Jubel i busken blandat med ett steg fram och två bak

Som sagt, ibland är det ett steg fram och två bak.
I onsdags så fick vi ju strömavbrott som skadade vår inspelningsbara boxermottagare. Sen dagen därpå lyckades jag få igång den av någon förunderlig anledning. Glädjen var stor. Jag såg på flera av mina favoritprogram som jag spelat in inför denna ensamma tid.
Jag var supernöjd och ringde Maken och sa att vi sparat in två tusen spänn, kanske mest pga att jag hade visat mig vare ett tekniskt geni, lite av ett underbarn som bara klickat omkring och till slut ordnat en pangsuccé.

Sen fredag var den död igen. Superdöd. Samma igår, jag provade åtskilliga gånger men själva inspelningsbara delen var död men även tvkanaldelen funkade med varierande resultat, ibland gick det ibland inte.
Jäkla skit.
Jag ångrade att jag inte sett allt jag hade inspelat mäpan (medan) jag hade chansen.

Imorse skulle jag bara testa och se om vanliga kanalerna gick att se, för det gjorde dom inte igår. Ingen fara för det för jag kan ju sätta in kortet direkt i tv´n samt att vi har en boxer uppe som jag kan ta i nödfall.
Döm om min förvåning då det nu går att se på det inspelade igen. Märkligt va. Och jäkla irriterande när den är så nyckfull, säkert är det som med alla tekniska prylar, tekniska bekymmer, lite som med en dator som låser sig.
Vi har bestämt att vi måste köpa en ny, så här kan man ju inte ha det, man kan inte lägga ner två timmar på att slå på och av, bryta ström, ta ur kortet, svalka grejerna och greja för att få igång fanskapet, och då bara för att se på tv.

Men nu har jag planer på att ha igång apparaten hela dagen, så att jag får se det viktigaste som jag vill se. Sen får resten dö om det vill. Bara jag får se mina avsnitt som jag sparat inför denna tid.
Nog om detta.

Annars har jag städat något köksskåp varje dag, börjar se slutet. Idag har jag tagit badrummet och känner mig nöjd för klockan är ju bara 11.
I fredags var jag och tog en promenad, den var så himla härlig. Jag tog lilla rundan (som är lång för mig) och allt gick så lätt, det märks att jag tappat över 30 kg, det gick lekande lätt.
Jag studsade fram med mina stavar, jag nästan flöt fram och jag antar att det stod folk och stirrade förundrat och beundrande på min uppenbarelse där jag susade fram. Jag väljer att anta det.
Lite svid i ena tån bara och lite trötthet i händerna och axlarna.

Väl hemma så ropade grannen in mig på fika. Där satt jag i flera timmar, det var jättetrevligt. Ryggen var ju ond som vanligt men när jag skulle gå hem så märkte jag en viss stelhet i benen också. Lite av typen järnspett.

Och sen gårdagen och idag...
Ajajaj. Jag har träningsvärk i benen, värk i axlar och överallt. Sen visade ju svedan på tån att det var en fin och fullmogen blåsa som växt till där. Nu har den med hjälp av nålstick gått ner och börjat läka fast. Tänkte ta en kortare promenad idag, det går långsamt och gör ont men en kortis ska jag gå.
Senare.

Nu ska jag ordna mig något att äta, jag har bestämt mig för att göra en insats för att äta bättre. Jag är ju så yr nuförtiden att jag måste ringa läkaren till veckan. Undrar om vikten gjort att jag nu äter för mycket blodtrycksmedicin? Eller näringsbrist? Fast jag har ju ätit så här i ett halvår men yrseln har kommit senaste månaden. Det är obehagligt att vara yr så fort man ställer sig upp. Huvva.