...nu gick kattskrället Mini på tangentbordet och alla bokstäver blev så jävla stora. Någon som vet hur man minskar dom, förutom att ändra i visa-menyn. Något lämpligt kortkommando vill jag ha. Eftersom kattskrället Mini inte gick in i visa-menyn så har jag listigt uträknat att hon med sina tassars hjälp fixade ett snajsigt kortkommando.
Någon?
edit 18:42 gällande kontentan i förra inlägget:
Fick lite ajaj i maggen efter glassätandet.
Kan det vara något helsike i mjölkprodukter jag inte tål?
Kan det vara så illa?
Verkligen.
Jag menar en sån hälsosam freak som jag, som joggar, löpartränar, motionscyklar, äter fibrer, tre mål om dagen och sjögräs.
En som är frisk och sund på alla sätt, renlevnadsmänniska OCH miljöpartist (nej, jag erkänner-nu barkade det iväg och uppräkningen av mina meriter avslutades med en ren och skär lögn, f´låt. Jag lovar jag är allra minst en miljöpartist *promise*)
Kan väl aldrig tänkas.
söndag 9 maj 2010
Min ätstörning i ord...
edit 18:48 Varning för ett himla långt inlägg märkte jag när jag scrollade, läs på egen risk. Varning för s.k Scrollfinger! Och inte så intressant är det heller så jag varnar för det också när jag nu likaså är på gång...
För ett år sen drygt upptäckte farbror doktorn att jag hade låg ämnesomsättning, eller rätt jävla låg för att vara ärlig.
Fick medicin i form av Levaxin. Ökade dosen tills jag hade en om inte normal så hyfsad nivå.
Jag tänkte ju, tusicken det här blir bra, öka ämensomsättningen så kommer jag att börja tappa lite kilon.
Ja, tjena.
Vad hände tror ni?
Resultat efter ett år var +10 kg! Fatta, tio kilo på en redan fetmakropp är inte kul. Och inte bara det, jag fick ökad aptit också.
Började med frukost då hungern drev mig till det.
Ni vet ju att folk som äter frukost har lägre BMI.
Ja, tjena. Jamenasäkertserru.
Så nu äter jag. Och nu när Maken är borta äter jag mer än vanligt. Varför frågar de vetgiriga? Jag svarar att jag tröstäter, godis är inte så gott som det borde vara utan nu är jag hungrig.
Jag har haft en ätstörning under många många år. Inte en sådan där man går ner i vikt tills man blir mager och sjuk utan mer tvärtom.
När jag flyttade hemifrån för att börja studera så tappade jag kontrollen. Slutade äta mat och åt lite godis i stället. Gick upp i vikt och tvärbantade, gång på gång. Jag snackar om upp 25 och ner 20 osv, man behöver inte vara ett mattesnille för att räkna ut den ekvationen..
Sen flyttade jag till ett fast jobb. Vi hade problem på arbetsplatsen med en chef som inte klarade pressen, dom hade haft problem där i många år och så kom vi 5 nya relativt utexaminerade arbetsterapeuter samtidigt för att börja jobba där.
Trots att dom som jobbat där tidigare fått munkavle så läckte det ju ut, det sipprade ut från väggarna och helt plötsligt satt vi i krismöte efter krismöte. Min trivsel där var väl typ noll, turligt nog hade jag bra kompisar där så jag höll ut i tre år men sen sa jag upp mig. Min mamma hade också en tuff tid med en misshandlande make så jag ville ju vara närmare henne också.
Jag började tvångsäta.
Vid vissa fasta tider så åt jag godis, chips och glass i enorma mängder. Jag skulle nämligen "mysa" framför tv´n, ungefär som när man var liten och fick lördagsgodis. Jag gjorde det som en slags ventil, i det tysta så åt jag mig till en slags inre avslappning. När jag myste hade jag kontroll, på något sjukt sätt.
Jag åt inte mat utan godis. Dyrt blev det och förödande för vikt och hälsa.
Det gick så långt att jag började åka längre sträckor för att handla, det gick inte längre att låtsas att jag skulle ha barnkalas, party eller något annat som handlade om godis och chips.
Jag skämdes.
Därför åkte jag till olika affärer så att dom inte skulle börja undra.
Jag ljög också för mina kompisar. Ibland ringde det på dörren men jag stängde bara ljudet på tv´n och satt tyst med dunkande hjärta och väntade på att dom skulle gå igen.
Jag ville inte visa att jag satt ensam med bordet fullt med godis.
Det räckte nämligen inte med en påse godis eller en påse chips, nej det skulle vara sött, salt, hårda, chips, ostkrokar, dip, glass, choklad, fikabröd etc.
Allt på samma gång.
Så att man riktigt kunde mysa.
Gick ju .... bra *hrm*
Detta beteende höll på egentligen tills jag började gå i terapi. Mycket fick sin förklaring och jag kunde se på mitt beteende med andra ögon. Inte så att jag helt slutade men det blev helt annorlunda.
Numera kan jag inte förstå att jag kunde äta en hel chipspåse, trots att jag dessutom åt choklad och godis.
Jag äter godis ännu såklart, och fikabröd mm men det är på ett annat sätt. Dessutom fick jag matvanor när jag träffade Maken. Jag slarvade på hans kvälls och nattpass förstås, men oftast var det ju mat som gällde eftersom han ville ha det.
Nu är Maken orolig för att jag inte ska äta ordentligt när han är borta, men jag har lugnat honom med att även om han är den som vanligtvis lagar mat så är själva matlagningen något jag trots allt kan.
Och som jag äter.
Ok, att det ofta är samma mat men jag äter iaf.
Otroligt att tänka på när jag var singel, att jag ingenting åt. Pappa bjöd mig på middag ibland för att vara säker på att jag skulle äta någongång.
Sen fick jag dille på vissa saker och då var det det som gällde. Både när jag tvångsåt och matätningen.
Kommer ni ihåg Fazers små chokladbitar, den med lakritsbitar i, lakritskulor som var lite sega?
Dom hade jag pippi på minns jag. Jag kunde gå och köpa 4 för en tjuga eller vad dom kostade på flera olika ställen, så att dom inte skulle undra om jag skulle äta alla själva.
Samma var det med mat. Jag åt ett tag bara uppvärmda fiskpinnar.
Låter det konstigt? Ja, det är klart att det gör.
När jag stekt fiskpinnar så luktade det så stekos att jag blev illamående, som det kan bli när man aldrig äter, vilket innebar att jag lämnade fiskpinnarna i pannan och lämnade lägenheten.
Sen kunde jag värma upp dom och gud så gott det var.
Tycker jag ännu ;)
Men nu är det andra tider som gäller i det Ulrikanska huset. Nu försöker jag börja dagen med frukost och jag äter alltid minst en gång till, och det är en jäkla bedrift kan jag säga. Men min poäng med hela detta långa inlägg är att jag nu känner hunger.
Jag upprepar HUNGER.
Det gjorde jag inte förr, och nu är jag hungrig ofta, vilket innebär att jag ofta vill äta nåt.
I teorin eller i en perfekt värld borde jag börja gå ner med denna nya mathållning, men se icke sa nicke.
Jag går upp jag.
Och snart spricker jag väl.
Joråseruatt.
Men annars är det bra liksom.
Trots att jag snart spricker av att leva mer hälsosamt.
Tack så mycket för ingenting!
Nu ska jag gå och ta mig lite glass.
Måste testa om det verkligen är så att jag inte tål mjölkprodukter som jag börjat misstänka pga magont och toabesök efter filtallrik.
Vad är det dom säger trial and error?
Det ska bli min melodi det.
För ett år sen drygt upptäckte farbror doktorn att jag hade låg ämnesomsättning, eller rätt jävla låg för att vara ärlig.
Fick medicin i form av Levaxin. Ökade dosen tills jag hade en om inte normal så hyfsad nivå.
Jag tänkte ju, tusicken det här blir bra, öka ämensomsättningen så kommer jag att börja tappa lite kilon.
Ja, tjena.
Vad hände tror ni?
Resultat efter ett år var +10 kg! Fatta, tio kilo på en redan fetmakropp är inte kul. Och inte bara det, jag fick ökad aptit också.
Började med frukost då hungern drev mig till det.
Ni vet ju att folk som äter frukost har lägre BMI.
Ja, tjena. Jamenasäkertserru.
Så nu äter jag. Och nu när Maken är borta äter jag mer än vanligt. Varför frågar de vetgiriga? Jag svarar att jag tröstäter, godis är inte så gott som det borde vara utan nu är jag hungrig.
Jag har haft en ätstörning under många många år. Inte en sådan där man går ner i vikt tills man blir mager och sjuk utan mer tvärtom.
När jag flyttade hemifrån för att börja studera så tappade jag kontrollen. Slutade äta mat och åt lite godis i stället. Gick upp i vikt och tvärbantade, gång på gång. Jag snackar om upp 25 och ner 20 osv, man behöver inte vara ett mattesnille för att räkna ut den ekvationen..
Sen flyttade jag till ett fast jobb. Vi hade problem på arbetsplatsen med en chef som inte klarade pressen, dom hade haft problem där i många år och så kom vi 5 nya relativt utexaminerade arbetsterapeuter samtidigt för att börja jobba där.
Trots att dom som jobbat där tidigare fått munkavle så läckte det ju ut, det sipprade ut från väggarna och helt plötsligt satt vi i krismöte efter krismöte. Min trivsel där var väl typ noll, turligt nog hade jag bra kompisar där så jag höll ut i tre år men sen sa jag upp mig. Min mamma hade också en tuff tid med en misshandlande make så jag ville ju vara närmare henne också.
Jag började tvångsäta.
Vid vissa fasta tider så åt jag godis, chips och glass i enorma mängder. Jag skulle nämligen "mysa" framför tv´n, ungefär som när man var liten och fick lördagsgodis. Jag gjorde det som en slags ventil, i det tysta så åt jag mig till en slags inre avslappning. När jag myste hade jag kontroll, på något sjukt sätt.
Jag åt inte mat utan godis. Dyrt blev det och förödande för vikt och hälsa.
Det gick så långt att jag började åka längre sträckor för att handla, det gick inte längre att låtsas att jag skulle ha barnkalas, party eller något annat som handlade om godis och chips.
