Grattis Maken på din alldeles egna 50-årsdag!! Detta önskar din allldeles egna gumma som bara är 44 år i skrivande stund!

Jag gör en liten comeback. Inte för att jag varit helt borta, eller jo det har jag väl men iaf.

Grattis min älskade Make på 50-årsdagen!!

Han kom hem igår kväll Maken min, han och kompisen hade kört upp båten. Det är nästan två månader sen han var hemma sist, jag har ju varit ner till honom några gånger men det är ju inte samma som hemma.

Jag gnodde som en gnu igår, gjorde tårta, smörgåstårta och tacopaj, samt bakade jämtlandskakor och stressade omkring. Dock hade jag tid att stå och prata med en kompis på parkeringen till mataffären länge länge, det var trevligt men egentligen hade jag ju inte tid så jag fick stressa senare istället. För att råda bot på stressen så beslöt jag att strunta i städningen hemma istället, när Maken väl kommer hem så blir det ju stökigt iaf.

Kan säga att en stor sopsäck med smutstvätt står nu och väntar på beredning, samt fyra väskor med allsköns bråte och viktiga saker väntar på att packas upp. Väskorna behövs ju senare för inpackning av allsköns bråte och viktiga saker som ska med ut till stugan. Inte undra på att det är tur att jag undvek städningen, nu syns inget iaf...

Annars har min dysterhet nu gett vika lite för en glädje att Maken är hemma, denna vår har gått till historien som min tids sämsta jäkla vår i mitt kvinnaminne. Allt har gått på tok, sånt som aldrig går sönder har naturligtvis gått sönder, sånt som annars brukar gå smidigt har naturligvis gnekat hela tiden... hemskt har det varit. Och ffa dyrt, bara en jävla mojäng till vår stora tunga jäkla lastbil gick på många många tusenlappar, och sen kostnaden på verkstaden...*stor suck*...

Sudda sudda bort den sura minen och återgå till glädjen.

Nå, nu stundar utflytt till stugan, idag fyller ju Maken år så vi ska försöka att sjösätta båten och kanske åka ut en sväng och kolla läget mellan tårtätningarna.. Men imorgon tänkte vi ta kattsingarna och åka ut. Det är alltid en jäkla pärs att flytta ut och en massa väskor som ska packas i och sen ur för att sen åka hem och packas i igen och så håller det på.
Men sen, ahh man andas in lugnet, tar sin bok och struntar i den övriga världen (läs hemmet hemma som gror igen för att jag inte orkat göra ett jota på hela våren..)

Så får vi se om jag kommer tillbaka hit till bloggen eller inte. Har inte haft lust eller energi till att vare sig skriva eller läsa. Har knappt suttit vid datorn på flera månader.. vi får helt enkelt se. Jag är inte helt tillfreds med att släppa bloggen helt heller så jag har väl något uns kvar i mig av bloggeri så den får vara kvar.
Kanske får jag ny energi av utflytten och sommaren, då är jag tillbaka i ett nafs annars inte.

Nu ska jag gå och äta lite tårta, måste ju smaka smörgåstårtan som jag gjort så himla listigt.. blir den god måste jag ju återkomma och berätta om den, och kanske ge receptet eftersom den är så himla enkel. Blir den dålig så kanske jag måste återkomma och berätta varför ni ska ge fan i det enkla recepet som jag då ska ge er för att ni ska kunna undvika det i era framtider.

Hmmm.
Jag har nog lite bloggeri kvar i mig ändå..
Det verkar så...


Kanske. Eller?

Snacka om att ge ambivalensen ett ansikte...