Jag är ond.

Nu har jag ondgjort mig över hur saker och ting styrs i min hemkommun. Här ska det läggas ner än det ena och än det andra, vilket jag är säker på är början till slutet för Kalix Sjukhus. Efter vårt sjukhus finns ett antal kandidater till var sin nedläggning och så vips står vi med ett enda jäkla sjukhus att åka till. Här ska sparas vet ni.
Det ska alltid sparas. Nu ska vi spara in på vår vård och på vårt sjukhus. Antar att landstingsrådet har egen agenda som den galningen jobbar efter. Toppjobb kanske.

Nå, nu är det nya tider.
Ett tips, funderar ni på att sätta fingrarna på en het platta-gör inte det! Ett tips bara.
När jag var fem år satte jag bägge händerna på en stor stor värmeplatta i någon slags servering när pappa tävlade i en skidtävling. Det gjorde vansinnigt ont. Jag fick välja vilket godis jag ville. Jag minns ej vad jag valde, en liten chokladbit valde jag men vilken minns jag inte. Jag var ett blygt barn.

Häromdagen så skulle jag pilla bort ett skräp från spisplattan innan jag satte på den. Den var redan på. Det gjorde ont. Jag ångrar mitt tilltag. Jag har fått liksom platta fingertoppar. Snyggt. Inte.

På självaste nyårsafton skulle jag ta ut en form med Hasselbackare och använde en blöt grytlapp. Jag ångrar det också. Jag fick spola fingrarna i iskallt vatten länge länge.

Nog med tips från Husmodern.
Men apropå husmodern så är det ju min nya hobby att syssla med hushållssysslor. Det går ganska bra. Det har varit trögt att komma igång men sen nu jäklar. Igår gjorde jag kåldolmar. Det gjorde min farmor när jag var barn. Sen dess har jag inte ätit det förrän jag låg inlagd i höstas. Jag hatade kåldolmar när jag var liten, åt bara dolmen liksom.
Nu jäklar vad gott det blev. Är man inte en husmoder i de platta fingerspetsarna när man gör kåldolmar?

Jag tror man är det. Jag är då det.
Själva kåldolmstillverkningen renderade i x antal svordomar då kålen inte ville släppa från skallen. Sen brände jag mig ju på plattan och sen så var det pillrigt att pilla in dolmen i kålen utan att det gick åt fanders och sprack.
Men gott blev det. Vi smakade en igår.
Vi ska äta fler idag.

Har jag förresten informerat er om att jag slutat bita på naglarna? Efter 44 år! Eller jag bet väl inte så mycket i spädbarnsåldern men ni fattar. Nu biter jag inte. Jag känner mig vansinnigt duktig.

Och sen, ni ser vad mycket jag har att berätta... så är jag numera Wordfeudare. Herregud så kul det är, jag släpper nästan inte mobilen längre. Det är så kul att spela även om jag förlorar ibland så det riktigt dammar om det.
Jag vinner ibland också. Och svär över c,z,x,h,y,u när det inte finns passande bokstäver att kombinera dom med. Men kul är det! Wordfeudar ni?