måndag 25 oktober 2010

Operationsberättelse.

Eller ingen operationsberättelse blir det ju för jag var inte så engagerad i själva operationen. Av förklarliga skäl.
Däremot minns jag själva uppvakningsfasen, och fasorna på IVA som inkluderar smärtor, illamående och kisseriproblem.


Men först en blåmärkesuppdatering. Nu kan ni börja oja er. Maken kommer inte hem förräns imorgon kväll och då ska han få ta hand om mig och uppmärksamma mina blåmärken.

Egentligen är det ju rätt vackert.
Mäter 17*9cm.
Säkert för att dom har rotat som mest genom detta sår. Blir säkert ytliga bristningar som kanske inte syns förräns tredje dagen, vad vet jag. Märkligt att när jag skrevs ut hade jag inte en enda blånad på magen, dagen efter börjar det fyllas upp.

Jag har många andra vackra märken också, på handleden där dom förmodligen band fast mig (kinkyjäklavårdpersonal) eller om dom straffade mig på nåt sätt. Sen får man ju alltid vackra blånader/gulbrunader efter droppnålarna. Sen har jag också små blåmärken efter varje spruta jag gett mig. Och det trots att jag sprutar så s a k t a .

Vad hände på IVA tänker ni?
Jo, jag fyllde en säng med kiss.
Det är tyvärr sant.
Det första jag minns är att jag mådde så jäkla illa, det enda jag kunde säga var ONT och MÅR ILLA i syrgasmasken. Fick Ketogan och eller Morfin direkt och somnade om.
Sen vaknade jag till lite mer senare, hur länge senare vet jag inte. Då var jag så himla pinknödig.
Så att det gjorde ont.
Droppen hade börjat fylla kroppen förstår jag.

Jag fick hjälp av sköterskan och uskan, jätterara bägge två, att med hjälp av ett gåbord a la dvärgstorlek stappla till toan. Där satte jag mig för att kissa.
Och satt.
Och satt.
Och satt.

Sen kom sköterskan in och frågade hur det gick.
Det gick inte.
På med kranen och försöka igen.
Och satt.
Och satt.
Började nästan somna alternativt svimma.

Stapplade tillbaka till sängen.
Fram med bladderscanen (kollar mängden urin i blåsan) men hon såg först inget, men efter lite tryck så såg hon ju att där fanns urin som ville ut. Ca 6-7 dl sa hon, men säkert mer för hon tordes inte trycka ordentligt för det gjorde ju så ont.
Kateterdags.
Efter lite pill och lite nyp så fick dom in katetern. Guuuuud så skönt.

Ringde Maken första gången. Väntade så här länge pga när jag opererade ryggen så ringde jag lite tidigt och Maken blev då rädd för jag svamlade så mycket.
Jag somnade igen.

Vaknade en stund senare och det första jag såg var att det blödde genom skjortan. Började väl vifta lite för att kolla fenomenet och då kom personalen. Har ni stuckit mig frågade jag. Nej sa dom, det har dom nog gjort under operation. Klantarslen sa jag, det har ju blött igenom.
Hela sängen är ju blöt fortsatte jag, och började famla efter lakanen för att se på blodbadet i sängen.
Det var inget blodbad. Då tittade jag på kisspåsen, där var en ynka dl ca.
Hm..
I sängen fanns dom andra försvunna decilitrarna. Det blev omedelbart kallt.

Personalen checkade läget. Dom insåg vikten av att skruva i påsen ordentligt i kateterslangen.
Stappla till toan igen.
Rar personal torkade mig med tvättlapp och tvål, först baksidan sen framsidan. Blygsel orkade jag inte med.
Nya sexiga trosor och ny skjorta.
Stappla tillbaka till sängen igen.

Skönt ligga i torr och ren säng.
Somnade igen. Sov en stund och var sen vaken från 19.00 onsdag kväll till 22 torsdag kväll..
Sov inte en blund pga smärtan. Jobbigt.
Nu är jag dock i ganska hyfsat skick.
Har idag suttit lite med personaldata, i den mån jag orkat ta itu med det hela, har också dammsugit lite slarvigt nere i köket och vardagsrummet. Kände mig dock produktiv av att ha gjort detta att jag la mig raklång och har legat så sen dess.

Och detta inlägg skulle bara bli tre raders blåmärkesuppdatering och nu har jag skrivit så länge att soppan blivit kall.
Det blir till att traska iväg och värma den igen.

Det är till att äta klockan runt.
Gud vad jag längtar till riktig mat. Fil, fil, fil och sen lite fil börjar jag bli less på. Och sopporna sen.
Akta er när jag får börja äta igen. Då kommer min blogg att förvandlas till en matblogg, med recept överallt och små anekdoter över hur jäkla gott allt smakar.
Me like....

10 kommentarer:

  1. det där blåmärket var inte att leka med...hoppas du kryar på deg snabbt och kommer tillbaka till ditt "vanliga" jag :))

    SvaraRadera
  2. Ha ha, allt låter så bekant :-) Men du MÅSTE ta det lugnt, DAMMSUGA!! *muttrar* Provar mixade persikor eller annat frukt? Kram

    SvaraRadera
  3. Så skönt att sköterskorna vara rara :)
    När jag skulle snittas med Nellie var jag i panik över den där katetern - jag höll och höll tyckte jag och det kändes som att jag inte gjorde annat än att kissa i brallan som jag inte hade på mig. Läskigt.
    Skönt att du mår bra iaf.
    Be Anna komma och dammsuga istället!

    SvaraRadera
  4. Ja, be Anna! (vet inte vem det är men det lät bra) KRAM

    SvaraRadera
  5. Håller med dig, himla snygg färg på blåmärket.
    Hade jag visat bilden för min dotter som är undersköterska, hade hom hmmat och rabblat upp en massa termer som man inte fattar ett dugg om.

    Ta det nu lugnt och be Anna(vem det är) att dammsuga!


    kram

    Lena

    SvaraRadera
  6. Visst är de snygga, våra blåmärken *not*. Har också ett sånt, men inte vid något av hålen. Men du, stunta i dammsugningen, låt mannen el någon annan ta den. Här har jag sagt att det tar lååååååång tid efter op innan jag får dammsuga *hihi*. Jaha, sa mannen, då fixar jag det ett tag framåt. Jag tycker inte om att dammsuga, resten går bra, men just det är booooooring.
    Hur lång tid skall du flyta?
    Ha en lugn o skön dag :)

    SvaraRadera
  7. oj det var inget dåligt blåmärke det! impad:))

    du rer ju detta galant, ska bli spännande att följa din vikt-resa. ha en lövely tisdag!

    kramen!!!

    SvaraRadera
  8. Det kallar jag blåmärke. My god! Hade något liknande efter mitt senaste X.grav operation. Och jag håller med -skit i dammsugaren. Det kan andra göra. Och det låter ju toppen med recept i bloggen-för det är verkligen roligt med nya sådana. Det ser jag fram emot.

    Kramen i

    SvaraRadera
  9. Anna får gärna komma hem till mig också och dammsuga. :)

    SvaraRadera
  10. Hemska blåmärken...uj...och alla blånader efter dropp och annat, som värsta narkomanen kan jag tänka mig. Nej, jag vet...har gjort några operationer själv.
    Kram

    SvaraRadera