.... började min födelsedag med ett samtal och nu är jag så förbannad att jag vill skrika rätt ut.
Jag skulle ringa käkkirurgen i grannkommunen för att ändra tid för min visdomstandsoperation, tiden jag fick hamnade mitt i löjfisket.
Visst, ändra tiden gick bra, men sen frågade jag om priset verkligen stämmer.
På min kallelse stod det att det skulle kosta max 5863 kr.
Jag frågade om det var sant.
Jo, det var det.
Är inte detta sjukvård? frågade jag.
Nej, det är tandvård svarade hon.
Då har jag tur som har en make som kan försörja en sjukpensionär då svarade jag kyligt.
Hon satt tyst frågande.
Jag sa att det är nog många som får tacka nej till sådan här lyxvård för att dom inte har råd.
Lyxvård?? sa hon frågande...
Jag sa bara att sextusen för att dra en tand som är för komplicerad för tandläkaren att dra bör vara sjukvård i min tankevärld och sen tackade jag för mig och la på.
Jag tackade för mig!!
Hur jävla sjukt är det?
Min tandläkare säger att denna tand måste tas av proffs, och jag undrar då vad jag har gjort för fel som straffas så...
Om min tandläkare skulle dra ut den kostar det väl ett antal hundralappar, är det mitt fel/slarv som gjort att tanden växer så knasigt?
Kunde jag liksom själv ha dragit fram den bättre?
Mejslat lite med ett järn så att den kommit i dagen på ett lite bättre ställe?
Eller kanske knuffat tillbaka den när jag började inse att den var på frammasch?
Slipat en kniv och opererat själv så jag slapp belasta staten på en timme i sjukvårdens lokaler?
Förslagen kan vara många men jag har svårt att se där jag felat.
Alltså jag blir förbannad. Ursäkta mitt vokabulär, men jag kan inte uttrycka mig bättre just nu.
Hela min pension den månaden går åt till att dra en jäkla tand.
Vore jag singel fick jag avboka och lida i stället.
Nu hoppas jag löjfisket går så pass bra att jag har råd med min tandvård.
Jag har redan nu lagt ut nästan femtusen på tandvård i sommar, lagningar och infektionen med tanddragning som följd..
Svensk välfärd?
Visst, det är bra att det finns möjlighet för dom flesta att få hjälp med alla problem, men många har idag inte råd med vanlig tandvård, ska då operationer kosta skjortan?
Lite bedövning, en tång och en halvtimme i en dyrbar tandläkarstol på en käkkirurg och vips är en månadslön borta.
Grattis Ulrika, och God Jul!
Jag ska önska mig en visdomstandsborttagning i julklapp.
Eller kanske som present på bröllopsdagen som vi firar dagen före operationen. Ajöss med dyrbara restaurantbesök, istället ser vi fram mot ett veckolångt lidande och sen kan jag glädjas åt min tidiga julklapp..
Sex tusen spänn för ett ytterligare år med sjukpensionären Ulrika *dryper av ironi* förutom de lagningar som jag måste göra delvis pga sjukdom.
Visst kan jag borsta och tandtråda bättre, men mycket besvär har jag pga mediciner och tandgnissling pga värk. Varje år biter jag sönder ett par tänder pga värken, och pga medicinering som gör att jag får lätt hål.
Kanske dags för ett nytt brev till Fredde Reinfeldt?
Undrar om detta är ett av kronprinsessans fördyrade levnadskostnader? Kanske det är pga hennes tandhälsa som kungen begär 5 milj extra?
Kanske kronprinsessan gnisslar tänder sen hon började följa med BoxerRobertkopian? (såg på tv när hon fyllde år, Daniel satt bredvid henne och jag trodde först det var en plojgrej, men sen såg jag ju att det var Daniel och inte BoxerRobert)
Vad vet jag?
Kanske jag också får upp min pension om jag kan påvisa fördyrade omkostnader? En tand här och en där, en kaj här och en ommålad boda där..
Kan påvisa hur dyrt vi lever, klädkontot är kanske inte högst men tandkostnaderna är det iaf..
Nej, nu har jag fått ryta av mig lite.
Jag tänker på alla ensamstående sjukpensionärer, hur har dom råd med tandvård?
Jag har iaf en man som tjänar lite pengar, egenföretagare som har en lite osäker inkomstkälla... men till att dra tanden ska vi väl få ihop pengar till...
Hoppas jag.
Nog om detta, kanske jag måste trösta mig med en tårtbit nu när allt känns motigt?
Tårta gör gott i själen och lägger sig som fluff runt magen!
onsdag 26 augusti 2009
tisdag 25 augusti 2009
Världen är full av tappade sugar!
Därför ska man försöka att inte tappa sin egen sug.
Jag har dåligt med driv just nu.
Har städat lite på ytan idag, sopat upp några skyfflar sand bl.a
Sen inte mycket mer.
Nå, nu är det väl inte hela världen precis.
Ibland känns det bara så.
Imorgon ska Maken göra en kort visit i land och sen komma ut till stugan tidigt. Skulle kännas skönt. Han svetsar som en tok, han har press på sig att göra jobbet snabbt och snart måste det vara klart. Den som ska ha grejen ringer stup i kvarten och frågar hur det går. Han har kämpat på många många timmar med detta svetsande...
Tänkte nästan göra lite små projekt på stugan, vi flyttar väl hem om en vecka ungefär och innan dess bör lite haspar och lås lagas mm.
Sen ska vi ju bära mer sten förstås.
Om någon känner sig sugen på stenkånkning så kan jag maila en vägbeskrivning *informerar käckt*
Vi har fint väder, soligt och hyfsat varmt, lite svaga vindar och allmänt härligt höstväder.
Perfekt för stenkånkning. Eller att sitta i soffan och bara läsa är också ett alternativ.
Det är också det senare alternativet jag väljer om sanningen ska fram.
Höst är perfekt för läsning och soffsoftning.
Eller är det höst?
Eller är det sensommar?
Finns sensommar annat än i dagligt tal?
Finns det isåfall mellanhöst och förvår?
Hm, imorgon fyller jag år och jag säger alltid att jag fyller år på hösten, eller jag går ju inte omkring och säger det hela tiden (det vore ju sjukt) men när jag säger det säger jag så.
Förresten så kom jag ju nyss på att jag alldeles nyss gjorde jag färdigt en tårta. Ville bara nämna min excellenta husmorsådra, bakat tårtbotten och mojsat ihop tårtan själv.
Bara en sån sak!
Måste pusta ut efter förra meningen som inte är en normal mening på något sätt..
Jag har dåligt med driv just nu.
Har städat lite på ytan idag, sopat upp några skyfflar sand bl.a
Sen inte mycket mer.
Nå, nu är det väl inte hela världen precis.
Ibland känns det bara så.
Imorgon ska Maken göra en kort visit i land och sen komma ut till stugan tidigt. Skulle kännas skönt. Han svetsar som en tok, han har press på sig att göra jobbet snabbt och snart måste det vara klart. Den som ska ha grejen ringer stup i kvarten och frågar hur det går. Han har kämpat på många många timmar med detta svetsande...
Tänkte nästan göra lite små projekt på stugan, vi flyttar väl hem om en vecka ungefär och innan dess bör lite haspar och lås lagas mm.
Sen ska vi ju bära mer sten förstås.
Om någon känner sig sugen på stenkånkning så kan jag maila en vägbeskrivning *informerar käckt*
Vi har fint väder, soligt och hyfsat varmt, lite svaga vindar och allmänt härligt höstväder.
Perfekt för stenkånkning. Eller att sitta i soffan och bara läsa är också ett alternativ.
Det är också det senare alternativet jag väljer om sanningen ska fram.
Höst är perfekt för läsning och soffsoftning.
Eller är det höst?
Eller är det sensommar?
Finns sensommar annat än i dagligt tal?
Finns det isåfall mellanhöst och förvår?
Hm, imorgon fyller jag år och jag säger alltid att jag fyller år på hösten, eller jag går ju inte omkring och säger det hela tiden (det vore ju sjukt) men när jag säger det säger jag så.
Förresten så kom jag ju nyss på att jag alldeles nyss gjorde jag färdigt en tårta. Ville bara nämna min excellenta husmorsådra, bakat tårtbotten och mojsat ihop tårtan själv.
Bara en sån sak!
Måste pusta ut efter förra meningen som inte är en normal mening på något sätt..
fredag 21 augusti 2009
Som ett rö för vinden...
...det var väl en vacker och romantisk rubrik?
Det blåser som fan kan jag säga. Maken hade en körning som fick ställas in pga blåsten. Han skulle köra några tyska turister ut till Malören för att dom ville se på fyren som står där.
Två timmar rätt ut i havet, utanför Malören så är nästa holme Åland. Då är man inte så sugen att åka båt i kuling, det gungar friskt och det går inte att gå in i hamnen alls. Då ska det ilandsättas från stor båt till mindre båt och det är ju vanskligt bara det.
Istället har maken följt med en kompis till Umeå för att se på en båt. Kompisen är spekulant och Maken följer med som sällskap, stöd och råd.
Kul att se båtar tyckte maken, jaha sa jag ;)
Jag skjutsade Maken iland imorse, sen for jag hem och tvättar nu maskin nr 2. Har ringt VC också för nytt recept, min blodtrycksmedicin är slut, helt apropå.
Eller kanske inte så helt apropå men jag har glömt att jag hämtade ut sista gången på receptet sist. Virrpanna är ordet, mitt mellannamn.
