Men jag då? *blinkblink*

Maken ska till London, med några kompisar.

I rest my case.

Jag då.

Jag anser att en HTC kanske, möjligtvis kunde råda bot på det faktum att jag inte ska med. En utlandsresa mot en HTC, hyfsat byte tycker jag.

Eller möjligtvis en fyrtio meter tyg, eller sjuttio meter kanske.

Kanske både en HTC och massor med tyg. Ja, det tror jag skulle kunna mildra mina känslor.

Sen att jag ska leva loppan när han är borta är en annan femma. Kanske ta en kompis med mig och åka och se på tyger. Kanske baka goda kakor (kanske Susannes goda kolakakor) som jag kan mumsa i mig i smyg.

Kanske köpa glass och äta i stora lass och sen springa på dass pga mjölkproteinproblemet, det kan jag göra utan att han vet om det. Om han inte läser detta förstås.

Men då säger jag att jag bara skojade.

Jag längtar efter glass. God glass som jag ska äta till en bra film. Om jag sen får springa på dass är ju mitt eget val. Kanske jag kan tillverka egen glass? Utan grädde och annat tjafs. Någon som kanske har ett bra recept som innehåller ett gott surrogat för mjölk/grädde?

Jag hittade tofuglass som duger någorlunda. Kanske om man har nåt gott till?

Ja, så får det bli.

Jag fick så goda råd när jag ställde frågor på forumet för GBP-opade, där var det en som sa att hon också fick problem med mjölkproteinet men att det gick över efter ett halvår. 

Hopp där alltså.

Sen skrev hon att jag tappar håret beror på att kroppen upplever en kris. Och som sagt, vårt hår är inte livsviktigt så därför släpper kroppen det och koncentrerar sig på att överleva krisen.

Sen frågade jag om tröttheten. Det är ju ingen vanlig trötthet utan den är förlamande. Det berodde också på operationen. Det är en stor operation, där man strukturerar om lite i kroppsfunktionerna och det upplever kroppen (ja, tjena) som jobbigt. Vi räknas som nyopererade hela första året och att man ska vara snäll mot sig själv och vila när man känner att man måste.

Där är det ett problem. Som kvinna kan man inte ligga och lata sig. Det gäller att vara aktiv och vara en god husmor. Fast hur jäkla löjligt är inte det? Vem tackar mig för att jag sitter och kämpar hela dagen för att hålla mig vaken? Ingen har då gjort det än så länge, men det kommer kanske med tiden?

Och hur aktiv är man om man sitter och halvsover framför datorn, för trött för att orka bry sig?

Inte särskilt aktiv antar jag.

Jag har bestämt mig för att vara snällare mot mig själv. Känner jag att jag är dödstrött så går jag och lägger mig en stund, kanske läser under elfilten. 

Det förtjänar jag.

Jag förtjänar också att få en elfilt nere i soffan. Det är ju höjden av elände att måste ligga med endast två vanliga filtar, när det finns elfiltar. Snacka om ynkedom som ej bör finnas i ett hem som vårt.

Idag har jag varit till dietisten, där jag och Maken fick ställa frågor och höra på viktiga saker.

Jag var som jag redan förstått en person med bara fina sidor, inget negativt att säga om mig inte, utan bara idel ros och beröm.

Förutom.

- MÅSTE äta långsammare, fem minuter för ett mål var på tok för kort tid (hm, jaså??)

- Måste få i mig mer protein, en del av denna brist är ju att man kan tappa mer hår (går det?) och att man är extra trött (hm, jaså igen?)

- Måste få in fler mål under dagen.

- Måste börja äta B12 då jag har en brist på detta. I övrigt hade jag inga stora brister av det dom kollade men hon tyckte jag åt för lite så där får jag skärpa mig. Äta ofta, långsamt och fast jag inte vill äta. Låter lätt? Mjae..

I övrigt är jag säker på att jag är en mönstermänniska, ingen dumping och inga speciella livsmedelsproblem förutom mjölkprotein då, där det var sojamjölk som gäller, bra med protein dessutom som inte finns i havremjölk. Synd att det inte är så gott bara..

Men jag har lovat försöka få i mig mer än en smörgås och där är soyayogurten något som måste ner, med hallon går det nog. Jag har lovat.

Och förresten, jo dietisten såg att jag hade tunt hår!

I rest my case igen. Maken försöker hålla mitt mod uppe med att det knappt syns även om jag själv kan spegla mig i flinten snart. Där hörde du då, Maken. Vad var det jag sa?

Ajökens mina vänner.

På återskrivande.