Gud vad klockan går sakta...

Jag är så trött att jag helst vill gråta, men det ska jag inte göra även om det är gratis.

Kanske beror det på näringsbrist, eller kanske på proteinbrist.
Jag vet att det är märkligt att klaga på att man måste äta så ofta, jag känner mig samtidigt lyckligt lottad som nu kan äta när jag vill, och vad jag vill.
Problemet är att nu måste jag pilla i mig protein i tid och otid, jag är van att ibland (någon gång) äta lite frukost och sen på kvällen middag. Nu äter jag en smörgås på morgonen, kanske en macka eller korvbit mitt på dagen, sen middag och sen en kvällsmacka.
Jag är less på mackor.
Men jag vet att det är på tok för lite, och jag jobbar på det. Sakta jobbar jag.

Provade då idag att äta lite fil till frukost.
Det gick ju fint.
Inte.
Jäklahelvetesskitmjölkprotein!
Så hittills har jag då fått uppsöka dasset ett par gånger samt åtnjuta ett präktigt magknip.
Och gaser. Mycket gaser. Släng dig i väggen Fru Venus och dina aprikoser ;) här snackar vi mäktiga avgaser och dom är inte alls förbrända. Förbränningen är obefintlig kan man säga. Det osar starkt.

Alltså inte fil nå mer då, tacksåjävlamycket. Och med fil så åker ju gröt och annat mjölkberoende livsmedel/maträtter. Jättefint.
Därför tröstade jag mig med att ta fram Makens Ost och Sesambröd, som jag ska äta ikväll. Den trösten är mig väl unt, särskilt när jag håller på att bli skallig.


Vet ni vad Maken kallade mig, sin kära Fru häromdagen?
Nej det vet ni förstås inte. Era Makar skulle naturligtvis inte säga sådana saker till Er *sucka*

Där satt jag i soffan och viftade med gäddhänget, jag vet inte varför jag gör det för det gör mig ju bara modlös men av något inre tvång är jag bara tvungen att fladdra med det för att se om det liksom är så illa som jag befarar.
Vi såg iofs på Jurassic Park om det nu kan vara en förmildrande omständighet.

Jag: Kolla! Kolla på fladdret, har du sett nåt så jävligt någon gång? Jag har ju alltid haft det men nu är det ju rent skrattretande. (Det jag har gått ner har ju gjort kroppsfettet löst och liksom mer långt). Det är ju flera dm med hängande skinn som bara fladdrar. (Detta säger jag medan jag fladdrar som allra värst.)
Maken: Du ser lite ut som en drake. Kanske du far till väders till sommaren när du sitter i båten och viftar med armarna?

Va? Va?
Säger en kärleksfull Make så?

Här ser ni nog fluffet som Maken menade att draken har. 

Det är iofs inte på armarna utan på vingarna men det får gå för detsamma.

Jo, det kan en Make göra.
Han har nämligen helt rätt.
Jag skrattade så att jag höll på att göra ner mig.

Jag har blivit liksom lös och ledig överallt, fläsket är mer rörligt och lättgreppbart. Man kan skicka omkring fluffet runt kroppen flera varv om man skulle vilja. Men det vill inte jag. Det får vara där det är, man kan hissa upp lite och stoppa i bh´n så kan man ha den några veckor till eller nåt, annars är innehållet i kuporna misstänkt borta. Jag går ner snabbare i kupor än i omkrets ;) och då har jag ändå bara nått halvvägs, jag blir mörkrädd när jag tänker på vad som komma skall.

Men....
Till sommaren är jag fit.
Jag är helt övertygad....hm... om att fluffet är borta, huden åtstramad och att det då står en snygg, sexig och vältränad kvinna och tittar tillbaka på mig i spegeln, ifall jag får för mig att stirra i en spegel alltså..
Är såå himla säker.

Eller nåt.