Brrr

-36 igår kväll.
Ikväll ska det bli ännu kallare.

Jag funderar på hur dum snäll jag är som "frivilligt" bor här uppe i lapphelvetet. Bara för att det inte ska behöva trängas ännu fler i städerna. Det är tack vare mig det. Tacka mig gärna!
Och hur kan man då bo i Naimakka? Där det är köldrekord hela tiden, alltid alltid kallast.

Då säger säkert många, men flytta då. Tja, det är inte så himla lätt, det finns ett aber som heter försörjning.
Men nu har jag köpt fyra kalla trisslotter och plötsligt skola det hända.
Vi blir rika, rika som troll och då jävlar ska det flyttas.

Söderut.

Grattis Hjördis! Katthunden fyller år idag så nu vankas tårta. Inte.

Inte vet jag, men nog känns -32 grader lite väl kallt. Kommer någon hurtfrisk och utropar att det är ju så friskt eller en kommentar om att det nu är myggfritt så slår jag denne på käften.

Jag har så påpassligt glömt att detta fram tills denna kyla har varit den mildaste vintern jag kan minnas och nu förfasar jag mig bara över kylan.

Jag har dock tagit sparken till affären idag, det tycker jag var starkt gjort, väl värt en dusör i form av en tårta eller nåt. Någon tårta finns dock inte så det blir till att sukta efter det jag inte kan få.. trots den fantastiska prestationen av en sparktur till affären.
Nu är ju affären ganska nära så det tar inte så lång tid, ungefär två låtar långt enkel väg men i alla fall.

Annars lever vi inneliv. Som björnars idevintrar nästan. Önskar jag vore en björn och fick sova hela jäkla långa mörka vintern.
Idag värmde dock solen. Det ni!
Jo, i solen var det blott -25,4 grader och i skuggan -28. Nu är det bara en sisådär 50 grader kvar tills sommaren. Då är det 20 sköna grader i skuggan och typ 40 i solen. Tror ni jag längtar dit?

Nog om kylan.

Hjördis fyller år idag! Två år...

Hjördis 11 v

Hjördis julen 2010 (knappt ett år alltså)

Hjördis 2 år... 

Idag nästan lika stor som Homer och hon väger idag 4,5 kg men revbenen känns så hon är perfekt i hullet. 

Det är stort för en honkatt, Allis vägde ganska precis 2 kg.

Hjördis är en hundkatt. 

Gillar att sova på golvet och att jamande (hundar skäller ju oftast mer än dom jamar förstås) stå på hallmattan och välkomna oss när vi kommer hem..

Ganska kul faktiskt, jag vet inte exakt vilken dag hon är född utan jag har räknat veckorna från det vi hämtade henne. Och idag såg jag att det datum jag räknat på och som jag uppgett för Agria för snart två år sen också är hennes namnsdag.

Fick ett sms idag från Agria där dom gratulerade Hjördis ;) och där dom önskade oss en trevlig dag tillsammans.

Tja

Idag är en ny dag. Först dagen på resten av mitt liv faktiskt.
Jag njuter av vårt flödesrika avlopp och inser med fasa att vi aldrig haft ett väl fungerande avlopp i köket ever. Kluckar det i rören så är det en varningssignal sa Spolbilsmannen.
Tja, kluckat mer eller mindre gemytligt har det ju gjort sen dag 1.
Tantan som bodde här före oss var gammal som gatan och förmodligen snål på att låta vatten rinna för att hålla rören i skick. Snåla tanter gillar vi icke.

Vi fick ringa Spolbilsmannen första sommaren också, då var det stopp i badrummet. När jag var hem en sväng (vi bodde ju på stugan) så tog jag en dusch mäpan jag körde tvättmaskinen och se det var icke smart. Då steg nämligen vattennivån på golvet.
Då ringde vi ampert Spolbilsmannen som raskt kom och rensade. Räkningen skickade vi till förra ägaren, snåla tantens ännu snålare son (mångmiljonär). Han gruffade men betalade.

Han gruffade om annat också.
Vi köpte huset och "flyttade" in midsommarafton. Då ställde vi kartong efter kartong i nya huset och flyttade direkt ut i stugan. Vi sov förresten från före 21 på midsommarafton och sen i över 12 timmar, har aldrig hänt före eller efter denna flytt.
I september ringde snåla sonen till snåla tanten och ville ha hallampan till sin kära snåla mor som bodde på hemmet. När mörkret började ta över så insåg dom att dom saknade hallampa och kom då på att dom hade ju en hallampa tidigare och den ville dom ju ha tillbaka. På så fiffigt vis slapp dom ju lägga en hundring på en ny.

