fredag 16 mars 2012

Man får tacka...

Det är mycket nu. Egentligen inte så mycket men eftersom jag är begränsad så hopar det sig.
Så är det alltid.

Jag har fortfarande promenadförbud. Nu är ju sparken utesluten dessutom eftersom det inte är sparkföre, så jag får sitta och titta ut, suktandes.
Det är soligt, det är varmt.
Jag sitter inne.
Ont i ryggen, fast lite bättre.
Men.

Ett stort men.
Jag nös igår och då sträckte jag ena överhöftmuskeln.
Tacksåjävlamycketliksom.



Maken ska få massera när han kommer hem, länge och nogsamt.
Han är stressad och är på Varvet mest hela dagarna, hemma sitter han ute i beredningen och monterar fiskenät. Det drar ihop sig. Vi har ju tänkt åka iväg en sväng nästa vecka, om jag kan för ryggen såklart, och få se lite annat och för Maken att få lite andrum innan allvaret börjar.
Sen åker han iväg i slutet av mars, för att sjösätta båten och göra den fiskefärdig.
Då blir jag gräsänka. Longtime. Sen åker jag väl ner när han fyller år i slutet av maj, han fyller ju 50 gubevars, gamla gubben. Själv är jag ju bara 44 så ni ser ju vilket lammkött han fått tag i.
Nå, då ska jag ju åka ner och vara där några dagar men annars blir jag hemmavid och kanske, kanske jag blir lite aktiv som den aktiva hona jag är. Aktiv hemmafru, det är jag det.

Röjning står på att-göralistan, samma gäller den jäkla HACCP-pärmen med faroanalyser och hela konkarongen. Det blir att göra det. Samt att kanske sätta mig in i bokföringsprogrammet vi har skaffat för ett bra tag sen men som jag inte orkat börja lära in.
Kanske uppdatera hemsidan om jag ens kommer ihåg hur jag gjorde i första svängen.

Ni ser, det finns att göra. Jag har beställt lite ork tills dess men vi får se om den hinner komma. Har beställt lite böcker från adlibris också och dom kommer till veckan.

Hur otränad är man om man sträcker sig när man nyser? Hela otränad om ni frågar mig. Jag hann precis ta tag i väggen innan jag nös men det var för sent. Hann inte stabilisera ryggen och då gick det som det gick. Får vara glad att det inte blev ett ryggskott, men ni ser ju idrottsmänniskorna ligga och vrida sig av smärtor hela tiden, och sen visade det sig att det var en muskelsträckning.
Kan detta vara ett tecken på att jag faktiskt är atletisk fast jag bara gått på promenader?
Tja, jag antar det.
Vad annat kan man anta?

(obs, vill inte ha ärliga svar där, det var en retorisk inre fråga som jag väljer att ignorera)


4 kommentarer:

  1. Skrattar trots eländet..Sicken otur.
    Verkar som vårsysslorna börjar ta över tiden även i norr.
    Klart du börjar bli tränad efter alla sparkturer =)
    Kram ♥

    SvaraRadera
  2. Aj och fy i allt elände..ont och skit..så är livet upp och ner..tur du har en go man som masserar läääääääääääääääänge och väl...kram till dig och go helg..//Karina

    SvaraRadera
  3. Avstår då från att svara:)
    Ser att du läser Håkan Östlundh, gillar hans böcker!!

    har läst inkräktaren och ska läsa Släke, de är riktigt bra!
    Lyssnar ju på böcker när jag städar eller är ute och går, fast ibland kan det bli riktigt långa promenader då boken är spännande:)

    Kan rekommendera triologin av Anders Jallai, har läst(lyssnat) på den första och den andra, väntar på att den tredje ska komma ut nu i april.
    De heter
    Spionen från FRA(nr1) och Landsförrädaren(nr2).

    ha en skön helg!

    kram

    SvaraRadera
  4. Åh, jag tror dig, jag har hostat bort min arselbedövning - du vet - plötsligt händer det! Annars tycker jag du ska vila lite att resan blir av, det är en order ;-) KRAM

    SvaraRadera