Insert "finurlig eller beskrivande rubrik" here.

Hemma igen. Gång nr två.
Har varit ner till Spikarna två gånger sen jag sist skrev. Jag är så himla engagerad i bloggen, livet och lustan.

Jag är lite nere helt enkelt. För att det fortfarande är snöhelvete kvar, för att det aldrig blir tussilagosar här, för att jag är så trött, för att jag inte får nåt gjort etc etc.
Däremot är det trevligt att åka ner till Maken. Borde kanske flytta?

Efter gårdagens långa resa är jag extra trött, men vi har haft det urmysigt och jag har sett tiotusentals tussilagosar.
Grillat specialare, det är vanlig fläskfilé panerad i sand (hehe) och haft det allmänt urmysigt. En enorm bonus är att jag hittade mig ett par fantastiska Eccoskor och en jacka som faktiskt blev till belåtelse.

Här kommer några bilder, dock inte på vare sig skorna eller jackan men väl från Spikarnas Fiskeläge och Tomtens (villatomten inte jultomtens) vår/vinterskrud.

Här bor vi. Vår blåa fiskebåt ligger vid vår Sjöboda. 

Knotigt träd ute på Skorven som ön heter. Väldans knotigt är det.

På lördagskvällarna kommer m/s Medvind och hälsar på. Vi tutade

glatt till varandra med signalhornen från fiskebåt till turbåt.

.-.-.-.-.

Över till muntrare bilder. Här har vi tomten i torsdags kväll.

Och nedan är från ikväll. Lite har hänt under helgen..

Här har vi en helt annan vy från i torsdags. Lite snö här med verkar det som.

Och nedan som det såg ut ikväll, tadaa där har vi skottkärran ja!.

Och så här såg det ut i fjol, den 26 april, 

dock inte valborgsmässoafton märk väl utan fyra dagar tidigare...

Ja, ni ser ju själva hur himla kul man kan ha häruppe. Är jag redo att flytta söderut? Ja, det är jag. Dock bör ekonomin tryggas före kan man väl tänka sig jäklaskitskitskit

Ni märker ju att jag är mitt vanliga positiva och hurtfriska jag. 

Däremot traskar jag raska promenader nästan varje dag och jag är mäkta stolt. Det finns en del människor som säger att promenader ute i friska luften gör oss pigga och alerta. 

Ja, tjena säger jag. 

Men skönt är det även om piggheten lyser med sin frånvaro. Det är extra pikant när man har blodblåsor på tårna, då känns det extra piggivande. Och detta med gamla ingådda skor (jag vet att det heter ingångna eller nåt sånt men man säger ju ingådda), däremot med Eccos fantastiska nyköpta skor så kändes blåsorna knappt alls. Tack Ecco för det.

Nu ska jag avsluta mitt inlägg då det snirklade in sig en positiv betraktelse i inlägget. Jag avslutar med positiva ord och andas inte med en stavelse om tappade sugar...

Ni kan aldrig ana var jag hittade dom!

Hörlurarna alltså.
Rev ut fyra klädkammare, de översta lagren (ni hör ju redan där vilket jobb jag har framför mig) men där var dom inte. Då började jag om med att leta nere, på samma ställen jag letat fem gånger tidigare.

Konstigt att jag mindes så fel *hrm*.

Nå, efter att ha letat i ett köksskåp, i skrymslet under trappen och dess fasansfulla oreda, i klädkorgar, i fickor på jackor, i väskor på krokarna där jag brukar hänga lurarna och i pannrummet.
När jag inte hittade dom någonstans var jag antingen rasande, sur eller nära gråten. SÅ himla irriterande.
Då fick jag ta till brösttonerna och kom på att kläderna jag brukar ha vid promenerande hänger ju i pannrummet och det är väl själva fan om dom inte ska vara där ändå.

Så för femte gången så rev jag ut allt ur pannrummet, där fanns kuddar och filtar, skoterkläder, sån där skyddsväst för promenader, en påse rompåsar !?, skor, handskar och mössor som skulle räcka åt ett mindre regemente och så...
... ett par hörlurar som under tidigare genomsökning hade fallit allt längre ner..

Det hade ju underlättat om det fanns lyse i utrymmet som man inte kan gå in i, utan man får stå utanför och gräva i mörkret. En hint till Maken om det där med lyset..*blinkblink* Efter åtta år i huset kanske vi skulle slå till med en liten lampa, vad sägs?

