Tävlingsdags kanske?

Sitter och klurar på om det inte är dags för en ny tävling snart. Kanske en med pocketfodral som det har efterfrågats. Eller något annat. Jag vet inte än.
Jag ska klura på saken och återkomma.

Annars vill jag bara berätta vad käre Maken sa häromdagen.
- Inte behöver du vara orolig för att bli skallig. Se på Sinead O´Connor, hon var ju skallig ett tag och hon såg ju bra ut.
?

Då tänker jag ju mitt. På hur många gånger Maken smekt mig över håret och konstaterat att jag har ett huvud som en biljardkula. Klotrunt.
Jamen så snyggt.
Klotrund skalle som dessutom är "kullrig". Jag har ingen aning vad han menar med kullrig men jag antar att det då är runt. Som en biljardkula.

Sen ser jag inte riktigt ut som Sinead i övrigt. Faktiskt ganska långt ifrån. Men han menar nog att vi är lika på ett speciellt vis. Förutom kullrigheten.

Det är ändå världsliga problem, även om dom känns stora när det händer. Det är ju inte kul att titta i toan efter man har duschat, och se allt hår som ligger där och glor på mig.

Varje gång är det denna mängd hår som lossnar. 

Kul känns det inte.

Men det kunde vara värre försöker jag komma ihåg. Mycket värre.

När jag mådde pest för femton år sen så kände jag så ofta. Det är ju världsligt tänkte jag. Saker som jag idag tycker är jobbiga var rena barnleken då, då önskade jag att mina problem var så lätta som dom jag kanske har idag. Problem av övergående karaktär. Det känns hemskt men man vet ändå att det går över, på något sätt så måste det ju gå.

Då gick jag med ångest och varje dag kändes som ett straff, ett vacuum eller en enda lång vandring i en mardröm.

Det finns mycket att vara tacksam över och det jag är mest tacksam över är ju att jag mår bra idag. Jag har mina låga dagar och mina gladare, men jag har inte en enda dag som är så jävlig som alla mina dagar var då. Inte en.

Första tiden efter terapin gick jag och var orolig för att jag skulle falla till botten igen, men tiden gick och saker hände, saker som att pappa blev sjuk och tynade bort. Jag klarade det med. Jag blev sjuk och det blev jobbigt, problem med Försäkringskassan och läkare, det gick det också. Saker som känns jobbiga men som ändå har ett slut.

När jag mådde som sämst såg jag inget slut, jo ett som jag kunde bestämma själv. Ett slut som jag kunde ordna själv, jag satte faktiskt ett datum som jag gömde inom mig. Mådde jag inte bättre då så fick jag sluta lida. 

Det var ett löfte till mig själv.

Det datumet kom och jag kunde ärligt säga att jag mådde bättre, fortfarande dåligt men jag såg ett ljus i tunneln, jag hade fått hjälp att hantera det som kom. Hantera, gå igenom och gå vidare. Härligt.

Med det i åtanke så är mitt tappade hår som en fis i rymden. 

Hanterbart och övergående (hoppas jag).

Det kommer säkert dagar då jag mår dåligt och är ledsen över håret, men det går över. Jag kan se ett ljus i tunneln, ett smalare liv, och då är det ett billigt pris jag betalar. Även om det känns hårt ibland så är det billigt.

Det finns finfina mössor idag, kepsar och turbaner som kan pigga upp ett skalligt huvud.

Det är bara att gilla läget och knata vidare.

Avslutar dagens gnäll med Dagens Kissemiss

Hjördis i kartong. En vanlig syn hos oss och de flesta andra kattägare.

 Just i denna kartong har det färdats en terroristvarning.

En färgburk med vår bilfärg, som sen ska spayas på vår nya sidospegel som kom idag. 2.433 kr gick det kalaset på. Billigt ändå tycker vi.

Jo, spegeln kom förra veckan men eftersom färgburken inte får flyga så kom den i egen transport en vecka senare. Sprayburkar får inte flyga längre, dom kan ju vara förklädda bomber.

Todeloo..