söndag 26 september 2010

Avhoppad från SD och integration.

Pulver hela dagen lång. Vanilj låter ju gott och det går faktiskt ner, choklad låter ännu godare och det går också ner, sen så låter ju varma soppor supergoda men se det är dom fan inte.
Jag har inte hittat en enda soppa som jag får i mig. Jag har köpt av alla kan jag tillägga och nu så ser jag fram emot kvällens soppa Varma Koppens räksoppa, 2 dl najsig soppa som alldeles för fort tar slut.
Det går dock mycket lättare nu när jag får i mig mina portioner, jag vimsar inte omkring, är inte illamående eller yr utan bara alldeles vanligt hungrig mest hela tiden.

Andra fiskeveckan är nu påbörjad. Otroligt så segt allt känns, kanske en del pga fastan förstås men ändå... sucka.. jag är så in i bomben trött hela tiden, fokus ligger på vila men ändå är jag trött, fast jag har vilat. Det är väl det man får räkna med som orkeslös pensionär, tur att vi har anställda som hjälper oss med beredningen, både kvällstid och dagtid. Annars hade det inte gått.

Min irritation har lagt sig, inte helt men lite så där på trekvart lurar irritationen bakom knuten. Inte pga fastan som säkert många vill ha det som utan bara helt vanlig hederlig irritation över att det finns så märkliga människor överallt. Fiskemänniskor alltså.
Och har så gjort ett bra tag, därför är fastan oskyldig till denna irritation. Även om det skulle kännas skönt att skylla all irritation på fastan så vore det ju inte riktigt riktigt om jag säger så.

Såg häromdagen, apropå ingenting, att en invald politisk person hoppat av från SD sen han läst partiprogrammet.
Tycker det är märkligt att man ställer upp på personval utan att veta vad man står för.
Är inte det märkligt.
Och hoppa av.. låter lite sektlikt tycker jag.

Tycker också det är lite synd att SD får så mycket uppmärksamhet, även om nu också jag uppmärksammar dom här, för det är ju det dom vill. Tycker också det är lite konstigt att dom stolt traskar in i riksdagen även om dom vet att det inte är många som vill ha dom där, och att definitivt ingen vill samarbeta med dom.

Nu är det ju så att så många tycks ju vilja ha dom där, och vi lever ju i en demokrati men jag önskar att resten av politiska världen tar lärdom av detta och försöker förstå varför så många har röstat på SD. Något beror det ju på. Invandringspolitiken är ju en het potatis som ingen vill ta i och det är väl därför det blivit så här.
Ingen törs säga att det har blivit problem för att vi inte lyckats med vår integrationspolitik och därför lägger dom locket på och öppnar för SD och dess främlingsfientliska politik. Det är inte politiskt korrekt att tycka annat än att allt fungerar perfekt överallt och för alla.

Bara för att man inte lyckats med något så innebär det ju inte att det är fel på invandrare eller "svenskfödda" utan det är väl bara en uppmaning om att börja arbeta på annat sätt och ta hand om dom som kommit hit, så att dom får en rimlig chans att komma in i svenska samhället. Då skulle väl många SD-åsikter falla på sin orimlighet.
Kanske.
Hoppas jag.

Nej, nu ska jag sluta för jag börjar tänka i kors, på nåt sätt. Jag förstår inte längre vad jag själv menar och då är det en signal som signalerar att det är dags att lägga av.
Sådär, nu har jag lagt av.
Punkt.


Jag ser nu att främlingsfientliska inte är ett ord men jag orkar inte tänka ut det rätta, eller skriva om det så att det blir rätt, men jag ser också att jag nu skriver så många ord om det att det blivit enklare om jag istället gått upp, googlat, tänkt till och skrivit om istället för att ordbajsa så mycket här.
F´låt.


Nu ser jag att det skulle vara främlingsfientliga. Så ska det vara, skrapa bort det felaktiga från skärmen med ett skarpt föremål och skriv in det rätta med en permanent penna.
Rätt och riktigt ska det ju va.

lördag 25 september 2010

Jag är förbannad! varning för irriterat inlägg

Nu är första fiskeveckan avklarad och nu gäller helgvila. Hela fokus ligger på vila och sova under fisket, bara för att det är tungt, blir sena kvällar och det är mycket på gång samtidigt.

Fastan knallar på, jag har hittat några pulver som jag får i mig och sen fuskar jag med Varma Koppen och äter en god soppa varje dag. Det är ju inte många kalorier i Varma Koppen, det enda är att man inte får i sig alla ämnen man bör få i sig, men jag räknar med att jag får i mig dom genom att hälla i mig pulvershaker mellan varven.

Sen är inte mycket nytt annat än att folk väntar i skuggorna för att hugga oss i ryggen. 
Det är ett ganska smutsigt yrke att vara yrkesfiskare, inte pga kunders och allmänhetens åsikter utan från fiskarna själva. Här gäller det t.ex att dom som nu har särskilda tillstånd kämpar för att få minska fisket så att dom får ännu större del själva, ingen annan ska komma och hoppas på att få in en fot och särskilt inte vi som kan innebära ett visst hot. Hellre släppa in flummiga fiskare som har dåliga båtar och undermåliga redskap än att ge ett tillstånd till en fiskare som verkligen vill fiska.

