Trött men nöjd

Idag har jag varit på visit hela dagen. Har varit till pappas sambo i grannstaden, och det var så trevligt att jag knappt kunde slita mig därifrån. Till slut var jag ju tvungen, ryggen sa stopp.
Sitta på köksstolar är det värsta som finns, rena rama ryggdödaren för mig.
Men trevligt var det.

Körde hem utan att stanna vid tygaffären, det var ett enkelt beslut när jag knappt kunde gå.
Hemma så var det soffan som gällde.
Efter ett par timmar i liggande traskade jag iväg ut till allfartsvägen och hämtade soptunnorna som dagen till ära blivit tömda. Och det var verkligen behövligt, särskilt den bruna om jag säger så.
Nämligen Trauma med stort T.

Det stank.
Efter att ha passerat den bruna tunnan häromkvällen och insett att något var mycket på tok, så öppnade jag den arma kvinnan locket och insåg att det förmodligen var något under alla maskar/larver som orsakade stanken.
Förmodligen är det någon av personalen som i höstas lagt något i den bruna tunnan, ovetandes om att vi komposterar själva. Och vi har aldrig kollat.
Tur med tömning idag alltså. Merparten av innehållet tömdes, ett antal dl krälade äckelpäckel var kvar.
Vatten, klorin och såpa klarade skivan.

Tunnan känner sig nu pånyttfödd, doftar såpa och luftas nu i vårnatten.
Den är nog lycklig.
Jag är lika lycklig jag, kräsen som jag är så känns det skönt att ha rett ut maskproblemet och dagens tillika gårdagens äckelkänslor är borta.

Jag är nöjd med dagen som varit så trevlig, jag är nöjd med att ryggen återhämtat sig till sitt vanliga usla läge och att jag snart ska få träffa Maken efter flera veckor på var sitt håll, på fredag tar jag bussen söderut.

Jag kommer att sova gott inatt.
Tunnan likaså.

Det är gott i den värld som är min.