Ni kan aldrig ana var jag hittade dom!

Hörlurarna alltså.
Rev ut fyra klädkammare, de översta lagren (ni hör ju redan där vilket jobb jag har framför mig) men där var dom inte. Då började jag om med att leta nere, på samma ställen jag letat fem gånger tidigare.

Konstigt att jag mindes så fel *hrm*.

Nå, efter att ha letat i ett köksskåp, i skrymslet under trappen och dess fasansfulla oreda, i klädkorgar, i fickor på jackor, i väskor på krokarna där jag brukar hänga lurarna och i pannrummet.
När jag inte hittade dom någonstans var jag antingen rasande, sur eller nära gråten. SÅ himla irriterande.
Då fick jag ta till brösttonerna och kom på att kläderna jag brukar ha vid promenerande hänger ju i pannrummet och det är väl själva fan om dom inte ska vara där ändå.

Så för femte gången så rev jag ut allt ur pannrummet, där fanns kuddar och filtar, skoterkläder, sån där skyddsväst för promenader, en påse rompåsar !?, skor, handskar och mössor som skulle räcka åt ett mindre regemente och så...
... ett par hörlurar som under tidigare genomsökning hade fallit allt längre ner..

Det hade ju underlättat om det fanns lyse i utrymmet som man inte kan gå in i, utan man får stå utanför och gräva i mörkret. En hint till Maken om det där med lyset..*blinkblink* Efter åtta år i huset kanske vi skulle slå till med en liten lampa, vad sägs?

Nå, nu är den funnen, lilla luren och resan är i hamn. Nu kan jag lyssna på talbok, vilken jag laddar hem just nu, eller musik och låta mig vaggas till sömns. Vill bara påpeka att jag stiger upp vid 04.00 ifall någon vill ömka mig...

Ack så efterlängtade.. 

särskilt när inga av våra andra 28 par mobilhörlurar passade eller var hela..

Ajajaj det bultar uti skallen...

Har varit till tandläkaren idag. Kostade nästan gratis, 1200 kr för en lagning. Jag har bitit sönder en tand så det blev att ta bort gamla fyllningar och lite karies och sen fylla i nytt. Jättekul. Och billigt.
Nå, nu är det gjort och det gjorde faktiskt inte ont alls. Nu har jag däremot ont i skallen så det står ohärligt till.

Revisorn har varit här också. Vi har deklarerat. Makens. Då ett fel på fjolårets deklaration (min) måste rättas före denna deklaration har vi fått skjuta upp det. Skit, hoppas det inte påverkar oss negativt på något sätt, skatteverket är ju petiga och byråkratiska. Vi får hoppas.

Jag ska inte skriva om hur jäkla trist det är med skitväder som snöfall, regn, hagel och slask samt mulet mulet mulet jäkla skitväder. Nej, det ska jag bespara er.

Nu ska jag gå upp och kavla upp skjortärmarna!
Jag ska ta itu med ena klädkammaren däruppe, jag är på jakt efter hörlurarna till mobilen.
Det är så härligt att ha ordning och reda på alla sina saker. Jag minns tydligt att jag stoppade dom i en påse, bland andra grejer som låg framme och skräpade när jag skulle panikröja inför ett besök. Denna påse står dock inte att finna längre. Den är nog under något annat kuligt.
Minns jag vilken klädkammare jag pulade in den i? Nej.
Har vi bara en klädkammare? Nej, vi har fyra.
Är det ordning i någon av dom? Nej.
Varför är det inte ordning i dom då? Skit i det ni. Jag är tant, sjuk och lite glömsk. Och gräsänka som har ofantligt tråkigt. Och så är jag trött med en föga sagolik huvudvärk.

Men hipp som happ kommer hörlurarna fram har jag tänkt. Helst innan jag ska åka buss i elva timmar för att hälsa på Maken, vilket troligtvis redan blir till helgen, jag vill se hur han fått till det i den tidigare tomma stugan. Samt vara med och leta en bäddsoffa mm.
Jag behöver något att se fram emot känner jag.
Men dit hör tyvärr inte en elva timmars bussresa utan hörlurar...

