Det är inte kappans fel att vinden vänder..

Igår kväll såg vi hockey. Luleå - Skellefteå. Som vanligt blev det till att avgöra i sudden. Som vanligt vann Luleå den segern. Så vitt jag vet har Luleå fått oavgjort många gånger vilket har lett till sudden death. Plötsliga döden.
Av elva sådana plötsliga dödar har Luleå vunnit tio. Det är jäkligt bra gjort. Hoppas vi kan fara och se på en match, jag är så sugen. Det är dock jobbigt för dåliga ryggar, väntan och sen hela matchen.

Nåväl. Det var då speakrarna (minns inte vem) som sa det som roat oss många gånger sen dess. Lyssna nu och ta lärdom.

Det är inte kappans fel att vinden vänder.

Tänk så fiffigt sagt.
Me like!
Låtom oss vägledas av dessa visdomsord.
För det är ju sant, det ÄR ju inte kappans fel att vinden vänt.
Så sant som det var sagt av spikrarna.


Imorgon ska jag ösa ur mig galla igen. Det kan ni se fram emot. Eller mest troligt inte. Men jag skriver inte för er, utan för att inte sprängas själv. Och så skriver jag för andra, som jag tvärsäkert vet inte läser min blogg. Än...

Spänningen är välan oliiiidlig.
Eller?


Idag har jag haft trevligt besök av tre damer. Pappas sambo, hennes dotter och svärdotter. Vi fikade och njöt av varandras sällskap. Varför ses vi så sällan? Hur kan det bli så, att saker skjuts upp för att sen nästan glömmas bort. Trots att det är så trevligt när vi väl ses.
Märkligt.
Enstöringen i mig våndas.