Jag skämdes.
Därför åkte jag till olika affärer så att dom inte skulle börja undra.
Jag ljög också för mina kompisar. Ibland ringde det på dörren men jag stängde bara ljudet på tv´n och satt tyst med dunkande hjärta och väntade på att dom skulle gå igen.
Jag ville inte visa att jag satt ensam med bordet fullt med godis.
Det räckte nämligen inte med en påse godis eller en påse chips, nej det skulle vara sött, salt, hårda, chips, ostkrokar, dip, glass, choklad, fikabröd etc.
Allt på samma gång.
Så att man riktigt kunde mysa.
Gick ju .... bra *hrm*
Detta beteende höll på egentligen tills jag började gå i terapi. Mycket fick sin förklaring och jag kunde se på mitt beteende med andra ögon. Inte så att jag helt slutade men det blev helt annorlunda.
Numera kan jag inte förstå att jag kunde äta en hel chipspåse, trots att jag dessutom åt choklad och godis.
Jag äter godis ännu såklart, och fikabröd mm men det är på ett annat sätt. Dessutom fick jag matvanor när jag träffade Maken. Jag slarvade på hans kvälls och nattpass förstås, men oftast var det ju mat som gällde eftersom han ville ha det.
Nu är Maken orolig för att jag inte ska äta ordentligt när han är borta, men jag har lugnat honom med att även om han är den som vanligtvis lagar mat så är själva matlagningen något jag trots allt kan.
Och som jag äter.
Ok, att det ofta är samma mat men jag äter iaf.
Otroligt att tänka på när jag var singel, att jag ingenting åt. Pappa bjöd mig på middag ibland för att vara säker på att jag skulle äta någongång.
Sen fick jag dille på vissa saker och då var det det som gällde. Både när jag tvångsåt och matätningen.
Kommer ni ihåg Fazers små chokladbitar, den med lakritsbitar i, lakritskulor som var lite sega?
Dom hade jag pippi på minns jag. Jag kunde gå och köpa 4 för en tjuga eller vad dom kostade på flera olika ställen, så att dom inte skulle undra om jag skulle äta alla själva.
Samma var det med mat. Jag åt ett tag bara uppvärmda fiskpinnar.
Låter det konstigt? Ja, det är klart att det gör.
När jag stekt fiskpinnar så luktade det så stekos att jag blev illamående, som det kan bli när man aldrig äter, vilket innebar att jag lämnade fiskpinnarna i pannan och lämnade lägenheten.
Sen kunde jag värma upp dom och gud så gott det var.
Tycker jag ännu ;)
Men nu är det andra tider som gäller i det Ulrikanska huset. Nu försöker jag börja dagen med frukost och jag äter alltid minst en gång till, och det är en jäkla bedrift kan jag säga. Men min poäng med hela detta långa inlägg är att jag nu känner hunger.
Jag upprepar HUNGER.
Det gjorde jag inte förr, och nu är jag hungrig ofta, vilket innebär att jag ofta vill äta nåt.
I teorin eller i en perfekt värld borde jag börja gå ner med denna nya mathållning, men se icke sa nicke.
Jag går upp jag.
Och snart spricker jag väl.
Joråseruatt.
Men annars är det bra liksom.
Trots att jag snart spricker av att leva mer hälsosamt.
Tack så mycket för ingenting!
Nu ska jag gå och ta mig lite glass.
Måste testa om det verkligen är så att jag inte tål mjölkprodukter som jag börjat misstänka pga magont och toabesök efter filtallrik.
Vad är det dom säger trial and error?
Det ska bli min melodi det.
fredag 7 maj 2010
Titel: Fartygsbefäl klass VIII
Yes!
Fick just reda på att jag klarade provet och numera är en
fullfjädrad Skeppare.
.
.
Undrar om jag ska hämta mat ikväll,
äta Kinamat för att fira att jag nu kan stuva undan böckerna
och njuta av våren?
Jo, kanske jag gör det, om jag ids vill säga.
Härligt.
Jag klarade mig*bröstar mig stolt*
Uppe med ... katten
Imorse vaknade jag av en kattfröken som traskade i mitt hår, högt spinnande. Jag öppnar en liten glipa på ögonen och rummet badar i ljus, jag hade glömt fälla ner persiennerna igår kväll.
Jag blir förskräckt och undrar just hur länge jag sovit.
04.05 var klockan.
Kattskrälle.
Jag försökte mota bort henne, men jag kände sekunden efter hur hon kröp in under täcket och strök sig mot mina ben hela vägen ner mot fötterna.
Jag låg stilla och höll andan, skulle hon somna om?
Inte då.
Lilla frökan ansåg att nu var det dags att stiga upp. Jag morrade för mig själv när jag blivit så vaken att jag upptäckte kissnödigheten.
Det var bara att stappla upp igen. Kissade och satte mig framför tv´n. Hjördis var på lekhumör (vad annars) och rände omkring som om det var mitt på dan.
Hon kom hela tiden för att få igång mig, jag ropade på Homer men han kom inte, den svikaren.
Jag tog upp en näve leksaker från golvet och la mig i soffan.
När hon blev för närgången kastade jag en leksak som hon jagade, väl medveten om att detta nu är en ny lek.
Människan trött och surmulen = kastar ändå leksaker och är då förmodligen leksugen innerst inne.
Jag satte på en film. Efter ett tag så blev hon nog lite trött ändå, för Hjördis somnade som en märla över ena fotleden. Då somnade jag också.
Vaknade en timme senare av att halva köket rasade ner.
Det gjorde det inte märkte jag två sekunder senare utan det exploderade i filmen, men skadan var redan skedd, jag var vaken och hade hjärtklappning så jag blev rent orolig.
Gud så rädd jag blev.
Hjördis sov dock vidare.
Kattskrället.
;)
Så dagen har varit lång och trots det har jag inget gjort förutom att starta tvättmaskinen, som jag gjorde vid halvfemtiden. Resultatet so far.
Nu har jag tänkt gå upp och sortera i tygerna lite, klappa lite på dom och få in dom nya på sina rätta platser, och städa upp lite däruppe.
Det är dom knop som ska göras idag.
Jag har slut på en medicin men jag ids inte hämta mer idag, idag ska vara en slappardag efter den här veckans stressande inför prov och allt annat. Jag är nöjd med gårdagen så idag vill jag bara mojsa i min ensamhet.
Ha en skön fredagkväll!
Jag blir förskräckt och undrar just hur länge jag sovit.
04.05 var klockan.
Kattskrälle.
Jag försökte mota bort henne, men jag kände sekunden efter hur hon kröp in under täcket och strök sig mot mina ben hela vägen ner mot fötterna.
Jag låg stilla och höll andan, skulle hon somna om?
Inte då.
Lilla frökan ansåg att nu var det dags att stiga upp. Jag morrade för mig själv när jag blivit så vaken att jag upptäckte kissnödigheten.
Det var bara att stappla upp igen. Kissade och satte mig framför tv´n. Hjördis var på lekhumör (vad annars) och rände omkring som om det var mitt på dan.
Hon kom hela tiden för att få igång mig, jag ropade på Homer men han kom inte, den svikaren.
Jag tog upp en näve leksaker från golvet och la mig i soffan.
När hon blev för närgången kastade jag en leksak som hon jagade, väl medveten om att detta nu är en ny lek.
Människan trött och surmulen = kastar ändå leksaker och är då förmodligen leksugen innerst inne.
Jag satte på en film. Efter ett tag så blev hon nog lite trött ändå, för Hjördis somnade som en märla över ena fotleden. Då somnade jag också.
Vaknade en timme senare av att halva köket rasade ner.
Det gjorde det inte märkte jag två sekunder senare utan det exploderade i filmen, men skadan var redan skedd, jag var vaken och hade hjärtklappning så jag blev rent orolig.
Gud så rädd jag blev.
Hjördis sov dock vidare.
Kattskrället.
;)
Så dagen har varit lång och trots det har jag inget gjort förutom att starta tvättmaskinen, som jag gjorde vid halvfemtiden. Resultatet so far.
Nu har jag tänkt gå upp och sortera i tygerna lite, klappa lite på dom och få in dom nya på sina rätta platser, och städa upp lite däruppe.
Det är dom knop som ska göras idag.
Jag har slut på en medicin men jag ids inte hämta mer idag, idag ska vara en slappardag efter den här veckans stressande inför prov och allt annat. Jag är nöjd med gårdagen så idag vill jag bara mojsa i min ensamhet.
Ha en skön fredagkväll!
torsdag 6 maj 2010
Heldag i shoppingens värld
Har varit till grannstaden med Kerstin och vi hade så himla trevligt.
Det tog hela dagen men det var så jäkla kul att få åka till en quiltbutik med en likasinnad, istället för att ha en suckande man som sitter och trampar ute i bilen.
Vi hade båda vansinnigt trevligt. Nöjd och belåten så kom jag hem, har nu laddat över lite bilder till datorn och ska nu gå och vila.
Vi var till Quilterian, Luleås quiltbutik och där det finns tyger i massor, jag hittade en del faktiskt (märkligt va?) och det gjorde Kerstin med. Brita som äger butiken gjorde strålande affärer idag ;)
Lite tyger att välja på..
Fler tyger att välja på...
En bonad Brita har sytt...
Min favorithörna, beige-brunt ;)
Disken, med mycket smått och gott..
Mina fynd.
Tyget uppe till höger ska jag använda till att sy bordstabletter till mig själv av,
kanske också någon vinpåse till något presentvin någon gång.
Brita håller på med inventeringen, så det var lite svårt för henne att hitta bland sina tyger eftersom alla stuvats om lite och inte var på den plats dom varit på innan.
Men ack vad mycket tyg det finns.. det går att gå där länge länge.
Vi var också in till Blomsterlandet där jag fyndade lite fröer, en kratta och några krukor i gammalt stuk.
En salamitoast på det och lyckan var gjord, och nu är jag hemkommen, nöjd och belåten med dagen.
Dagen började förresten med ett vårdcentralbesök, kollade blodtrycket som var högt förra veckan jag kollade 154/108 trots medicinering.