Blogbitchen är tillbaka!

För några år sen var vi några som var Blogbitches, sådana som ibland fick nog och sa ifrån.

Jag har lite problem med vissa kunder i mataffären. Det kan vara föräldrar till ungar som löper amok utan att föräldrarna bryr sig, särskilt snoriga ungar som tafsar på mina varor avskyr jag, eller egentligen deras föräldrar och det brukar vara dom som får mina spydiga kommentarer.

Pensionärer, särskilt stressade sådana kan också vara en jäkla mara. Idag träffade jag en sådan marodör.
Vanligtvis när jag blir prejad, tacklad, påkörd eller helt fräckt rammad vid kassan av stressade pensionärer så brukar jag bara säga.. Gå före du, jag har gott om tid för jag är pensionär! och så ler jag sött. Det brukar rendera i ett generat leende, en chockad min och att dom drar sig tillbaka eller så bara glor dom som dom dårar dom är...

Idag så gick jag fram och tillbaka i affären på mitt lite vimsiga sätt, särskilt när jag trodde mig komma ihåg det jag skulle handla utan att kolla mobilen. Allt var frid och fröjd, få kunder och mycket personal.

Jag kom till kassan. Började lägga upp varor då en pensionär (man) helt frankt gick före i kön och sa
- Jag går före för jag har bara en liter mjölk. Jag har bråttom!
Då ska man betänka att jag var den enda i kön, och jag hade en halv kundkorg med varor som jag dessutom hade börjat lägga upp på bandet......
Jag hade ont i ryggen och orkade inte leverera min favoritkommentar ang. gott om tid/pensionär, så
jag fortsatte rada upp mina varor och han betalade och gick. Jag pratade lite med kassörskan ang. pensionärer och deras fräckhet och hon höll med att dom flesta brukar åtminstone fråga först...

Jag tog god tid på mig, jag är gräsänka, pensionär och ryggsjuk, packade mina varor och gick ut.

Då står den jäveln och pratar i godan ro just utanför dörrarna, viftandes med sin mjölkliter! Inte en gnutta stress eller brådska syns i hans sätt, han är tvärtom väldigt avslappnad och ser ut som om han har all tid i världen. Ett ytterligare irritationsmoment är att dom står ett halvt steg utanför dörren.
Jag blev förbannad.
- Men herregud, står du här och pratar, säger jag, du som hade så bråttom!! jäkligt sarkastisk.
Männen stirrar på mig som om dom sett ett spöke. Mannen med mjölken ser dessutom ut som ett frågetecken.
- Ja, du vet, det var mig du så jävligt fräckt trängde dig före i kön eftersom du hade så satans bråttom. Det tycker jag är jävligt dålig stil så jag tycker att du bör skynda vidare nu... säger jag mäpan jag håller ut armarna lite så att mina påsar trycker ut dom mot var sin vägg.
Varpå jag likt en jäkla surf*tta stampar iväg mot bilen.

Gud så irriterande. Och att jag alltid svär så fördömdat, tre svordomar på sju sekunder. Starkt jobbat!

Det var först senare som jag kom att tänka på att han kanske var kund hos oss. Det tyckte jag dock var lite roligt. Och ändå mer irriterande.
Att jag inte kan hålla mun.
Roligt, irriterande och föga charmigt.
Hur komplicerad får man bli?
.
.
.
.
.
Men jag ångrar mig inte!

Gud så söt hon är.... lilla snuttande Hjördis...

Har ni sett nåt så sött som när Hjördis snuttar på minsin filt?
Hon blir alldeles i trans, hon trampar och suger under lång tid. Här jobbar hon ganska duktigt, ovanpå mina ben, kan hon välja så väljer hon den svåraste vägen. Gärna lite ben och knöligt underlag gillar hon, helst inte en slät filt på en slät soffa. Och hon kan ligga en kvart trampandes och sugandes, sen somnar hon så sött och rart det lilla livet.