Jag ska vänta på denna tvättomgång och sen ska jag och se om receptet kommit in, det brukar gå snabbt. Sen ska jag handla och sen ut till stugan, det blåser lite mycket för min smak, igår körde jag en kontrollerad kraschlandning i sanden ist.f mot kajen.
Gick bra men fort.
Nu stiger vattnet, förvisso bekvämt att stiga i och ur båten, men vi har inte så mycket sand kvar så att säga, så det blir spännande att landa idag.
Tur jag är så cool.
Jag är cool på de flesta sätten *drypande ironisk*.
Inne, kan man ju säga. Hipp kan man också säga, ja ni hör där hur totalt ute jag egentligen är.
Trivs med att vara ute. Har insett att jag är för gammal för att någonsin kvala in som någorlunda moderiktig något mer, så jag nöjer mig med sådär tokute som bara jag kan vara.
Däremot är jag båtförarcool.
Nöjer mig så..
Här kommer en bild sedd mot vattnet, samt en bild som är liksom motsatt och tagen tidigare i sommar..
Ja, ni ser ju själva.
Turligt nog är ju detta en "före"bild, ovanför kan man säga är lite "efter"
Sen känner jag bara att jag vill förmedla känslan av att skriva inlägg på hemdatorn jämfört med lilla bärbara, det går snabbare, det syns bättre och det kopplar inte ur.
Det var bara det jag ville säga.
Det är en av sakerna som blir trevligare och lättare sen vi flyttat hem igen. Omkring två veckor har vi väl kvar därute, allt beror ju på vädret.
Lilla bärbara är jättebra, men som en stationär blir dom aldrig.
Fridens!
Det blåser som fan kan jag säga. Maken hade en körning som fick ställas in pga blåsten. Han skulle köra några tyska turister ut till Malören för att dom ville se på fyren som står där.
Två timmar rätt ut i havet, utanför Malören så är nästa holme Åland. Då är man inte så sugen att åka båt i kuling, det gungar friskt och det går inte att gå in i hamnen alls. Då ska det ilandsättas från stor båt till mindre båt och det är ju vanskligt bara det.
Istället har maken följt med en kompis till Umeå för att se på en båt. Kompisen är spekulant och Maken följer med som sällskap, stöd och råd.
Kul att se båtar tyckte maken, jaha sa jag ;)
Jag skjutsade Maken iland imorse, sen for jag hem och tvättar nu maskin nr 2. Har ringt VC också för nytt recept, min blodtrycksmedicin är slut, helt apropå.
Eller kanske inte så helt apropå men jag har glömt att jag hämtade ut sista gången på receptet sist. Virrpanna är ordet, mitt mellannamn.
Jag ska vänta på denna tvättomgång och sen ska jag och se om receptet kommit in, det brukar gå snabbt. Sen ska jag handla och sen ut till stugan, det blåser lite mycket för min smak, igår körde jag en kontrollerad kraschlandning i sanden ist.f mot kajen.
Gick bra men fort.
Nu stiger vattnet, förvisso bekvämt att stiga i och ur båten, men vi har inte så mycket sand kvar så att säga, så det blir spännande att landa idag.
Tur jag är så cool.
Jag är cool på de flesta sätten *drypande ironisk*.
Inne, kan man ju säga. Hipp kan man också säga, ja ni hör där hur totalt ute jag egentligen är.
Trivs med att vara ute. Har insett att jag är för gammal för att någonsin kvala in som någorlunda moderiktig något mer, så jag nöjer mig med sådär tokute som bara jag kan vara.
Däremot är jag båtförarcool.
Nöjer mig så..
Här kommer en bild sedd mot vattnet, samt en bild som är liksom motsatt och tagen tidigare i sommar..
Ja, ni ser ju själva.
Här kan ni se att gamla landgången är väck och ny fin och rak står där stolt och präktigt..
Turligt nog är ju detta en "före"bild, ovanför kan man säga är lite "efter"
Sen känner jag bara att jag vill förmedla känslan av att skriva inlägg på hemdatorn jämfört med lilla bärbara, det går snabbare, det syns bättre och det kopplar inte ur.
Det var bara det jag ville säga.
Det är en av sakerna som blir trevligare och lättare sen vi flyttat hem igen. Omkring två veckor har vi väl kvar därute, allt beror ju på vädret.
Lilla bärbara är jättebra, men som en stationär blir dom aldrig.
Fridens!
onsdag 19 augusti 2009
Hösten är här!
Idag blåser det rejält, från väst kan jag tillägga. Det är viktigt att tillägga dessutom för detta faktum gör att det renderar ström till oss i stugan.
Snurran snurrar och laddar, duktig snurra. Äntligen får du betala tillbaka lite för vad du har kostat!
Det är soligt och vackert, lite kallt och väldigt höstigt. Ganska skönt faktiskt.
Maken har nästan panik, snart ska vi flytta hem och det vill han inte.
Jag känner inte så. Inte så att jag just precis längtar hem just nu, men när vi väl flyttar hem så är det pga sämre väder och dåligt med ström.
Solen skiner inte lika hektiskt från en lika molnfri himmel, nu blåser det ju förvisso rätta vindar men en vecka med dåligt väder så måste vi hem pga elbrist. Kylen stannar och vi har inte till lampor och tv. Då känns det rätt trist faktiskt.
Jag känner att med hemflytten börjar något nytt. I slutet av september börjar löjfisket och då väntar fem veckor av hektiskt arbete. Dygnet runt. Telefonen ringer, beställningar ska hållas reda på, personal ska kontaktas och föras bok över, rom ska beredas och när dom veckorna är slut så är även jag det.
Ganska rolig period men jobbig.
Sen börjar ju lapptekniken om. Jag ska inte leda någon kurs i höst, orkar och vill inte, men vi börjar ju ny termin med quiltföreningen Löj-Ligan.
Första gången missar jag eftersom jag fyller år, men det ska bli roligt att träffa sykompisarna. Nu har jag ju löjfisket som tar all tid men det är ändå skönt att börja om.
Jag har lovat ställa ut lite alster på vårt Sjukhus i november så jag måste försöka färdigställa något alster tills dess iaf.
Igår åt vi kräftor. Mums tyckte jag. Goda ostar, kex, kräftor och bröd gjorde kvällen till en fest.
Nu stundar ju surströmmingspremiären imorgon och idag har det ringt kunder som tokiga, förmodligen för att kunna erbjuda ett annat alternativ till surströmming. Vi har slut dock. Svaret blir som alltid, ring tidigare nästa år...
Skönt med avslutning på detta.
När vi kommer hem så blir det ju bättre bloggning också, ffa att läsa andras bloggar. Tiden räcker inte riktigt till, varken batteritid eller annan tid, känns som om alla internetbesök görs i en hast. Sen så loggar ju det mobila bredbandet ur hela tiden och jag är så himla less på att skriva inlägg som sen inte går att publicera för att jag inte märkt urkopplingen.
Himla irriterande.
Samma när jag kommenterar, skriver kommentar och sen när jag ska skicka den så är jag urkopplad, och ofta ids jag inte logga in igen, leta tillbaka till inlägget och skriva samma kommentar igen. Särskilt när jag inte kommer ihåg den ;)
I-landsproblem som S&S brukar säga.
Nå, nu ska jag sätta på en liten brasa för att det känns kallt och rått inne, och jag längtar efter en skön brasa. Återigen, var det nyss jag suckade över värmen? Hm, det gäller att gilla läget och göra det bästa av varje dag.
Så jag njuter av en skön brasa.
Jag har även fått lampa till dasset! Tadaaa!
Lampan har jag ju fått får åratal sen, ett år hade vi en skarvsladd men den behövdes till annat nästa år.
Nu har vi dragit en kabel till dasset, tryckapåknapp på altanen, grävt ner kabeln i backen och dragit in en kabel till dasset och satt en lampa INUTI också.
Fattar ni hur glad jag är?
En mörkrädd virrpanna som jag blir så himla glad när jag kan gå till dasset utan att se mig omkring och famla med ficklampor. Och sen en lampa inne också, överkurs för mig men enkelt att fixa.
Igår var det klart. Igår fixade vi också ett gammalt fönster, ett litet med fyra rutor, karvade bort kitt och betsade ramen. Idag ska det sågas ut ett hål i bastun där detta fönster ska in.
Vi tänkte sätta in ett fönster mellan bastukammaren och bastun. Sätta en hylla under fönstret där vi kan ha levande ljus eller någon lykta, som skiner in i bastun. Himla snyggt och fiffigt. Det är ju mörkt höst och vinter och då är det mysigt med lite belysning.
På motsatta väggen tänkte vi göra en spegel av ett likadant fönster.
Ska bli så fint.
Idag ska jag måla boddörrarna gröna också. Ska också bli fint.
Allt ska visst bli fint verkar det som ;)
Hoppas att ni har det fint också därute......
Snurran snurrar och laddar, duktig snurra. Äntligen får du betala tillbaka lite för vad du har kostat!
Det är soligt och vackert, lite kallt och väldigt höstigt. Ganska skönt faktiskt.
Maken har nästan panik, snart ska vi flytta hem och det vill han inte.
Jag känner inte så. Inte så att jag just precis längtar hem just nu, men när vi väl flyttar hem så är det pga sämre väder och dåligt med ström.
Solen skiner inte lika hektiskt från en lika molnfri himmel, nu blåser det ju förvisso rätta vindar men en vecka med dåligt väder så måste vi hem pga elbrist. Kylen stannar och vi har inte till lampor och tv. Då känns det rätt trist faktiskt.
Jag känner att med hemflytten börjar något nytt. I slutet av september börjar löjfisket och då väntar fem veckor av hektiskt arbete. Dygnet runt. Telefonen ringer, beställningar ska hållas reda på, personal ska kontaktas och föras bok över, rom ska beredas och när dom veckorna är slut så är även jag det.