Jag gruffade inte, speciellt då hallampan var av den art att den snart fick plats på Antikrundan och var ful som stryk. Jag slet ner hallampan, som faktiskt gick sönder lite i den hanteringen ;) och satte ut den på bron. Den försvann senare då snåle sonen hämtade sin snåla mors trasiga hallampa.

Nu ska ni få höra hur vissa personer fungerar.
Säljaren, snåle sonen ringde och ville byta fönstertvätt mot gamla garderober som stod i huset. Jag svarade vänligt nej, jag har lejt bort städningen i vårt gamla hus då jag själv är sjuk så jag ville komma till ett färdigstädat hus, dessutom ville vi inte ha fristående garderober i huset utan hade egna förvaringsmöbler. Vi fick sen köpa nya möbler som var mer passande men se garderober har vi inte en enda..
Säljaren, snåle sonen ringde och ville byta golvskurningen mot gamla utemöbler. Jag svarade vänligt nej tack, vi har utemöbler och jag vill inte börja inflytten med att skura era golv särskilt då jag lejt bort vår egen städning för att jag fortfarande var skröplig.
Säljaren, snåle sonen ringde och sa att vi kunde få betala 1.000 kr för tvättmaskinen. Jag svarade vänligt att den ingår ju i köpet så jag var inte intresserad av att betala en enda krona för den, särskilt då den är för liten för oss dessutom. Han gruffade och sa att den var deras och kostade oss 1.000 kr. Då sa jag att han kunde ju ringa till mäklaren och prata med honom så fick han höra hur läget låg.

Senare ringde säljaren, snåle sonen och mumlade något om att maskinen hörde till huset men då var det tyvärr så att åkgräsklipparen (gammal) vi skulle få med huset hade en gubbe velat köpa för 1.000 kr (vilket sammanträffande-just 1.000kr), så hur ställde vi oss till det?
Jag svarade mindre vänligt, att den hade han erbjudit oss gratis och jag var inte intresserad av att dras in i en budgivning över något som för oss var gratis och inte var något vi skulle köpa själva så "sälj den till gubben du".

Så fungerar vissa rika människor. Så jävla snåla att man kan börja fundera på att ge dom en hurril. Vi vet att han åtminstone var god för 50 miljoner.

Jag är inte god för riktigt 50 miljoner men väl 50 riksdaler och jag är inte snål. Jag är tvärtom ganska slösaktig. Idag har jag slösat iväg pengar på en dagbok. Så slösig är jag.

Nu ska jag titta mig omkring lite i bloggvärlden innan jag går till dagens vila. Är så trött att jag nästan somnar där jag sitter, trots god nattsömn. Så jävla irriterande denna trötthet. När ska den ta slut?

Äh, jag tror jag gapskrattar!

Nu har vi flöde igen. Fullt flöde.
Det stinker förvisso kack i hela huset men nu är det i alla fall flöde igen.
Och vilket flöde sen.

Det bara flörpar iväg.

Nu kan jag börja tänka på andra saker. Vi har haft helt stopp sen i helgen och fått vänta tills spolbilen hade tid. Vi har aldrig haft fullt flöde inser vi nu.
Bara halvt om halvt.

Nå, nu är det flöde igen. Det flörpar iväg. Jag har torkat golvet, satt på en diskmaskin och nu sitter jag och sniffar i luften.
Det är härsket fett som luktar. Sa spolmannen.
Det kan jag nog tro på för det luktar våldsamt illa.

Nu kan jag återgå till bokföringen. Gud så kul det känns.
Fast först en dusch, en snabb sväng till stan och köpa garn (jag har ju slut gubevars) men sen... då vankas det bokföring. Mums.

Skratta eller gråta? Jag vet inte än..

Nu kommer spolbilen.
Vi har stopp i avloppet i köket.
Stopp. Totalt stopp.
Gamla jävla hus med gamla jävla avloppsledningar.

Vi haver väntat på denna stund.
Snart får vi se om det löser sig som skit i vatten eller om rören sprängs sönder.
Dom kan göra det.
Rören.

Då blir det kackalukt i hela huset, fuktskador gånger flera.

Då blir det dyrt.

Jag hoppas på snabb lösning.
Typ en dutt med spolslangen och sen voila!
Ett avlopp som fungerar. Vatten rinner undan och kanske, kanske kan diskmaskinen börja diska rent upp till 75%.
Kanske.

Snart kanske jag skrattar eller gråter.
Jag återkommer..

Wordfeud och jag

Jag är ju WF-are. Absolut inte LCHF-are men WF-are. Och jag gillar det.