Jag tycker då att hon är för himla gullig. Även när hon väcker mig om natten för att snutta på min filt...
Passar på att be om ursäkt för kvaliteten på filmen, det är taget med min mobil mitt i natten och jag var själv lite pömsig.

Nu väntar jag hem Maken och då ska han få en supergod skinkpaj med sallad och en skvätt vin om han vill ha. Han blir hemma till måndag och då blir jag solokvist igen, då blir han borta tills han kommer hem igen. Otippat va? Han kommer nog hem i slutet av maj eller början av juni. Jag har lovat åka ner och hälsa på honom två gånger under den tiden. Jag är så himla snäll och charmig att det knappt är sant.

Jag är

Läste hos Fru Gårman att man kan googla vem man är.
Googla ditt namn "är" och ta första fem svaren  (dvs..  Ulrika "är")

Sagt och gjort
* Ulrika är månadens goda exempel (eh??)
* Ulrika är mer korkad än någonsin tidigare...
* Ulrika är medicinsk koordinator i Kongo
* Ulrika är sin egen lyckans smed
* Ulrika är livrädd för vanliga rör

Tja, kan knappast säga att så mycket stämmer, bara det med det korkade kanske. Jag är ju rädd för spindlar men har tidigare inte varit särskilt rädd för vanliga rör, men det kommer kanske..

Här är vädret soligt och vackert, faktiskt 4 plusgrader och det känns ju skönt jämfört med -15 vi hade för någon natt sen.
Promenerade igår med stavar, det gick inte lika lätt som med sparken tidigare, å andra sidan skulle det vara skittungt med sparken nu, det glider för dåligt på asfalten.
Skillnaden var dock stor med min "rullator"spark, gick jättelätt att fjädra fram på min runda, nu blev axlarna onda när dom fick stava sig fram längs vägen. Nå, det ger sig väl, kondition är ju en färskvara och det är ju tre veckor sen jag sist promenerade så jag får väl ge det en vecka och se om jag fjädrar fram då kanske.

Maken kommer hem imorgon. Det ska bli kul och skönt att kramas lite.
När han for i fredags så kände jag att jag skulle göra så mycket när han var iväg men efter att ha accepterat att inget skulle bli gjort så känner jag hur hela jaget avstressas.
Jag hinner senare. Mest troligt långt senare.
Vi ska till Ikea i helgen för att införskaffa lite hemtrevliga prylar till sjöboden, som det nu är så är den tom och tråkig. Vi har fått lite möbler som jag sen ska måla tänkte jag, och insidan ska målas av en kompis i sommar, sen blir den nog jättefräsch.

Nu ska jag gå och leta hörlurarna till mobilen, jag måste ha musik i öronen när jag promenerar för annars får jag inte meditera ordentligt. Igår hade jag några gamla som bara hördes i högra örat. Vansinnigt irriterande, särskilt som jag minns att jag lade undan hörlurarna på något fiffigt ställe. Det är bara det att jag inte minns var...

Glad Påsk förresten!!

Ny vecka, nya tag

Jag startade dagen med att vara social, jag pratade nämligen med en kassörska på Coop Forum. Gjorde säkert hennes dag jättemycket roligare.
Jag kommenterade det faktum att jag tagit två sorters té, i lösvikt och att bägge påsarna vägde exakt lika. På öret när, vilket gjorde mig förbryllad då jag trodde jag scannat samma påse två gånger och fick gräva i mina påsar för att kolla och för att undvika fusk vid ev.avstämning.

Jag är säker på att denna fantastiska historia diskuteras vilt i Kalix just nu. Först på kafferasterna och sen när alla butiksbiträden berättar om denna händelse för sina anhöriga. Känner att detta blir veckans Snackis i Kalix ifall inte politikerna lägger ner hela sjukhuset eller tabbar sig igen vad gäller muddringen som visst ska kosta sisådär 25 miljoner extra utöver dom andra miljoners miljoner som redan lagts ner.
Nog om petitesserna i livet.