Ganska rolig period men jobbig.
Sen börjar ju lapptekniken om. Jag ska inte leda någon kurs i höst, orkar och vill inte, men vi börjar ju ny termin med quiltföreningen Löj-Ligan.
Första gången missar jag eftersom jag fyller år, men det ska bli roligt att träffa sykompisarna. Nu har jag ju löjfisket som tar all tid men det är ändå skönt att börja om.
Jag har lovat ställa ut lite alster på vårt Sjukhus i november så jag måste försöka färdigställa något alster tills dess iaf.
Igår åt vi kräftor. Mums tyckte jag. Goda ostar, kex, kräftor och bröd gjorde kvällen till en fest.
Nu stundar ju surströmmingspremiären imorgon och idag har det ringt kunder som tokiga, förmodligen för att kunna erbjuda ett annat alternativ till surströmming. Vi har slut dock. Svaret blir som alltid, ring tidigare nästa år...
Skönt med avslutning på detta.
När vi kommer hem så blir det ju bättre bloggning också, ffa att läsa andras bloggar. Tiden räcker inte riktigt till, varken batteritid eller annan tid, känns som om alla internetbesök görs i en hast. Sen så loggar ju det mobila bredbandet ur hela tiden och jag är så himla less på att skriva inlägg som sen inte går att publicera för att jag inte märkt urkopplingen.
Himla irriterande.
Samma när jag kommenterar, skriver kommentar och sen när jag ska skicka den så är jag urkopplad, och ofta ids jag inte logga in igen, leta tillbaka till inlägget och skriva samma kommentar igen. Särskilt när jag inte kommer ihåg den ;)
I-landsproblem som S&S brukar säga.
Nå, nu ska jag sätta på en liten brasa för att det känns kallt och rått inne, och jag längtar efter en skön brasa. Återigen, var det nyss jag suckade över värmen? Hm, det gäller att gilla läget och göra det bästa av varje dag.
Så jag njuter av en skön brasa.
Jag har även fått lampa till dasset! Tadaaa!
Lampan har jag ju fått får åratal sen, ett år hade vi en skarvsladd men den behövdes till annat nästa år.
Nu har vi dragit en kabel till dasset, tryckapåknapp på altanen, grävt ner kabeln i backen och dragit in en kabel till dasset och satt en lampa INUTI också.
Fattar ni hur glad jag är?
En mörkrädd virrpanna som jag blir så himla glad när jag kan gå till dasset utan att se mig omkring och famla med ficklampor. Och sen en lampa inne också, överkurs för mig men enkelt att fixa.
Igår var det klart. Igår fixade vi också ett gammalt fönster, ett litet med fyra rutor, karvade bort kitt och betsade ramen. Idag ska det sågas ut ett hål i bastun där detta fönster ska in.
Vi tänkte sätta in ett fönster mellan bastukammaren och bastun. Sätta en hylla under fönstret där vi kan ha levande ljus eller någon lykta, som skiner in i bastun. Himla snyggt och fiffigt. Det är ju mörkt höst och vinter och då är det mysigt med lite belysning.
På motsatta väggen tänkte vi göra en spegel av ett likadant fönster.
Ska bli så fint.
Idag ska jag måla boddörrarna gröna också. Ska också bli fint.
Allt ska visst bli fint verkar det som ;)
Hoppas att ni har det fint också därute......
Fridens!
måndag 17 augusti 2009
Övergång sommar till höst
Tja, imorse var det lite kallt kan jag säga. När vi for iland var det 10 grader varmt och blåste iskall nordanvind.
Jag höll på att frysa ihjäl *noterar vantar på tamedutlappen*
Var det endast en vecka sedan jag suckade och knappt orkade med värmen?
Kan det vara så?
En vecka.
Från 25 grader varmt dagtid och 20 nattetid, till 10 grader ute och 17 inne.
Snacka om att det blir en brasa när jag kommer ut igen. Är hemma och tvättar, slut är det med handtvätten därute säger jag bara. Nu sköter maskiner tvätt och torkning.
Bakom till höger ser ni vår runda plåtboda som vi målat faluröd och målat dit dörrfoder och fönster. Närbild kommer så småningom.
Mer bilden kommer senare....
Jag höll på att frysa ihjäl *noterar vantar på tamedutlappen*
Var det endast en vecka sedan jag suckade och knappt orkade med värmen?
Kan det vara så?
En vecka.
Från 25 grader varmt dagtid och 20 nattetid, till 10 grader ute och 17 inne.
Snacka om att det blir en brasa när jag kommer ut igen. Är hemma och tvättar, slut är det med handtvätten därute säger jag bara. Nu sköter maskiner tvätt och torkning.
Bakom till höger ser ni vår runda plåtboda som vi målat faluröd och målat dit dörrfoder och fönster. Närbild kommer så småningom.
Mer bilden kommer senare....
Maffiga våfflor...
... åt vi häromdagen.Ute i stugan har vi ett våffeljärn som man har på gasolspisen. Det blir jättegoda våfflor, stora och matiga. Järnet är så tungt att det faller på Maken att sköta det. Jag orkar det bara med bägge händerna och då är det utan smet i...
Vi gör av mix, 12-16 st, vilket för oss blir endast 6. Vilket i sig är på tok för mycket för vi kan inte äta alla ändå.
Dom blir så himla mastiga, vet inte varför men dom blir inte som hemma i teflonjärnet.
Himla gott var det iaf.
Sen kan jag tillägga att det ska till en riktig husmor för att städa upp efteråt. Det rinner flott och smet ner på gasolspisen, där det liksom gojjar till sig.
Dagen efter fick jag värma vatten gånger flera för att få bort eländet.
Trots detta besvär så tänker jag på våfflorna med kärlek ;)
fredag 14 augusti 2009
Åter till vanligt sensommarväder!
Det var attans så många som vill ha vår åska. Märkligt.
Fast jag håller med om att åska är mäktigt, läskigt men mäktigt.
Naturen är mäktig.
För några veckor sen så skakades Kalix av ett jordskalv, visserligen inte mer än 3,1 på Richterskalan men ändå. Vi var ju hemma två dygn när jag hade käkinfektionen och skalvet var just då. Jag trodde att tvättmaskinen hade skakat ner tumlaren när det centrifugerades så jag hastade dit. Tvättmaskinen centrifugerade inte alls, den tvättade så stillsamt.
Fick sen veta att det var ett jordskalv.
Inget dramatiskt som där hela städer raseras men det påminner om naturens kraft, även häruppe i norr.
Nu håller vi på med ett projekt på stugan som också handlar om naturens krafter.
Vår högsommarhetta har nu lämnat oss och nu har vi vanligt sommarväder igen. Då aktualiseras ett projekt som legat nere hela sommaren pga värmen.
Rensning och stenbärning vid kajen.
Man är sisådär lagomt intresserad av att bära sten när det är 25 grader varmt och det finns inte en tillstymmelse till fläktning någonstans.
När svetter rinner bara för att man diskar så känner man sig inte upplagd för så mycket krafttag kan jag säga.
Nu kan man inte skylla på värmen längre så igår startade vi.
Jag krattade och slet upp sjöraket (kvistar, bark och allsköns bråte som stormarna kastat upp hos oss) medans Maken bar sten.
Hela nya kajen ska ha sten runt sig, inte ut mot vattnet förstås men mot piren. Allt detta för att inte isen ska få tag i vår nya kaj och bryta sönder den eller dra den ut till havs.
Det ska stenas upp hela landgångens längd och när allt är klart kommer det att se finfint ut.
Det tar dock ett tag.
Mest troligt ett långt tag.
Jag är ju av förklarliga skäl inte så bra på att bära tunga stenar så jag bär små. Dom små är lika viktiga för dom fixerar dom större, en kompakt mur ska möta höststormarna och vinterns ismassor ska inte få komma åt att spränga vårt byggnadsverk!
Hos oss så kan vattenståndet variera på ca 2,5 meter, och då kan så klart ett högvatten vara ganska vanskligt för människans byggnationer.
Man känner sig liten när det blåser hårt och det är högvatten, ibland har kajen varit helt under vatten otroligt nog.
Därför får man försöka underlätta för makterna och sig själva så gott det går.
Nu är det ju perfekt arbetsväder, sol och klart väder, frisk luft och just nu 15 grader.
Maken är iland och gör ärenden samt massor av projekt hemmavid och jag är kvar i stugan och mojjar mig. Förmiddagarna för mig handlar om värk och stelhet men snart ska jag gå ut och greja en stund, bära lite små sten och göra små fina stenmonument för att smycka vår strandbit.
Tänkte också måla över det vita som vi klantigt kluddade på våra nyss ommålade faluröda byggnader, samt måla klart ett fönster på vår plåtboda.
Vi har en plåtboda som är jättefin.
Tagen från fabriken, den har varit vårt dass förut men är nu vedbod, vi har målat det falurött, målat vitt runt dörren (bodan är rund) och så målade jag dit ett fönster och nu håller jag på att måla gardiner och blommor där.
Hoppas det ska bli fint annars får vi väl måla över det igen;)
Fridens!
Fast jag håller med om att åska är mäktigt, läskigt men mäktigt.
Naturen är mäktig.
För några veckor sen så skakades Kalix av ett jordskalv, visserligen inte mer än 3,1 på Richterskalan men ändå. Vi var ju hemma två dygn när jag hade käkinfektionen och skalvet var just då. Jag trodde att tvättmaskinen hade skakat ner tumlaren när det centrifugerades så jag hastade dit. Tvättmaskinen centrifugerade inte alls, den tvättade så stillsamt.
