bara tänka mig vad som skulle ha hänt om jag kört på en sten på samma sätt som ifjol.
Helt obrukbar båt hade det blivit.
Det är ju aldrig bra att köra på sten som ni kan förstå, en stål blir det ju ett hack i, medans denna plast rycker bort hela vingen, jäkla skitpropeller..
Nå, det blir ny propeller igen då.
Tack för den passningen.
Som att sommaren inte är dyr nog *suckar djupt*

Nå, nu är det ny dag.
Jag har en stugdag med Lugnet som förtecken.
Är ganska risig, ont i öronen och halsen.
Hostan rosslar och får min kropp att gråta, och som om inte det räckte-nu börjar snoret bildas också *suck-snörvel-host och aj i hals och rygg*

Tja, det är mitt liv så här bakom flötet *ger en vink om min titelbild*