Annars hade jag tänkt göra nytta idag, men än har inget som helst nyttigt inträffat. Väntar med spänning på när rycket ska komma vilket jag är säker på kommer när som helst.
I väntan på rycket så ligger jag i soffan med fyra filtar, fryser pga fyra toabesök alla beroendes på att jag inmundigat laktosfritt fil till lunch. Tänkte fixa till en proteinchock då jag äter för dåligt men jag vet inte om jag hann ta tillvara på något protein innan det passerade ut igen.
Ställer in promenaden som ni kanske förstår, det är inte läge för att avlägsna mig mer än tio meter från en toalett.

Och så lite allergi på det. Kaka på tårta liksom.
Tror det är snömögel, några pollen har vi inte ännu häruppe. Hade samma ifjol och åren dessförinnan. Känner mig jättefräsch med svullna röda ögon och sårig röv.
Lattjolajban hela dagen.

Hoppas innerligt ni har en bättre dag och att min dag piggar upp sig så att jag åtminstone orkar göra pannkaksrulle till middag.

Oj, vad jag längtar ut till stugan när vi har så här vackert väder. 

Då har vi projekt Kaj igen att ta tag i. 

Tänk att högvattnet i höstas lyfte hela jäkla kajen och flyttade den till andra sidan trots allt grovt virke/bjälklag som vi hade. Otroliga krafter naturen besitter och det var visst en syn då kajer låg längs hela skärgården efter den stora stormen. 

Vi får se i vilket skick vår är i då vi kommer ut, vi hade hoppats kunnat återanvända lite virke men det kan isen ha brutit av så att det inte är möjligt. Vi får helt enkelt vänta och se.

Jag vill ju så gärna flytta ut så fort det går för isläget men pga kajen så kan jag nog inte. Jag kan få hjälp med att sjösätta båten, köra gör jag ju själv men det är själva kajen som är problemet. Jag kan landa i sanden men blir det lågvatten så orkar jag inte få i båten igen. Jag får nog vackert vänta tills Maken kommer hem, men jag vill inte. Får se hur jag känner mig när det närmar sig. Kanske jag flyttar ut ändå.. Nu har vi ju el så att jag kan bunkra upp ifall jag blir strandsatt.

Hur som helst ska jag ju åka ut och göra lite fint, kratta och städa etc så det är klart vid utflytt. Jag längtar så det nästan gör ont.

Mol allena

Fru Venus har åkt hem. Maken åkte igår till Sundvall och ingen av dom brydde sig om att jag nu är ensam.
Därför vägrar jag släcka en endaste lampa, här skolen ljuset flöda och min mörkerrädsla skola hållas i schack med hjälp av elektricitet. Men jag ska solidarisera (märkligt ord kanske) med er andra genom att sätta ut en bild på ett stearinljus..

Det är tyst hemma.
Det har varit så himla kul att träffa Frun och vi hade mycket att prata om, det blev inga pinsamma tystnader, inte för att jag trodde det heller. Maken sa att det var nog tur att han åkte igår för annars hade han fått sår i öronen. Det förtjänar han för jag har minsann sårig hals. Ingen aning om orsaken dock.

Jag skjutsade Frun till flygplatsen i morse och har sedan dess inte gjort ett enda skapandets grand. Jag har sett samma film tre gånger. Nu tror ni att den var så himla bra att jag inte kunde sluta titta men så var det inte riktigt.
Jag somnade tre gånger. Sov tre separata middagsvil på vardera en timme.
Det var skönt.

Sov nämligen som en kratta inatt. Somnade efter 02 och vaknade 04 av Homer som råmade i örat på mig, dåsade av och till efter det. Var välan nervös över att försova mig med tanke på att det är förnämligt att passa flygtider jämfört med att missa dom, samt att jag inte hörde Makens andning.
Jag är så himla världsvan som ni ser..

