Sydde fanskapet upp och ner!!

Igår var jag på kursen. Nu var det helt plötsligt sex nya killar/karlar där så det blev mycket repetition och inte så mycket nytt.
Men det blir. Mycket pluggande lär det vara, det är ju en stor yrkesutbildning så det är ju vad man kan vänta sig.
Vi ska börja med att rätta kurser, där ska man plussa och dra ifrån det ena efter det andra och det blir lurigt, så lurigt att jag blir matt av blotta tanken.

Därför varvar jag ner med min enkla sömnad.
Tänkte sy en liten sminkväska idag.
Sagt och gjort.
Jag skar mitt tyg och quiltade lite, sen sydde jag ihop och gjorde foder med en ficka....
Och det var ungefär då, när jag skulle sy på kantband och blixtlås som jag insåg att jag sytt själva ytterdelen uppochner.
Det är fint.
Särskilt när man har tyg med text.
Jättenajs att vända den upp och ner för att läsa vad det står.
Inte.

Nå, jag blev inte arg eller irriterad för det inte.
Jag är en timid varelse.
Inte kände jag vredens tårar och inte bet jag ihop för att inte vråla rakt ut.

Inte jag inte.

Nej, jag beskådade underverket. Kastade det mitt i prick i skräpkorgen, tog nya tygbitar och började om.
Utan ett ord eller minsta paus (kanske det där med pausen är lite underdrivet för jag sitter ju och bloggar just under den pausen jag inte behövde) så log jag bara lite lätt, gnolade lite på en visa och började om.


Och harmonin i mitt sinne var obefläckad....



*eller så var det så att jag blev förbannad, knep ihop pga att Maken hade besök nere i köket, men stampade ner för att ta mig en tekopp och vila från det satans eländet, kanske var det så, kanske det behövdes för ens kunna ta nya tag och börja om, kanske var det så- jag minns knappt den lilla bagatellartade händelsen längre...*