Bosses CV eller personliga brev...

Mitt namn är Bosse och jag är på stormsteg på väg mot min 5-månadersdag.
Jag är en Golden Retriever som nu väger 20,5 friska kilon och är rätt hög om jag får säga det själv.

Min huvudsakliga uppgift i hushållet är nog att producera avföring. Ibland lyckas jag prestera 5 högar på en dag vilket mina människor verka tycka är en fantastisk bedrift.
Jag är rumsren, förutom när människorna inte ser mina tecken och jag blir tvungen att pinka på golvet vilket händer ungefär var tredje vecka och det är ju ett bra resultat tycker jag.

Jag har en finfin bästa kompis. Han heter Abbe och är jättetuff. Han är ett helt år och kan lyfta på benet när han pinkar, det kan inte jag. Jag kan dosera mitt pink så till vida att jag kan pinka upp till tre gånger på samma sväng, men lyfta benet kan jag inte.
Sen kan han jucka, Abbe. Han juckar järnet mest hela tiden. Det var imponerande. Han sägs ha en massa hormoner rusande men jag såg inga. Tydligen kommer jag dit så småningom men ännu så är jag mer intresserad av kvistar och pinnar.
Så här ser Abbe ut. Han är en Springer Spaniel han.

Abbe kan springa utan att vidröra marken. Det är duktigt det!

Nu har jag tre kompisar förutom mina brorsor som jag träffar på skolan (kennelklubbens öppet husträffar) och det är Momo, Becky och Abbe. Det är många kompisar det. Sån tur har jag.

Igår var vi till Abbe hela eftermiddagen. Jag och Abbe sprang så vi blev helt utmattade, Abbe juckade så fort han fick chansen och jag försökte slita mig loss. När jag blir större ska jag också jucka, då kan vi ju jucka samtidigt eller turas om..

Jag och Abbe är nu lika stora och vi är lika snälla och snygga. Snart kommer jag dock att växa om honom och då jäklar ska han få se på rackarn, jag kommer att kuta fortare så att han får bli kvar och gnälla av avund, som jag får göra nu när han är så snabb.

Mina människor fick smörgåstårta och glasstårta och var nöjda värre. Jag fick ingenting jag. Förutom buset förstås. Det var jättekul.

Här får ni se några bilder på två snygga killar..

Här springer vi jättejättefort. Målet var att springa så fort att inga ben var i marken och att ingen tunga eller öra fick vara på sin rätta plats. Det gick ganska bra fast Abbe var ju tvungen att ha ena benet i marken som ni ser... jag med fast jag är ju så liten att jag måste..

Vi är lika stora och har var sina två öron som nästan får oss att lyfta..

Här ser ni magnifika öron som luftas..

Här har jag hittat en finfin pinne. Abbe tog just en paus från juckandet och kollade in min fina pinne..

Ser ni hur kul vi har?

Jag är snudd på perfekt som valp. Inga ofog förutom att jag stod på vardagsrumsbordet och åt från en semla förra veckan men det är ju en baggis, gott var det förresten. 

Sen brukar jag apportera saker som dom inte alltid tycker att jag ska apportera men det är ju svårt att veta vad man får ta när man inte hunnit leva så länge.

Knivar brukar dom inte gilla. Har hänt tre gånger att jag plockat knivar från diskbänken och travat iväg med dom, jag håller försiktigt i skaftet och bär dom till bättre ställen, hundbädden t.ex. Pappa har sagt att jag inte får ha knivar förrän jag lärt mig hantera dom. Undrar när det blir.

Sen har jag en hobby till. Det är att sno disktrasan efter kvällsmålet. Det är skitkul. Jag ställer mig bara på bakbenen och plockar ner den, sen suger jag lite på den tills dom upptäcker att jag hämtat ner den. Dom får skylla sig själva när dom glömmer hur stor jag blivit.

Nästa hobby är att snacka med kissemissen. Hjördis är så jäkla snabb att jag verkligen får bjuda till om jag ska få fatt i henne. Det går aldrig för hon slinker ur mitt grepp så lätt. Hon blir aldrig arg utan jag får tvätta hennes öron när jag vill. Sen står hon och retas hela tiden, hon pratar och ber mig hoppa upp till henne men när jag gör det så går hon undan. Himla retsticka..

Jag är vansinnigt lydig. Går i koppel som en vuxen hund. Som en vuxen hund som inte kan gå i koppel alltså. Jag gillar nämligen att gå fortare än människorna så dom är rätt jobbiga att släpa på. När jag blir stor har jag dock lovat att gå fint..

Sen kan jag sitta på befallning. Och utan att dom ber mig också, jag är rätt självgående om jag får säga det själv. Jag väntar på varsågod innan jag slukar maten, och samma innan jag går ut genom dörren.

Sen kan jag hugga korvbitar ur händer. Det går jättelätt. Dom får skylla sig själv om dom inte drar undan fingrarna eller talar om för mig att jag ska ta det lugnt.

Korv är gott. Jag gör vad som helst för korvbitar. Jag kan räcka vackertass, sitta, intetagodisfrånknäförränjagfårtillåtelse, komma på hitbefallning (om jag inte har annat viktigare för mig) och gå fint i koppel (om jag inte vill något annat än dom)..

Det är mycket jag kan måste jag säga, när jag nu läser mitt CV så ser jag ju att jag är ganska fenomenal på det mesta men jag ser faktiskt fram emot att lära mig mer, inte bara hyfs som människorna säger utan mer fina saker också. 

Får jag bara korv kommer jag att gå långt känner jag.. Hur långt ska jag meddela när jag nått dit..

/Bosse