Idag var det strålande 120/84. Så lågt har jag inte haft på år och dar. Undrar vilket som var fel? ?
Nå, jag var nöjd med detta resultat, hade dock lite väl hög puls, den låg på 104 och hon undrade om jag inte var trött. Jo, men av vad? Fibromyalgin som tar knäcken på den bästa, hypothyreosen (låg ämnesomsättning som förvisso nu är någorlunda höjd) eller att ha ont av diskbråck dygnet runt?
Svårt att säga liksom.
Ska på läkarbesök någon gång i maj så då får jag väl prata med doktorn, verkar som om medicinering kan komma på fråga eftersom hjärtklappning är ganska jobbigt i sig..
Den dagen den sorgen.
Ska avsluta med två bilder på Hjördis när hon befinner sig i luften. Busfröet busade med vår gula buspinne (helst ska jag sitta fast i andra änden tycker hon, och denna gång gjorde jag det) och hon var mest som ett streck i luften. Tog väl 20 bilder och typ fyra var någorlunda (stavning ?) skarpa.
Hon är snabb, vår Hjördis.
Attack! Nu du ditt fördömda gula lurv, ska jag fånga dig och bita ihjäl dig lite.
Sen ska jag nog brotta omkull dig och då ska du får se på fan../Hjördis
Det ser ut som om hon sträcker på sig på kudden, men hon är i luften-på väg mot pinnens lurv...
onsdag 5 maj 2010
Tack för alla hållna tummar och tår!
Nu är provet gjort!
Klarade jag det så berodde det på alla hållna tummar och tår, för fanken vad svårt det var.
Jag var toksäker på navigationen, det kändes bra och i kontroll före provet, och det var svåraste biten på hela kursen. Sen hade jag pluggat en massa på det jag trodde var viktigast men se tji fick jag.
När vi fick provet så började storögdigheten i klassrummet.
Jag tänkte för mig själv-va fan??
Av 50 frågor var 3(!) navigation, alla enkla och lättgjorda. Inga manöversignaler, dagersignaler eller egentligen några sjölagar.
Men vad var det då? Jo en massa jävla beskriva-frågor. Om brand i maskinrum uppstår, vad ska du släcka med och varför? Jamenahurmenadudådå?
Bara sådana frågor. Om rullningstiden ökar från 8 till 12, vad beror det på?
Vad är ULCC och VLCC? Ja, inte fan vet då jag. Och ingen annan heller visade det sig senare.
Det som det var sagt att vi skulle plugga extra på kom inte, bara sådana mittemellanfrågor, och av typen beskriv och förklara varför. Pust.
Med lite fantasi, lite småfusk och en gnutta intelligens skrev jag svar på alla frågor, men om jag klarade det... vet jag inte.
Nästa vecka får vi svaret och tills dess ska jag räkna mig som godkänd.
Jag har också varit och visat vulvan idag.
Kändes skönt och naturligt.
Inte.
Gjorde ont och alltid var det något som "halkade" bakåt, fummel, andra instrument och nya prov.
Sucka.
Nu är det då gjort, både provet och vulveriet så nu råandas jag bara ut av blotta lättnaden. Gud vad jag ska sova gott inatt.
Nog om det.
Kissemissarna lever och frodas. Homer har livats upp lite och är nu en god storebror. När han kommer och tigger go´så är Hjördis aldrig långt ifrån, nyfiken som en nyfiken är. Hon vill också ha go´och spinner som tusan när hon smaskar. Hon traskar fram och äter go´isarna under nosen på Homer, han låter henne mumsa, gobiten där ;)
När hon busar som mest och jag ibland ryter till, t.ex när hon svingar sig i gardinen så tittar han på mig som att "du måste förstå att hon är liten". Tycker det är gulligt.
Ibland blir hon dock lite väl närgången tycker Homer, då skriker han till lika manligt som sin namne Homer på tv. Då lägger hon sig på rygg och sprattlar med benen och ser söt ut. Då kastar han på manen och drar iväg som en rem, med henne efter sig.
Dom har funnit varandra ganska bra.
När dom sover så sover Homer i sin ställning och hon ligger i röret ovanför honom. Det är Homer som gäller för henne nu, jag är bara en biperson ;)
Homer ligger där Allis sitter på bilden, och Hjördis ligger i röret ovanpå. Hela natten sussar dom gott bredvid varandra men inte päls mot päls. Ännu iaf.
Återigen, tack för alla hållna tummar och tår
Ha det gott!
Håll tummen!
Snart ska jag iväg och göra provet. Snart vet jag om jag kan titulera mig Fartygsbefäl klass VIII eller om jag får lomma tillbaka senare i vår och göra om fanskapet.
Maken har tagit på sig en körning i sommar, med passagerare och allt. Då ska jag med och köra, säger han iaf. Jag kanske kommer med men jag kör inte. Det är en sak att "kunna" navigera en annan sak är att föra fram en stor tung båt.
Jag är nöjd om jag klarar provet idag, då har jag bevisat att jag kan... fortfarande, lära mig något nytt alltså. Jag har ju gått på högskolan i några år men det är läänge sen.
Kvinnoåldrar sen.
Klarar jag detta ska jag fira med något gott ikväll. Jag har ju cellprovsgrejen i eftermiddag också, och det känns ungefär lika kul som att skriva prov. Härligt att blotta sin vulva för främmande människor. Känns supernajs.
Not!
Nå, håll tummarna om ni kan och vill, kanske är det det som kan få mig att minnas någon liten mening jag läst någon gång och detta kan vara det som tippar mig över godkändsgränsen *hoppashoppas*
Ha en bra dag och Fridens!
Maken har tagit på sig en körning i sommar, med passagerare och allt. Då ska jag med och köra, säger han iaf. Jag kanske kommer med men jag kör inte. Det är en sak att "kunna" navigera en annan sak är att föra fram en stor tung båt.
Jag är nöjd om jag klarar provet idag, då har jag bevisat att jag kan... fortfarande, lära mig något nytt alltså. Jag har ju gått på högskolan i några år men det är läänge sen.
Kvinnoåldrar sen.
Klarar jag detta ska jag fira med något gott ikväll. Jag har ju cellprovsgrejen i eftermiddag också, och det känns ungefär lika kul som att skriva prov. Härligt att blotta sin vulva för främmande människor. Känns supernajs.
Not!
Nå, håll tummarna om ni kan och vill, kanske är det det som kan få mig att minnas någon liten mening jag läst någon gång och detta kan vara det som tippar mig över godkändsgränsen *hoppashoppas*
Ha en bra dag och Fridens!
tisdag 4 maj 2010
Mobilen paj
Lilla Hjördis höll på att fälla mig raklång på förmiddagen.
Jag hade öppnat mobilen för att se om Maken hört av sig ang. dagens fångst. Då kommer lilla kissemissen rännande som ett tok och passerar under min lyfta fot, men det påföljd att jag tog ett föga graciöst hoppsasteg och fumlade med mobilen.
Den föll som i ultrarapid och dängde ner sig i kakelplattorna vi har kvar från den tid vi hade pelletskaminen i köket. Det rök en flisa från mobilen men jag tänkte att den kanske klarat sig ändå, mobiler är ju tåliga ting.
Men icke. Eftersom luren var öppen så gick det sönder i skarvet, med resultat att jag fick bryta upp den och sen operera ut sim-kortet.
Nu är simkortet tryggat i sin förra boning, en tjock liten Ericsson mobil, och jag antar att kortet trivs. Det går då att både ringa och ta emot samtal så det var ju tur i oturen, att jag hade typ sju telefoner att sätta in kortet i.
Denna telefon var en riktig favorit tidigare, nu är den lite slapp i luren och eftersom jag också har tappat lite spänst så funkar vi bra ihop.
Får hålla koll efter en ny, billig mobil. Enda kravet är att den ska vara vikbar och inga små pillriga knappar (blev två krav). Men tills dess duger denna gott.
Försöker plugga lite.
Imorgon bitti gör jag provet och jag hoppas att det går vägen, orkar inte börja om att plugga för att göra om provet en annan dag.
Nu ska jag gå och äta lite paj och se lite på tv/film.
Pauser är viktiga, bara man inte pausar hela tiden förstås (vilket jag då rakt inte gjort..typ)
Sjökortsarbete är inte det lättaste kan jag säga. Skulle vara enklare om man kunde göra det i fred för katterna, Homer sitter på golvet nedanför och kallar på Hjördis som traskar omkring på mitt sjökort och attackerar pennor, kurslinjal och passare.
Hon har dräpt ett sudd och två pennor hittills. Svisch så är dom nere på golvet och rullar. Stenkul. Inte.
Nå, jag kan det jag kan. Ikväll ska jag på kurs och fräscha upp navigationen inför morgondagens prov. Tycker det känns bra att ha det fräscht i skallen, resten får jag läsa igenom innan jag somnar.
På tal om att somna. Jag är en duktig kicka. Jag sover själv uppe i sovrummet ensam i stoora dubbelsängen. Det är jäkligt duktigt gjort av mig. Hela förra fisket är det lätträknat de timmar jag sov i sängen, sov helst på soffan nere där jag hade full koll.
Jag är ju mörkrädd (fast vi har ju inte så mörkt längre häruppe) och om kvällarna vill jag gärna vara nära ytterdörren, Maken tycker det är märkligt för han tycker det vore smartare att vara långt ifrån. Nix, inte i en komplicerad klimakteriekropp, nej precis som spöket Laban är jag mörkrädd och så är det bara!
Fast nu har jag sovit uppe i två nätter. Jag går upp med katterna, sätter på en film och slötittar på filmen samtidigt som jag skrämmer lillkatten med sängmössen (är min hand men hon tror det är en jävligt slug mus). Vips så klipper jag med ögonlocken och John Blund hämtar mig..
Känner mig jättestolt, samt att det är ju bättre att ligga i sängen för 25.000 kr (Tempur) om man har diskbråck, jämfört med att ligga i en mjuk soffa!
Jag är duktig jag.
Fridens!
Jag hade öppnat mobilen för att se om Maken hört av sig ang. dagens fångst. Då kommer lilla kissemissen rännande som ett tok och passerar under min lyfta fot, men det påföljd att jag tog ett föga graciöst hoppsasteg och fumlade med mobilen.