Fick sen veta att det var ett jordskalv.
Inget dramatiskt som där hela städer raseras men det påminner om naturens kraft, även häruppe i norr.
Nu håller vi på med ett projekt på stugan som också handlar om naturens krafter.
Vår högsommarhetta har nu lämnat oss och nu har vi vanligt sommarväder igen. Då aktualiseras ett projekt som legat nere hela sommaren pga värmen.
Rensning och stenbärning vid kajen.
Man är sisådär lagomt intresserad av att bära sten när det är 25 grader varmt och det finns inte en tillstymmelse till fläktning någonstans.
När svetter rinner bara för att man diskar så känner man sig inte upplagd för så mycket krafttag kan jag säga.
Nu kan man inte skylla på värmen längre så igår startade vi.
Jag krattade och slet upp sjöraket (kvistar, bark och allsköns bråte som stormarna kastat upp hos oss) medans Maken bar sten.
Hela nya kajen ska ha sten runt sig, inte ut mot vattnet förstås men mot piren. Allt detta för att inte isen ska få tag i vår nya kaj och bryta sönder den eller dra den ut till havs.
Det ska stenas upp hela landgångens längd och när allt är klart kommer det att se finfint ut.
Det tar dock ett tag.
Mest troligt ett långt tag.
Jag är ju av förklarliga skäl inte så bra på att bära tunga stenar så jag bär små. Dom små är lika viktiga för dom fixerar dom större, en kompakt mur ska möta höststormarna och vinterns ismassor ska inte få komma åt att spränga vårt byggnadsverk!
Hos oss så kan vattenståndet variera på ca 2,5 meter, och då kan så klart ett högvatten vara ganska vanskligt för människans byggnationer.
Man känner sig liten när det blåser hårt och det är högvatten, ibland har kajen varit helt under vatten otroligt nog.
Därför får man försöka underlätta för makterna och sig själva så gott det går.
Nu är det ju perfekt arbetsväder, sol och klart väder, frisk luft och just nu 15 grader.
Maken är iland och gör ärenden samt massor av projekt hemmavid och jag är kvar i stugan och mojjar mig. Förmiddagarna för mig handlar om värk och stelhet men snart ska jag gå ut och greja en stund, bära lite små sten och göra små fina stenmonument för att smycka vår strandbit.
Tänkte också måla över det vita som vi klantigt kluddade på våra nyss ommålade faluröda byggnader, samt måla klart ett fönster på vår plåtboda.
Vi har en plåtboda som är jättefin.
Tagen från fabriken, den har varit vårt dass förut men är nu vedbod, vi har målat det falurött, målat vitt runt dörren (bodan är rund) och så målade jag dit ett fönster och nu håller jag på att måla gardiner och blommor där.
Hoppas det ska bli fint annars får vi väl måla över det igen;)
Fridens!
onsdag 12 augusti 2009
Åskeliåska
Tänkte att rubriken kan avdramatisera åskan lite.
Vi har nu haft åska lite nu och då i tre dagars tid.
Jag gillar INTE åska. Jag blir bara mer rädd med åren, fast jag på vissa sätt blir visare så med åskan så blir jag ovisare.
Jag räknar febrilt sekunder mellan blixt och dunder...ettusenett..ettusentvåettusentreBABOOOM... herregud den kommer närmare...
Jag vet att det inte är så väldigt säkerställt forskningsmässigt att räkna sekunder, men jag kan inte sluta ändå.
Braket är värst. När det mullrar kan jag inbilla mig att den är lååångt borta men när det brakar så rutorna skallrar så orkar min fantasi inte bära mig till säkerheten.
Då motverkar min fantasi mig.
Då inbillar jag mig att snart, säkert mycket snart, kommer åskan (dvs blixten, jag är inte helt imbecill) att slå ner i stugan, eller där jag befinner mig för tillfället.
För ett antal år sen slog åskan ner i en transformator inte långt från vårt hus. Vi tappade all elektronik, modem, bägge tv-apparaterna, datorn, videor (på den tiden) dvd (jo, det fanns) och telefonerna.
Och vilket brak det var, kom som smygande, inte minsta lilla muller innan BRAKET, jag föll nästan nedför trappan som jag var på väg nerför. Slet tag i ledstången och undvek ett ryggskott men blev liggande några dar...
Huvva är ordet för den dagen.
Och tystnaden sen.
Man tänker inte liksom på alla små ljud, datorns små fläktljud, radion som är på i köket på låg volym.... men efter det braket var det tyst.
Jättetyst.
För några år sen hade vi mycket åska hemmavid, och då for tvättmaskinen. Ja, den for ju inte iväg nånstans förstås, men den gick sönder och kunde inte lagas trots att den var ny.
Känsliga grejer det där.
Elektronikens tidsålder.
I söndags åskade det rejält i grannbyn. I måndags åskade det visst i Boden så hela alltet nästan slogs ut.
Igår åskade det här hos oss. Sen regnade det hela natten och så började åskan imorse igen.
Eller åskeliåskan som jag numera ska kalla den. Låter lite charmigt...åskeliåskan, inte farligt alls, nästan inte *mumlar mantra*
Nu regnar det bara. Det blir många gräsmattor glada över, inte minst våra som vi klippte tidigare och som sedemera blev helt brunbrända av sol och brist på regn.
Ganska mysigt just nu. Det regnar och jag sitter i stugan och bloggar. Det smattrar på taket och jag är glad över en dag härute och att inte behöva iland idag.
Åskeliåskan har gett sig och intet muller har hörts på timmar så jag ska nu vandra omkring hos er en stund, och se vad ni haft för er sen sist...
Vi har nu haft åska lite nu och då i tre dagars tid.
Jag gillar INTE åska. Jag blir bara mer rädd med åren, fast jag på vissa sätt blir visare så med åskan så blir jag ovisare.
Jag räknar febrilt sekunder mellan blixt och dunder...ettusenett..ettusentvåettusentreBABOOOM... herregud den kommer närmare...
Jag vet att det inte är så väldigt säkerställt forskningsmässigt att räkna sekunder, men jag kan inte sluta ändå.
Braket är värst. När det mullrar kan jag inbilla mig att den är lååångt borta men när det brakar så rutorna skallrar så orkar min fantasi inte bära mig till säkerheten.
Då motverkar min fantasi mig.
Då inbillar jag mig att snart, säkert mycket snart, kommer åskan (dvs blixten, jag är inte helt imbecill) att slå ner i stugan, eller där jag befinner mig för tillfället.
För ett antal år sen slog åskan ner i en transformator inte långt från vårt hus. Vi tappade all elektronik, modem, bägge tv-apparaterna, datorn, videor (på den tiden) dvd (jo, det fanns) och telefonerna.
Och vilket brak det var, kom som smygande, inte minsta lilla muller innan BRAKET, jag föll nästan nedför trappan som jag var på väg nerför. Slet tag i ledstången och undvek ett ryggskott men blev liggande några dar...
Huvva är ordet för den dagen.
Och tystnaden sen.
Man tänker inte liksom på alla små ljud, datorns små fläktljud, radion som är på i köket på låg volym.... men efter det braket var det tyst.
Jättetyst.
För några år sen hade vi mycket åska hemmavid, och då for tvättmaskinen. Ja, den for ju inte iväg nånstans förstås, men den gick sönder och kunde inte lagas trots att den var ny.
Känsliga grejer det där.
Elektronikens tidsålder.
I söndags åskade det rejält i grannbyn. I måndags åskade det visst i Boden så hela alltet nästan slogs ut.
Igår åskade det här hos oss. Sen regnade det hela natten och så började åskan imorse igen.
Eller åskeliåskan som jag numera ska kalla den. Låter lite charmigt...åskeliåskan, inte farligt alls, nästan inte *mumlar mantra*
Nu regnar det bara. Det blir många gräsmattor glada över, inte minst våra som vi klippte tidigare och som sedemera blev helt brunbrända av sol och brist på regn.
Ganska mysigt just nu. Det regnar och jag sitter i stugan och bloggar. Det smattrar på taket och jag är glad över en dag härute och att inte behöva iland idag.
Åskeliåskan har gett sig och intet muller har hörts på timmar så jag ska nu vandra omkring hos er en stund, och se vad ni haft för er sen sist...
söndag 9 augusti 2009
Vinden i mitt hår....
Idag blåser härligt friska vindar!!
Värt att notera.
Det är fortfarande lika varmt men det blåser så skönt. Jag tror dom närmaste dagarna blir dom sista av vår högsommarvärme, och då kan jag gå mot hösten med minnet av en av dom varmaste somrarna i mitt liv.
Idag har jag varit flitig värre.
Diskat en maffig disk, tvättat en maffig tvätt då det gäller att passa på med värme och vind som är perfekt tvättorkarväder.
Sen gick jag lös på dasset.
Bytte dasstunna.
Det är en ganska osmaklig historia.
Dock behövlig, särskilt när vädret som legat på 25 grader ger en hyfsat bastutemperatur i vårt utedass. Det är varmt som i h-vetet i dasset dessa varma dagar och då frodas dofter och aromer av alla de slag.
Dasstunnor är ett eget kapitel.
Kapitel 1
Dasstunnor
Vi har hittills provat det mesta. Skitit rakt i utgrävda hål i marken, skitit i tunnor som blivit stående bakom dasset i väntan på jordbildning som dock inte har gått så bra och därför blivit stående pga osmaklighet.
