Eländes eländen och små ljusglimtar...

Vi är utflyttade trallarna.
I fredags tog vi en helsikes massa pick och pack och flyttade till stugan. Holmer sket som vanligt i buren. Det verkar vara ett måste. När vi kom fram så var det kattsläpp. Holmers kack släppte från hans byxor så jag slapp sanera honom med sax.
Diarré är inte kul en sån här gång, det har hänt så jag vet.
Katterna sprang ystert fyra meter innan dom simultant föll ihop i sanden. Detta fenomen skall betraktas av deras människor och det skall erkännas genom strofen "har ni lagt omkull er?" Sen sprang ffa Hjördis in och ut genom kattluckan 152 gånger den dagen. Holmer är mer cool och höll sig från kattluckan då han helst går genom dörren. Han är ju också lite korpulent och måste liksom kravla/rinna genom luckan... . .

Eländena fortsätter genom livet. Nu gäller det vattnet. Efter en dyr vår med utgifter på sisådär 45.000 kr som vi inte räknat med så fortsätter det fördyrande eländena om än i mindre skala. Man får vara glad åt det lilla liksom. Nu när vi har ström har vi köpt en vattenpump som ska hålla oss med vatten, och vilket föranleder en pensionering av vårt fallfärdiga vattentorn. Vi har köpt pump, lite slang och kopplingar. Funkar det?
Njet. Det blev liksom lite fel kopplingar. Nytt försök igår. Nu gick det inte pga vattenkranen som visade sig vara en bastard från forntiden. Kranen hänger numera i en björk i vattenbrynet.
Maken har full kontroll över humöret.
Efter att kranen hamnat i björken åkte vi iväg till Ikea och köpte en billig kran, till k-rauta och köpte kopplingar. Ut igen och kopplade in nya kranen. Svordomar i flera timmar blev resultatet. Idag hinkar jag vatten direkt från havet. Maken är iland och löder ihop en ledning samt köper en ny koppling då en tätning försvann och läcka uppstod. . .

Själv har jag idag nästan trillat i havet när jag hinkade vatten, det var bara tack vare min akrobatiska bakgrund som jag undvek att falla i. Jag tappade istället havet på mig vilket resulterade i byxbyte och en tröst och torkbrasa.
Fast härligt att vara härute, mycket att göra men härligt. Saknar datorn dock, har Makens 50-årspresent, iPaden, vilken pekfingras fram. Långsamt förfarande.

Hoppas ni har det bra och slipper hinka vatten från en obefintlig kaj, och att ert underlag inte har en 65gradig lutning, ifall ni måste hinka upp ert diskvatten.
Det verkar som om iPaden inte vill ha sin text uppdelat i stycken som jag vill. Därför får ni ta paus i läsandet när ni har lust.....