Jag är en vecka gammal och har redan många erfarenheter jag tänker dela med er.
Först vill jag säga att ibland vinner jag stort och då beror det förstås på stor del list och schwung från min sida. Ibland förlorar jag stort och då beror det förstås på jäkligt dåliga brickor. Bara så ni vet.
När jag är några veckor gammal kommer jag förstås att vinna varje match stort, vare sig jag får taskiga brickor som c z x u i y z o o ,som jag i princip har haft :) eller finfina brickor, jag kommer att spela listigt och med bravur så det dammar om det.

Det jag blev mest glad över var en förmodligen kvinna (svårt att veta ibland oavsett nickname som t.ex lisa82) som skrev att jag var en grym kämpe, jag låg under med mummel poäng men hade inte alls för avsikt att lägga mig.
Det har jag nu själv märkt. Många som redan efter ett par ord ligger under med ganska många poäng ballar ur. Tycker jag är trist. Ännu tristare är det ju att jag som "väntar på min tur" inte kan klicka i "resign" och slippa ha den taskmörten i min långa lista.

Sen Stig S. Min alldeles egna Stig S. Förmodligen inte Stig Strand men jag kan ju inte vara helt säker förstås. Han skrev Hej i chatten innan han skrev sitt första ord. Jag tyckte det var rätt artigt av en Stig, förmodligen 67 år och ovan. Men innan jag hann svara så avfyrade han frågor i rask takt, men inga ord i spelet. Jag väntade. Då kom ett ord, typ KUL. Då svarade jag på chatten, bra (på hur jag mådde) och i norr (på var jag bodde).

Det var dumt av mig.

Då avfyrades fler frågor under tiden jag skrev mitt första ord i själva matchen, återigen var jag bodde då han bodde i Kiruna. Sen kom det återkommande frågor på var jag bodde (eftersom jag inte svarade) och lite fiskande frågor om hur långt det var mellan våra bostäder. Han avslutade till slut med att jag "lät sexy".?.
Det var starkt gjort av mig. Att låta så sexig efter tre ord (bra i norr) samt några korta alldeles osexiga ord i matchen då jag hade förmånen att ha många zoxu-n . Det slutade med att jag väntade till min tur och då klickade jag "resign".
Nu kommer följdfrågan: Är det ett bra raggningssätt WF? Blir ni som håller på med det lite sugna på t.ex Stig? Ni som är singlar, är ni med för att ragga?

Troligtvis inte.

Sen fick jag i slutet av en match en kommentar : jag är tio år.
Inget mer.
En del av mig ville säga, vad duktig du är.
En annan otroligt mycket större del ville skrika, om du är tio år så är jag 23, snygg, smal och sexig. Är du tio år ska du passa på och tacka din mamma, pappa, mormor för hjälpen med orden och för att dom på detta sätt lär dig nya ord. Jag önskar att min mormor satt bredvid mig och lärde mig sådana ord som du skriver...

Det finns alla typer. Det är bra tycker jag, även om Stig S och hans gelikar kan ge fan i sina snuskigheter och ta upp viktig hjärngympetid. Nu kan jag ångra mig att jag inte väntade ut honom för att se hur långt han gick, men jag var mer sugen på att wf-a än att läsa alla hans kommentarer...

Helst vill jag ju vinna men det är inget jag tänker mycket på, jag gör så gott jag kan med de brickor jag fått och så är det bra med det. Jag ser det som hjärngympa. Att gnugga dom få små grå som är kvar, och så känner jag mig lite social. Det säger en hel del om hur social jag är i vanliga fall, men så är det. Ingen vill vara med mig men se i Wf- då måste dom ju få den som dom blir tilldelad moahaha.....

Här kommer en bild på årets julklapp. Fast det var ju ifjol 2011 förstås.

Hon längst till vänster har jag kvar hemma, jag har nämligen sålt eller gett bort alla jag sytt och nu tänkte jag spara en. Fast hon ska få en ny klänning, julklänningen vill hon ta av sig.

Nu har jag inte tid blogga längre, jag har brickor att fördela ut på planerna..

Vill ni WF-a så heter jag UlrikaSyr.

Jag är ond.

Nu har jag ondgjort mig över hur saker och ting styrs i min hemkommun. Här ska det läggas ner än det ena och än det andra, vilket jag är säker på är början till slutet för Kalix Sjukhus. Efter vårt sjukhus finns ett antal kandidater till var sin nedläggning och så vips står vi med ett enda jäkla sjukhus att åka till. Här ska sparas vet ni.
Det ska alltid sparas. Nu ska vi spara in på vår vård och på vårt sjukhus. Antar att landstingsrådet har egen agenda som den galningen jobbar efter. Toppjobb kanske.