Den föll som i ultrarapid och dängde ner sig i kakelplattorna vi har kvar från den tid vi hade pelletskaminen i köket. Det rök en flisa från mobilen men jag tänkte att den kanske klarat sig ändå, mobiler är ju tåliga ting.
Men icke. Eftersom luren var öppen så gick det sönder i skarvet, med resultat att jag fick bryta upp den och sen operera ut sim-kortet.
Nu är simkortet tryggat i sin förra boning, en tjock liten Ericsson mobil, och jag antar att kortet trivs. Det går då att både ringa och ta emot samtal så det var ju tur i oturen, att jag hade typ sju telefoner att sätta in kortet i.
Denna telefon var en riktig favorit tidigare, nu är den lite slapp i luren och eftersom jag också har tappat lite spänst så funkar vi bra ihop.
Får hålla koll efter en ny, billig mobil. Enda kravet är att den ska vara vikbar och inga små pillriga knappar (blev två krav). Men tills dess duger denna gott.
Försöker plugga lite.
Imorgon bitti gör jag provet och jag hoppas att det går vägen, orkar inte börja om att plugga för att göra om provet en annan dag.
Pauser är viktiga, bara man inte pausar hela tiden förstås (vilket jag då rakt inte gjort..typ)
Sjökortsarbete är inte det lättaste kan jag säga. Skulle vara enklare om man kunde göra det i fred för katterna, Homer sitter på golvet nedanför och kallar på Hjördis som traskar omkring på mitt sjökort och attackerar pennor, kurslinjal och passare.
Hon har dräpt ett sudd och två pennor hittills. Svisch så är dom nere på golvet och rullar. Stenkul. Inte.
Nå, jag kan det jag kan. Ikväll ska jag på kurs och fräscha upp navigationen inför morgondagens prov. Tycker det känns bra att ha det fräscht i skallen, resten får jag läsa igenom innan jag somnar.
På tal om att somna. Jag är en duktig kicka. Jag sover själv uppe i sovrummet ensam i stoora dubbelsängen. Det är jäkligt duktigt gjort av mig. Hela förra fisket är det lätträknat de timmar jag sov i sängen, sov helst på soffan nere där jag hade full koll.
Jag är ju mörkrädd (fast vi har ju inte så mörkt längre häruppe) och om kvällarna vill jag gärna vara nära ytterdörren, Maken tycker det är märkligt för han tycker det vore smartare att vara långt ifrån. Nix, inte i en komplicerad klimakteriekropp, nej precis som spöket Laban är jag mörkrädd och så är det bara!
Fast nu har jag sovit uppe i två nätter. Jag går upp med katterna, sätter på en film och slötittar på filmen samtidigt som jag skrämmer lillkatten med sängmössen (är min hand men hon tror det är en jävligt slug mus). Vips så klipper jag med ögonlocken och John Blund hämtar mig..
Känner mig jättestolt, samt att det är ju bättre att ligga i sängen för 25.000 kr (Tempur) om man har diskbråck, jämfört med att ligga i en mjuk soffa!
Jag är duktig jag.
Fridens!
söndag 2 maj 2010
Homer loggar in...
Mycket ska man då vara med om innan pälsen faller av. Först försvinner Allis utan spår, jag tror hon kanske blev sjuk eller nåt för hon var ganska stillsam sista tiden.
Och nu.
Ja, nu har det kommit en ulltott istället, en trollunge av lurvig karaktär. Energisk som tusan och hon busar hela tiden. Från början tyckte jag hon var ett gissel, hon kom som en tok så fort jag kom ner och det gillade jag inte så då morrade jag åt henne.
Det fattade hon.
Korkskallen.
Men det var tydligen inget som satt i nå vidare värst länge, plötsligt var hon där igen..
Okej, hon visste sin plats, hon kastade sig på rygg så fort jag blängde på henne, morrade jag så gick hon sin väg, turligt nog. Och alltid gick hon som en tudorkatt, krökt och pälsen på skaft, hehe. Fjanten där..
Själv var jag tuff.
Stentuff.
Eller jag var lite småskraj från början om jag ska vara ärlig, men säg inget åt lurvet för då blir hon styv i korken.
Sen när jag började förstå att det var en miniatyr och ingen fiende så tänkte jag att vi skulle ha lite skoj, lattja runt och jaga varandra och så.
Tror ni hon fattade?
Inte då.
Jag kallade och kallade på henne men hon bara busade på och jagade pälsbollar och prasselråttor, utan minsta filing för vad jag gav för vinkar.
Nu så är hon lite roligare.
Nu fattar hon och jagar mig ibland, och jag jagar ju tillbaka förstås men då sticker fega lurvet in under soffan. Bara för att hon kan liksom.
Då slår jag med tassen mot henne när hon kikar fram, bara så att hon ska fatta vem som är chef.
Hon äter mig ur huset också. Det var fan till att vara en matfrisk filur. Hon äter minst två påsar blötmat om dagen, OCH från mina godisar, det glupska stycket.
Jag hämnas med att äta hennes godisar, fast människan försöker gömma dom för mig så hittar jag dom direkt, dom är visst mer kaloririka och det tycker inte människan att jag behöver. Helst vill väl människan att jag ska tyna bort, men det kan hon glömma för jag vet minsann hur man tigger.
Goas vill trollungen också, men där sätter jag gränsen. Kom och lukta på mig när du är sömnig en gång till så ska du få se på fan.
Jag fräser till eller ibland (hemska tanke) har jag råkat pipa till när hon kommit för nära, kanske inte så manligt men ändå effektivt, inte fan vill jag väl ha en ulltott kring benen inte. Nej, då går jag upp och sover istället, ulltotten vill likaså inte vara långt från människan och då får jag vara ifred.
Nej, jag bestämmer när, hur och om.
Så är det bara.
Hon är dock ganska söt, krypet.
Hon skuttar så fjantigt omkring, missar sina hopp och så, som en lite störd miniatyr.
Idag kastade hon sig på mig när jag var oförberedd, och jag funderade på att ge henne lite däng men jag kutade iväg istället på ett kom-ifatt-mig sätt, och då kom hon.
Hon kan kanske bli nåt, när hon växer till sig.
Jag säger inte att hon blir det men hon har potential.
Nu ska jag gå upp och sova, hoppas bara att inte lurvet kommer upp i ställningen för den är min! Men hon ska väl sova hos människan kan jag tänka. Som en liten liten fjant.
Att JAG också vill sova hos människan har hon ingen förståelse för, men det skiter jag i utan hoppar upp och lägger mig på människan ändå. Då kan hon komma, krypet, men det har hon inget för. Jag blänger på henne och då går hon därifrån. Man har väl pondus och respekt med sig.
Passa dig fjanten, för jag ÄGER människan.
Du får bara låna henne lite när jag har annat för mig.
/Homer
overandout...
....Homer loggar ut igen..
Och nu.
Ja, nu har det kommit en ulltott istället, en trollunge av lurvig karaktär. Energisk som tusan och hon busar hela tiden. Från början tyckte jag hon var ett gissel, hon kom som en tok så fort jag kom ner och det gillade jag inte så då morrade jag åt henne.
Det fattade hon.
Korkskallen.
Men det var tydligen inget som satt i nå vidare värst länge, plötsligt var hon där igen..
Okej, hon visste sin plats, hon kastade sig på rygg så fort jag blängde på henne, morrade jag så gick hon sin väg, turligt nog. Och alltid gick hon som en tudorkatt, krökt och pälsen på skaft, hehe. Fjanten där..
Själv var jag tuff.
Stentuff.
Eller jag var lite småskraj från början om jag ska vara ärlig, men säg inget åt lurvet för då blir hon styv i korken.
Sen när jag började förstå att det var en miniatyr och ingen fiende så tänkte jag att vi skulle ha lite skoj, lattja runt och jaga varandra och så.
Tror ni hon fattade?
Inte då.
Jag kallade och kallade på henne men hon bara busade på och jagade pälsbollar och prasselråttor, utan minsta filing för vad jag gav för vinkar.
Nu så är hon lite roligare.
Nu fattar hon och jagar mig ibland, och jag jagar ju tillbaka förstås men då sticker fega lurvet in under soffan. Bara för att hon kan liksom.
Då slår jag med tassen mot henne när hon kikar fram, bara så att hon ska fatta vem som är chef.
Hon äter mig ur huset också. Det var fan till att vara en matfrisk filur. Hon äter minst två påsar blötmat om dagen, OCH från mina godisar, det glupska stycket.
Jag hämnas med att äta hennes godisar, fast människan försöker gömma dom för mig så hittar jag dom direkt, dom är visst mer kaloririka och det tycker inte människan att jag behöver. Helst vill väl människan att jag ska tyna bort, men det kan hon glömma för jag vet minsann hur man tigger.
Goas vill trollungen också, men där sätter jag gränsen. Kom och lukta på mig när du är sömnig en gång till så ska du få se på fan.
Jag fräser till eller ibland (hemska tanke) har jag råkat pipa till när hon kommit för nära, kanske inte så manligt men ändå effektivt, inte fan vill jag väl ha en ulltott kring benen inte. Nej, då går jag upp och sover istället, ulltotten vill likaså inte vara långt från människan och då får jag vara ifred.
Nej, jag bestämmer när, hur och om.
Så är det bara.
Hon är dock ganska söt, krypet.
Hon skuttar så fjantigt omkring, missar sina hopp och så, som en lite störd miniatyr.
Idag kastade hon sig på mig när jag var oförberedd, och jag funderade på att ge henne lite däng men jag kutade iväg istället på ett kom-ifatt-mig sätt, och då kom hon.
Hon kan kanske bli nåt, när hon växer till sig.
Jag säger inte att hon blir det men hon har potential.
Nu ska jag gå upp och sova, hoppas bara att inte lurvet kommer upp i ställningen för den är min! Men hon ska väl sova hos människan kan jag tänka. Som en liten liten fjant.
Att JAG också vill sova hos människan har hon ingen förståelse för, men det skiter jag i utan hoppar upp och lägger mig på människan ändå. Då kan hon komma, krypet, men det har hon inget för. Jag blänger på henne och då går hon därifrån. Man har väl pondus och respekt med sig.
