Ni kan aldrig ana var jag hittade dom!

Hörlurarna alltså.
Rev ut fyra klädkammare, de översta lagren (ni hör ju redan där vilket jobb jag har framför mig) men där var dom inte. Då började jag om med att leta nere, på samma ställen jag letat fem gånger tidigare.

Konstigt att jag mindes så fel *hrm*.

Nå, efter att ha letat i ett köksskåp, i skrymslet under trappen och dess fasansfulla oreda, i klädkorgar, i fickor på jackor, i väskor på krokarna där jag brukar hänga lurarna och i pannrummet.
När jag inte hittade dom någonstans var jag antingen rasande, sur eller nära gråten. SÅ himla irriterande.
Då fick jag ta till brösttonerna och kom på att kläderna jag brukar ha vid promenerande hänger ju i pannrummet och det är väl själva fan om dom inte ska vara där ändå.

Så för femte gången så rev jag ut allt ur pannrummet, där fanns kuddar och filtar, skoterkläder, sån där skyddsväst för promenader, en påse rompåsar !?, skor, handskar och mössor som skulle räcka åt ett mindre regemente och så...
... ett par hörlurar som under tidigare genomsökning hade fallit allt längre ner..

Det hade ju underlättat om det fanns lyse i utrymmet som man inte kan gå in i, utan man får stå utanför och gräva i mörkret. En hint till Maken om det där med lyset..*blinkblink* Efter åtta år i huset kanske vi skulle slå till med en liten lampa, vad sägs?

Nå, nu är den funnen, lilla luren och resan är i hamn. Nu kan jag lyssna på talbok, vilken jag laddar hem just nu, eller musik och låta mig vaggas till sömns. Vill bara påpeka att jag stiger upp vid 04.00 ifall någon vill ömka mig...

Ack så efterlängtade.. 

särskilt när inga av våra andra 28 par mobilhörlurar passade eller var hela..