Nå, nu är det nya tider.
Ett tips, funderar ni på att sätta fingrarna på en het platta-gör inte det! Ett tips bara.
När jag var fem år satte jag bägge händerna på en stor stor värmeplatta i någon slags servering när pappa tävlade i en skidtävling. Det gjorde vansinnigt ont. Jag fick välja vilket godis jag ville. Jag minns ej vad jag valde, en liten chokladbit valde jag men vilken minns jag inte. Jag var ett blygt barn.

Häromdagen så skulle jag pilla bort ett skräp från spisplattan innan jag satte på den. Den var redan på. Det gjorde ont. Jag ångrar mitt tilltag. Jag har fått liksom platta fingertoppar. Snyggt. Inte.

På självaste nyårsafton skulle jag ta ut en form med Hasselbackare och använde en blöt grytlapp. Jag ångrar det också. Jag fick spola fingrarna i iskallt vatten länge länge.

Nog med tips från Husmodern.
Men apropå husmodern så är det ju min nya hobby att syssla med hushållssysslor. Det går ganska bra. Det har varit trögt att komma igång men sen nu jäklar. Igår gjorde jag kåldolmar. Det gjorde min farmor när jag var barn. Sen dess har jag inte ätit det förrän jag låg inlagd i höstas. Jag hatade kåldolmar när jag var liten, åt bara dolmen liksom.
Nu jäklar vad gott det blev. Är man inte en husmoder i de platta fingerspetsarna när man gör kåldolmar?

Jag tror man är det. Jag är då det.
Själva kåldolmstillverkningen renderade i x antal svordomar då kålen inte ville släppa från skallen. Sen brände jag mig ju på plattan och sen så var det pillrigt att pilla in dolmen i kålen utan att det gick åt fanders och sprack.
Men gott blev det. Vi smakade en igår.
Vi ska äta fler idag.

Har jag förresten informerat er om att jag slutat bita på naglarna? Efter 44 år! Eller jag bet väl inte så mycket i spädbarnsåldern men ni fattar. Nu biter jag inte. Jag känner mig vansinnigt duktig.

Och sen, ni ser vad mycket jag har att berätta... så är jag numera Wordfeudare. Herregud så kul det är, jag släpper nästan inte mobilen längre. Det är så kul att spela även om jag förlorar ibland så det riktigt dammar om det.
Jag vinner ibland också. Och svär över c,z,x,h,y,u när det inte finns passande bokstäver att kombinera dom med. Men kul är det! Wordfeudar ni?

Det ni inte visste om mig....

Det är inte många som vet att jag är utbildad livscoach.
Knappt att jag vet det själv ens. Fast utbildad i Livets Hårda skola så har jag utbildat mig till min alldeles egna livscoach. Går det bra för mig i min nya karriär ska jag fundera på att ta in Klienter som jag med varm och fast hand ska guida genom deras liv.

Fast jag har ju nyss börjat med mig själv så jag vet ju inte hur det ska gå ännu.
Faktum är att jag nyss kommit på det. Att coacha alltså. Men jag är ju en ödmjuk människa så jag börjar med mig själv innan jag orerar om hur jäkla duktig jag är på att livscoacha, fast både ni och jag vet ju att jag rockar på detta.

Jag började med mitt förra inlägg. Det kan man kalla inlägg nr ett i min livscoachning.
Då beslöt jag mig för att skaffa fler hobbysar där då främst hushållssysslor ska utgöra själva toppskiktet i min nya karriärsplan. Längre ner i min pyramid ska mitt fysiska tempel ha sin bas.

Det fysiska innehåller sådana intressen som Fysisk Motion, Sunt Ätande och allmänt omhändertagande av det fysiska templet som insmörjning av ansiktet för att förhindra krackelering.

Nästa del på pyramiden är det Sinnliga. Där ska mitt eminenta minne tränas, det kan bara bli bättre om inte demensen sätter stopp för det hela (vilket min Make tycks tro) sen ska uthålligheten tränas och det gäller tyvärr det mesta inom uthållighetens område, vilket är ett stort område som innehåller det mesta. Därför har jag som en liten slutknorr skrivit Mental Ork vilken tyvärr är ringa.

Överst på min livscoachpyramid tronar hushållssysslorna. Min nya favoritsysselsättning som jag förmodar kommer att anta enorma proportioner. Egentligen ska ju basen vara bra för att toppen ska må bra men jag som min egen livscoach tar saker som dom kommer. Just nu är ju julen bortstädad men det finns åtskilliga brister, små förstås, i mitt hushåll och dom kommer jag med glädje att ta tag i. Med glädje för att jag numera älskar sådana sysslor.

Nu har jag på ett teoretiskt plan visat min livspyramid för er, ni som känner att ni också har vissa brister inom samma områden får gärna kopiera min pyramid rakt av, ni andra kan ju fylla i några av era brister i fälten och jobba med dom.

