Åskeliåska

Tänkte att rubriken kan avdramatisera åskan lite.
Vi har nu haft åska lite nu och då i tre dagars tid.

Jag gillar INTE åska. Jag blir bara mer rädd med åren, fast jag på vissa sätt blir visare så med åskan så blir jag ovisare.
Jag räknar febrilt sekunder mellan blixt och dunder...ettusenett..ettusentvåettusentreBABOOOM... herregud den kommer närmare...

Jag vet att det inte är så väldigt säkerställt forskningsmässigt att räkna sekunder, men jag kan inte sluta ändå.

Braket är värst. När det mullrar kan jag inbilla mig att den är lååångt borta men när det brakar så rutorna skallrar så orkar min fantasi inte bära mig till säkerheten.
Då motverkar min fantasi mig.
Då inbillar jag mig att snart, säkert mycket snart, kommer åskan (dvs blixten, jag är inte helt imbecill) att slå ner i stugan, eller där jag befinner mig för tillfället.

För ett antal år sen slog åskan ner i en transformator inte långt från vårt hus. Vi tappade all elektronik, modem, bägge tv-apparaterna, datorn, videor (på den tiden) dvd (jo, det fanns) och telefonerna.

Och vilket brak det var, kom som smygande, inte minsta lilla muller innan BRAKET, jag föll nästan nedför trappan som jag var på väg nerför. Slet tag i ledstången och undvek ett ryggskott men blev liggande några dar...
Huvva är ordet för den dagen.
Och tystnaden sen.
Man tänker inte liksom på alla små ljud, datorns små fläktljud, radion som är på i köket på låg volym.... men efter det braket var det tyst.
Jättetyst.

För några år sen hade vi mycket åska hemmavid, och då for tvättmaskinen. Ja, den for ju inte iväg nånstans förstås, men den gick sönder och kunde inte lagas trots att den var ny.
Känsliga grejer det där.
Elektronikens tidsålder.

I söndags åskade det rejält i grannbyn. I måndags åskade det visst i Boden så hela alltet nästan slogs ut.
Igår åskade det här hos oss. Sen regnade det hela natten och så började åskan imorse igen.
Eller åskeliåskan som jag numera ska kalla den. Låter lite charmigt...åskeliåskan, inte farligt alls, nästan inte *mumlar mantra*

Nu regnar det bara. Det blir många gräsmattor glada över, inte minst våra som vi klippte tidigare och som sedemera blev helt brunbrända av sol och brist på regn.
Ganska mysigt just nu. Det regnar och jag sitter i stugan och bloggar. Det smattrar på taket och jag är glad över en dag härute och att inte behöva iland idag.
Åskeliåskan har gett sig och intet muller har hörts på timmar så jag ska nu vandra omkring hos er en stund, och se vad ni haft för er sen sist...