Gud va rara ni är....

.. jag blir alldeles varm när jag ser era kommentarer. Just nu kändes det extra härligt att läsa dom, nu när jag känner mig låg och ffa fet.
Att få dessa kommentarer gör att dagen går lite mindre tungt, även om jag inte riktigt kan tro allt ni skriver så är jag glad att ni gör det. Snart ska jag ha tid för både kommenterande och bloggande så det står härliga till. Tills dess får jag nöja mig med en och annan titt här och där..

Som om nu inte både fiske och fetma räcker så har jag nu en massiv urininfektion, lite så där som grädde på moset om man säger så. Känns ju skitskönt. Lite sveda, värk och odör känns ju som om det endast var detta som fattades för att göra tavlan komplett. Som att inte vanlig fiskodör räcker liksom.

Imorse hängde jag på låset på Vårdcentralen, vaggade in med mitt urin i ena handen, rusade in och anmälde mig, rusade vidare mot lab, lämnade urinet hos en trevlig labmänniska, satte mig och väntade, fick en lapp med kissfakta på, rusade vidare till sköterskan som trixade ett recept åt mig. Efter viss diskussion vill säga, sjukvårdspersonal vill nämligen inte att man talar om för dom vad man vill ha, dom vill helst att man bara tackar och bockar, samtidigt som man ser underdånig och lite dum ut.
Så ser jag inte ut.
Förutom att jag är fet och ska fopereras så ser jag avsevärt intelligent ut, nästan lite einsteinistisk...einsti... ja skit i det, lite vanligt jävla smart ut helt enkelt.

Däremot hade jag åsikter om vad jag bör äta, jag har nämligen åtskilliga gånger ätit en sort som har hjälpt lite sisådär, efter ett par veckor har jag dock fått tillbaka uvién och därför börjat om att äta medusin. Senaste gångerna har jag fått två preparat som har hjälpt betydligt bättre. Men SÅ gör dom inte på denna vc, nej här äter man sele.. nånting, och ser glad ut.

Vi enades om att jag börjar med sele...nånting och när odling är klar så ser vi ju om det blev rätt. Jag menade nämligen att om elva dar ska jag eventuellt fopereras, ifall tjockisen gått ner vad hon ska, vilket är ett frågetecken men det sa jag inte.

Så nu går jag på piller igen. En kraftig infektion sa hon, och betonade kraftig som om jag var tyngdlyfterska som gjort ett extra starkt lyft.

Varför jag rusade inne på vc var ju att jag hade tid till dietisten på Sunderby Sjukhus imorse och dit kom jag två minuter för sent, bara pga rusandet.
Där fick jag veta att jag (om jag nu får foperera mig) kan vänta mig två veckors flytande, pure och sen mos. Så två månader senare kan jag börja gnaga på en morot, men bara om jag mosat den först. Eller nåt sånt.
Skrämmer mig föga kan jag säga.
Vad som skrämmer är ju att jag gått ner så uselt, och på måndag ska jag ringa och höra vad som händer om jag inte gått ner nog....

Tills dess så dricker jag mina soppor, hade tänkt dra ner till två för att få ner kalorierna men det tyckte inte dietisten var så smart tänkt. Det orkar man inte samt att kroppen då tror att den svälter.
TROR?
Den VET ju att den svälter. Det känner jag tydligt.

Så sucka mitt hjärta är vad som figurerar i min kropp just nu. Jäklahelsikesskitfasta helt enkelt.