Ni är välkomna att komma med frågor gällande detta, jag visar gärna upp mina färdigheter. Fast lite senare, nu ska jag vila middag.

Vi var till några vänner häromkvällen och då gick ryggen av. Sitta på köksstolar är själva döden, men trevligt umgänge kan nonchalera vissa signaler men nu jäklar i min lilla låda känns dom.

Dan efter dan efter dan efter nyårsdan eller vad man nu ska säga..

Inga nyårslöften för mig inte. Eftersom jag för många många år sen insåg att jag aldrig hållit ens minsta löfte så övergav jag den traditionen.
Nu gäller ambitioner.

Jag ska bli ambitiös. Det är aldrig för sent för det känner jag, inte heller för att ge upp men jag ska pröva ambition först.

Jag ska också odla nya hobbysar/intressen (vet inte vad hobby gånger flera heter och orkar inte googla). Jag ska börja älska hushållssysslor nämligen. Tänk så himla bra att få lägga så mycket tid på något som man har som hobby som man har som ett stort jäkla intresse.
Nu återstår bara själva odlingen och det känns lite knepigt. Har ni några tips på hur man lär sig älska husmoderssysslor så hojta till!

Orosmoment finns trots nya hobbysar.
Jag undrar om jag ska oroa mig för världens undergång som enligt somliga säger att Mayakalendern har förutspått ska ske detta år. Detta är en myt säger jag. Ett hittepå av stora mått. En ny tid ska komma enligt Mayanerna men inte undergången, och jag kommer då osökt in på att det nog förmodligen är min tid som ska komma detta år...
Ska jag då oroa mig för växthuseffekten? Nej, det ska jag inte. Denna effekt kommer nämligen inte att beröra mig överhuvudtaget. Jag äger ju inget växthus.
Eventuella övriga orosmoment skjuts på framtiden, dom kommer säkert allt eftersom. Orosmoment brukar göra det nämligen.

Alltså ska jag fortsätta i samma vanliga lunk, förutom att jag ska älska hushållssysslor och när jag nu lika så kan bestämma det så här i skrivande stund, varför inte odla fler hobbysar?
* Motion-hobbyn.
Älska att röra på mig, i tid och otid, och nonchalera det faktum att varje jäkla nerv i kroppen skriker Nej, nej! Värk hör inte till mina intressen 2012!
* Spara-hobbyn.
Att spendera pengar på tyg och böcker intresserar mig inte längre. Att lägga dom på hög är nya hobbyn i mitt liv.
* Äta sundare-hobbyn.
Att äta ofta är nya melodin, strunt i att det tar emot-ät ändå är nya mottot i denna hobby.
* Vara piggare-hobbyn.
Denna hobby ska odlas genom vilja samt ovanstående hobby om att äta sundare. Vill jag vara pigg så är jag det. Lätt som en plätt är det att orka mera när man har detta nya intresse. Varför inte hänga på?

Dagen efter dopparedan...

Och julafton blev en fridfull historia.
Vi åt det kalla först och några timmar senare det varma, fast vi har endast det vi inte kan vara utan på julbordet. Det stora stora julbordet kväljer mig. Och så mycket mat som kastas, huvva.

Vi har ätit julmat idag också, men nu börjar det vara slut och det känns skönt. Imorgon blir det surströmming enligt vår tradition och sen blir det till att hålla igen och röra på sig. Nu är det så jäkla halkigt ute att jag har svårt att gå men jag kan ju faktiskt gå inne. Fast det sitter som i klister, hållaigångandet alltså. Jag är mer för att slappa och mysa i soffan.

Men våren hägrar, med fiske för Maken och därigenom ett direkt krav att vara mer i form än vad han är nu, och jag ska ju inte fiska men ryggen håller på att paja ordentligt. Det krävs en åtgärd. En kraftfull åtgärd och det kan man glädja sig över eller sucka över.
Jag suckar.

Igår fick jag fina klappar men en var oväntad och något jag ser fram emot. En häst-och slädfärd.
Jag önskar ju att jag kunde få ta mig en tur på hästryggen så småningom men jag inser ju riskerna med en sådan önskan och då ansåg Maken att detta var en bra uppvärmning.
Så himla kul.
Fast vi måste ju vänta tills vi får någon snö som släden kan dras över. Två nordsvenska pållar ska dra och jag längtar. Sitta i skoterkläder bland renskinn och höra bjällror och knarr. Pausa någonstans med varm choklad och smörgåsar, förstår ni så mysigt?
Nu vill jag nästan ha snö. Nästan. Eller bara lite.

