Det luktar fis och det finns ingen att skylla på...

Jag åt långfil häromdagen. Utan att få hemska magsmärtor. Lycka. Jag har hört att mjölkproteinallergi kan "gå över" så jag har väntat på en chans att prova. Jag har fått tipset att pröva med någon månads mellanrum för att se om mitt system klarar det.

Nu provade jag. Och det gick bra.
Sen provade jag idag också. Och herreminje så jäkla ont jag fick.
Och gaser. Gaser kan göra också ont.
Jag vet.

Gaser kan lukta också. Det vet jag också.
Önskar Maken var hemma, då kunde jag ju skylla på honom.
Det är han ju inte, hemma alltså, men Hjördis är ju hemma kom jag på. Hon fes något otroligt kraftfullt när hon var en liten liten kattunge. Hon fes som en hel karl.
Det luktade som värsta människofisen, så liten hon var.
Hon la sig till rätta i famnen, slappnade av och släppte en rökare.

Kanske det är hon som är orsaken till lukten som finns omkring mig?
Jo, när jag tänker efter så är hon nog det.
För det kan ju inte vara jag.
Kvinnor fiser ju inte som bekant, eller vet ni om det bara är en skröna? Fiser kvinnor verkligen?
Allvarligt?

Möjligtvis skulle en kvinna kunna prutta/släppa väder om hon eventuellt var lite intolerant mot mjölkprotein och hade trotsat den intoleransen i hopp om att vara tolerant igen men upptäckt att hon nog inte var det.
Man kan ju tycka att det skulle räcka med magsmärtorna. Att behöva stå ut med lukten är ju som grädde på moset, fast tvärtom.