Tja

Idag är en ny dag. Först dagen på resten av mitt liv faktiskt.
Jag njuter av vårt flödesrika avlopp och inser med fasa att vi aldrig haft ett väl fungerande avlopp i köket ever. Kluckar det i rören så är det en varningssignal sa Spolbilsmannen.
Tja, kluckat mer eller mindre gemytligt har det ju gjort sen dag 1.
Tantan som bodde här före oss var gammal som gatan och förmodligen snål på att låta vatten rinna för att hålla rören i skick. Snåla tanter gillar vi icke.

Vi fick ringa Spolbilsmannen första sommaren också, då var det stopp i badrummet. När jag var hem en sväng (vi bodde ju på stugan) så tog jag en dusch mäpan jag körde tvättmaskinen och se det var icke smart. Då steg nämligen vattennivån på golvet.
Då ringde vi ampert Spolbilsmannen som raskt kom och rensade. Räkningen skickade vi till förra ägaren, snåla tantens ännu snålare son (mångmiljonär). Han gruffade men betalade.

Han gruffade om annat också.
Vi köpte huset och "flyttade" in midsommarafton. Då ställde vi kartong efter kartong i nya huset och flyttade direkt ut i stugan. Vi sov förresten från före 21 på midsommarafton och sen i över 12 timmar, har aldrig hänt före eller efter denna flytt.
I september ringde snåla sonen till snåla tanten och ville ha hallampan till sin kära snåla mor som bodde på hemmet. När mörkret började ta över så insåg dom att dom saknade hallampa och kom då på att dom hade ju en hallampa tidigare och den ville dom ju ha tillbaka. På så fiffigt vis slapp dom ju lägga en hundring på en ny.

Jag gruffade inte, speciellt då hallampan var av den art att den snart fick plats på Antikrundan och var ful som stryk. Jag slet ner hallampan, som faktiskt gick sönder lite i den hanteringen ;) och satte ut den på bron. Den försvann senare då snåle sonen hämtade sin snåla mors trasiga hallampa.

Nu ska ni få höra hur vissa personer fungerar.
Säljaren, snåle sonen ringde och ville byta fönstertvätt mot gamla garderober som stod i huset. Jag svarade vänligt nej, jag har lejt bort städningen i vårt gamla hus då jag själv är sjuk så jag ville komma till ett färdigstädat hus, dessutom ville vi inte ha fristående garderober i huset utan hade egna förvaringsmöbler. Vi fick sen köpa nya möbler som var mer passande men se garderober har vi inte en enda..
Säljaren, snåle sonen ringde och ville byta golvskurningen mot gamla utemöbler. Jag svarade vänligt nej tack, vi har utemöbler och jag vill inte börja inflytten med att skura era golv särskilt då jag lejt bort vår egen städning för att jag fortfarande var skröplig.
Säljaren, snåle sonen ringde och sa att vi kunde få betala 1.000 kr för tvättmaskinen. Jag svarade vänligt att den ingår ju i köpet så jag var inte intresserad av att betala en enda krona för den, särskilt då den är för liten för oss dessutom. Han gruffade och sa att den var deras och kostade oss 1.000 kr. Då sa jag att han kunde ju ringa till mäklaren och prata med honom så fick han höra hur läget låg.

Senare ringde säljaren, snåle sonen och mumlade något om att maskinen hörde till huset men då var det tyvärr så att åkgräsklipparen (gammal) vi skulle få med huset hade en gubbe velat köpa för 1.000 kr (vilket sammanträffande-just 1.000kr), så hur ställde vi oss till det?
Jag svarade mindre vänligt, att den hade han erbjudit oss gratis och jag var inte intresserad av att dras in i en budgivning över något som för oss var gratis och inte var något vi skulle köpa själva så "sälj den till gubben du".

Så fungerar vissa rika människor. Så jävla snåla att man kan börja fundera på att ge dom en hurril. Vi vet att han åtminstone var god för 50 miljoner.

Jag är inte god för riktigt 50 miljoner men väl 50 riksdaler och jag är inte snål. Jag är tvärtom ganska slösaktig. Idag har jag slösat iväg pengar på en dagbok. Så slösig är jag.

Nu ska jag titta mig omkring lite i bloggvärlden innan jag går till dagens vila. Är så trött att jag nästan somnar där jag sitter, trots god nattsömn. Så jävla irriterande denna trötthet. När ska den ta slut?