Ninnananinana ninanananina

Ja, inte att jag är så jäkla glad men nästan att jag trallar eller nynnan där jag far fram.
Fast bara nästan.

Vi har deklarerat idag, jag och revisorn. Det var skojigt. Mäpan jag och revisorn har deklarerat så har Maken kört ner till Sundsvall. Ja, inte att vi har deklarerat under hela den tiden som det tar för en Make att köra en fullproppad lastbil ner till Sundsvall (deklarationen tog bara 1,5 timme *viskar*) men jag har ändå varit lite nyttig.
Deklarerat och tagit några köksskåp. Duktig kicka.
Som belöning hämtade jag ut ett paket som inkommit just sekunden innan jag äntrade affären, sex finfina pocketböcker hade jag fått. Så himla najs.

Fast vi får ju betala en del förstås, i momspengar. Det är mindre najs, men väl lite väntat. Jag är så himla duktig på att bokföra.
Fast ändå inte.
Jag har gjort fel hela tiden *viskar så att inte storebror hör*, fast det skyller jag på revisorn. Jag har ju bara påbörjat det han startat. Men likväl gjort fel. Så nu börjar det nya livet. Bokföringsprogram och rätt kontering blir ju mitt nya mantra för detta år. Nu jäklar ska här bokföras.

Dom ringde från bokföringsföretaget, alldeles nyss gjorde dom det. Dom frågade om jag behövde någon starthjälp men det sa jag att jag inte behövde, jag kämpar själv sa jag.
Det har jag också gjort.
Jag har startat upp fanskapet. Bokföringsprogrammet alltså. Det tog en timme. Bara för att jag inte hade riktig grund att stå på först men det fixade jag själv. Jag är så himla duktig.

Då kom kruxen. Dom kom i sån rasande fart att jag blev så matt att jag var tvungen att gå och vila. Hjärnan protesterade över den överbelastning det innebar att försöka vända skutan rätt.
Tja, turligt nog är det ju gratis support och en fri timme till att starta upp på.
Den behöver jag.
Fast inte idag.
Eller i helgen.
Jag tror jag kan behöva timman möjligtvis på måndag. Eller efter påsk när jag nu känner efter. Jag undrar vad jag svarat om dom ringt efter det att jag startade upp bokföringsprogrammet. Förmodligen något helt annat. Varit lite mindre kaxig om inte annat.
Nå. Nu är det helg.

Jag saknar Maken.
Vi var ut och åt igår. Vi åt Friendship på Elegant i Kalix, dom har så himla god mat. Jag åt så jag rullade ut, men till Makens glädje så är det jag inmundigar inte så mycket att han fick halva min portion också. Vi blev båda mätta och nöjda.
Nu är jag ensam. Och har ätit hemma. Ensam.

Packningen gick bra. Maken hade packat lastbilen The Tetris Style i flera dagar. Igår hjälpte jag honom med att lyfta upp och ner, upp och ner bl.a en livbåt. Vi gjorde det flera gånger för när vi ändrade lite så blev det sämre än före vi ändrade lite, så vi fick ändra tillbaka. Två gånger. En livflotte är tung kan jag tillägga, men inte tyngre än att en biffig fiskarhustru klarar av det, med böjda ben och allt.

Tur jag är så himla tymplig säger jag dessutom, för Maken behövde ett spännband som låg tre rader bingar längre in och då skuttade jag upp som en liten spindelapa och ålade mig sexigt in så långt jag tordes, sen använde jag min griptång till att fiska fram spännbandet. Förut för 30 kg sen hade jag varit direkt otymplig. Men det var då, före mitt fysiska tempel blev mer tympligt och smidigt.
Eller nåt.
Jag är då sagolikt tacksam över att min framfart på bingarna inte filmades för då hade jag varit tvungen att förneka, förneka, förneka. Att det var jag alltså. Jag är så himla lik ett kassaskåp så ni kan inte ana. Och höjdrädd.
Det blev en full last. Både inne i lastbilen och i hytten.

Tetris i lastbilen. Den blev efter fotografering ännu fullare då ett antal säckar proppades in längst bak och ovanpå på bingarna ni ser.

Kan tala om att allt är nu urlastat också, Maken fick hjälp av en lots så det gick rätt smidigt och det var ju tur då Hustrun inte kunde vara behjälplig.

Mission completed. 

Spindelapan har gjort sitt, d.v.s en superduglig fiskarhustru har åter sett till att jobbet blir gjort. Hur skulle en Make klara sig utan en rådlig Hustru som kan åla sig medelst hasning och fiska fram ett förlupet spännband och slingra spännbandet kring en av Maken svetsad mast? Det skulle aldrig han klara svarar ni då, antar jag. Då svarar ni rätt. Duktiga är ni på retoriska frågor. Alla rätt liksom.

Tetris i hytten. Fyra väskor med kläder, elektronik och diverse pryttlar behövdes packas in i bilen. Sen tillkommer sängkläder men dom glömde vi ta hem från båten så dom kommer hem nu till påsk och tvättas upp. Tills dess bor han hos en kompis.

Nu ska jag gå och ta en välförtjänt middagslur, innan jag slår ihjäl lite dötid genom att besöka bloggar och se vad andra gjort denna fredag som är idag. Sån är jag, jag sitter och knappar ner ett litet (läs långt som vanligt) inlägg och då är jag helt slut, måste vila för att orka gå ett varv runt internet och uppdatera mig om vad mina bloggvänner sysslar med.

Sitta är min ryggs fiende nr. 1.

Ha det gott alla, bloggisar och andra.

Todeloo..