Nu senaste åren har vi kört med Kommunens egna kärl, man köper dom för 120 kr, som ökade till 150 kr/st och nu iår har dom höjts till 315 kr st.
15 kg får dom max innehålla. Man lämnar dom i båthamnar och så hämtar Kommunen dom.
Fint som snus.
Fast 315 spänn är ju horribelt dyrt. Små jäkla tunnor som vi behöver tre-fyra av per år..
Inte så att vi skiter onormalt mycket utan vi är så mycket i stugan så då fylls dom ju med tiden.
Nu kör vi med två säckar i en vanlig tunna.
Sen får dessa säckar stå bakom dasset fyllda med skit, man sticker hål på dom och två år senare är det jord som man kan strö ut var man vill.
Vi vill nog bara slänga det i skogen antar jag.
Nu, nog med skitsnack! ;)
Jag har haft lite bloggpaus och allmän paus.
Livet har liksom stannat upp på ett skönt och harmoniskt sätt.
Jag har vant mig vid värmen, vi har metat de flesta kvällar och kan så smått fylla vår frys med abborre. Det är så himla skönt att sitta i båten och fokusera på flötet. Maken kör pimplingsmetoden, den funkar dåligt för mig, man får sitta så snett och det är taskigt för ryggen.
Jag har långt metspö, sitter ordentligt i båten och viftar iväg flötet lite hur som helst. Maken maskar på och tar av fisk. Funkar jättebra. För mig.
Jag är himla blödig, tycker synd om masken och tycker synd om fisken.
Däremot tycker jag nog mer synd om mig om jag inte får någon fisk att mumsa på.
Jag mumsar ju inte på dom råa förstås.
Älskar abborre stekt och panerad. Mums. Inget tjafs behövs för abborre, vi röker eller halstrar inte. Det gör vi med andra fiskar som sik och lax. Abborre avnjuter vi hela året, kan ju pimplas om vintern också.
Jag ägnar mina dagar åt att läsa, vandra omkring ute, vattna blommor, sopa golv och handtvätta kläder. Lagom med uppgifter tycker jag. Nu börjar det luta åt att packa saltströmming igen och trots att det är rätt kul så känns det som en måste-uppgift och sådana avskyr jag *måste jobba på med dessa måsteuppgifter*
Maken har varit ute på stugan ovanligt mycket i sommar. Han kommer ut i mer vanlig tid och det är roligt. Han har ju hunnit bygga vår fina kaj, ett rökeri, vi har målat trekvartsboda och trekvartsdass i falurött. Vi har två gavlar kvar på bägge ställena. Vi måste röja lite där för att komma åt.
Det blir jättefint. Dessvärre framkommer ju tanken på att det vita ser anskrämligt ut mot det fina röda så nu måste vi måla vitt också ;)
Fint ska det bli.
Tog bilder häromkvällen på alla favoritställen härute. Dom ska jag njuta av i vinter.
Vi flyttar hem i början av september, då brukar strömmen ta slut. Vi har ju kylen på el så det drar rätt mycket. När vädret blir sämre flyttar vi hem. Då har vi ju också rätt mycket att fixa med innan löjfisket.
Så det är till att njuta så mycket det går av detta sommarliv. Sen blir det höstliv som innehåller riktig toalett, värme och mysbelysning a la el. Då kommer också sömnad och datoranvändning på ett bättre sätt. Mobilt bredband funkar sisådär kan jag säga. Kopplar ur i ett.
Så nu har jag skrivit av mig och måste ut till maken som ropar på assistans. Som farmor alltid sa: Alltid är det nåt och aldrig är det inget!
Ha det gott alla ni därute, jag ska köra en bloggrunda senare ikväll och då får jag ju se vad ni sysslat med dom senaste dagarna!
Värt att notera.
Det är fortfarande lika varmt men det blåser så skönt. Jag tror dom närmaste dagarna blir dom sista av vår högsommarvärme, och då kan jag gå mot hösten med minnet av en av dom varmaste somrarna i mitt liv.
Idag har jag varit flitig värre.
Diskat en maffig disk, tvättat en maffig tvätt då det gäller att passa på med värme och vind som är perfekt tvättorkarväder.
Sen gick jag lös på dasset.
Bytte dasstunna.
Det är en ganska osmaklig historia.
Dock behövlig, särskilt när vädret som legat på 25 grader ger en hyfsat bastutemperatur i vårt utedass. Det är varmt som i h-vetet i dasset dessa varma dagar och då frodas dofter och aromer av alla de slag.
Dasstunnor är ett eget kapitel.
Kapitel 1
Dasstunnor
Vi har hittills provat det mesta. Skitit rakt i utgrävda hål i marken, skitit i tunnor som blivit stående bakom dasset i väntan på jordbildning som dock inte har gått så bra och därför blivit stående pga osmaklighet.
Nu senaste åren har vi kört med Kommunens egna kärl, man köper dom för 120 kr, som ökade till 150 kr/st och nu iår har dom höjts till 315 kr st.
15 kg får dom max innehålla. Man lämnar dom i båthamnar och så hämtar Kommunen dom.
Fint som snus.
Fast 315 spänn är ju horribelt dyrt. Små jäkla tunnor som vi behöver tre-fyra av per år..
Inte så att vi skiter onormalt mycket utan vi är så mycket i stugan så då fylls dom ju med tiden.
Nu kör vi med två säckar i en vanlig tunna.
Sen får dessa säckar stå bakom dasset fyllda med skit, man sticker hål på dom och två år senare är det jord som man kan strö ut var man vill.
Vi vill nog bara slänga det i skogen antar jag.
Nu, nog med skitsnack! ;)
Jag har haft lite bloggpaus och allmän paus.
Livet har liksom stannat upp på ett skönt och harmoniskt sätt.
Jag har vant mig vid värmen, vi har metat de flesta kvällar och kan så smått fylla vår frys med abborre. Det är så himla skönt att sitta i båten och fokusera på flötet. Maken kör pimplingsmetoden, den funkar dåligt för mig, man får sitta så snett och det är taskigt för ryggen.
Jag har långt metspö, sitter ordentligt i båten och viftar iväg flötet lite hur som helst. Maken maskar på och tar av fisk. Funkar jättebra. För mig.
Jag är himla blödig, tycker synd om masken och tycker synd om fisken.
Däremot tycker jag nog mer synd om mig om jag inte får någon fisk att mumsa på.
Jag mumsar ju inte på dom råa förstås.
Älskar abborre stekt och panerad. Mums. Inget tjafs behövs för abborre, vi röker eller halstrar inte. Det gör vi med andra fiskar som sik och lax. Abborre avnjuter vi hela året, kan ju pimplas om vintern också.
Jag ägnar mina dagar åt att läsa, vandra omkring ute, vattna blommor, sopa golv och handtvätta kläder. Lagom med uppgifter tycker jag. Nu börjar det luta åt att packa saltströmming igen och trots att det är rätt kul så känns det som en måste-uppgift och sådana avskyr jag *måste jobba på med dessa måsteuppgifter*
Maken har varit ute på stugan ovanligt mycket i sommar. Han kommer ut i mer vanlig tid och det är roligt. Han har ju hunnit bygga vår fina kaj, ett rökeri, vi har målat trekvartsboda och trekvartsdass i falurött. Vi har två gavlar kvar på bägge ställena. Vi måste röja lite där för att komma åt.
Det blir jättefint. Dessvärre framkommer ju tanken på att det vita ser anskrämligt ut mot det fina röda så nu måste vi måla vitt också ;)
Fint ska det bli.
Tog bilder häromkvällen på alla favoritställen härute. Dom ska jag njuta av i vinter.
Vi flyttar hem i början av september, då brukar strömmen ta slut. Vi har ju kylen på el så det drar rätt mycket. När vädret blir sämre flyttar vi hem. Då har vi ju också rätt mycket att fixa med innan löjfisket.
Så det är till att njuta så mycket det går av detta sommarliv. Sen blir det höstliv som innehåller riktig toalett, värme och mysbelysning a la el. Då kommer också sömnad och datoranvändning på ett bättre sätt. Mobilt bredband funkar sisådär kan jag säga. Kopplar ur i ett.
Så nu har jag skrivit av mig och måste ut till maken som ropar på assistans. Som farmor alltid sa: Alltid är det nåt och aldrig är det inget!
Ha det gott alla ni därute, jag ska köra en bloggrunda senare ikväll och då får jag ju se vad ni sysslat med dom senaste dagarna!
Fridens!
;)
tisdag 4 augusti 2009
Tropiska nätter..
...låter som en titel på en billig roman, sådana som jag kan gilla att läsa i stugan men jag menar riktiga tropiska nätter.
Det har vi haft många nätter nu. Det innebär att temperaturen aldrig understiger 20 grader.
Vi har så himla vackert väder, varmt och soligt. Och det verkar fortsätta dessutom.
Det har om jag ska vara ärlig varit lite för varmt, det får man ju nästan inte säga för vissa verkar tro att kylan kommer direkt om man ens nuddar vid att klaga på värmen.
Dagar med 27 grader är jobbiga tycker jag. Jag orkar liksom inte leva ordentligt.
Rör man sig så svettas man, är man ute så dör man nästan av värmeslag, sitta inne går bra bara man inte rör sig för det är lika varmt inomhus.
Om det bara fläktade skulle ju allt vara i ett annat läge men luften står stilla på vår sida av holmen. Heela jäkla sommaren har det varit stilla lugnt, vi kan höra vinden men den når aldrig fram. Vindjävlasnurran står stilla. Önskar den åt fanders och en solpanel till i stället..
Vi sa det när vi satte upp snurran, ni ska se att det nu blir vindstilla. Hm, vad var det vi sa? *ironisk*
Det regnade en stund häromdagen.