Däremot har vi öppet vatten mot stugan så vi funderar på att fira nyår därute. Vi får se vad vädret vill. Det skulle vara så mysigt men det är ju vädret och ryggen som styr.

Hoppas ni har haft en lugn och skön jul, med minimalt med stress och att ni är mätta och belåtna.
Det är jag.

Nu ser jag fram emot Ris a la Maltan till kvällen, det gick bra att äta det igår så jag testar idag igen. Med åkerbärssylt. Hur gott som helst.
Nu väntar soffan och en Änglagård. Det är dags för soffmys, det är jag i olympiaform för. Fanns olympiad i soffmys skulle jag ha guld. Lätt flera stycken.
God Fortsättning på er!

Dan före dopparedan

Och nog får ni tro att det ska doppas imorgon. Herregud vi ska doppa hela dagen som dopparedagen är.

Vi äter skinkblöta på förmiddagen, man måste ju orka med en skinkmacka på morgonen innan man kan tänka på blötan. Vi lägger tunnbröd i skinkspadet och det är så jäkla gott. Lite skinka och smör till och så är man på G.

Idag är det lite småfix.
Jag var in till Kalix strax efter tio och tror ni inte att stan var full av idioter som skulle in just då. Har man ingen planering? Hur kan man få för sig att ränna in i stan och handla dan före? Jäkla idioter!
Jag själv tillhörde såklart inte idioterna utan jag var ju inne för att jag måste. MÅSTE. Det är skillnad det. Skillnad till dom som sparar allt i sista stund och ränner omkring som idioter dan före.
Jag var ju tvungen.
Måste in till Apoteket och hämta lite piller. Det var ett måste som heter duga det.
Sen när jag lika var inne i stan så handlade jag lite grejer som var glömda  kvar. Typ lite grädde till a la Maltan, det är ju ett måste det också när jag tänker efter, kall gröt smakar ju fan det vet jag. Då är det ett måste med grädden.

Ju mer jag tänker på det var det nog bara jag som var tvungen att ränna i stan och resten gjorde det p.g.a att dom inte planerade hela julstöket i god tid. Jag fick cirkla omkring för att hitta parkering, tänk er det i lilla Kalix. Tänk er då det med en massa andra som cirklar omkring i samma syfte, och i regnet dessutom. Regn dan före dopparedan, det är något att berätta för barnbarnsbarnen i framtiden. Inte för att vi har några barn förvisso men barnbarn kan det nog bli, vi får helt enkelt vänta och se..

Nu är jag hemma och stökar med chokladbiskvierna. Det är skönt att det är enkelt, enkelt ska det vara kvällen före.
Sen ska jag göra Nubbesallad (istället för sillsalladen) och Löjromstårta, också enkla saker att göra (det tar max 10 minuter, det är matlagning i min stil det).. Skinkan sköter Maken och sen är det färdigt. Paketen är inslagna, det är dammsuget och det får räcka med städning i detta hem.
Sen är det julefrid för hela slanten. Jo vi ska till svärföräldrarna och tända ljus också, alla sådana där småsvängar är roliga nu med nya bilen.
Jag var ute på vägarna själv idag, och det gick superbra trots ovanan med automatlåda. Jag håller med dom som alltid sagt att har man en gång haft automatlåda så duger inget annat efter det. Dom har rätt.

Ifall vi inte hörs något mer så vill jag önska Er Alla 

en riktigt

God Jul!

/Ulrika

Tomtenissan är färdig, trot eller ej!

Jag är färdig med julklappstillverkningen. Otroligt men sant.
Paketen är ivägskickade iväg åt öst, väst och söder. Inte åt norr dock men åt alla andra håll.

Det är med tillfredsställelse jag sätter mig i soffan ikväll, paniken är borta. Sen kan jag ju alltid undra varför i hela fridens dar jag inte gör detta redan på våren. En undran så god som någon.


När Maken säger 04.48 (ja, vi stiger upp kring den tiden för att gå ner och sova i soffan pga dålig rygg och andra konstiga anledningar) något i stil med plastfickor utan sidor så kan man då räkna ut att jag talat i sömnen igen.
Enligt honom så hade han precis somnat (efter ett par timmars vridande i sängen utan att kunna somna) då jag utbrister "vad ska vi göra med kvittona?" Maken frågade vad jag menade och då svarade jag syrligt att "var ska vi ha kvittona om plastfickorna inte har några sidor?"
Maken förstod inte riktigt och frågade vad jag menade.
" Ja, förstår du inte vad jag menar så är det ingen ide jag säger mera!