Jag hann inte hämta mig från vår fantastiska Smålandsresa förra veckan, där vi överraskade Makens kusiner så det stor härliga till. Det var fantastiskt kul och det har gjort att jag om möjligt ser fram emot Diana och Thomas besök hos oss dubbelt så mycket. Jag längtar och det är inte så himla långt tills dom kommer.
Det var så himla kul, både att överraska och att träffa dom samt att träffa Mekke deras hund. Ett plus var deras barn som kom för att träffa oss, välartade barn bägge två som det var roligt att prata med. Sen åt vi kroppkakor med smör och grädde. Samt lingon.

Detta är Melker, deras hund och inte något av barnen, 

dom såg lite annorlunda ut.

Idag har jag alltså inte städat så mycket. Inte alls faktiskt och jag misstänker att morgondagen blir nog likadan. Jag ska gå ut och gå tänkte jag men det får vara bra med det.
Jag har tagit ut lite semester nämligen och då skola man inte städa, särskilt inte på vilodagen, det säger Bibliska skriften.
Ni vet, jag är ju så trött och van att vila middag varje dag. Nu har jag inte haft tid på nästan två veckor och jag har gärna gjort roliga saker istället för att vila men det känns i kroppen. Därför tar jag det lugnt och skjuter städning/röjning på framtiden.
Det är mycket möjligt att jag aldrig kommer igång.
Det ska bli spännande att se.

Här är det jag vann hos Singelmamman.

Det var för att jag var så listig och listade ut vad det som fanns i hennes påse.

Chokladen var urgod, med sea salt och den var mörk vilket vi var skeptiska emot, Maken och jag, men det hade vi inget för. 

Vi har köpt mer choklad av samma sort själva sen när denna choklad mystiskt försvann på ett kick.

Finfrämmande...

Jag har fint besök. Det blir gärna så när man är så fin själv...host...
Fru Venus är hos mig, pilutta er! Hon hade kunnat vara på sitt Venusberg och njuta av våren men hon är hos mig. Jag känner mig lyckligt lottad. Och då ska man ändå tänka att hon har vår och öppet vatten. Det har inte jag.
Det dröjer lite bara..
Vad gör vi då? Tja, vi städar då inte kan jag då säga, vi löser lite världsproblem och diskuterar våra olika statsbudgetar..
Eller kanske inte egentligen. Men pratar och diskuterar gör vi, det är då sant och visst.
Nu har jag inte tid längre, jag har ord att uttala och ord att lyssna på..
Jag ska berätta mer senare, hemligheter och sånt, och om vår fantastiska resa till Småland (alltså min och Makens resa, inte min och Fru Venus)....

Jaha, gud vad många siffror det finns. Och hur man kan kombinera dom i det oändliga. Kasta om dom går visst också bra.. har jag hört.

Annars då?
Har ni tråkigt och vill höra om en kort historia som blivit lång kan ni ju läsa hos mig. Annars kan ni ju gå till någon som är lite mer kortrandig än vad jag är.. tipsar lite bara..

.
.
.
.

Jag har befunnit mig och är alltjämnt i väntans tider.
På många olika saker, vissa roliga och andra mindre roliga. Som livets blandning tenderar att se ut.
Igår väntade jag på att jag skulle få en släng av extrem intelligens men den kom aldrig. Jag har nämligen ägnat en stor del av min tid till bokföring. Alltså, jag undrar om jag inte skulle ha blivit revisor istället för arbetsterapeut, särskilt som jag knappt hann jobba som sagna terapeut innan jag blev sjuklig och mindre tymplig.
Jag hade haft mer nytta av revisorutbildningen nu kan jag säga.
Synd att jag då inte visste vad jag vet idag.

Nå, denna släng av smarthet missade mig med en dryg meter så jag fick stöta och blöta istället, papper, siffror, kolumner och allt jäkla skit som hopar sig och vimsar omkring utan att ens försöka se ut som ordning, och nu har jag kommit så långt att papperena stämmer så när som på en ynka krona.


