Vissa förlustar sig i London medans andra städar skrymslen..

Japp, Maken roar sig i London, lämnar mig här hemma ensam och ledsen.
Eller ledsen och ledsen, det skrev jag bara för att poängtera orättvisan i vissa beslut.

Jag har städat skrymslet. Det är okej att applådera nu för er som inser det storslagna i det dådet.
Skrymslet är ett litet utrymme under vår trappa, former known as bathroom. Otroligt att det varit en toalett och dusch, men så är det. För femton år sen så utmynnade gammeltantens krämpor i en handikappanpassning av vårt hus så att det blev ett riktigt badrum (utan snedtak) och en liten alkov att sova i (numera datarum).
Denna handikappanpassning gjordes av en byggfirma i samarbete med kommunen.
Jag undrar vilka jeppar det var som byggde och vilka som godkände bygget.

Dom har byggt ut, håll i er nu, ca 1,25 m längs en halv sida. De flyttade ytterväggen så att det blev en ny innervägg och på så sätt blev vardagsrummet mindre och de fick en liten sovalkov. Resten av halva sidan blev badrum. Ett litet badrum men ändå fullt fungerande.
Sen ett litet krux.
Hela helsiket satte sig.
Det blev en ås längs golvet, där ytterdelen sjönk ganska mycket.
Vi fick ju göra om golvet i datarummet, isolera lite mer då det var så jäkla golvkallt, men framför allt för att få ett slätt golv.
I badrummet har det naturligtvis också satt sig. Duschar man längre än det tar att blöta kroppen så rinner vattnet ner mot ytterväggen. Det är en fin liten sak av en byggfirma att lämna efter sig.

Nå, åter till skrymslet. Det är alltså ett f.d toa + duschrum och alltså finns avlopp som visserligen luktar lite men det har vi fixat nu.
I detta skrymsle har vi kattlådorna. Vi har två ganska stora lådor som kissarna använder, detta för att slippa trassla sig in dit varje dag och rengöra.
Vi har jättefin (och dyr) kattsand som klumpar sig jättebra.
Vi har två katter som anser att täcka över skiten det gör vi på sommaren, då tar instinkten över och då grävs det sagolikt länge.
Inte hemma.
Där kan man gräva en fin grop att pinka i, det kan man göra så att lite sand hamnar på golvet, det gör ingenting. Ibland kan man låtsas gräva lite efter också och då kan man låta överflödet hamna på golvet istället för att täcka det man lämnat efter sig.
Tycker katterna.
Inte jag.

Vi har ett spillrör som vi inte vet varifrån det kommer. Vi har ett gammalt hus som är lite mystiskt, det går rör lite här och var, och ingen vet riktigt var dom kommer ifrån eller vart dom går. Ett spännande hus med rörproblem, snart väntar golvupprivning och nydragning av rör som förhoppningsvis inte blir stopp i varje dag.
Detta spillrör droppar. Ibland rinner.
Därför har vi en liten glasslåda under.
Ibland blir den full.
Och rinner över.
Då rinner det på sanden som alltid ligger på golvet. Då blir det cement. Och luktar.
Maken har lovat i några år att åtgärda detta genom att sätta på en slang som får gå ner till avloppet. Jättebra i teorin, sämre i praktiken då det inte blir av.

Nu är skrymslet skurat. Jag har kastat ut hinkvis med vatten, klorin och såpa. Skurat och donat. Nu luktar det maskrospelargonviol och såpa. Detta för att Maken ska kunna försöka få på en slang och leda undan vattnet. Han är makalöst kräsen och hatar att vistas i närheten av en kattlåda.
Nå, nu är det gjort.
Ryggen tyckte det var lite väl arbetsamt att städa ett skrymsle, därför strejkar han. Ryggen alltså.
Har legat resten av gårdagen, sovit sisådär, ätit piller, försökt äta mat och ligger nu också.
Det är livat att ha en taskig rygg.
Omväxlande.

Jämfört med en Londonresa iaf.
Maken lovordar London, han är supernöjd och tycker det är jättefint där.
Kul för dig säger jag då, som en snäll och lydig hustru.
Innerst inne svär jag lite lagomt mycket.

Vad vore väl London jämfört med att skura hus och skrymslen.
Inget alls.
Förutom alldeles alldeles.... underbart.



Nu blir det spännande att se om någon använder ordet maskrospelargonviol för att hitta till min blogg. 
Jag måste jobba för att få bort fistfucken och hårdporren från söklistan.