I had a dream

Jag hade en gång en dröm....
Och den drömmen den var igår, men det var för länge sen så länge sen... svara mig nu, vad drömde jag, jag bara undrar.. vad drömde jag?

Jag ska sluta svamla nu. Det är sant att jag hade en dröm, en speciell dröm som det borde vara lag på att man skulle komma ihåg. Men det är inte lag på det. Ännu. Därför kommer jag inte ihåg den.
Jag minns att jag drömde i drömmen, jag drömde en titel på min kommande bok, det var en sån klockren titel att det sa pang i drömmen. Allt stod klart. Jag hade storyn klar, titeln klar och alla huvudpersoner. Det sa klick.
Jag blev lycklig när jag vaknade från drömmen i drömmen (jag sov alltså fortfarande, jag drömde bara att jag vaknade) och allt var glasklart fortfarande. Jag skrev ner titel, karaktärernas namn och innehållet i punktform i ett kollegieblock. Jag var lycklig. Jag kände att detta var Mitt genombrott, min chans till lycka och jag somnade glatt om igen ( i drömmen).

När jag vaknade på riktigt kom jag ihåg drömmen flyktigt, däremot ingen titel, story eller personer. Allt sådant var borta, bara en dyning av demens fanns kvar. Det fanns längst ut på tungan, titeln, och jag visste att bara jag kom ihåg titeln skulle jag komma ihåg resten.

Tror ni jag kom ihåg det?
Nää, precis. Jag har tänkt mycket på den drömmen men icke en pusselbit har jag skådat när jag skådat i mitt inre drömliv. Jäkla skit.

Låter ju bra, men om man inte kommer ihåg drömmarna då. 

Eller gäller det bara dagdrömmar kanske?

(bilden framgooglad och lånad från nätet)

Nå, det är bara att släppa författardrömmen och ta tag i skurhinken igen. Mitt liv som det ser ut just nu. Jag går och skurar i köksskåpen, jag är nästan klar. Det är inte så mycket att hurra över men jag är nöjd med dom skåp jag tar varje dag.

Särskilt när jag blev så ofärdig efter min spänstiga promenad. Det står klart att efter en spänstig promenad kommer sanningen ikapp, jag försökte gå ut igår men varje stavtag skar i axlarna så jag avbröt innan jag kom ut från gårdsplanen. Benen var ömma och stela, ryggen ond och det värkte i axlarna.
Samma gäller idag, men jag har iaf tagit några köksskåp även om det inte var på ett tympligt sätt, det var inte med lätthet jag tog mig ner i golvnivå och garanterat inte med lätthet jag tog mig upp. Kassaskåpsliknande var min smidighet.

Sen har jag tandvärk också. Kanske dags för tredje varbildningen på ett år? Insert Dubbelsvordom here..

Pysselfarmor, jag har inte gått ner mina 33 kg genom att visa en stark karaktär och avstå från godsaker, jag har opererat magsäcken och tack vare det gått ner i vikt. Nu vet du det, jag har bantat hundratals kilon genom åren men dom sista åren har jag inte lyckats gå ner ett enda, bara upp. Då tog det slut. Både orken och hoppet.