Kreativ i anden, men köttet är svagt.

Nu är Maken ombord på planet som skall ta honom hem till mig.
Det är behövligt.
Jag behöver nämligen mat. Riktig mat.
Jag har bestämt mig för att bli omhuldad lite när han kommer hem. Jag är nämligen i behov av mat.
Jag har problem att äta, har dålig matlust och det känns jobbigt att gå med kravet att nu BÖR jag äta, jag har ätit för dåligt och MÅSTE äta, Nu.!

Det är inte så att jag inte kan laga mat. Det kan jag. Jag har också mat i frysen. Mycket mat.
Jag har lasagne. Köpeslasagne visserligen, den är faktiskt god om man lägger till lite ost som får smälta ner i vitsåsen. Gott med sallad till.
Jag äter sallad till allt numera, det gör jag för att jag är så jäkla nyttig i allt jag tar mig för.

Gjorde min skinkpaj häromdagen. Den åt jag av senare på kvällen, eller förnatten kanske. Med sallad. Och fick gallstenskänning. Det var roligt. Särskilt när jag var ensam. Men det gick över efter en näve piller.

Jag gjorde den riktigt matig med massor med skinka, ost, sojagrädde och ägg så det stod härliga till. Jag tänkte den var superproteinrik, jag har ju nämligen proteinbrist you know.
Däremot kunde jag inte äta den när den var nygjord, det luktade gott ett tag men sen växte det i munnen.
Jag är märklig men så är det bara.

Däremot har jag kommit på världens bästa mellanmål. En shake.
Lite hallon, sojamjölk och sojaglass som mixas blir kanongott. Och med proteiner i.
Sojaglassen är jättegod och passar jättebra att ätas som den är eller shakas till med hallon.
Ska göra lite nu.

Bilden har jag lånat på nätet men ni förstår ju att min shake ser mycket godare ut. Den här ser ut som om den möjligtvis kan innehålla någon dietshake och dom är inte goda.

Min är god. Ni får tro mig på mitt ord eller komma hit och smaka.

Jag har gjort den med skogsbär också. Då blir den mörkblå och vacker. Och god.

I morgon kommer Maken hem. Fullt med bilder har han i kameran och förhoppningsvis några små gåvor till mig. Jag har krävt gett vinkar om att jag förväntar mig lite gåvor. Ge vinkar om förväntningar är jag duktig på.

Däremot är jag sämre på att göra det jag föresatt mig att göra. Jag förväntar mig att jag ska göra dessa saker, oftast tänker jag göra det "imorgon" men det blir märkligt nog sällan så.

Jag har gjort en att-göra-lista i min finfina mobil.

Fast jag har nog ägnat längre tid till att söka bra to-do-list-appar i Marketen än jag har gjort för att kryssa bort en sak från listan.
Jag har laddat hem åtskilliga men dom flesta är så jäkla invecklade, eller för enkla.
Jag gillar listor där jag kan kryssa det jag gjort, men att det ändå finns kvar så att jag kan se att jag gjort det. En lista som bara visar vad jag ska göra känns för tungt.
En lista som visar vad jag ska göra men också vad jag gjort känns kuligare och jag kan nästan för en stund känna mig lite nyttig.

Dock lite svårt att hitta en lämplig bara, jag tror det är där själva kruxet sitter.
Hade jag bara en bra mobilapp kring to-do-listningen skulle jag få mer gjort tänker jag mig.
För jag är inte lat. Jag är trött men inte lat. Eller så är jag både trött och lat.
Kan vara så att jag både är trött och lat, men mest troligt så beror det på att jag inte har ett fiffigt formulär som visar hur nyttig jag varit och hur nyttig jag kan vara.
I en perfekt värld alltså, med appar värda namnet skulle jag återigen bli husmodern med stort H.
Jag känner det på mig.
Jag har fullt med kreativitet när det gäller att-göra listor, jag älskar att lista göromål och att skriva om dom och planera.
Sen tar liksom orken slut.
På planeringsstadiet. Det är tråkigt men ändå sant och det är till att acceptera.
Jag är kreativ i anden kan man säga.
Men köttet är svagt.

Eller nåt.