Åh, det är rasande roligt att skriva upp alla kostnader för varje konto, pricka av och sen efter lång tid och många många prickar senare ändå se att det inte stämmer trots noggranna kråkfötter, pilar och parenteser.
Det som i avprickningens tid var solklara pilar dit kronorna hörde och motpilar som visade vilket konto som blivit felkonterat, blev när eftertanken skulle tänkas helt jäkla otroligt virrigt och inte helt otippat fel i slutänden.
Undrar om jag inte ska göra ett försök med bokföringsprogrammet ändå? Jag har dock skrivit ut hela manualen och det är ju ett steg i rätt riktning. 175 sidor med trevlig läsning har jag framför mig. Jättekul... eh..host..!


Först var det 1199 kr för mycket, sen 802 för lite innan det blev lite för mycket igen och så har det hållit på.
Skam den som ger sig heter det ju och jag är ju rätt skamlig av mig, men se ge mig... Icke!

Eller lite kanske, nu när jag tänker efter är väl en ynka jäkla krona ingenting. Vad får du för det? Inte en kola ens.
Jag tänkte inte rådfråga revisorn om den ynka kronan, jag kanske "glömmer" den innan allt är klart och då är det ju dumt att fråga och sen behöva låtsas som att det regnar när han frågar hur det gick med den jäkla kronan...
Där var det nog en smartflash som slog mig. När jag kom på detta. Vinddraget av smarthet som liksom duttade till mig lite gav mig denna smarta idé.

Fast hur det nu gick så såg ju revisorn den lilla yttepyttemarkeringen som visade på den märkligt borttappade kronan och då informerade han mig om att Skatteverket struntar i om det misstämmer under en hundring, för enskilda firmor.
Hurra och yippi på samma gång. Skit i kronan alltså. Nice.

Nu är det nästan färdigdeklarerat när han lika var här, så vi tar det sista när han kommer för den riktiga deklarationen, nu var det bara lägeskoll inför året. Går vi under eller klarar vi oss en stund till?

Vi verkar klara oss ett tag till.
Det känns ju skönt.

Nu ska jag åka och hämta pizza.
Det ska bli gott.

Det förtjänar jag med tanke på hur jag slitit med siffrorna. Maken har lovat mig en fin present som tack för allt arbete. Vi har räknat ut vad vi tjänar på att jag sköter den här biten och det är rundliga summor, tro mig.
Jag undrar vad jag ska få.
Ett bokpaket, en tiara, en korvbit... listan kan göras lång.

Kanske en sådan här ljusdekoration/tavla/lampa. Har suktat länge efter en sådan eller liknande. 

Niklas originella heter stället man kan köpa dom från.

Man får tacka...

Det är mycket nu. Egentligen inte så mycket men eftersom jag är begränsad så hopar det sig.
Så är det alltid.

Jag har fortfarande promenadförbud. Nu är ju sparken utesluten dessutom eftersom det inte är sparkföre, så jag får sitta och titta ut, suktandes.
Det är soligt, det är varmt.
Jag sitter inne.
Ont i ryggen, fast lite bättre.
Men.

Ett stort men.
Jag nös igår och då sträckte jag ena överhöftmuskeln.
Tacksåjävlamycketliksom.

Maken ska få massera när han kommer hem, länge och nogsamt.
Han är stressad och är på Varvet mest hela dagarna, hemma sitter han ute i beredningen och monterar fiskenät. Det drar ihop sig. Vi har ju tänkt åka iväg en sväng nästa vecka, om jag kan för ryggen såklart, och få se lite annat och för Maken att få lite andrum innan allvaret börjar.
Sen åker han iväg i slutet av mars, för att sjösätta båten och göra den fiskefärdig.
Då blir jag gräsänka. Longtime. Sen åker jag väl ner när han fyller år i slutet av maj, han fyller ju 50 gubevars, gamla gubben. Själv är jag ju bara 44 så ni ser ju vilket lammkött han fått tag i.
Nå, då ska jag ju åka ner och vara där några dagar men annars blir jag hemmavid och kanske, kanske jag blir lite aktiv som den aktiva hona jag är. Aktiv hemmafru, det är jag det.