Nå, nu är den funnen, lilla luren och resan är i hamn. Nu kan jag lyssna på talbok, vilken jag laddar hem just nu, eller musik och låta mig vaggas till sömns. Vill bara påpeka att jag stiger upp vid 04.00 ifall någon vill ömka mig...

Ack så efterlängtade.. 

särskilt när inga av våra andra 28 par mobilhörlurar passade eller var hela..

Ajajaj det bultar uti skallen...

Har varit till tandläkaren idag. Kostade nästan gratis, 1200 kr för en lagning. Jag har bitit sönder en tand så det blev att ta bort gamla fyllningar och lite karies och sen fylla i nytt. Jättekul. Och billigt.
Nå, nu är det gjort och det gjorde faktiskt inte ont alls. Nu har jag däremot ont i skallen så det står ohärligt till.

Revisorn har varit här också. Vi har deklarerat. Makens. Då ett fel på fjolårets deklaration (min) måste rättas före denna deklaration har vi fått skjuta upp det. Skit, hoppas det inte påverkar oss negativt på något sätt, skatteverket är ju petiga och byråkratiska. Vi får hoppas.

Jag ska inte skriva om hur jäkla trist det är med skitväder som snöfall, regn, hagel och slask samt mulet mulet mulet jäkla skitväder. Nej, det ska jag bespara er.

Nu ska jag gå upp och kavla upp skjortärmarna!
Jag ska ta itu med ena klädkammaren däruppe, jag är på jakt efter hörlurarna till mobilen.
Det är så härligt att ha ordning och reda på alla sina saker. Jag minns tydligt att jag stoppade dom i en påse, bland andra grejer som låg framme och skräpade när jag skulle panikröja inför ett besök. Denna påse står dock inte att finna längre. Den är nog under något annat kuligt.
Minns jag vilken klädkammare jag pulade in den i? Nej.
Har vi bara en klädkammare? Nej, vi har fyra.
Är det ordning i någon av dom? Nej.
Varför är det inte ordning i dom då? Skit i det ni. Jag är tant, sjuk och lite glömsk. Och gräsänka som har ofantligt tråkigt. Och så är jag trött med en föga sagolik huvudvärk.

Men hipp som happ kommer hörlurarna fram har jag tänkt. Helst innan jag ska åka buss i elva timmar för att hälsa på Maken, vilket troligtvis redan blir till helgen, jag vill se hur han fått till det i den tidigare tomma stugan. Samt vara med och leta en bäddsoffa mm.
Jag behöver något att se fram emot känner jag.
Men dit hör tyvärr inte en elva timmars bussresa utan hörlurar...

Blogbitchen är tillbaka!

För några år sen var vi några som var Blogbitches, sådana som ibland fick nog och sa ifrån.

Jag har lite problem med vissa kunder i mataffären. Det kan vara föräldrar till ungar som löper amok utan att föräldrarna bryr sig, särskilt snoriga ungar som tafsar på mina varor avskyr jag, eller egentligen deras föräldrar och det brukar vara dom som får mina spydiga kommentarer.

Pensionärer, särskilt stressade sådana kan också vara en jäkla mara. Idag träffade jag en sådan marodör.
Vanligtvis när jag blir prejad, tacklad, påkörd eller helt fräckt rammad vid kassan av stressade pensionärer så brukar jag bara säga.. Gå före du, jag har gott om tid för jag är pensionär! och så ler jag sött. Det brukar rendera i ett generat leende, en chockad min och att dom drar sig tillbaka eller så bara glor dom som dom dårar dom är...

Idag så gick jag fram och tillbaka i affären på mitt lite vimsiga sätt, särskilt när jag trodde mig komma ihåg det jag skulle handla utan att kolla mobilen. Allt var frid och fröjd, få kunder och mycket personal.

Jag kom till kassan. Började lägga upp varor då en pensionär (man) helt frankt gick före i kön och sa
- Jag går före för jag har bara en liter mjölk. Jag har bråttom!
Då ska man betänka att jag var den enda i kön, och jag hade en halv kundkorg med varor som jag dessutom hade börjat lägga upp på bandet......
Jag hade ont i ryggen och orkade inte leverera min favoritkommentar ang. gott om tid/pensionär, så
jag fortsatte rada upp mina varor och han betalade och gick. Jag pratade lite med kassörskan ang. pensionärer och deras fräckhet och hon höll med att dom flesta brukar åtminstone fråga först...

