Jag pillrar fortfarande ;)

Var på återbesök igår hos tandläkaren.
Han gav mig ok, nu ska andra halvan av penicillinkuren få verka och sen får vi se.
Har ju en tid hos min vanliga tandläkare den 5:e augusti för lagning av ett hål, men jag passar nog den åtgärden men käken bör röntgas och undersökas efter denna kur.

Annars är det varmt.
Med betoning på jäkligt hett..
Igår var det molnigt från lunch och resten av dagen, 25 grader ute resp inne.
Vi kämpade ner innetempen till 23 innan vi la oss. Maken hade myrkryp och har sovit endast från kl.4.

Idag är det lite soligare och återigen 25 grader!
Jag pallar knappt sådan värme. Allt klibbar och jag orkar inget.
Nu får jag ju inte direkt sola (fast det gör jag ju ändå inte) så jag lyder doktorns order och skyr solen som pesten.
I solen är det väl 67 grader.
Det blåser dock friska vindar.
Fast från "fel" håll, från vår synpunkt sett.
Bakom holmen blåser det kraftigt och när jag skjutsade Maken iland så gick det ganska höga vågor.
Sådär så att man blir genomblöt när man kör... passagerare sitter torra och fina.
Kaptenen sköljs med vatten hela tiden.

Jag borde bli rädd. Jag som var så båträdd när jag och Maken träffades...

Nu tjuter jag av glädje!
Nu när det är så varmt så är det en lisa för själen att bli blöt om kläderna. Jag snackar Svalka!

Sen har jag ju tjutit av skräck också, kommit iland hysteriskt gråtande, helt säker på att vi just lurat döden med en hårsmån.
Det har vi dock knappast gjort.
Fast jag har kört ensam i mycket starkare vindar och högre vågor.
Det var ganska hemskt.
Riktigt jäkligt hemskt om sanningen ska fram.
Maken ringde stup i ett för att kolla att jag kommit ut helskinnad och inte kapsejsat på vägen.
Snörvlande kunde jag meddela att jag levde och att jag minsann ALDRIG i livet skulle göra en sån båtfärd ensam.

Det har jag gjort trots allt.
Jag är en fena på båtkörning.
Förutom vissa smärre stenpåkörningstillfällen, som knappt är värda att nämnas *ironisk*
Maken ringde idag också en stund efter att jag skjutsat honom iland, jag hade ju kommit ut helskinnad och då tillade han att han tycker att jag blivit mer feg och rädd nuförtiden.
Jag håller med.
Att köra på en sten så det tjongar i skallen, motorn stannar och allt blir kaos är otäckt.. Att sen då se att det farit flisor från propellern är dock en sak.
Att nästa gång köra på en sten så man knappt märker det annat än ett svagt dovt ljud, och sen märka att båten knappt går att köra för att en hel vinge fallit till botten är en helt annan sak.

Jag är rädd att göra något misstag med denna propeller. Det är hela saken. Jag får panik när jag ska lägga till vid vår nya fina kaj och gör helt virriga tilltag bara för att jag är rädd att smälla i någon sten och bli utan båt sen.
Nå, vi ska byta tillbaka till gamla propellern och då blir jag nog lugnare *hoppas hoppas* ;)

Idag ska vi nog till vår lokala båthamn, granne med vårt hus, hemma i byn. Dom har lite uppvisningar i skoter och vattenskoterkörning på öppet vatten, lite hopp med skotrar och sånt. Det ska serveras lite öl och hamburgare.
Vi tänkte bevista denna show.
Dock bilvägen då vi i ilska sagt upp båtplatsen *flinar illmarigt* och inte kan köra båt dit.
Kan bli intressant.
På vårarna ser vi ju skoteråkning över öppet vatten (till skoterhandlarnas ilska) och nu får vi se det sommartid.
Intressant ska det bli.

Ha det gott alla därute...

Fridens!