Passa dig fjanten, för jag ÄGER människan.
Du får bara låna henne lite när jag har annat för mig.
/Homer
overandout...
....Homer loggar ut igen..
lördag 1 maj 2010
Nog är det märkligt..
Här har jag massor av egentid. Alltså hur mycket som helst, fyra veckor av tid att fylla med vad jag behagar.
Nu har jag sovit två halva dygn men sen då. Vad har jag gjort?
Tja, ätit. Inget mer. Inget kul eller bara för mig-saker. Nada.
Jag saknar Maken, vilket är en bra grej förstås, men ack så irriterande.
Idag har jag t.ex
* Sett Avatar (tyckte den var jättebra)
* Sett Sagan om Konungens Återkomst (bra även denna gång)
* Ätit två koppar glass med hallon (tinar hallon och skyfflar på glass)
* Gjort en paj och ätit en bit med skinka och broccoli
* Gosat med Hjördis
* Fjäskat med Homer
* Lagt patiens
* Ringt Maken
* Bloggat
* Ätit lite mer paj bara för att ha något att göra
* Ätit tjugotolv Mariannegodisar och struntat i att Hjördis tjuvat godispapper och strött ut dom över hela nedervåningen
...mission completed
Som att inte tristess och saknad räcker så har jag träningsvärk. Vi snackar träningsvärk big time.
För alla er som undrar GÅR det att få träningsvärk av HLR (hjärt-lungräddning) så är svaret JA.
Antar att man måste ligga i hårdträning på att inte träna för att få så ont i arselet att man knappt kan sitta efter att ha blåsit luft i en docka, varierat detta med att köra kompressioner som en tok.
Härligt vara jag.
Inte bara snygg, sexig, tjusig, smart och vältränad.
Jag är otroligt fit också.
Liksom så otränad att jag är på gränsen till likstel.
*suckasuckasucka*
Nu har jag sovit två halva dygn men sen då. Vad har jag gjort?
Tja, ätit. Inget mer. Inget kul eller bara för mig-saker. Nada.
Jag saknar Maken, vilket är en bra grej förstås, men ack så irriterande.
Idag har jag t.ex
* Sett Avatar (tyckte den var jättebra)
* Sett Sagan om Konungens Återkomst (bra även denna gång)
* Ätit två koppar glass med hallon (tinar hallon och skyfflar på glass)
* Gjort en paj och ätit en bit med skinka och broccoli
* Gosat med Hjördis
* Fjäskat med Homer
* Lagt patiens
* Ringt Maken
* Bloggat
* Ätit lite mer paj bara för att ha något att göra
* Ätit tjugotolv Mariannegodisar och struntat i att Hjördis tjuvat godispapper och strött ut dom över hela nedervåningen
...mission completed
Som att inte tristess och saknad räcker så har jag träningsvärk. Vi snackar träningsvärk big time.
För alla er som undrar GÅR det att få träningsvärk av HLR (hjärt-lungräddning) så är svaret JA.
Antar att man måste ligga i hårdträning på att inte träna för att få så ont i arselet att man knappt kan sitta efter att ha blåsit luft i en docka, varierat detta med att köra kompressioner som en tok.
Härligt vara jag.
Inte bara snygg, sexig, tjusig, smart och vältränad.
Jag är otroligt fit också.
Liksom så otränad att jag är på gränsen till likstel.
*suckasuckasucka*
Homer och Hjördis...
.. är kompisar nu. Homer går omkring och lockar henne till lek men hon fattar ingenting. Hon är ju så busig att om han försöker få igång henne så springer hon som en tok, hoppar upp någonstans och fortsätter busa med det som finns tillgängligt.
Hon fattar inte hans vinkar, han vill att hon ska jaga honom och tvärtom. Om hon någon gång av misstag fattar poängen så kan han bli lite väl våldsam. Kryper hon in under soffan så slår han efter henne med tassen. Hårt. Men utan klor förstås. Jag tror han är lite konfunderad och rädd ännu. Hon är ju så explosiv jämfört med vad han är van vid.
Dom sover inte tillsammans. Inte för att Hjördis inte vill, men Homer vill inte. Kommer hon och nosar på hans ben så fräser han till, passa dig för jag vill inte säger han. Hon däremot spinner och numera får hon nosa på honom litegrann när hon är gosig men inte för mycket.
Han ligger bredvid henne när hon busar. Han är vansinnigt intresserad och efter ett tag så börjar han kalla på henne. Men som sagt, hennes känsla för timing är inte alltför förfinad ännu.
Ligger hon hos mig och sover när Homer kommer ner och hälsar på oss så överger hon mig lika snabbt som en avlöning visslar förbi. Homer är idolen.
Sen har Homer en himla intressant egenskap som läromästare med stort L. Han gräver över maten när han ätit klart. Det kan hon inte fatta poängen av. Det är väl kanske en befogad fundering men det ska bli spännande om hon härmar honom och gräver över maten så inga fulkatter kan äta upp den.
Det känns så skönt nu, hönsmamman kan ta det lugnt. Hjördis klarar sig finfint. Hon är tuff och helt undergiven så hon kommer inte att ta någon skada av Homers regler. Skönt.
Hon sover hela nätterna, lilltösen och det tackar jag för. Jag sover nämligen hela kvällarna och hela nätterna och nu inser jag hur slut jag varit. Nerverna har suttit på utsidan och nu har dom dragit sig in under huden igen.
Gällande katterna så förstår jag att nog kommer Homer att tukta hennes väl tilltagna iver gällande honom men det är ingen fara. Hon fattar poängen och har respekt.
Fast nog är hon ursöt när hon sätter fart, kutar mot honom och sen hoppar upp med alla ben väl utbresta för att göra sig stor ;) Homer kastar med huvudet och springer iväg i hopp om att hon ska följa efter, men då har hon i regel sett en mattfrans eller ett skräp som är roligare.
Nu ska jag börja plugga. Vilken dag som helst. Provet är på onsdag och helst ska jag ju klara det har jag tänkt mig.
Men jag är rastlös. Så jäkla rastlös, så här var det inte förra året Maken drog iväg till fisket. Nu har det ju varit mycket med Allis, ny katt och fiskemässiga frågetecken som t.ex ny salterichef, letandet efter en till fiskekompis som kan ställa upp de tider fiskekompisen inte kan fiska. Det funkar inte så bra när man måste boka ledighet så långt i förväg, vi måste ju fiska när fisket är inte när vi har fiskekompis.
Så jag har en osalig ande i mig, har inte lust med annat än att ta det lugnt, men det kommer väl till sig. Ska till grannstaden med en kompis till veckan, shoppa lite och ha lite tjejsnack, det ska bli kul. Ska och leta glasögonbågar också, måste skaffa nya snarast. Måste också röja i garderoberna uppe, dom som fick sig en riktig omgång ifjol som ni kanske minns.
När jag letade efter länken ovan så läste jag lite från gamla bloggen och jag tycker att jag var mycket roligare förr. Bloggen kändes mera rolig, lite blandad med mer bilder och lite musik.
Nu känner jag mig urtråkig och måste ta mig en funderare...
Hon fattar inte hans vinkar, han vill att hon ska jaga honom och tvärtom. Om hon någon gång av misstag fattar poängen så kan han bli lite väl våldsam. Kryper hon in under soffan så slår han efter henne med tassen. Hårt. Men utan klor förstås. Jag tror han är lite konfunderad och rädd ännu. Hon är ju så explosiv jämfört med vad han är van vid.
Dom sover inte tillsammans. Inte för att Hjördis inte vill, men Homer vill inte. Kommer hon och nosar på hans ben så fräser han till, passa dig för jag vill inte säger han. Hon däremot spinner och numera får hon nosa på honom litegrann när hon är gosig men inte för mycket.
Han ligger bredvid henne när hon busar. Han är vansinnigt intresserad och efter ett tag så börjar han kalla på henne. Men som sagt, hennes känsla för timing är inte alltför förfinad ännu.
Ligger hon hos mig och sover när Homer kommer ner och hälsar på oss så överger hon mig lika snabbt som en avlöning visslar förbi. Homer är idolen.
Sen har Homer en himla intressant egenskap som läromästare med stort L. Han gräver över maten när han ätit klart. Det kan hon inte fatta poängen av. Det är väl kanske en befogad fundering men det ska bli spännande om hon härmar honom och gräver över maten så inga fulkatter kan äta upp den.
Det känns så skönt nu, hönsmamman kan ta det lugnt. Hjördis klarar sig finfint. Hon är tuff och helt undergiven så hon kommer inte att ta någon skada av Homers regler. Skönt.
Hon sover hela nätterna, lilltösen och det tackar jag för. Jag sover nämligen hela kvällarna och hela nätterna och nu inser jag hur slut jag varit. Nerverna har suttit på utsidan och nu har dom dragit sig in under huden igen.
Gällande katterna så förstår jag att nog kommer Homer att tukta hennes väl tilltagna iver gällande honom men det är ingen fara. Hon fattar poängen och har respekt.
Fast nog är hon ursöt när hon sätter fart, kutar mot honom och sen hoppar upp med alla ben väl utbresta för att göra sig stor ;) Homer kastar med huvudet och springer iväg i hopp om att hon ska följa efter, men då har hon i regel sett en mattfrans eller ett skräp som är roligare.
Nu ska jag börja plugga. Vilken dag som helst. Provet är på onsdag och helst ska jag ju klara det har jag tänkt mig.
Men jag är rastlös. Så jäkla rastlös, så här var det inte förra året Maken drog iväg till fisket. Nu har det ju varit mycket med Allis, ny katt och fiskemässiga frågetecken som t.ex ny salterichef, letandet efter en till fiskekompis som kan ställa upp de tider fiskekompisen inte kan fiska. Det funkar inte så bra när man måste boka ledighet så långt i förväg, vi måste ju fiska när fisket är inte när vi har fiskekompis.
Så jag har en osalig ande i mig, har inte lust med annat än att ta det lugnt, men det kommer väl till sig. Ska till grannstaden med en kompis till veckan, shoppa lite och ha lite tjejsnack, det ska bli kul. Ska och leta glasögonbågar också, måste skaffa nya snarast. Måste också röja i garderoberna uppe, dom som fick sig en riktig omgång ifjol som ni kanske minns.
