Flera dagar av älskog

... har vi inte haft ;)
Jag har mensliknande elände i gång. Det känns kul. Spiralen har jag ju haft i två månader och sist var det så här knepigt i början. Vi får väl se.
Efter många år utan mens så har jag blivit bortskämd.

Nå, Maken är hemma, han har varit helt slut efter allt han gått i det engelska landet. Det verkar ha varit en fantastisk resa och han har redan beslutat att vi ska åka dit igen nästa vår. Alltså han och jag. Bästa reskompisen är ju förstås Hustrun, den stora kärleken. Det där sista har han inte sagt men jag förstår ju att det är så.

Ser ni Freddan ? Freddy Mercury i en musikal om Queen. Korrigerar mig själv där, Freddan var såklart inte med då det är lite problem med det då han inte lever längre.

Den var enligt Maken och hans kompisar underbart bra, och högljudd (inte riktigt svenska regler där inte)

                                      

Åka till en engelsk by vill jag också. 

Se en by vid havet ungefär som programmen på 8:an och uppleva byatmosfär.

Imorgon tas beslutet.
Om vi ska begära fortsatt undantag eller om vi ska avrätta det kustnära småskaliga fisket.
Vi fick mail från Eskil Erlandsson (lantbruksministern) igår, det lät inte som om vi kan vänta oss några för oss goda nyheter imorgon.
Det finns några svenskar som befinner sig i riskzonen vad gäller dioxingränsen, därför bör vi slopa detta fiske och döda en hel näring men samtidigt så är det ju viktigt att vi kan köpa tobak i närbutiken. Jävla skitland börjar vi bli. Vi törs inte förbjuda något som mängder av svenskar dör av varje år (tobak och alkohol) för att vi var vår rätt att välja om vi vill röka eller dricka, men fisk som ingen blivit ens sjuk av utan bara fått goda egenskaper från ska vi kunna förbjuda. För att man rent teoretiskt kan bli sjuk om man får i sig stora mängder.
Det är ynkligt.

Annars är allt ungefär som vanligt, förutom att jag sovit som en stock då jag nu sovit i sängen igen. Att vara mörkrädd är lite onödigt tycker jag. Men ändock en sanning för mig.
Sen att vara planerare och igångsättare verkar det vara många mer än mig som är. Det känns skönt. Synd bara att jag inte är gift med en avslutare, eller att bästa vännen är avslutare så kunde vi ju samarbeta.
Himla synd. När alla saker bara blir yttepytteuppstartade men inte ens går att snabbavsluta.

Jag har sagt upp mig från en förening, quiltföreningen som jag själv var med och startade. Det gav för lite. Och tog för mycket. Jag orkar inte engagera mig i föreningen längre, och då ger det ingenting, man bör vara med på alla träffar för att inte missa så mycket som mönster, tekniker och sånt så därför slutar jag.
Jag slutar med allt lapptekniskt i kombination med föreningsliv.
Åtminstone tar jag en jäkligt lång paus.

Maken stöttar mig förstås, han sa något klokt tidigare i vinter och det var att jag har aldrig sytt så lite som jag gjort senaste åren. Och det är sant. Föreningen gav mig inte energi som jag väntat mig, snarare tvärtom.
Jag bör nog vara med i någon slags junta istället, där man träffas några stycken och handarbetar om man vill. Mycket folk gör mig virrig, jag har svårt att koncentrera mig och blir tröttare pga detta.

Det känns rätt skönt när beslutet är taget. Nu ska jag bara ta det lugnt, ägna mig åt Maken innan han åker igen nästa vecka och ladda upp inför den städning jag då ska utföra. Både uppstartning och avslutning av städprojekten har jag tänkt mig utföra då. Då ska anden känna sig stark och köttet ska hänga med.

Jag ska förresten på kurs på måndag, livsmedelskurs tillsammans med andra i fiskebranschen. Känns sådär, ganska jobbigt att vara igång en hel dag men det får gå det med.