Wordfeud och jag, del 2

Tja, nu är jag lite äldre i WF-andet och har kommit till obehagliga insikter.
Det fuskas.

Jo, det är sant.

Först skrev Monica om det i en kommentar till mig men jag tänkte att hon menade ordböcker och sånt, ja jag vet att jag är naiv...

Sen fick jag en kommentar i en match där jag ledde med ynka 80 poäng ( i det här spelet är det ynka, jag vet av erfarenhet både vad gäller att vara i ledning som att ligga under, fast kanske under är vanligast) som gällde om jag fuskade eller inte.
?
Fuska. Eh.. Ok, jag vet att det finns ordböcker men jag orkar inte leta i dylika, jag filurar någon minut på vad jag kan bilda för ord och sen skriver jag. Ibland kommer jag på så fort jag klickat iväg ordet att jag hade ju kunnat skriva... också men det kom jag på för sent.
Så jag skrev tillbaka, jag orkar inte slå i ordböcker..
"Då är det ju tur att det finns fuskprogram" skrev personen tillbaka.

Syrligt.

Jag blev förbannad.

Hon/han gav upp som en reaktion på mitt "fuskande".

Jag blev jävligt förbannad.
Och började googla. Och se på fan, visst finns det fuskprogram att ladda ner för någon tia.
Jaha.
Då började jag undra. I de matcher där jag förlorat stort, hur många av dom var fuskare? Det är inte så att jag tror mig vara en fena på WF men ibland har jag undrat om jag helt enkelt är mer korkad än jag trott.

Hur i hela friden kan andra komma på såna finfina låånga ord som genererar så mycket poäng mäpan jag kör på med id, ro, ön, is, er och de?
Ibland kan jag genom Shuffle-knappen komma på fina ord själv och då är jag nästan stolt. Sicken en jag är på Alfapet har jag tänkt. Och då har säkert fuskarn motspelaren flinat för sig själv och slagit fram ett ord som  zoologiskt med sina sista brickor. Där har jag suttit som en idiot med mina och bara fått in id, or, vad, måne..
Tro mig, jag är fullt medveten om att jag kan förlora på vanligt sätt, och flera har säkert vunnit stort över mig på rätt sätt men jag funderar på vissa av motståndarna. Funderar får man göra.

Tja, där ser man.
Jag ser inte det trevliga i det. Vad är det för kul med att vinna över en annan anonym person genom fusk? Vem fan orkar hålla på med det? Är det kul att vinna stort fast man vet att man fuskat? Att liksom tvåla till idioten bakom det anonyma nicknamet genom fusk?

Lite har glansen över mitt nya intresse falnat. Jag kommer absolut att fortsätta men kanske mer med säkra motståndare, gärna er som jag "känner" här men jag kommer nog att tänka mitt när jag ser motståndare kuta iväg i hundra knyck. Ligger jag under med 140 poäng efter fyra ord så börjar jag nog fundera på hela matchen.

Eller så kanske jag skaffar fuskprogrammet att ta till när jag får mystiska motståndare. Fast jag vet inte om jag ids. Varför lägga ner tid på det?
Jag vill ju bara gnugga mina få grå som är kvar, klura ut några ord som kan bildas vid nya ord.
Jag är enkel på många sätt.

Jag fattar inte det roliga i det. Tycker det är tvärtom jäkligt lågt.

Bild lånad från nätet, det är tyvärr inte jag som lagt ordet ;)

Så, om någon vill WF-a på the old fashion way, utan fusk så utmana mig gärna. UlrikaSyr är mitt namn.