När jag letade efter länken ovan så läste jag lite från gamla bloggen och jag tycker att jag var mycket roligare förr. Bloggen kändes mera rolig, lite blandad med mer bilder och lite musik.
Nu känner jag mig urtråkig och måste ta mig en funderare...
fredag 30 april 2010
Jag har fått awarder, tackar och bockar...
... denna award har jag fått av inte mindre än Fru Venus, BrunettAnna och Knasterfaster. Jag rodnar vackert av glädje och tacksamhet. Eller vackert och vackert, mer rödbrusigt blandat med fnösketorr hy men iaf.
Till denna award hör att man ska berätta inte mindre än sju intressanta saker om sig själv. Jag har gjort något sådant tidigare men det är inte sånt som hindrar mig, SÅ intressant är jag nämligen. I detta fall innebär det att jag ska berätta hela 21 intressanta saker och det är inte lite det, så jag börjar med att spalta upp hela härligheten med nr..
1. Inte oväntat kanske att starta med nr 1 men så gör vi i byn där jag bor.
Jag bet min syster i låret när jag var fem år. Det förtjänade hon säkert. Det vet jag för att en gång då hon jagade mig gjorde hon sönder min stortå. Detta eftersom jag spionerade på henne och hennes kille genom nyckelhålet, då blev hon lite vred och jagade mig in i ett annat rum. Där smällde hon igen dörren på min stortå. Den gick sönder litegrann och blev blå och blodig (inte blåblodig tyvärr) och väldans öm.
Det var mitt straff för att jag petade sönder tejpen hon satt över nyckelhålet så att jag inte skulle kunna se. Jag var en himla söt lillasyster.
2. Jag biter på naglarna. Jäkla ovana till att rota sig fast. Inte vackert alls. Har försökt sluta många gånger, men ränderna går visst aldrig ur.
3. Jag har slagit en yxa i mitt knä en gång som liten. Pappa lät mig bära yxan som vi huggit vår julgran med, under förutsättning att jag bar den med eggen utåt. Javisst sa jag och blev väldigt lycklig som fick bära yxan.
Sen vände jag den och svängde lite lojt och nonchalant och vips så satt den fan i knät. Inte så att den satt fast men den skar sig in genom alla byxlager man hade på den tiden och gav mig ett sår på knät.
Jag är inte säker men jag tror dom märkte det pga alla hål i alla byxben.
4. När jag var liten var jag vansinnigt rädd för Storpotäten. Jag drömde mardrömmar om den rackaren.
5. En annan jag var rädd för var Karlsson på Taket. Jag grät när han pillrade sönder ångmaskinen hos Lillebror. Jag tyckte han var förskräckligt ouppfostrad och jag blev rädd när han knallade in i tv-bilden.
6. Jag tror att jag kan alla bokstavssångerna från Fem Myror... dom sitter minsann i, men se kranialnerverna från högskolepluggningen är spårlöst borta. Och ändå minns jag ramsan Olycklige Olles Onda Trånga Tand Ack För Sista Gången Skrek Av Harm (kranialnerverna, inte från Fem Myror)
7. Jag är väldigt klantig. Jag har opererat foten tre gånger pga att jag slet av ett ledband när jag dråsade ner för en trappa som tolvåring. Har känningar av dessa eländen än. Har trillat nedför trappor inte mindre än fyra gånger, senast förra året då jag liksom gled nedför halva trappen. Landade elegant på fotleden. Aj sa jag då, svor inte en enda gång. Not.
8. När jag inte kom in på högskolan så åkte jag till Stockholm och sökte jobb. Fick flera stycken, men bestämde mig för ett och en lägenhet jag tittat på. Kvällen innan jag skulle åka hem för att börja packa ringde mamma gråtande och skrek att jag kommit in som reserv. Hon ville inte att jag skulle flytta må ni tro.
9. Jag är född i Piteå där jag bott längsta delen av mitt liv, nu har jag bott i en by utanför Kalix i sju år och dom är mitt livs bästa år.
10. Min mormor levde tillsammans med en man som var blind. Tillsammans hade dom 10% syn på ett öga, och det gick bra ändå. Tre emaljögon hade dom tillsammans. Ja, dom kunde förstås inte ha varandras ögon men om man räknar ihop det.
Vi barnbarn blev instruerade att inte lämna dörrar öppna för att inte försvåra för Uno som hon levde med. Det glömde jag en gång så Uno gick snabbt (trots blindheten) och fick toadörren mitt mellan ögonen.
Herregud så han svor. Ingen kunde svära som han kan jag lova. Han var en bitter man som i en gruvolycka miste bägge ögonen, fick stenbitar i ena knät och på andra ställen. Jag var rädd för honom och hans humör men har väldigt kär i mormor.
11. När jag var liten så var jag på dagis. Och fredagarna var favoritdagarna för då kom min Farmor och hämtade mig före sovstunden. Då fick jag vara hemma hos henne tills mamma och pappa slutade, och ibland (rätt ofta) fick jag sova till lördag. Härlig tid. Där fick jag välja mat och valde då rårakor eller varma mackor med kaviar och purjolök.
12. När jag var tio år så åkte mamma på en kurs, och var bara hemma vissa helger under ett helt år. Då lagade pappa mat. Det blev antingen blodplättar, pannkaka eller farmors mat. Det sista innebar att farmor kom med lagad mat och serverade sin gulleplutt och mig ;)
13. Jag gillar Harry Potterböckerna så vuxen jag är. Gillar hur hon skriver, önskar jag hade den förmågan.
14. Jag älskade att se söndagsmatiner på tv med pappa som liten. Helst Elvis eller westernfilmer. Då var lyckan i topp.
15. Jag älskar att se filmer nu också. Hellre film än tv.
16. Jag är mörkrädd och har vansinnigt livlig fantasi när jag är ensam. Jag hör både det ena och det andra, särskilt på stugan där det säkert finns både knytt och oknytt ute i stora mörka skogen.
17. Som ni säkert läst vid det här laget är jag rädd för kryp och då ffa spindlar som är bland det äckligaste skapelserna jag vet. Huvva så äckligt dom rör sig dom krypen, jag ryser bara jag tänker på det.
18. Nu har jag lite svårt att komma på nåt trots att jag är vansinnigt intressant. Så intressant och speciell att jag är väl värd att granska under lupp i typ Uppdrag Granskning eller nåt får bli min artonde punkt.
19. Jag har inte stor umgängeskrets. Saknar det inte heller egentligen. Jag hade flera nära kompisar förut men nu inte. Jag har bekanta och någon som jag anser som kompis men ingen riktigt nära vän. Jag har Maken som bästa vän, vi delar det mesta även om det ju inte är samma som en tjejkompis förstås. Förut så hade jag mer behov av det också, men nu när jag ju ofta är trött och har värk så känner jag mig inte så sällskapssjuk precis det räcker liksom med vardagens bestyr på nåt sätt.
20. Jag gillar att blogga. Gillar att ha bloggvänner som jag kan kika in hos när det passar mig, älskar att läsa kommentarer jag får och blir glad för varenda en. För mig är det ett sätt att umgås även om det är the internet way.
21. Sista intressanta grejen, borde vara nåt smaskigt men vad skulle det vara? Har ju skrivit liknande förut och då tog jag väl upp det smaskigaste. Det enda som är kvar är väl att jag står på väntelista för att operera gastric bypass, men som det ser ut nu så är det 1,5 år bort, så jag lär fortsätta som tjock länge till.
Sen nästa del av awarden är ju att ge den vidare till några bloggvänner. Det blir svårt eftersom det blir att ge den vidare till alla jag har, vilka ju några har gett den till mig.
Så jag ger denna utmaning vidare till den som är sugen att bjuda oss på några läckerbitar från dennes liv och leverne.
Kör på!
torsdag 29 april 2010
Ensam hemma....
.... förutom ett vilddjur och en hårig gammgosse (gammal ogift man= Homer).
På kattfronten är det lite lugnare vilket är bra för hönsmammahjärtat. Jag köpte ju ett sånt där antistressgrej som man sätter i kontakten, ärligt talat för min egen skull för katterna funkade någorlunda.
Sen dess har det dock förbättrats ytterligare.
Homer "pratar" med henne nu så fort hon ser på honom, han verkar locka henne med sig men det fattar hon inte.
Han ligger nu en meter ifrån henne och ser när hon leker, med jämna mellanrum så kommer hon fram och nosar på honom och han väser inte. Duktig kille!
Så jag har gott hopp om att det ska gå vägen. En gång jagade han henne några meter, han med bussvans men hon sprang ju som ett jehu och försvann i fjärran så det var siochså med den leken. Men viljan fanns hos mammas kille ;)
Maken körde iväg igår morse. Hujedanemej så trist det kändes. Vet inte varför men det kändes jättetrist jämfört med förra året. Kanske för att jag nu är ensam med katterna om det går galet (jag vet, det gör inte det men iaf) eller för att så mycket varit stressigt och osäkert in i det sista inför fisket.
Idag känns det lite bättre. Säkert för att jag fick sova inatt som jag vet inte vad. Sov hela kvällen, hade på Sagan om Ringen men somnade ifrån efter 14 minuter. Sov hela kvällen, Maken ringde vid 22.30 och jag förnekade såklart att jag sov men det gjorde jag.
Jag blev då lite pigg så jag tänkte se lite mer än 14 minuter på filmen så jag backade tillbaka två timmar (hrm) och började se lite mer. Somnade ifrån efter 22 minuter och sov fram till kl.04.
Stängde då av tv´n och gick upp och pinkade. Väl där tänkte jag att nu får jag väl vara vaken pga Bus-Hjördis, men hon sov vidare hon också.
Konstigt för hon brukar ju börja busa så fort ögonen öppnas, men denna gång så var hon trött. Välsignade katt.
Idag ska jag på sjukvårdskurs. Igår var jag och fick läkarintyg för skepparekursen. Jag hade då högt blodtryck så jag måste kolla det. Jag har ju det sen förr men medicinerar men nu var det ändå för högt. Kanske inget rättvisande resultat men bör kollas upp.
