Många vill visst byta med mig...

... är det säkert?
Alltså att vilja byta med mig, få vinter och bo häruppe för att slippa blåst och regn i söder.
Har ni sökt för det där?

Alltså allvarligt.
Det finns utmärkta psykologer och beteendevetare som kan behandla er lilla störning.

Ja, det kan väl se mysigt ut med snödrivor och rimfrost i träden. Men hallå, det är början av november och det ser ut som om det kunde var februari, jag vill bara lägga mig ner i fosterställning och gråta.

Men det sparar jag, vi har ju nu vinter i ett halvår så det kommer många sådana tillfällen att primalskrika.

Vinterminus (för er som inte kommer ihåg)
- Kallt som tusan.
- Skrapa bilrutor.
- Bli blöt om byxbenen och fötterna pga decimeterdjup snö.
- Skrapa bilrutor.
- Klä sig för en polarexpedition bara för att åka och handla.
- Sopa bilen vareviga gång den ska användas.
- Åka och avisa bilen i enda centrumgaraget och då låtsasshoppa under tiden.
- Skrapa bilrutor.
- Bli blöt om baken pga att snön yr in på sätet när man öppnar dörren.
- Skotta.
- Skrapa bilrutor.

Nä, nu orkar jag inte skriva minus längre. Har också filurat på vinterplus men kom inte på en enda positiv sak med vintern.

Som svar på era tysta frågor om varför vi inte flyttat ännu så kan jag bara säga att vi jobbar på det. Det är ju lite saker som måste klaffa vad gäller Makens sysselsättning och så men när vi kan så drar vi.

Vintern blir allt jobbigare för varje år.
Mer värk, halkan ger sämre rygg och mentalt blir man nedstämd av kylan och mörkret.
Fast varför stanna i Sverige. Varför inte Bali, Taiti, Raroia eller Tjotahejti?
Tänk värme året om...
Me like.

Men det lär inte bli av. Vi satsar på södra Sverige så småningom. Nu ska jag sluta gnälla och istället gå och se senaste Beck-filmen och slappa bort pajbiten jag njutit av till middag.

Tjillevippen på er!