Och det är ju sant. Hur fan ska man kunna sätta kvitton i plastfickor om dom inte har några sidor?
Jag tycker det är glasklart. Och klart man blir irriterad om ens Make inte ens försöker komma med några ideer när man har plastfickor utan sidor. Det fattar ju vem som helst att kvittona ramlar ur.

Och inget minne som vanligt på morgonen.
Jag är en spännande kvinna. Och syrlig som en karamell tydligen också.
Och låter klarvaken så det är nog inte alltid så lätt att veta om jag sover eller är vaken. Förutom det jag säger förstås. Det är ju inte så vaket alltid.

Hur är det ute i avlånga landet och närliggande länder, har ni julefrid? Är klapparna inköpta, inslagna och klara? Är granen grön och grann i stugan? Är syltan (hm.. ett exempel bara) syltad, köttbullarna stekta och allt på var sin plats?

Inte här ännu. Granen står nog grön och grann i skogen kan jag tänka mig. De flesta julklappar är klara, skickade och inköpta. En av klapparna jag väntar på vistas dock i Ånge. Jag hatar Ånge för där stannar många paket i flera jäkla dagar. Däremot är köttbullarna klara, pepparkaksdeg gjord (har bakat kakor av förra degen och dom är uppätna nu) och lite julefrid råder nu när jag fått iväg klapparna så att dom har en sportslig att komma fram i tid.

Nu väntar vi bara på nya Bilen som kommer på onsdag. Äntligen. Särskilt nödigt känns det ju när en varningslampa (ännu en alltså) börjat lysa så försmädligt i Skodan. Som en jäkla julbelysning ser det ut när man vrider om nyckeln. Då känns det skönt att byta bort eländet, slippa de kostnaderna och samtidigt så elegant strunta i att nya bilen också kostar..

Dagen går sin tunga fjät

Fjät betyder fotspår eller steg.
Lucia går med lätta hoppsasteg jämfört med mig. Jag går dom tunga fjäten på min vandring i hemmets lugna boning.
Inte en nisse i vrårna eller ludd mellan tårna.

Jag syr så svetten lackar.
Det gör den kanske inte men jag har sytt några sömmar så jag tycker att jag är fenomenalt aktiv. En aktiv hona alltså.
Igår kväll städade den aktiva honan badrummet. Badrummet är egentligen en jävla överdrift, toaletten låter närmare sanningen. I det stora stora utrymmet finns en toalettstol (turligt nog för det är det är vårt enda "badrum") ett tvättställ, en tvättpelare med maskin och tumlare och sen ett hörn för duschen. Golvyta att vända sig på är ca 0,75 kvadratmeter så ni kan ju tänka er att badrum är en förolämpning mot andra badrum.

Nå, jag städade det helt naken, endast klädd i hud och veck. Fladdrande hudveck. Med fladdrande hudveck städade den aktiva honan sin toalett. Puh.
Nu är jag nöjd, har tvättat en maskin med på följande tumling och nu är det ett nytt dammlager, men det känns rätt rent under dammlagret om jag säger så.

Idag ska jag baka pepparkakor. Orkar bara inte göra degen just nu. Så det får bli sen.
Pepparkakor och Lucia passar ju bra ihop. Inte för att jag har Luciastämning precis men det kan ju bero på pepparkaksbrist, vad vet jag?

Mitt fysiska tempel är lite snorigt, ont i ena mandeln och i örat på samma sida. Känns ju mysigt. Annars ingen dunderförkylning och det tackar jag för. Brukar annars kunna få sådana när det passar som sämst. Inte för att det ofta passar vidare bra ens med små pytteförkylningar men ni fattar vad jag menar. Ni är ju så intelligenta.

Förresten så har jag en ruggigt söt Make, nyklippt för dagen, som säger att jag ser fin ut trots alla hudveck som fladdrar omkring överallt. Däremot har han sagt att han tycker jag ser snygg ut men på avstånd är jag ännu snyggare.
!?
Jag är alltså snyggast på långt avstånd. Det var väl fint sagt?
Jag förstår vad han menar, att jag nära är mig ganska lik fast jag är lite mindre men på avstånd känner han knappt igen mig. Då ser jag så "smal" ut.

Det är väl då jag är snyggast, när han knappt känner igen mig.
Känns ju... fint.
Eh...

;)

Ont i halsen, hes och hurra!

Det blåser, det är vinter, jag har ont i halsen. Jamena hurra så fucking much.

Och som grädde på moset har vi ju köpt en sjöbod i Spikarnas Fiskeläge på Alnön utanför Sundsvall. Köpet blev klart för en vecka sen.
Nu har vi idag haft en decimeter vatten i hela stugan. Känns ju kul. Det är extremt ovanligt med så högt vattenstånd och det inträffar ju förstås några dagar sen man införskaffat en fastighet alldeles vid havet.
Det har varit 123 cm över det normala vattenståndet och så har det blåst kuling. En kompis sjöbod har helt försvunnit, spolats ut till havs med både båt, fiskegrejor och andra saker.
Inget finns kvar av hans bod.