Sen så är det plugga som gäller för på onsdag gör vi provet. På eftermiddagen den dagen ska jag och ta cellprov och det känns ju extra roligt. Två kuliga saker på samma dag, yeah. Alltid lika kul att lägga upp sig och visa upp sina innersta delar, äntligen blir det av igen, känns som för länge sen liksom...
Aaaaj! Kattskrället hoppade upp i mitt knä och jag hade inga byxor, satans vad ont det gjorde! Och blodet rinner i strida strömmar.
Nej, det gjorde det kanske inte men det hade kunnat rinna i strida strömmar.
Hon är för söt, kattskrället med sina sylvassa småsmåsmå klor. Jag klippte några häromdagen, hon halvsov vilket är en förutsättning, bara för att vänja henne vid klippning och det gick bra. Men herreminje så yttepyttesmå dom är. Löjligt små, förutom när hon hoppar upp i knät och missar, och försöker klättra upp istället på benen, då är dom inte lika löjliga längre.
Men annars. Jämfört med Homer som har skogskattassar a la dasslock (kattdass alltså) så är dom ju väldans feminina. Typ en fjärdedel jämfört med hans.
Nå, nu slut med kattprat.
Nu ska jag tala palt.
Ja, det kan jämföras med kroppkakor även om det är väldigt annorlunda och på vissa sätt absolut inte kan jämföras med pitepalt. Pitepalt görs av rå potatis, sen är det bara vetemjöl, fläsk och salt. I recepten står det kornmjöl men det var ju under krigstiden då vetemjöl var lyx. Det är vetemjöl inte längre och alltså används inte kornmjöl längre av riktiga pitebor.
Ska jag var ärlig har jag aldrig känt en pitebo som gör palten med kornmjöl och eftersom jag är född i och har bott i Piteå i över trettio år kan jag nog säga det med en slags sanning.
Kokas länge.
Kroppkakor är ju mer kompakta men ändå fluffigare på nåt sätt. Kroppkakor är gott även det. Men palt är något så överjordiskt gott att det nästan är en religion i sig.
Det blev palt i tisdags istället för måndags. På måndagen fick Maken lastningshjälp och sen kom det folk så det blev för sent för palt. Tog det istället dagen efter då jag redan skalat all jäkla potatis. Kändes fint att efteråt sitta på kursen med paltkoma (som jag sen lärt mig beror på kolhydratchock, eller nåt, minns inte riktigt) så jag lärde mig massor. Inte.
På kattfronten är det lite lugnare vilket är bra för hönsmammahjärtat. Jag köpte ju ett sånt där antistressgrej som man sätter i kontakten, ärligt talat för min egen skull för katterna funkade någorlunda.
Sen dess har det dock förbättrats ytterligare.
Homer "pratar" med henne nu så fort hon ser på honom, han verkar locka henne med sig men det fattar hon inte.
Han ligger nu en meter ifrån henne och ser när hon leker, med jämna mellanrum så kommer hon fram och nosar på honom och han väser inte. Duktig kille!
Så jag har gott hopp om att det ska gå vägen. En gång jagade han henne några meter, han med bussvans men hon sprang ju som ett jehu och försvann i fjärran så det var siochså med den leken. Men viljan fanns hos mammas kille ;)
Maken körde iväg igår morse. Hujedanemej så trist det kändes. Vet inte varför men det kändes jättetrist jämfört med förra året. Kanske för att jag nu är ensam med katterna om det går galet (jag vet, det gör inte det men iaf) eller för att så mycket varit stressigt och osäkert in i det sista inför fisket.
Idag känns det lite bättre. Säkert för att jag fick sova inatt som jag vet inte vad. Sov hela kvällen, hade på Sagan om Ringen men somnade ifrån efter 14 minuter. Sov hela kvällen, Maken ringde vid 22.30 och jag förnekade såklart att jag sov men det gjorde jag.
Jag blev då lite pigg så jag tänkte se lite mer än 14 minuter på filmen så jag backade tillbaka två timmar (hrm) och började se lite mer. Somnade ifrån efter 22 minuter och sov fram till kl.04.
Stängde då av tv´n och gick upp och pinkade. Väl där tänkte jag att nu får jag väl vara vaken pga Bus-Hjördis, men hon sov vidare hon också.
Konstigt för hon brukar ju börja busa så fort ögonen öppnas, men denna gång så var hon trött. Välsignade katt.
Idag ska jag på sjukvårdskurs. Igår var jag och fick läkarintyg för skepparekursen. Jag hade då högt blodtryck så jag måste kolla det. Jag har ju det sen förr men medicinerar men nu var det ändå för högt. Kanske inget rättvisande resultat men bör kollas upp.
Sen så är det plugga som gäller för på onsdag gör vi provet. På eftermiddagen den dagen ska jag och ta cellprov och det känns ju extra roligt. Två kuliga saker på samma dag, yeah. Alltid lika kul att lägga upp sig och visa upp sina innersta delar, äntligen blir det av igen, känns som för länge sen liksom...
Aaaaj! Kattskrället hoppade upp i mitt knä och jag hade inga byxor, satans vad ont det gjorde! Och blodet rinner i strida strömmar.
Nej, det gjorde det kanske inte men det hade kunnat rinna i strida strömmar.
Hon är för söt, kattskrället med sina sylvassa småsmåsmå klor. Jag klippte några häromdagen, hon halvsov vilket är en förutsättning, bara för att vänja henne vid klippning och det gick bra. Men herreminje så yttepyttesmå dom är. Löjligt små, förutom när hon hoppar upp i knät och missar, och försöker klättra upp istället på benen, då är dom inte lika löjliga längre.
Men annars. Jämfört med Homer som har skogskattassar a la dasslock (kattdass alltså) så är dom ju väldans feminina. Typ en fjärdedel jämfört med hans.
Nå, nu slut med kattprat.
Nu ska jag tala palt.
Ja, det kan jämföras med kroppkakor även om det är väldigt annorlunda och på vissa sätt absolut inte kan jämföras med pitepalt. Pitepalt görs av rå potatis, sen är det bara vetemjöl, fläsk och salt. I recepten står det kornmjöl men det var ju under krigstiden då vetemjöl var lyx. Det är vetemjöl inte längre och alltså används inte kornmjöl längre av riktiga pitebor.
Ska jag var ärlig har jag aldrig känt en pitebo som gör palten med kornmjöl och eftersom jag är född i och har bott i Piteå i över trettio år kan jag nog säga det med en slags sanning.
Kokas länge.
Kroppkakor är ju mer kompakta men ändå fluffigare på nåt sätt. Kroppkakor är gott även det. Men palt är något så överjordiskt gott att det nästan är en religion i sig.
Det blev palt i tisdags istället för måndags. På måndagen fick Maken lastningshjälp och sen kom det folk så det blev för sent för palt. Tog det istället dagen efter då jag redan skalat all jäkla potatis. Kändes fint att efteråt sitta på kursen med paltkoma (som jag sen lärt mig beror på kolhydratchock, eller nåt, minns inte riktigt) så jag lärde mig massor. Inte.
Palt ska ha fläsk inuti. Rimmat sidfläsk ska det va men detta ska dock inte ätas (tycker nog bara jag men ändå) utan det ger smak till palten. Detta fläsk skall föras över till Makens tallrik för att där kunna skyfflas ner i Makens kropp.
Fläsk skall också stekas och serveras till. Detta fläsk äter dock inte jag för jag hatar fläsk och svålar och annat äckelpäckel.
Jag är sjåpig med mat.
Nykokt pitepalt ska ätas med smörbrunn, dvs man delar palten i två delar, petar bort det äckliga fläsket och i hålet sätter man extrasaltat smör. I denna brunn doppar man nu tuggorna av andra halvens paltdelar. Man tar även en palt till som man petar bort fläsket från, delar upp i tuggor och doppar i brunnen. Listigt va?
Till detta äter man inte lingonsylt. Det är en synd, kanske inte i Guds ögon men i mina. Sylt äter man till stekt palt, eller köpespalt. Kanske lite på gröten men även där är jag skeptisk.
Egentligen är väl ovanstående bara hur jag äter palt men som ni kan förstå är jag ju den person ni som ännu inte ätit palt ska stå er efter. Som jag äter palt måste ju palt ätas ska ni tänka. En pitebo i förskingringen kan ju aldrig ha fel kan ni lägga till i tankekedjan.
Vill ni förstöra palten med äckelfläsk och äckelsylt så får ni göra det men då på eget ansvar. Så talar en sann paltguru ska ni tänka också innan ni slutar tänka på paltar och börjar göra annat.
Fast jag erkänner att jag ibland tagit lite sylt, och någon fläskbit som icke varit fläskig utan köttig, men det har nog varit i en hallucinationsfas kanske, och bara någon enstaka gång.
Jag har fått awarder också.
Känns så himla jättekul. Återkommer till dom så jag får grunna ordentligt ;)
Jag har fått awarder också.
Känns så himla jättekul. Återkommer till dom så jag får grunna ordentligt ;)
måndag 26 april 2010
Snart åker Maken...
På onsdag bär det iväg ner till Sundsvall för sjösättning och fiske.
Känns sådär faktiskt. Jo, det är skönt med egentid förstås men det blir ganska mycket egentid, kanske 4 veckor eller nåt. Det är ganska länge det.
Nå, det gick ju ifjol, så det lär väl gå iår också.
Homer är fortfarande skeptisk till Hjördis, han kan inte riktigt begripa vad hon är bra för. Han fräser och morrar så fort hon tittar på honom, sen drar han iväg upp, bort från henne.
Det är ju positivt att han är så nyfiken, han smyger fram och tittar på henne när hon sover, då utan morr. Men tittar hon upp så börjar han morra varnande.
Det är väl den vanliga gången antar jag, det ska fastställas dominans och jag antar att Homer accepterar henne när han inser att hon inte är något hot, men jag vill det ska ske nu. Nu.
Han är då inte arg på henne eller försöker jaga bort henne, han är nyfiken men verkar samtidigt rädd. Han har idag legat i mitt knä framför datorn nere med henne sovandes i soffan i rummet bredvid och det är ju ett fall framåt. Hittills har han mest legat uppe, utom på natten då vi och Hjördis är uppe, då går han gärna ner. Fast han kommer sen upp när det lugnat ner sig uppe, och då sover han i ställningen eller på systolen.