Välsignade regn.
Det drog ner värmen från 27 till 22 på ett litet kick. Det var riktigt friskt i luften, jag drog djupa andedag och kände livskraften återvända.
En kvart senare var den känslan borta och jag flämtade som vanligt ;)
Nå, jag njuter också, även om det ibland känns lite väl varmt. Vi äter ute på kajen varje kväll kring 21-tiden, innan det så är det för varmt, vanliga vanor får vänta tills senare.
Vi åker ibland ut och metar på kvällarna, får lite svalka sittandes i båten på havet.
Vi har badat varje kväll, och ibland på dagarna också.
Jag är värsta badkrukan kan jag tillägga.
Har inte badat på fyra-fem år kanske, hade som gräns 18 grader i vattnet.
Nu är det 21 grader, 22 ibland också. Vi snackar hav och älv som går samman. Det är faktiskt inte kallt. Även om man är 49 grader varm själv så försvinner det fort när man doppat sig.
Riktigt skönt faktiskt.
Ett bad och sen direkt i bastun, då njuter man.
Det är viktigt att samla njutstunder under sommaren. Jag lagrar på hög. Denna sommar verkar dock gå till historien som en av dom varmaste och då får man njuta av det också. Även om det ibland känns lite för varmt.
Maken har fått en ny hobby.
Han röker.
Inte ciggaretter längre utan fisk.
Han har, eller vi har, byggt ett nytt rökeri på stugan och nu har han rökt sik och strömming med enormt gott resultat.
Ikväll är det laxens tur. Han ska röka gravad lax. Ska bli mums lovar han.
Vi får väl se. Lax är ju gott så varför inte?
Nu pratar han om hemmarökeri också. Maken alltså, inte laxen.
Ett stort rökeri där man också kan kallröka.
En hel vetenskap verkar det vara, rökeriandet. För hög nivå för mig, jag nöjer mig med att nicka lite uppmuntrande och sen smakar jag gärna...
Vi får väl se. God affär kan det dock vara, köpare till vidareförädlade fiskprodukter finns det i mängd.
Jag har ideer om en stor boda på tomten, en gårdsbutik med våra produkter av fisk, samt ett hörn för mina sydda produkter, när jag väl börjar sy igen.
Vi får väl se som sagt var..
Penicillinkuren är tillända och jag väntar nu på att magen ska bli normal igen. Imorgon ska jag till min vanliga tandläkare och för höra vad han säger. Jag måste kollas upp efter kuren samt att jag har lite tandvärk i hemska tanden. Måste väl också diskutera min nya tand inför framtiden, vill väl inte vara utan resten av livet kanske. Tanden var ju tredje inifrån så den syns ju, särskilt i nederkäken *fantatändermedvarundersatansjävlaoturärvadjaghar!!*
Idag ska jag tvätta.
Har blötlagt tvätten i tvättbaljan och väntar på rätta rycket. Känner inte minsta lilla ryck ännu, men hoppas att det ska rycka till inom kort.
Känner mig som värsta husmodern när jag handtvättar på stugan. Gnolar lite glatt, eller det gör jag väl inte precis-men jag hade kunnat göra det, och gnuggar lite lojt innan jag dränker plagget i en hink med havsvatten. Sen vrider jag ur det jag orkar med mina svaga värkhänder och hänger upp.
Känner mig nöjd när jag är färdig.
Tokvärsta husmodern, det är jag det.
Fast korta stunder bara.
Typ en femminuters tre gånger i veckan.
Det räcker för mig.
*gnolar vidare på käcka visor i hopp om att tvättrycket ska komma*
;)
Det har vi haft många nätter nu. Det innebär att temperaturen aldrig understiger 20 grader.
Vi har så himla vackert väder, varmt och soligt. Och det verkar fortsätta dessutom.
Det har om jag ska vara ärlig varit lite för varmt, det får man ju nästan inte säga för vissa verkar tro att kylan kommer direkt om man ens nuddar vid att klaga på värmen.
Dagar med 27 grader är jobbiga tycker jag. Jag orkar liksom inte leva ordentligt.
Rör man sig så svettas man, är man ute så dör man nästan av värmeslag, sitta inne går bra bara man inte rör sig för det är lika varmt inomhus.
Om det bara fläktade skulle ju allt vara i ett annat läge men luften står stilla på vår sida av holmen. Heela jäkla sommaren har det varit stilla lugnt, vi kan höra vinden men den når aldrig fram. Vindjävlasnurran står stilla. Önskar den åt fanders och en solpanel till i stället..
Vi sa det när vi satte upp snurran, ni ska se att det nu blir vindstilla. Hm, vad var det vi sa? *ironisk*
Det regnade en stund häromdagen.
Välsignade regn.
Det drog ner värmen från 27 till 22 på ett litet kick. Det var riktigt friskt i luften, jag drog djupa andedag och kände livskraften återvända.
En kvart senare var den känslan borta och jag flämtade som vanligt ;)
Nå, jag njuter också, även om det ibland känns lite väl varmt. Vi äter ute på kajen varje kväll kring 21-tiden, innan det så är det för varmt, vanliga vanor får vänta tills senare.
Vi åker ibland ut och metar på kvällarna, får lite svalka sittandes i båten på havet.
Vi har badat varje kväll, och ibland på dagarna också.
Jag är värsta badkrukan kan jag tillägga.
Har inte badat på fyra-fem år kanske, hade som gräns 18 grader i vattnet.
Nu är det 21 grader, 22 ibland också. Vi snackar hav och älv som går samman. Det är faktiskt inte kallt. Även om man är 49 grader varm själv så försvinner det fort när man doppat sig.
Riktigt skönt faktiskt.
Ett bad och sen direkt i bastun, då njuter man.
Det är viktigt att samla njutstunder under sommaren. Jag lagrar på hög. Denna sommar verkar dock gå till historien som en av dom varmaste och då får man njuta av det också. Även om det ibland känns lite för varmt.
Maken har fått en ny hobby.
Han röker.
Inte ciggaretter längre utan fisk.
Han har, eller vi har, byggt ett nytt rökeri på stugan och nu har han rökt sik och strömming med enormt gott resultat.
Ikväll är det laxens tur. Han ska röka gravad lax. Ska bli mums lovar han.
Vi får väl se. Lax är ju gott så varför inte?
Nu pratar han om hemmarökeri också. Maken alltså, inte laxen.
Ett stort rökeri där man också kan kallröka.
En hel vetenskap verkar det vara, rökeriandet. För hög nivå för mig, jag nöjer mig med att nicka lite uppmuntrande och sen smakar jag gärna...
Vi får väl se. God affär kan det dock vara, köpare till vidareförädlade fiskprodukter finns det i mängd.
Jag har ideer om en stor boda på tomten, en gårdsbutik med våra produkter av fisk, samt ett hörn för mina sydda produkter, när jag väl börjar sy igen.
Vi får väl se som sagt var..
Penicillinkuren är tillända och jag väntar nu på att magen ska bli normal igen. Imorgon ska jag till min vanliga tandläkare och för höra vad han säger. Jag måste kollas upp efter kuren samt att jag har lite tandvärk i hemska tanden. Måste väl också diskutera min nya tand inför framtiden, vill väl inte vara utan resten av livet kanske. Tanden var ju tredje inifrån så den syns ju, särskilt i nederkäken *fantatändermedvarundersatansjävlaoturärvadjaghar!!*
Idag ska jag tvätta.
Har blötlagt tvätten i tvättbaljan och väntar på rätta rycket. Känner inte minsta lilla ryck ännu, men hoppas att det ska rycka till inom kort.
Känner mig som värsta husmodern när jag handtvättar på stugan. Gnolar lite glatt, eller det gör jag väl inte precis-men jag hade kunnat göra det, och gnuggar lite lojt innan jag dränker plagget i en hink med havsvatten. Sen vrider jag ur det jag orkar med mina svaga värkhänder och hänger upp.
Känner mig nöjd när jag är färdig.
Tokvärsta husmodern, det är jag det.
Fast korta stunder bara.
Typ en femminuters tre gånger i veckan.
Det räcker för mig.
*gnolar vidare på käcka visor i hopp om att tvättrycket ska komma*
;)
torsdag 30 juli 2009
Snart surströmmingsdags!!
En dag med sol och värme, en härlig dag trots en lösspringande hund. Jag har städat i stugan vilket var behövligt, det var minst tre skyfflar sand och fjorton stora dammråttor.
Sen tillkommer lite löv, pollengrejs och kvistar som katterna drar in.
Torkade golvet och förbarmade mig över köksmattan, den fick några fläckar borttvättade så nu luktar det gott av såpa härinne.
Den rena känslan håller säkert i sig någon timme till *hoppas*
Maken har varit hemma och svetsat hela dagen, stackarn... svetsa i denna värme, men det han svetsade blev fint. En slags öppning med dörrar för vårt nya rökeri som nu idag är helt färdigt.
Maken var dock tvungen hem igen direkt han hunnit ut, han märkte en smärre miss ;) så han tog båten hem, ett litet swisch och han var ute igen.
Han kom hem vrålande.
Jag ställde mig upp helt förskräckt.
Då såg jag hunden.
En stor jävla hund spatserade utanför verandan.
Jag vrålade jag med.
GÅ HEM!!!!
Hunden blev chockad och gav sig direkt härifrån.
Då såg jag Homer.
Kattrackaren vandrade lugnt omkring. Maken sa att han såg Homer kom vandrande nerifrån vattnet, precis bakom hunden.
Totalt orädd.
Cool katt det där.
