Hurtiga jag!

Igår var en hurtig dag. Jag var stolt som en tupp över mitt donande när Janne kom ut till stugan efter en dag i land.
Eller dag och dag, vi sov till kl.11 igår, trötta som små... jag vet inte vad. Vi snoozade som zoombies och trodde knappt våra ögon när vi såg på klockan.
Men Janne for iväg och jag blev kvar.

Jag började med disken. Det är lite som en filosofistund för mig, trot om ni vill.
Diskning på stugan går till som så att först så fyller man lite kallvatten i diskhon med disken. Sen sätter man på vattenkannan, en 5-literspanna på värmning. När den låter på ett visst sätt så är vattnet tillräckligt varmt. Detta tillräckligt varma vatten häller man i diskhon och sen lämnar man eländet och går och läser lite.
När man läst lite så masar man sig upp och medelst hasande steg beger man sig ungefär åtta steg in till köket och diskhon.
Där diskar man den nu halvfärdigdiskade disken. Sköljer i lite lortigt havsvatten och ställer på  tork. När man är klar så torkar man av ordentligt och när man gjort det känner man sig jättenöjd.

Efter gårdagens disk kände jag inte för att göra något mycket mer. Ont i ryggen, som senaste veckorna varit konstant gjorde att jag helst ville lägga mig men det gjorde jag inte. Jag gick ut.
Igår blåste det rackarns mycket men det stoppade inte en hjälte på väg mot hjältedåd.
Jag började kratta.
Nu har det ju varit krattat i många veckor men av många olika anledningar har högarna ej tagits bort. Maken har haft många och varierande orsaker till att skjuta upp högbortforslandet till 1) senare idag 2) imorgon-då tar vi dom 3)... vi tar det sen.. 4) en Annan Dag.

Jag slet fram presenningen och började kratta högarna på den. Sen slet jag iväg med den och tömde den på lövhögseländetfulltmedspindlar på baksidan.
Sen tog jag nästa.
Och dunkade mig själv i ryggen. Det kändes härligt. Och fint blev det trots att de senaste dagarnas kulingvindar har slungat iväg löv från högarna över gården samt att nya årslöv har blåst ner från träden och bildat en fin liten matta där jag redan krattat tidigare.

När jag krattat och vilat en stund så tog jag itu med dasstunnan. Maken vägrar befatta sig med dasstunnan då han är känslig mot kack och kackdofter, så det är min uppgift. Jag sliter ut tunnan och sätter på locket, sen hjälper han att bära bort den. Dessa finurliga tunnor har nu ökat i pris nåt överdjävligt så vi skiter numera i säckar som vi samlar bakom dasset.
Bakom dasset har vi redan en dasstunnesamling. Inte för att dom är fina eller ovanliga utan för att det är ganska äckligt att hantera kack. Dessa tömde jag nu ut på backen, bara sådär. Det var fin och fluffig jord utan någon som helst stank.
Jag lyfte ut säckarna (har dubbla för säkerhets skull) som var i dasstunnan nu i vår verkliga nutid och bar dom bakom dasset, där stack jag hål i säcken så att luft kan komma åt.
Fyllde med ny säck och städade dassisaken.
Fint som bara den, och fräsch lukt dessutom.
Stolt över min bedrift så tvagade jag mina händer och gick in och läste lite. Som belöning för väl utfört värv.

Nu till DassIsak.  Känner ni till dom?
Det är en insats man sätter i hålet i dassbrinkan. Där finns en liten tratt för kisset och ett stort hål för kacket.
Det gäller att försöka pricka in strålen med kiss i detta hål för annars luktar det väldans illa direkt. Det är urin och kack blandat som ger överäcklig lukt, annars luktar det bara kack och det döljer vi med att klicka på våra luktagottmojänger.
Ett aber med denna DassIsak är att när jag blir sämre i ryggen så funkar pinkeriet sämre. Jag äter ju medicin för inkontinens då mina diskbråck påverkar urinblåsan. När jag då blir sämre i ryggen så får jag problem med att kissa, jag måste krysta (gör jag ju alltid förstås, då jag tömmer blåsan bättre då och undviker urinvägsinfektion) och detta i en märklig position. Jag måste tippa bäckenet framåt för att pricka tratten samtidigt som jag då får problem att krysta.
Visste ni att det kan vara så himla jäkligt att sköta pinkeriet? *jäklajäkladiskbråck*
Medusinen jag äter är dock fantastisk, jag håller tätt bara med detta blåa piller, det tycker jag är makalöst fantastiskt, nackdelen är att jag har lättare för att få UVI, men det kan jag undvika genom att krysta så att  blåsan töms.

Det är fantastiskt att få vara sjukpensionär.
Nu är jag rätt risig i ryggen så jag försöker ta det lugnt, jag krattar en stund (bra träning faktiskt, i lagom dos) och vilar sen. Det funkar rätt bra när jag gör så.
Nilla, jo jag har tränat i varmvattensbassängen, och det är superskönt. Jag tränade där tre gånger i veckan i sju år och det var härligt. Främst för att hålla igång lite rörlighet. Jag slutade bassängträna när jag flyttade hit till Kalix, här har dom en dåligt fungerande bassängide tycker jag, för många i bassängen och för dåliga tider för mig så nu är jag bassängträningslös.
Har faktiskt inte blivit mycket sämre i ryggen när jag slutade denna träning men den var skön för kroppen ändå.

Jo, förresten så grejade jag lite med våra rabatter också, får inte glömma en enda sak i mitt donande igår. Nu är det rätt fint härute tycker jag, nästa projekt är att bygga ut altanen samt att måla i kammaren.
Kammaren är mörknad furupanelad hela rummet. Litet och mörkt, där har jag tänkt måla vitt i taket och en ljus grön färg på väggarna. Inte en klar grön utan en mer dov och smutsig. Blir kanonfint. När nu storstugan är fin så vill man gärna göra resten fin också.

Ha det gott alla!
Så igår blev det färdigkrattat, dasset tömt och jag målade över alla spikningsmärken på våra lister så nu har vi färdigrenoverat också.
Väntar bara på skåpen (kommer nästa onsdag) och gardinerna.
Imorgon ska jag till tandläkaren (härligt) och då får jag visa upp min trasiga fyllning och kolla upp ev. hål, och sen ska jag ta ut symaskinen (yippi) så att jag kan börja sy lite.