Röjning står på att-göralistan, samma gäller den jäkla HACCP-pärmen med faroanalyser och hela konkarongen. Det blir att göra det. Samt att kanske sätta mig in i bokföringsprogrammet vi har skaffat för ett bra tag sen men som jag inte orkat börja lära in.
Kanske uppdatera hemsidan om jag ens kommer ihåg hur jag gjorde i första svängen.

Ni ser, det finns att göra. Jag har beställt lite ork tills dess men vi får se om den hinner komma. Har beställt lite böcker från adlibris också och dom kommer till veckan.

Hur otränad är man om man sträcker sig när man nyser? Hela otränad om ni frågar mig. Jag hann precis ta tag i väggen innan jag nös men det var för sent. Hann inte stabilisera ryggen och då gick det som det gick. Får vara glad att det inte blev ett ryggskott, men ni ser ju idrottsmänniskorna ligga och vrida sig av smärtor hela tiden, och sen visade det sig att det var en muskelsträckning.
Kan detta vara ett tecken på att jag faktiskt är atletisk fast jag bara gått på promenader?
Tja, jag antar det.
Vad annat kan man anta?

(obs, vill inte ha ärliga svar där, det var en retorisk inre fråga som jag väljer att ignorera)

Någon som vet?

... hur man får dit en sån där svarsfunktion efter varje kommentar i kommentarsfältet?
Som Fru Gårman har t.ex.

I mobilen har jag det men inte på datorn. Tänkte testa det.
Någonsomvet, någonsomvet?

Jomenserruattliksom

Maken har belagt mig med promenadförbud. Inte för att jag just nu är så pigg på att gå precis men det känns som om jag verkligen blivit lite beroende.
I fredags var det snöstorm och då föga behagande promenadväder. Istället så röjde jag lite i huset, vi fick vårt hus värderat och jag ansåg att det var till vår fördel att avlägsna dammråttor, busråttor och allmänt skräp som låg framme och stökade till ytorna.
Värderingen gick över förväntan. Glada blev vi som små glada prickar.

Vi ska nämligen byta bank och tänkte göra om lånen lite. Vi får se hur det går.

Lördag var det ingen snöstorm utan en helt fantastiskt vårlik dag, varmt och soligt. Då gick jag 5,7 km (fatta att jag är nästan fanatiskt) med sparken. Gick rätt bra trots onda fötter och trött kropp.
Det räcker liksom inte med flera diskbråck och allmänt kronisk värk, nej jag vill vara lite speciell så därför föddes jag med felställningar i fötterna. Pronerar som fan.

Det märks att fossingarna lider och efter lördagens promenix så lider jag av ryggont som tusan. Säkert att jag går och spänner mig för att fötterna ska sparas, går mer "rätt" men som är fel för mig.
Därför har jag promenadförbud. Vi ska nämligen ut en sväng nästa vecka, bila en bra bit och se till båten bl.a. Då är det bra om ryggen håller ihop.
Såå himla tråkigt har jag haft idag. Sitta vid datorn får gå snabbt. Endast korta stunder gäller.
Fint väder har det varit, perfekt promenadväder men nu är det slut med sparkihållandet. Det är inte längre sparkföre. Skönt med lite våriga vägar men synd på min rullatorspark.

Jag har dock stickat klart sockpar nr 3 och börjat på 4:e och ska börja på 5:e. Japp, två olika är på gång och det går bra att vimsa mellan stickningarna.

Men nu säger ryggen stopp. Nu är det soffan som gäller, samt att börja på 5:an. Fick garnet idag och det ser fint ut. Jag stickar en stund och halvligger en stund, stickar, halvligger.
Så himla kul att vara jag.

Så himla himla festligt!

Oj vad roligt!!

Idag har jag suttit med bokföringen och det var precis lika roligt som jag förväntade mig.
Och jag har mer kvar, tänkte sitta med siffrorna imorgon och ha skoj då också.