Som vanligt.
Fast närkontakt är han skeptisk till.
Det blir kanske som med Allis när Homer kom. Hon fräste i två dygn, då luktade hon honom i baken och då sa det klick.
Fast Homer har visserligen luktat Hjördis i aktern redan men utan att klicken hördes.
Det var bara morret. Fast han måste väl känna att hon inte är något hot innan klicket kan uppstå. Antar jag.
När Homer kommer ner så går han sakta och försiktigt, redo till flykt ifall yrvädret närmar sig. Om yrvädret inte närmar sig så börjar svansdarren så fort man pratar till honom, så jag tror inte han är allvarligt rädd/sur. Bara lite skeptisk *hoppas*
Jag har inte så mycket erfarenhet av att ta in en ny katt men de tidigare gångerna har det ju gått bra. När Molly fick spader och försökte dräpa de andra katterna (även Allis som då var ungkatt) då berodde det nog på att Molly var sjuk. I huvudet eller själen, vi vet inte. Det hade andra orsaker eftersom hon hade accepterat Allis långt tidigare.
Lite orolig är jag ju, hönsmamma som jag är. Jag försöker att inte bry mig för dom ska ju och kan klara det själva. Men jag vill ändå ha koll. Det är ganska jobbigt att försöka ha koll hela tiden, men jag har ju dålig erfarenhet av kattbråk så jag går runt utan att kunna slappna av.
Måste dock slappna av snart för Skepparprovet är den 5:e maj och jag har inte pluggat nåt vidare värst än. På onsdag har vi läkarkontrollen och på torsdag sjukvårdskursen, sen är vi klara för att göra provet, yippii..?
Nu ska jag gå och skala potatis, ikväll blir det palt.
Riktig Pitepalt och ingen jäkla kornmjölspalt som endel tokstollar anser vara pitepalt.
Riktigt ska det va, och jag ska göra så många att Maken får med sig några att steka när han ska åka ner och fiska.
Jag är ju en riktig husmor jag.
Lika riktig som en pitepalt.
Ganska lik en pitepalt också om jag ska vara ärlig...
Gud vad gott det ska bli!
Med riktigt extrasaltat smör till, fast utan äckligt fläsk som dock ska vara med inuti palten för att det ger smak men sen ska det petas bort *informerar*
Fast såklart Maken ska ha fläsk så jag måste ju ha med det ändå, samt steka lite till som den perfekta husmoder jag ändåck är..
Känns sådär faktiskt. Jo, det är skönt med egentid förstås men det blir ganska mycket egentid, kanske 4 veckor eller nåt. Det är ganska länge det.
Nå, det gick ju ifjol, så det lär väl gå iår också.
Homer är fortfarande skeptisk till Hjördis, han kan inte riktigt begripa vad hon är bra för. Han fräser och morrar så fort hon tittar på honom, sen drar han iväg upp, bort från henne.
Det är ju positivt att han är så nyfiken, han smyger fram och tittar på henne när hon sover, då utan morr. Men tittar hon upp så börjar han morra varnande.
Det är väl den vanliga gången antar jag, det ska fastställas dominans och jag antar att Homer accepterar henne när han inser att hon inte är något hot, men jag vill det ska ske nu. Nu.
Han är då inte arg på henne eller försöker jaga bort henne, han är nyfiken men verkar samtidigt rädd. Han har idag legat i mitt knä framför datorn nere med henne sovandes i soffan i rummet bredvid och det är ju ett fall framåt. Hittills har han mest legat uppe, utom på natten då vi och Hjördis är uppe, då går han gärna ner. Fast han kommer sen upp när det lugnat ner sig uppe, och då sover han i ställningen eller på systolen.
Som vanligt.
Fast närkontakt är han skeptisk till.
Det blir kanske som med Allis när Homer kom. Hon fräste i två dygn, då luktade hon honom i baken och då sa det klick.
Fast Homer har visserligen luktat Hjördis i aktern redan men utan att klicken hördes.
Det var bara morret. Fast han måste väl känna att hon inte är något hot innan klicket kan uppstå. Antar jag.
När Homer kommer ner så går han sakta och försiktigt, redo till flykt ifall yrvädret närmar sig. Om yrvädret inte närmar sig så börjar svansdarren så fort man pratar till honom, så jag tror inte han är allvarligt rädd/sur. Bara lite skeptisk *hoppas*
Jag har inte så mycket erfarenhet av att ta in en ny katt men de tidigare gångerna har det ju gått bra. När Molly fick spader och försökte dräpa de andra katterna (även Allis som då var ungkatt) då berodde det nog på att Molly var sjuk. I huvudet eller själen, vi vet inte. Det hade andra orsaker eftersom hon hade accepterat Allis långt tidigare.
Lite orolig är jag ju, hönsmamma som jag är. Jag försöker att inte bry mig för dom ska ju och kan klara det själva. Men jag vill ändå ha koll. Det är ganska jobbigt att försöka ha koll hela tiden, men jag har ju dålig erfarenhet av kattbråk så jag går runt utan att kunna slappna av.
Måste dock slappna av snart för Skepparprovet är den 5:e maj och jag har inte pluggat nåt vidare värst än. På onsdag har vi läkarkontrollen och på torsdag sjukvårdskursen, sen är vi klara för att göra provet, yippii..?
Nu ska jag gå och skala potatis, ikväll blir det palt.
Riktig Pitepalt och ingen jäkla kornmjölspalt som endel tokstollar anser vara pitepalt.
Riktigt ska det va, och jag ska göra så många att Maken får med sig några att steka när han ska åka ner och fiska.
Jag är ju en riktig husmor jag.
Lika riktig som en pitepalt.
Ganska lik en pitepalt också om jag ska vara ärlig...
Gud vad gott det ska bli!
Med riktigt extrasaltat smör till, fast utan äckligt fläsk som dock ska vara med inuti palten för att det ger smak men sen ska det petas bort *informerar*
Fast såklart Maken ska ha fläsk så jag måste ju ha med det ändå, samt steka lite till som den perfekta husmoder jag ändåck är..
söndag 25 april 2010
Hon fiser också!
Lilla Hjördis var nog lite oredig i magen igår. Först så sket hon ju i buren och blev tvättad av mig både tassar och bak. Men jag tyckte det osade lite ändå. Jag gick och kollade så att det inte olyckat sig igen men hittade ingenting.
Hon röjde ju i två timmar sen vi släppte ut henne ur buren. I ett sprang hon efter dom roliga prasselråttorna eller vår långa gula buspinne, ingen vila ingen ro.
Förräns hon inte tyade längre.
Då la hon sig vid mina fötter och jag lyfte upp henne i soffan. Hon la sig tätt intill mitt ben och slocknade som ett ljus.
Jag strök henne längs ryggen och då började hon spinna, hon ställde sig upp och kom upp och rullade ihop sig under min nedersta haka.
Hon spann som en gräsklippare, jag strök henne och kände mig så glad att hon tydde sig till oss så direkt.
Då spratt hon till lite. Ställde sig halvt upp och kastade sig bakåt hela tiden nästan sovande. Hon mådde så gott så gott, ville byta ställning och då..
...kände jag oset.
Den lilla katten fes helt enkelt. Och det luktade rejält för att komma från en sådan liten kissemiss ;)
Idag har inga kablar lagts vare sig på golvet eller i lådan, däremot har hon kissat flera gånger och då i lådan förstås. Inga fisar har jag nosat mig till men kvällen är ju ung..
Tycker det är ganska rart.
En söt liten nätt kattflicka kan bränna av en rejäl rökare ;).
Inte ens Homer fiser.
Maken var ju snabb i kommentaren, herregud två kvinnor som fiser...!
Jag förstår dock inte vad han menar.
Det är ju bara Hjördis vi pratar om.
Eller?
Fattar inget.
Alla vet ju att en kvinna vaknar med fin make-up, välfriserade, rynkfria, och dom varken snarkar, dregglar eller fiser.
Jag är då sån..
Men det finns kanske andra sorters kvinnor, åtminstone skulle man ju kunna tro det (fast det är långsökt..)
Ha en skön söndag!
Vi ska äta surströmming.
Lika bra att vänja henne vid vårt leverne direkt ;)
Hon röjde ju i två timmar sen vi släppte ut henne ur buren. I ett sprang hon efter dom roliga prasselråttorna eller vår långa gula buspinne, ingen vila ingen ro.
Förräns hon inte tyade längre.
Då la hon sig vid mina fötter och jag lyfte upp henne i soffan. Hon la sig tätt intill mitt ben och slocknade som ett ljus.
Jag strök henne längs ryggen och då började hon spinna, hon ställde sig upp och kom upp och rullade ihop sig under min nedersta haka.
Hon spann som en gräsklippare, jag strök henne och kände mig så glad att hon tydde sig till oss så direkt.
Då spratt hon till lite. Ställde sig halvt upp och kastade sig bakåt hela tiden nästan sovande. Hon mådde så gott så gott, ville byta ställning och då..
...kände jag oset.
Den lilla katten fes helt enkelt. Och det luktade rejält för att komma från en sådan liten kissemiss ;)
Idag har inga kablar lagts vare sig på golvet eller i lådan, däremot har hon kissat flera gånger och då i lådan förstås. Inga fisar har jag nosat mig till men kvällen är ju ung..
Tycker det är ganska rart.
En söt liten nätt kattflicka kan bränna av en rejäl rökare ;).
Inte ens Homer fiser.
Maken var ju snabb i kommentaren, herregud två kvinnor som fiser...!
Jag förstår dock inte vad han menar.
Det är ju bara Hjördis vi pratar om.
Eller?
Fattar inget.
Alla vet ju att en kvinna vaknar med fin make-up, välfriserade, rynkfria, och dom varken snarkar, dregglar eller fiser.
Jag är då sån..
Men det finns kanske andra sorters kvinnor, åtminstone skulle man ju kunna tro det (fast det är långsökt..)
Ha en skön söndag!
Vi ska äta surströmming.
Lika bra att vänja henne vid vårt leverne direkt ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)