Rätt gissat!

Av Osloskånskan, Helena och Fru Venus. Grattis till er, inte för att jag kan förstå hur ni kunde gissa det för jag har ju inte låtit ett ljud om det. Det kommer kanske en liten vinst i brevlådan vad det lider ;)

Japp, jag ska opereras, en gastric by pass-operation den 20:e oktober. Jag var ju på informationsmötet i mars med en massa andra tjockisar och där fick vi veta att hösten 2011 kunde vi vänta oss läkarbesöket. Sen skulle vårdgarantin gälla så inom tre månader från det kunde vi vänta oss operation.
Luften gick ur oss alla. Ett och halvt jävla år att vänta. Himla kul. Inte.

Förra måndagen ringde dom. Kan du komma imorgon eftermiddag? Ehh..?.. javisst.
Maken skjutsade och väntade i flera timmar på att jag skulle bli färdig. Vägdes in. Blodtrycket kollades (120/50, puls 67 vilket fick mig att kräva omkontroll, jag har väl aldrig haft 50 i undertryck eller puls under 90, ny kontroll visade 126/85 och puls 106 vilket stämde bättre). Träff med läkaren som ska operera. Träff med narkosläkaren. EKG. Möte med obesitassköterskan.
Infon då löd på att operation slutet av okt/början av nov. Passade urbra. Fisket är avslutat och allt lugnt.

I tisdags fick jag kallelsen. Op 20/10 och vips blev fasteperioden redan nästa vecka. Jäkla skitkul. Inte.
4 veckor Nutrilett väntar fr.o.m onsdag till veckan, ska gå ner 10% av min vikt!!.
Note to you: En väldigt matfixerad inläggsexplosion är att vänta!
Sen hamnar ju operationen under v.4 i fisket så nu måste jag oroa mig för det också, hur ska Maken klara sig utan sin Fiskarhustru? Går det ens?
Tack gode gud för anställda!

Så, ni förstår att jag traskar inte omkring med sju kilo runt midjan utan det handlar snarare om närmare nio. Bara så ni vet.

Överlever jag operationen (finns risker) så hoppas jag på att jag går ett lättare liv till mötes. Detta är något jag verkligen verkligen hoppas på. Det känns som om detta är Min chans till ett varaktigt sundare liv. Detta är en chans att gå ner i vikt och hålla det. Sen om jag inte blir trådsmal så blir jag inte ledsen, jag vill bli lättare och smidigare. Om det nu går förstås.

Särskilt när jag nu drumlat till det och säkert med min tur spräckt menisken i knät, det knakar värre när jag böjer knät. Fint. Tyckte det saknades något i min sjukhistoria, liksom uselt med gnäll i nedre extremiteterna, förutom det högra benet som viker sig pga nervskador.

Tänkte inte skriva något på bloggen om det. Jag är så jäkla van att banta, banta och ibland banta utan att nå några minusresultat i förlängningen. Jag ville inte misslyckas igen. Särskilt inte "offentligt".
Sen kom jag på att jag säkert kommer att behöva stöd i min viktkamp, misslyckas operationen eller nåt så behöver jag väl ventilera det också.
Sen är jag värdelös på att ljuga och hålla tyst.
Pokerface?
Njae, inte precis liksom.

Därför "outar" jag mig nu. Jag lider av fetma och ska genomgå en fetmaoperation.
Nog om det.

En annan positiv nyhet som kommer att förändra mig och oss och kan komma att hända nästa vår är.....
*gäsp*
... jag tror jag tar den imorgon ;)


hehehehe