Hemma ännu

Vi blir nog hemmavid ett par dar till.
Igår fick vi ut kaminen med hjälp av en kompis, kaminen är inte lätt och täljstenen ännu tyngre så jag orkar inte hjälpa till där.
Nu står den på plats iaf, och Janne (Maken) ska montera upp den idag, om allt funkar (rördelar och övergångsdelar till befintlig skorsten).
Golvet ska också läggas klart men det tar tid förstås, jobbigt när man inte kan tömma rummet och jobba på utan en massa flyttande på möbler hela tiden.

Janne har åkt ut nu för att jobba på medans jag är hemma och packar. Sen ska jag åka ut med lite fler plantor och lite packning. Det blåser en del just nu och det slår ganska duktigt i ryggen, så jag åker bil till närmaste hamn och sen båt därifrån.

Vinsterna är ivägskickade ifall någon av vinnarna undrar, dom kom iväg lite sent så det kan hända att dom redan hade tömt lådan i torsdags men ni bör ha era vinster på måndag tänker jag mig.

Annars är allt sisådär. Orken är slut, totalt utmattad känner jag mig och det retar mig så att bara lite extra att göra så tar orken slut. Ibland blir jag så förbannad, ledsen och irriterad över att gå omkring så här. Om jag bara kunde gå ner i vikt så skulle det säkert underlätta, åtminstone lite men det är så jäkla svårt.
Jag som älskar att promenera, gick i timtal förut med musik i öronen, det var rena avkopplingen tyckte jag.

Igår promenerade jag ner till båthamnen.

Visst lät det fint? En promenad ner till båthamnen. Det är ca 150 meter kan jag tillägga. Förutom att jag blev andfådd så fick jag ont i benet. När vi promenerar så har jag alltid stavar, det ger ett stöd och jag kan hålla upp farten något mer än annars. Utan tar benet slut direkt, börjar släpa och det är lätt att snubbla.

Korta sträckor går hyfsat.
Det gäller då förstås att jag inte har för ont, men då far jag aldrig någonstans, jag går ju inte på stan då jag är som sämst. Då ligger jag.
Jag är bra på väldigt korta distanser, 30 m utan hinder är jag tokbäst på. Lagomt vid handling och ärendeutförande. Särskilt när man parkerar bilen utanför, så det inte blir långa sträckor.
Jäkla skit.

Benet domnar ofta numera, inte som innan operationen då det alltid var domnat förutom dom stunder då det skar som knivar och jag skrek rakt ut. Så fort ryggen blir lite sämre, när det är mer omkring mig så börjar domningarna.
Jäkla irriterande. Och ledsamt.

Nog om det. Vi har hela tio grader och lite blåst, och nyss kom en skur, otroligt att vi för några veckor sen hade över 28 grader. Jag föredrar nog detta iaf, lättare att klä på sig än att klä av sig skinnet.

Fridens till er som stod ut med mitt gnäll och vardagstjat ;)