Oflytet fortsätter...

Har varit och vägt mig idag. Kändes jättejättekul. Inte.
Hade gått ner sex kilo på de tre veckorna, skitdåligt men ändå inte.
Har väntat hela dagen på Samtalet. Samtalet där dom säger att du din tjockis får inte foperera dig, du är för fet helt enkelt, men detta samtal har inte kommit än.

Då hinner jag långt i mina tankar. Har dom månne haft ett tjockismöte hela personalen, vad ska vi tro om patient X? Kan vi månne foperera henne eller ska hon svälta i några veckor/månader till?

Tycker ju att om jag ska förändra något så att jag ska få min foperation skulle dom ringa direkt. Knepigt om dom ringer måndag och säger att nu får du skärpa dig och gå ner fem kilo tills på onsdag. Det blir tufft i så fall. Inte så att jag inte klarar det förstås men det kan bli lite snävt med tid.

Fisket fortsätter, vi är inne i fjärde veckan och idag fick vi mycket fisk att ta hand om. Fisket har varit lite magrare än ifjol, det enda som är magert för närvarande.
Men vi kämpar tappert vidare. Sådana är vi, norrbottningar. Här klagar vi inte för minsta lilla utan spottar i nävarna och tar nya tag.
Eller nåt sånt.

Själv så gnäller jag ju aldrig. Är inte bitter, sur, vresig, hungrig, trött, ilsken och lat. Nej, bara superlativ gäller för denna kvinna i sin gyllene ålder.
Eller nåt sånt.

Fisket, fetman och foperationsfrågetecknen trippar vidare.
Nilla ska ju skriva en beige roman, vilken jag ser fram emot, men jag undrar om jag inte ska skriva en brun roman som tar upp olika foperativa frågetecken blandat med rent nonsens och lite deckarintrig.
Vem vet.
Jag älskar beige och brunt, och då kan det ju inte bli fel.
Överhuvudtaget.

Fast jag inser mina begränsningar. Att skriva en brun roman tar mycket tid. Och ork. Och jag ser ju att Nilla måste ta i med hårdhandskarna för att styra upp sitt skrivande och där har jag en yttepytte svaghet. Jag är så inte sugen på hårdhandskar.
Jag kör the latisch style. Alltså den lata stilen för er som inte är så utrikiska i era uttrycksätt.
Med lathet blir inte bruna romaner skrivna så jag lägger ner den ide´n. Precis som ide´n att ta OS-guld i höjdhopp. Det är nog inte heller min grej.
OS-guld i trappfallning är en annan femma, där ligger jag i topp tror jag. Så fort det blir en OS-gren så ställer jag upp.
Jäklar så rik jag ska bli.

Skriva nonsens och långa inlägg är jag bra på. Synd att det inte ger en massa kosing. Ger ingen kosing är nog mer sant att säga.
Jag är en fet, fattig och foperationsnödig fiskarhustru och det räcker gott åt mig.





Förresten skulle jag googla fram en kul bild på en fiskarhustru, hittade ingen men på tredje sidan av fiskarhustrubilder hittade jag sju av mina bilder från min blogg. Hm, ett skadat knä, lite stugbilder och på två katter. 
Tyckte jag var rätt kul. 
För alla som vill se en fiskarhustru får kolla in mitt skadade knä istället med sina sårskorpor. 
Vad glada dom ska bli. 
Inte.


Hehehe, skrattade djävulen som dom säger.
;)