Jag tog god tid på mig, jag är gräsänka, pensionär och ryggsjuk, packade mina varor och gick ut.

Då står den jäveln och pratar i godan ro just utanför dörrarna, viftandes med sin mjölkliter! Inte en gnutta stress eller brådska syns i hans sätt, han är tvärtom väldigt avslappnad och ser ut som om han har all tid i världen. Ett ytterligare irritationsmoment är att dom står ett halvt steg utanför dörren.
Jag blev förbannad.
- Men herregud, står du här och pratar, säger jag, du som hade så bråttom!! jäkligt sarkastisk.
Männen stirrar på mig som om dom sett ett spöke. Mannen med mjölken ser dessutom ut som ett frågetecken.
- Ja, du vet, det var mig du så jävligt fräckt trängde dig före i kön eftersom du hade så satans bråttom. Det tycker jag är jävligt dålig stil så jag tycker att du bör skynda vidare nu... säger jag mäpan jag håller ut armarna lite så att mina påsar trycker ut dom mot var sin vägg.
Varpå jag likt en jäkla surf*tta stampar iväg mot bilen.

Gud så irriterande. Och att jag alltid svär så fördömdat, tre svordomar på sju sekunder. Starkt jobbat!

Det var först senare som jag kom att tänka på att han kanske var kund hos oss. Det tyckte jag dock var lite roligt. Och ändå mer irriterande.
Att jag inte kan hålla mun.
Roligt, irriterande och föga charmigt.
Hur komplicerad får man bli?
.
.
.
.
.
Men jag ångrar mig inte!

Gud så söt hon är.... lilla snuttande Hjördis...

Har ni sett nåt så sött som när Hjördis snuttar på minsin filt?
Hon blir alldeles i trans, hon trampar och suger under lång tid. Här jobbar hon ganska duktigt, ovanpå mina ben, kan hon välja så väljer hon den svåraste vägen. Gärna lite ben och knöligt underlag gillar hon, helst inte en slät filt på en slät soffa. Och hon kan ligga en kvart trampandes och sugandes, sen somnar hon så sött och rart det lilla livet.

Jag tycker då att hon är för himla gullig. Även när hon väcker mig om natten för att snutta på min filt...
Passar på att be om ursäkt för kvaliteten på filmen, det är taget med min mobil mitt i natten och jag var själv lite pömsig.

Nu väntar jag hem Maken och då ska han få en supergod skinkpaj med sallad och en skvätt vin om han vill ha. Han blir hemma till måndag och då blir jag solokvist igen, då blir han borta tills han kommer hem igen. Otippat va? Han kommer nog hem i slutet av maj eller början av juni. Jag har lovat åka ner och hälsa på honom två gånger under den tiden. Jag är så himla snäll och charmig att det knappt är sant.

Jag är

Läste hos Fru Gårman att man kan googla vem man är.
Googla ditt namn "är" och ta första fem svaren  (dvs..  Ulrika "är")

Sagt och gjort
* Ulrika är månadens goda exempel (eh??)
* Ulrika är mer korkad än någonsin tidigare...
* Ulrika är medicinsk koordinator i Kongo
* Ulrika är sin egen lyckans smed
* Ulrika är livrädd för vanliga rör

Tja, kan knappast säga att så mycket stämmer, bara det med det korkade kanske. Jag är ju rädd för spindlar men har tidigare inte varit särskilt rädd för vanliga rör, men det kommer kanske..

Här är vädret soligt och vackert, faktiskt 4 plusgrader och det känns ju skönt jämfört med -15 vi hade för någon natt sen.
Promenerade igår med stavar, det gick inte lika lätt som med sparken tidigare, å andra sidan skulle det vara skittungt med sparken nu, det glider för dåligt på asfalten.
Skillnaden var dock stor med min "rullator"spark, gick jättelätt att fjädra fram på min runda, nu blev axlarna onda när dom fick stava sig fram längs vägen. Nå, det ger sig väl, kondition är ju en färskvara och det är ju tre veckor sen jag sist promenerade så jag får väl ge det en vecka och se om jag fjädrar fram då kanske.

