tisdag 3 november 2009

Tack för alla hållna tummar!

Det funkade.

För jag lever och har fått bort roten till det onda *moahahaa*
Det var en ruskig rot att slita bort men bort kom den.

Fick lugnande.
Pytt säger jag, inte fan funkade den det minsta.
Bedövningen tog iaf bra.

Nu känner jag mest en molande smärta samt en hunger som är starkare än smärtan. Var så nervös i morse att jag inte fick i mig ett jota.
Nu blir det älgköttfärssås och hemlagat potatismos. Mumma för mun och mage.
Maken vispar mos just nu.

Ville bara tacka för alla tummar som hållts för mig och sen ska jag ligga och tycka synd om mig resten av kvällen ;)

Najtinajt!

2 kommentarer:

  1. Då kan jag iallafall släppa den ena tummen; håller den andra för en annan bloggböna. Kram!

    SvaraRadera
  2. jag kan tycka synd om dej med om du vill, det är ett elände med tandis....

    storkram te dej!

    SvaraRadera