Och nu väntar Ernst. Ganska jävla jobbig karl det där, med sina mastiga uttryck.
Däremot är det somrigt, programmet.
Jag gillar somriga program.
Dessutom ska han under denna säsong timra en bastu, från samma firma här i Kalix som vi köpt vår bastutimring ifrån, och dom ska sätta upp den åt honom om jag förstod det hela rätt.
Därför vill vi se det, kul att se bekanta på televisionsapparaten.
Efter denna begivenhet brukar det svalna av ute att man kan tänka sig inmundiga lite förplägnad i form av... just det, återigen Surströmming.
Gud så gott.
Det vattnas i giporna av tanken.
Trundöbagarns tunnbröd, lök, cremefraiche, mandelpotatis och surströmming är lika med mumselimums.
Till premiären skall vi äta Röda Ulvens Surströmming, det var ju till detta Maken fiskade i våras. Egenfiskad fisk smakar ju bäst heter det ju..
Nu är ju årets surströmming inte lika god som fjolårets. Så är det alltid. Nu är det ju en begivenhet för oss själva premiären, fast vi har ofta fjolårets lite mustigare och godare strömming och låtsas att den är premiärig.
God fantasi är det bra att ha.
Det har jag.
Tack och lov för det! ;)
Fridens ävribaddi!
;)
onsdag 29 juli 2009
Byns vattenshow...
... som vi hade i lördags var välbesökt.. Tidningarna sa över 500 personer, och det är ju tokmycket folk.
Byns sportförening som arrangerade hela grejen säger att dom stekte 780 hamburgare!!
Och vi var ju massor som inte ens orkade till kön.
Det var ju alltid minst 20 minuters kö, och det var stekhett så många orkade ju inte. I den kategorin fanns vi, vi var väldigt sugna men ingen iddes ställa sig och köa.
Så det var nog betydligt fler än 500 st. Riktigt bra för att vara en sådan liten by som vi bor i, ca 1200 innevånare tror jag det är.
Här är en bild av snöskotern som hoppade. Otroligt att det trots allt går att köra så kontrollerat med snöskoter på vattnet, vi vet ju att många kör över öppet vatten på vårarna men det här är ju nåt annat.
Han körde flera gånger över fjärden och sista gången hoppade han.
Och klarade det!! Många hoppades ju att han skulle köra ner skotern men han klarade hoppet elegant.
Det var den svenska mästaren (eller nåt liknande) i backe som körde.
Han var ut senare på kvällen och hoppade igen, och DÅ dränkte han skotern.... *så dags då*
Byns sportförening som arrangerade hela grejen säger att dom stekte 780 hamburgare!!
Och vi var ju massor som inte ens orkade till kön.
Det var ju alltid minst 20 minuters kö, och det var stekhett så många orkade ju inte. I den kategorin fanns vi, vi var väldigt sugna men ingen iddes ställa sig och köa.
Så det var nog betydligt fler än 500 st. Riktigt bra för att vara en sådan liten by som vi bor i, ca 1200 innevånare tror jag det är.
Här är en bild av snöskotern som hoppade. Otroligt att det trots allt går att köra så kontrollerat med snöskoter på vattnet, vi vet ju att många kör över öppet vatten på vårarna men det här är ju nåt annat.
Han körde flera gånger över fjärden och sista gången hoppade han.
Och klarade det!! Många hoppades ju att han skulle köra ner skotern men han klarade hoppet elegant.
Det var den svenska mästaren (eller nåt liknande) i backe som körde.
Han var ut senare på kvällen och hoppade igen, och DÅ dränkte han skotern.... *så dags då*
Tjaba tjena hallå!
Denna lite glättiga hälsning är kanske inte representativ för hur jag känner mig, men tänkte det kan lätta upp lite.
Min käke är numera en normal käke. Penicillinätandet är på sista versen (tack och lov) så jag ser snart fram emot lite normala rutiner, både på dass och annat (syftar på en liten biverkning när man äter hästdoser penicillin).
Jag har idag varit hemma för att packa saltströmming, det tog lite tid och var rätt jobbigt (fast kul ändå) men vips var allt borta. Kul med nöjda kunder, men nu är det till att packa igen.
Sen har jag ilat ut till stugan med tvätten som jag tvättade hemma, en full väska/trunk, en dunk bensin och tre påsar matvaror... jag har ju nämnt kånkandet som tillhör sommarens lite mer baksidor.
Dessa grejer kånkade jag ut under suckande och svettattacker..
Gav järnet ut med båten, härligt med svalka för det är varmt idag också. Vi har ju haft toppenväder hela sommaren egentligen, en kall vecka för några veckor sen men annars jättefint.
Bäst är det att vara ute på sjön.
Vi brukar ibland meta på kvällarna från båten, det är så härligt svalt och lugnt därute. Vi åker bara en liten bit och där kastar vi i våra krokar.
Maken agnar och tar bort ev. fångst från kroken.
Jag gör det inte.
Jag vägrar röra levande fiskar.
Tycker det är roligt att meta fast jag tycker synd om fiskarna.
Dom små kastar vi tillbaka.
Dom större smaskar vi i oss. Efter tillagning givetvis. Levande föda..ok.. fast inte fisk alltså..
Jag snackar abborre.
Abborre är den i särklass godaste firren som finns. Vi äter den helst filead och smörstekt.
Mums för gommen och hela själen säger jag bara.
Det säger Allis också. Hon är så kär i Maken när det ska fileas abborre. Hon står och gräver in klorna i hans lår och armar, för hon vet att hon får smaka så mycket hon vill.
Det droppar snålvatten om henne. Bokstavligt.
;)
Jag fångade henne en abborre häromkvällen. Den fileade Maken och hon fick glädjen att sluka bägge fileerna.
Hon var jättenöjd.
Superdupernöjd.
Jag blev utan.
Nå, vi fick några på nät senare på kvällen.
Dessa åt vi igår med egenhändigt bakat bröd på Murrikkan.
Nu snackar vi snålvatten för människosjälar.
Smöret rann från våra abborrinrullade brödrullar..
Jag snackar mmmmm så gott!
Ikväll blir det en elegant middag bestående av långfil och grillade korvar.
Nu snackar jag mums på hög nivå.
Två meter från havet, vid grillen.... en gaffel, en grillad korv, en skål långfil....vi äter sommaren helt enkelt.
Hur gott som helst..
Ha det gott därute.. bildbevis kommer nedan på vårt brödbak.
Funkar helbra, jag bakar ut och Maken gräddar, tillsammans med packning av saltströmming sköter vi under perfekt samarbete (allt sker inte så smidigt, tro mig ;)).
Mumsar gör vi bägge ;)
Min käke är numera en normal käke. Penicillinätandet är på sista versen (tack och lov) så jag ser snart fram emot lite normala rutiner, både på dass och annat (syftar på en liten biverkning när man äter hästdoser penicillin).
Jag har idag varit hemma för att packa saltströmming, det tog lite tid och var rätt jobbigt (fast kul ändå) men vips var allt borta. Kul med nöjda kunder, men nu är det till att packa igen.
Sen har jag ilat ut till stugan med tvätten som jag tvättade hemma, en full väska/trunk, en dunk bensin och tre påsar matvaror... jag har ju nämnt kånkandet som tillhör sommarens lite mer baksidor.
Dessa grejer kånkade jag ut under suckande och svettattacker..
Gav järnet ut med båten, härligt med svalka för det är varmt idag också. Vi har ju haft toppenväder hela sommaren egentligen, en kall vecka för några veckor sen men annars jättefint.
Bäst är det att vara ute på sjön.
Vi brukar ibland meta på kvällarna från båten, det är så härligt svalt och lugnt därute. Vi åker bara en liten bit och där kastar vi i våra krokar.
Maken agnar och tar bort ev. fångst från kroken.
Jag gör det inte.
Jag vägrar röra levande fiskar.
Tycker det är roligt att meta fast jag tycker synd om fiskarna.
Dom små kastar vi tillbaka.
Dom större smaskar vi i oss. Efter tillagning givetvis. Levande föda..ok.. fast inte fisk alltså..
Jag snackar abborre.
Abborre är den i särklass godaste firren som finns. Vi äter den helst filead och smörstekt.
Mums för gommen och hela själen säger jag bara.
Det säger Allis också. Hon är så kär i Maken när det ska fileas abborre. Hon står och gräver in klorna i hans lår och armar, för hon vet att hon får smaka så mycket hon vill.
Det droppar snålvatten om henne. Bokstavligt.
;)
Jag fångade henne en abborre häromkvällen. Den fileade Maken och hon fick glädjen att sluka bägge fileerna.
Hon var jättenöjd.
Superdupernöjd.
Jag blev utan.
Nå, vi fick några på nät senare på kvällen.
Dessa åt vi igår med egenhändigt bakat bröd på Murrikkan.
Nu snackar vi snålvatten för människosjälar.
Smöret rann från våra abborrinrullade brödrullar..
Jag snackar mmmmm så gott!
Ikväll blir det en elegant middag bestående av långfil och grillade korvar.
Nu snackar jag mums på hög nivå.
Två meter från havet, vid grillen.... en gaffel, en grillad korv, en skål långfil....vi äter sommaren helt enkelt.
Hur gott som helst..
Ha det gott därute.. bildbevis kommer nedan på vårt brödbak.
Funkar helbra, jag bakar ut och Maken gräddar, tillsammans med packning av saltströmming sköter vi under perfekt samarbete (allt sker inte så smidigt, tro mig ;)).
Mumsar gör vi bägge ;)
söndag 26 juli 2009
Fick en award....!
