fredag 29 maj 2009

Vad stuglivet går ut på!

Mitt stugliv (3-4 mån/år) går ut på slippa-åka-hem-överhuvudtaget. Detta är en princip som är lite knepig. Jag trivs hemma, för att inte säga att jag älskar mitt hem. Det är trångt, det är opraktiskt men det är hemma.
När stugsäsongen börjar så händer något märkligt. Det är en mysko känsla som liksom väller över mig så fort jag går över stugtröskeln, ro. Då vill jag på liv och död INTE hem alls. Inte ens för att hämta grejer jag glömt. Försöker då manövrera Maken till att hitta dessa prylar när han är hemma vilket är nästan dagligen, med lite olika resultat.

Ibland måste jag hem. Ovillkorligt. Det ska tvättas ibland, det är min grej. Få ihop rätta grejerna i tumlaren och hänga vissa saker är för svårt för Maken.
Han kan bygga hus, renovera alla sorters motorer, han kan uppfinna saker och han är otroligt händig. Sköta tvätt är dock helt omöjligt.
Vilket jag för länge sedan genomskådat, han vill inte. Som ett barn som ser föräldrars svaga punkter gör även män det. Om dom sköter något dåligt innebär det att "dom inte kan".
När han hänger tvätt så hänger han t.ex t-shirtarna så slarvigt att det är en skrövlig boll när den till slut har torkat. Han kan hänga den på galgen på sniskan, så att man har två putmärken -ett mitt fram det andra mitt bak. Jättefint? inte värst.

Så jag drar mig hem för tvättningen. Går ganska bra. Det knepiga är att jag direkt vill ut igen. Helst lite före direkt. Så jag tar den blöta tvätten med mig ut och hänger därute istället.
Jag handlar på vägen ut och sen när jag landat vid kajen är det rofyllda tillbaka.
Har också mer egentid på stugan. Maken är iväg och racklar varje dag, båten ska ses till och hemma är det alltid något jox han ska göra. Passar mig superbra.
Och han också.

Iår har vi lite projekt på stugan. Vi ska bygga ny kaj (läs Maken, jag är bara tyngd vid kapning och skruvning) och ett nytt rökeri.
Jag gillar när det är lite projekt därute också.
På måndag drar vi. Japp.
Ska på fotvård och sen bär det iväg *längtar*

Dock blir första veckan utan bredband. Vi har dock fixat ett avtal så vi får internet därute, nu med bloggberoendet i beräkning så klarar jag mig inte. Inte på långa vägar...
En vecka ska jag väl klara?
Ärligt?
Ok, jag får väl åka hem och kolla bloggar då *googlar igen på 12-stegsprogram för bloggisar*

5 kommentarer:

  1. Utan dig en vecka????
    Är du tokig människa?
    Men visst fungerar din mobil??
    Säg ja säg ja säg ja!!!

    SvaraRadera
  2. Vad härligt det låter med livet i er stuga. Där kan du tydligen konsten att riktigt koppla av. Du verkar ha funnit "ditt smultronställe".

    Och strunt i att maken inte kan tvätta då. Han har säkert något annat han är bra på...

    SvaraRadera
  3. Låter så himla skönt med ron. Känner likadant med vår stuga, men sista åren har vi inte kunnat vara där några längre sammanhängande perioder pga av tonårsdöttrar som ska hit och dit och vill vara kvar i stan och ska jobba och träffa kompisar mm

    SvaraRadera
  4. Underbart med ett smultronställe där man kan släppa vardagen!

    SvaraRadera
  5. Annika, yes mobilen funktionerar gott!

    Anna, Maken är bra på mycket. Dessvärre inte alltid hushållsmässigt, vilket jag skulle vilja.

    Nilla. Jo, många har det som ni. Jag är lyckligt lottad som trivs så bra där.

    Snäckan. Vårt smultronställes vardag är underbart härlig! Även en vardag känns helgig ;)

    SvaraRadera