Idag skulle mamma ha fyllt 75 år.
Kan tänka mig vilket kalas det hade blivit.

Jag får en skorpa ikväll. Nybakad.
Det är ju också vansinnigt .... festligt...

Promenader, stickningar och pappa...

I lördags promenerade jag 5,5 km och jag är mäkta stolt över den bedriften. Jag hade kunnat gå längre vad gäller konditionen men rygg och högerben sa nej-nej.
Idag gick jag 5 km och de tre sista sa jag aj-aj.

Jag gick för tidigt på dagen, kl.09 och då är jag så stel att promenerandet går knaggligare. Men det är så härligt att traska iväg den tiden, då var det -9 grader, soligt och vackert.
Ibland känns det ju lite motigt men det kan gå över allt eftersom jag traskar på, men får jag smärta så vet jag ju att den går ju inte över utan snarare förvärras men är jag ändå ute och går vill jag gå klart..
Så tänker jag ungefär i själva promenadögonblicket.

Sen tänker jag annat.

Nå, imorgon blir en promenadfri dag och skall spenderas med bokföring. Oj så roligt det ska bli. Siffror och jag är så perfect-matchigt.
Nu ska jag nämligen föra in på datorn det jag skrivit för hand, själva konteringen. Men minnet sviker och trilskas, jag läser högt för att även höra vad jag ska skriva in men får ändå gå tillbaka gång på gång.
Det är det som är så himla roligt.
Och p.g.a det blir det ju så himla roligt himla mycket längre.
Jäkla skit.

Just nu stickar jag sockpar nr 3 efter ett annat mönster. Upptäckte när första sockan skulle börja tas ihop för tårna att jag stickat fel vid minskningen tidigare. Inte så himla fint precis, snett och vint blev det och jag satte på mig sockan och betraktade fenomenet, kom på att om jag har den på högra foten så märks det inte. Sagt och gjort, rev inte upp den här gången utan stickade klart.
Nu ångrar jag mig lite. Men nu är det för sent och jag har bestämt mig för att gilla läget jättemycket.
Det går sisådär...

Om jag nu ska sticka sockar så vill jag ju att dom ska bli riktigt stickade.
Ännu har inget par blivit stickade som det står i beskrivningen och jag blir så himla trött på mig själv, att jag inte kan följa ett enda recept eller beskrivning. Har aldrig gjort det, inte en endaste gång. Ever.
I recept brukar jag lägga till och dra ifrån men de här felen beror på dåligt lästa instruktioner eller allmän vimsighet.
Skit, skit, skit!

Jag är en sån person som påpekar minsta fel jag gjort inför andra. Liksom för att förekomma eventuella påpekanden. Inte för att jag brukar få sådana påpekanden men man vet ju inte... ni hör så himla dumt.
Om någon säger Oh, har du nya gardiner? Gud vad fina dom är...
Mjae, ser du här sydde jag lite fel så det blev lite snett, säger jag och lyfter upp fållen och pekar på baksidan...

I rest my case.
Kommer nog från modern kan jag tänka mig, perfektionisten. Min raka motsats måste jag tillägga men något som ändå lever kvar.

Förresten, idag skulle min kära pappa ha fyllt 73 år. 

Jag tänder ett litet ljus för honom och viskar grattis...

Sockbevis

Här kommer de utlovade bilderna, jag fick lov att ta dom själv eftersom Maken inte är hemma.

Första paret ut..

Ja, det är Hjördis som går och stryker tänderna mot pallen.

Sockpar nr 2. 

Jag bara älskar garnet och måste se till att få mig ett par nystan till...

Här syns det inte så tydligt, felet. Men i nästa bild nedanför. Finn Ett Fel!

Tja, med sockarna så här bredvid varandra så syns det ju tydligt att Järbos Jävla Raggigarn inte var lika på nystan ett och nystan två.

Men det syns faktiskt inte så mycket när man traskar omkring, fartränderna suddar liksom ut olikheterna eftersom jag går så fort...