Maken kommer hem imorgon. Det ska bli kul och skönt att kramas lite.
När han for i fredags så kände jag att jag skulle göra så mycket när han var iväg men efter att ha accepterat att inget skulle bli gjort så känner jag hur hela jaget avstressas.
Jag hinner senare. Mest troligt långt senare.
Vi ska till Ikea i helgen för att införskaffa lite hemtrevliga prylar till sjöboden, som det nu är så är den tom och tråkig. Vi har fått lite möbler som jag sen ska måla tänkte jag, och insidan ska målas av en kompis i sommar, sen blir den nog jättefräsch.

Nu ska jag gå och leta hörlurarna till mobilen, jag måste ha musik i öronen när jag promenerar för annars får jag inte meditera ordentligt. Igår hade jag några gamla som bara hördes i högra örat. Vansinnigt irriterande, särskilt som jag minns att jag lade undan hörlurarna på något fiffigt ställe. Det är bara det att jag inte minns var...

Glad Påsk förresten!!

Ny vecka, nya tag

Jag startade dagen med att vara social, jag pratade nämligen med en kassörska på Coop Forum. Gjorde säkert hennes dag jättemycket roligare.
Jag kommenterade det faktum att jag tagit två sorters té, i lösvikt och att bägge påsarna vägde exakt lika. På öret när, vilket gjorde mig förbryllad då jag trodde jag scannat samma påse två gånger och fick gräva i mina påsar för att kolla och för att undvika fusk vid ev.avstämning.

Jag är säker på att denna fantastiska historia diskuteras vilt i Kalix just nu. Först på kafferasterna och sen när alla butiksbiträden berättar om denna händelse för sina anhöriga. Känner att detta blir veckans Snackis i Kalix ifall inte politikerna lägger ner hela sjukhuset eller tabbar sig igen vad gäller muddringen som visst ska kosta sisådär 25 miljoner extra utöver dom andra miljoners miljoner som redan lagts ner.
Nog om petitesserna i livet.

Annars hade jag tänkt göra nytta idag, men än har inget som helst nyttigt inträffat. Väntar med spänning på när rycket ska komma vilket jag är säker på kommer när som helst.
I väntan på rycket så ligger jag i soffan med fyra filtar, fryser pga fyra toabesök alla beroendes på att jag inmundigat laktosfritt fil till lunch. Tänkte fixa till en proteinchock då jag äter för dåligt men jag vet inte om jag hann ta tillvara på något protein innan det passerade ut igen.
Ställer in promenaden som ni kanske förstår, det är inte läge för att avlägsna mig mer än tio meter från en toalett.

Och så lite allergi på det. Kaka på tårta liksom.
Tror det är snömögel, några pollen har vi inte ännu häruppe. Hade samma ifjol och åren dessförinnan. Känner mig jättefräsch med svullna röda ögon och sårig röv.
Lattjolajban hela dagen.

Hoppas innerligt ni har en bättre dag och att min dag piggar upp sig så att jag åtminstone orkar göra pannkaksrulle till middag.

Oj, vad jag längtar ut till stugan när vi har så här vackert väder. 

Då har vi projekt Kaj igen att ta tag i. 

Tänk att högvattnet i höstas lyfte hela jäkla kajen och flyttade den till andra sidan trots allt grovt virke/bjälklag som vi hade. Otroliga krafter naturen besitter och det var visst en syn då kajer låg längs hela skärgården efter den stora stormen. 

Vi får se i vilket skick vår är i då vi kommer ut, vi hade hoppats kunnat återanvända lite virke men det kan isen ha brutit av så att det inte är möjligt. Vi får helt enkelt vänta och se.

Jag vill ju så gärna flytta ut så fort det går för isläget men pga kajen så kan jag nog inte. Jag kan få hjälp med att sjösätta båten, köra gör jag ju själv men det är själva kajen som är problemet. Jag kan landa i sanden men blir det lågvatten så orkar jag inte få i båten igen. Jag får nog vackert vänta tills Maken kommer hem, men jag vill inte. Får se hur jag känner mig när det närmar sig. Kanske jag flyttar ut ändå.. Nu har vi ju el så att jag kan bunkra upp ifall jag blir strandsatt.

Hur som helst ska jag ju åka ut och göra lite fint, kratta och städa etc så det är klart vid utflytt. Jag längtar så det nästan gör ont.