...fick jag av Acka, för att jag skriver så låånga inlägg.
Hm, dom tenderar att bli långa när man bara skriver en gång per dag märker jag, och det är nu under sommartiden. Sen ska jag nog lägga in bilder jag också.
Det fungerar med mobilt bredband, men inte så himla bra om sanningen ska fram. Ofta kopplar det ur sig (som det gjorde nyss när jag var klar med inlägget) och då tappar jag lusten att börja om (inte denna gång som ni märker).
Igår var vi på vattenshow hemma i byn.
Det var trevliga timmar måste jag säga. Vi sprang på några kompisar så vi fick flera timmar av trevlig samvaro förutom showen som pågick.
Det var mycket folk, mer än vad vi väntat oss. Det var 27 grader varmt men vid havet så fläktade det så skönt att ingen försmäktade (vad jag vet).
Det var "tävling" i slalombanor för vattenskotrar. Sen körde en svensk mästare omkring på sin snöskoter i vattnet till folkets jubel, bl.a hoppade han på ett uppbyggt hopp och där fick vi kanonbilder. Bilderna är fortfarande i kameran så bildbevis kommer senare.
Jag brände mig lite i solen (och jag som ska hålla mig i skugga pga penicillinet) så det svider lite i fejset. Nå, jag är då inte hamstersvullen längre så jag kan inte klaga.
Tandvärken är borta mer eller mindre, jag kan bita ihop gaddarna utan gråt och ilningar *nöjd och belåten*
Idag är det 17,5 grader, yippii. När jag var ut på dass tidigt i morse så tog jag ett djupt andetag. Härligt med svalka.
Bra jobbarväder kan man säga. Vi tänkte bära lite sten och röja kvistar idag. Maken har åkt till älskarinnan (fiskebåten) och ska jobba lite medans jag gör lite bloggrundor och inlägg.. Bra fördelning tycker jag ;)
Nu ska jag iväg och besöka några av er, ser att batteriets kraft börjar sina så att jag får dela upp rundorna som vanligt..
.
Sommarhälsningar från den lätt rödbrända rödlätta norrlänningen!
;)
lördag 25 juli 2009
Jag pillrar fortfarande ;)
Var på återbesök igår hos tandläkaren.
Han gav mig ok, nu ska andra halvan av penicillinkuren få verka och sen får vi se.
Har ju en tid hos min vanliga tandläkare den 5:e augusti för lagning av ett hål, men jag passar nog den åtgärden men käken bör röntgas och undersökas efter denna kur.
Annars är det varmt.
Med betoning på jäkligt hett..
Igår var det molnigt från lunch och resten av dagen, 25 grader ute resp inne.
Vi kämpade ner innetempen till 23 innan vi la oss. Maken hade myrkryp och har sovit endast från kl.4.
Idag är det lite soligare och återigen 25 grader!
Jag pallar knappt sådan värme. Allt klibbar och jag orkar inget.
Nu får jag ju inte direkt sola (fast det gör jag ju ändå inte) så jag lyder doktorns order och skyr solen som pesten.
I solen är det väl 67 grader.
Det blåser dock friska vindar.
Fast från "fel" håll, från vår synpunkt sett.
Bakom holmen blåser det kraftigt och när jag skjutsade Maken iland så gick det ganska höga vågor.
Sådär så att man blir genomblöt när man kör... passagerare sitter torra och fina.
Kaptenen sköljs med vatten hela tiden.
Jag borde bli rädd. Jag som var så båträdd när jag och Maken träffades...
Nu tjuter jag av glädje!
Nu när det är så varmt så är det en lisa för själen att bli blöt om kläderna. Jag snackar Svalka!
Sen har jag ju tjutit av skräck också, kommit iland hysteriskt gråtande, helt säker på att vi just lurat döden med en hårsmån.
Det har vi dock knappast gjort.
Fast jag har kört ensam i mycket starkare vindar och högre vågor.
Det var ganska hemskt.
Riktigt jäkligt hemskt om sanningen ska fram.
Maken ringde stup i ett för att kolla att jag kommit ut helskinnad och inte kapsejsat på vägen.
Snörvlande kunde jag meddela att jag levde och att jag minsann ALDRIG i livet skulle göra en sån båtfärd ensam.
Det har jag gjort trots allt.
Jag är en fena på båtkörning.
Förutom vissa smärre stenpåkörningstillfällen, som knappt är värda att nämnas *ironisk*
Maken ringde idag också en stund efter att jag skjutsat honom iland, jag hade ju kommit ut helskinnad och då tillade han att han tycker att jag blivit mer feg och rädd nuförtiden.
Jag håller med.
Att köra på en sten så det tjongar i skallen, motorn stannar och allt blir kaos är otäckt.. Att sen då se att det farit flisor från propellern är dock en sak.
Att nästa gång köra på en sten så man knappt märker det annat än ett svagt dovt ljud, och sen märka att båten knappt går att köra för att en hel vinge fallit till botten är en helt annan sak.
Jag är rädd att göra något misstag med denna propeller. Det är hela saken. Jag får panik när jag ska lägga till vid vår nya fina kaj och gör helt virriga tilltag bara för att jag är rädd att smälla i någon sten och bli utan båt sen.
Nå, vi ska byta tillbaka till gamla propellern och då blir jag nog lugnare *hoppas hoppas* ;)
Idag ska vi nog till vår lokala båthamn, granne med vårt hus, hemma i byn. Dom har lite uppvisningar i skoter och vattenskoterkörning på öppet vatten, lite hopp med skotrar och sånt. Det ska serveras lite öl och hamburgare.
Vi tänkte bevista denna show.
Dock bilvägen då vi i ilska sagt upp båtplatsen *flinar illmarigt* och inte kan köra båt dit.
Kan bli intressant.
På vårarna ser vi ju skoteråkning över öppet vatten (till skoterhandlarnas ilska) och nu får vi se det sommartid.
Intressant ska det bli.
Ha det gott alla därute...
Han gav mig ok, nu ska andra halvan av penicillinkuren få verka och sen får vi se.
Har ju en tid hos min vanliga tandläkare den 5:e augusti för lagning av ett hål, men jag passar nog den åtgärden men käken bör röntgas och undersökas efter denna kur.
Annars är det varmt.
Med betoning på jäkligt hett..
Igår var det molnigt från lunch och resten av dagen, 25 grader ute resp inne.
Vi kämpade ner innetempen till 23 innan vi la oss. Maken hade myrkryp och har sovit endast från kl.4.
Idag är det lite soligare och återigen 25 grader!
Jag pallar knappt sådan värme. Allt klibbar och jag orkar inget.
Nu får jag ju inte direkt sola (fast det gör jag ju ändå inte) så jag lyder doktorns order och skyr solen som pesten.
I solen är det väl 67 grader.
Det blåser dock friska vindar.
Fast från "fel" håll, från vår synpunkt sett.
Bakom holmen blåser det kraftigt och när jag skjutsade Maken iland så gick det ganska höga vågor.
Sådär så att man blir genomblöt när man kör... passagerare sitter torra och fina.
Kaptenen sköljs med vatten hela tiden.
Jag borde bli rädd. Jag som var så båträdd när jag och Maken träffades...
Nu tjuter jag av glädje!
Nu när det är så varmt så är det en lisa för själen att bli blöt om kläderna. Jag snackar Svalka!
Sen har jag ju tjutit av skräck också, kommit iland hysteriskt gråtande, helt säker på att vi just lurat döden med en hårsmån.
Det har vi dock knappast gjort.
Fast jag har kört ensam i mycket starkare vindar och högre vågor.
Det var ganska hemskt.
Riktigt jäkligt hemskt om sanningen ska fram.
Maken ringde stup i ett för att kolla att jag kommit ut helskinnad och inte kapsejsat på vägen.
Snörvlande kunde jag meddela att jag levde och att jag minsann ALDRIG i livet skulle göra en sån båtfärd ensam.
Det har jag gjort trots allt.
Jag är en fena på båtkörning.
Förutom vissa smärre stenpåkörningstillfällen, som knappt är värda att nämnas *ironisk*
Maken ringde idag också en stund efter att jag skjutsat honom iland, jag hade ju kommit ut helskinnad och då tillade han att han tycker att jag blivit mer feg och rädd nuförtiden.
Jag håller med.
Att köra på en sten så det tjongar i skallen, motorn stannar och allt blir kaos är otäckt.. Att sen då se att det farit flisor från propellern är dock en sak.
Att nästa gång köra på en sten så man knappt märker det annat än ett svagt dovt ljud, och sen märka att båten knappt går att köra för att en hel vinge fallit till botten är en helt annan sak.
Jag är rädd att göra något misstag med denna propeller. Det är hela saken. Jag får panik när jag ska lägga till vid vår nya fina kaj och gör helt virriga tilltag bara för att jag är rädd att smälla i någon sten och bli utan båt sen.
Nå, vi ska byta tillbaka till gamla propellern och då blir jag nog lugnare *hoppas hoppas* ;)
Idag ska vi nog till vår lokala båthamn, granne med vårt hus, hemma i byn. Dom har lite uppvisningar i skoter och vattenskoterkörning på öppet vatten, lite hopp med skotrar och sånt. Det ska serveras lite öl och hamburgare.
Vi tänkte bevista denna show.
Dock bilvägen då vi i ilska sagt upp båtplatsen *flinar illmarigt* och inte kan köra båt dit.
Kan bli intressant.
På vårarna ser vi ju skoteråkning över öppet vatten (till skoterhandlarnas ilska) och nu får vi se det sommartid.
Intressant ska det bli.
Ha det gott alla därute...
Fridens!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)