Vår sjöbod står dock kvar. Vi måste riva upp golvet, torka isolering och sen lägga nytt golv. Känns ju som sagt roligt och inspirerande. Inte är det lika roligt att måla väggar och göra fint inne i bodelen som det är att riva golv och kolla vattenskador. Inte på långa vägar.

Nå, det är som det är. Vi får hjälp på plats med själva rivningen av golvet så att det får chans att torka innan vi ska göra i ordning boden till våren. Det är skönt med sådana vänner därnere.

Igår var jag iväg trots snöstormen till Majvi, pappas sambo (en timmes bilfärd enkel väg). Det var urmysigt och trevligt. På väg hem så stannade jag till och shoppade pyjamasbyxor både på Lindex och Kappahl. Nu myser jag i mina brallor (bara ett par åt gången förstås), på väg in i en liten charmig julförkylning.
Sytt blev nada idag. Ont som själva fan i ryggen pga gårdagens sociala äventyr så sömnaden fick anstå.
Virkar istället, mina söta hjärtan att hänga i granen och lite snöstjärnor som också kan hänga i granar eller liknande. Bra soffhandarbete.

Sen har jag diskuterat med Maken ang. vissa nattliga bestyr jag har för mig, som jag skrev om häromdagen, dvs prat i nattmössan.
Nu visar det sig att jag även säger God Natt och Sov Gott fyra gånger om kvällarna (viktigt är tydligen att säga hela raddan ord, det räcker inte med ett enkelt God Natt, nej han måste ju Sova Gott också).
Maken har ju sömnproblem pga Restless Legs Syndrome och häromnatten hade jag sagt God Natt och Sov Gott och sen somnade jag pronto. Sen en stund senare sa jag God Natt och Sov gott igen. Några minuter senare ytterligare en gång.
Sen sov jag några timmar och kl.02 då Maken just hade somnat så sa jag God Natt och Sov Gott (högt och tydligt, inget mummel här inte) för fjärde gången. Maken blev då klarvaken och var tvungen att gå ner och se TV.
Jag minns ingenting.

Där ser man. Kärvänlig är jag i alla fall då jag så sött säger God Natt och Sov Gott tills han snart börjar ryta åt mig - Håll Käft med ditt jävla God Natt.
Nej, det skulle han aldrig säga åt mig.
Men tänka det skulle han kanske göra. Åtminstone fjärde gången som inträffar flera timmar efter insomning.

Bara så jag kommer ihåg det.
God Natt och Sov Gott!!


;)

Tipptapp

Vi har snö. Huvva. Det blir ljusare, det blir det men jag har hellre mörker känner jag. Fast vi får ju en kortare vinter när snön kom så sent. Ifjol hade vi visst snö hela november!

Jag syr för glatta livet. Julklapparna. Gud så trögt det går. Jag syr fel och måste sprätta, känner irritationen växa och tårarna komma.
Det är inte nu jag glänser på något vis.
Möjligtvis snarkar.

Fast jag har slutat snarka säger Maken. Det satt i kilona.
Däremot är jag vansinnigt spännande att leva med. Detta säger också Maken, inte med ord kanske men jag förstår att det är så.
Häromnatten:
Jag: - Släck lyset!
Maken: - Det är ju släckt!
Jag: - Ja, det ser hela mörkt ut faktiskt när jag tänker på det!

Jag sov. Minns ingenting.

En natt tidigare.
Jag: - Vad ska vi göra med Dvd´n, den bångnar ju?
Maken: - Va?
Jag: - Du ser ju, dom går ju isär!
Maken: - Vad menar du?
Jag; - Jag har då inte tänkt diskutera det med dig när du lika inte förstår!

Zzzzzzzz

Maken säger att jag låter helt klarvaken. Helt pigg, som om det vore mitt på dagen. Jag kan sitta upp och titta mig omkring.
Jag har inget minne alls av dessa händelser.
Jag kan visst bli förbannad också, när han inte förstår vad jag menar..
Börjar bli lite orolig att jag ska börja gå i sömnen också, kanske ramla i trappan..
Vem vet vad jag hittar på?

Nu ska jag dra upp ärmarna (jag skar sönder en långärmad tröja med skärkniven häromdagen, för ärmen hängde i vägen.) och försöka sy några stygn som är rätt för en gångs skull.
Måste undvika sistaminutenpaniken då jag ska sy färdigt, packa in och posta innan julen är överstånden.
Orka!