Ett jävla själviskt sätt om du frågar mig.

Här vill dom dra ner på tillstånd för att fiska siklöja med partrål från 35 till 30 och skälet är att dom måste ju få lönsamhet i sin verksamhet, gäller alltså dom som redan innehar tillstånd.
Jag tycker det är förbannat magstarkt att säga det på det sättet, dom måste ju få lönsamhet på sitt fiske och därför inte kan släppa till fler tillstånd eller att ersätta dom som vill sluta tråla, hellre då dra ner istället.
Särskilt när man möter fiskare på kajen som gnäller på att det är för mycket fisk och dom är rädda att få för mycket.
För mycket??
Sluta fiska för fan och lämna platsen till dom som behöver den!

Dom vill hellre dra ner på fisket så att dom själva får ännu större del av kakan, som är stor nog redan nu,  istället för att fler ska kunna leva på sitt yrkesfiske. Sjusiffrigt är tydligen inte nog för somliga.
Fisk finns det ju så det räcker, marinbiologerna säger att löjfisket inte påverkar beståndet nämnvärt även om det naturligtvis bör hanteras på ett skonsamt sätt.
Ingen fiskare vill ju kapa grenen dom sitter på förstås.

Otroligt så giriga vissa människor är.

Speciella tillstånd som för partrål efter siklöja verkar man också kunna inneha tills man dör. Kan du bara ta dig till båten så kan du hyra in en skeppare som styr och du själv kan ligga på britsen, vimsa och dreggla. Undrar när dom inför bidrag för att åldershandikappanpassa löjtrålbåtarna.
Konstigt egentligen att du kan få ålderspension samtidigt som du tjänar sjusiffrigt på att fiska varje höst, särskilt när man tänker på kön av yngre människor som hoppas kunna få in en fot och kunna klara sig ekonomiskt på sitt yrkesfiske växer. Det är väl ok att få behålla din yrkesfiskelicens och fiska tills man dör men speciallicenser bör hållas till "yrkesverksamma" åldrar och inte till pensionärer tycker jag.

Löjfiske med partrål ska ju vara ett kompliment till övrigt fiske, du ska fiska fem månader om året för att få licens för partrål men vissa fiskare fiskar endast fem veckor men skriver i loggboken spöksiffror övriga månader.

Sen så går dom gärna bakom ryggen på varandra.
Kan dom ta av någon deras fiske så gör dom det, även om dom själva tjänar mest inom sin yrkeskår.
Otroligt.
Jag blir så förbannad och ledsen när jag tänker på att detta ska vara kollegor och den typ människor som vill leva på det dom älskar. Men att dom gärna trampar ner andra på sin väg till ännu större rikedom är något som dom ej heller skäms inför, det är snarare ett sätt att kväsa sina kollegor och att få dom att känna sig underlägsna.

Märkligt att dom också kan ha två åsikter om samma sak beroende på vad som passar dom för tillfället. På egna hemsidor kan dom skriva att yrkesfisket efter siklöja har en obetydlig inverkan på beståndet och så fort det pratas om att ersätta något tillstånd (obs ej utöka antalet fiskare) så utnyttjas beståndet maximalt.
Himla praktiskt att kunna ändra åsikt på det sättet.

För er som orkat läsa så här långt så vill jag bara säga att trots att jag fastar så är jag inte mer irriterad än vanligt ;), hur otroligt det än kan låta, nu har jag bara fått min bägare att rinna över ytterligare en gång.

Tack för att ni lyssnade på mitt gnäll, nu ska jag gå en bloggrunda innan kvällens film får ta över min uppmärksamhet.

onsdag 22 september 2010

Stackars, stackars mig!

Herregud så jäkla dåliga alla jäkla soppor jag köpt är.
Herregud så konstig mening den förra blev.

Allevo´s broccoli och basilika trodde jag mycket på. Nu inte.
Jag höll på att kräkas, det blev inte bättre av en dl salt ens.
Hällde ut den i soporna.
Skitbesviken.
Testade Nutriletts creamy f-ing chicken-soppa istället. Fick en etta på en tiogradig skala, men jag kämpade i mig den. Med besvär.
Till middag så skulle jag smaska till det med en av Nutriletts Creamy Vegetables-nånting och den gick ner med besvär. Tuggummit efteråt räddade kvällen.

Så, mina vänner. Det blir en låång fasteperiod.
Var positiv i morse, tänkte att detta blir en enkel sak, broccolisoppa kan ju inte bli fel, jag älskar broccoli.
Men var är smaken?

Maken surplade i sig Varma Koppensoppor och tyckte dom var goda, jag smakade lite och höll med.
Antar jag måste kämpa på med Nutrilett-liknande soppor för dom är nog mera nyttiga och det är ju viktigt inför operationen. Har jag förstått.

Gud så jobbigt detta känns. Hur ska jag få i mig fem soppor om dagen? Idag har jag ätit tre och vill helst inte äta någon till... ever.
Jag ska nu googla efter andra soppor, finns det någon jag missat?
Hoppet är ju som bekant det sista som lämnar oss.

Ät nu era middagar och nattmackor.
Tänk inte på mig.
Jag klarar mig nog.
På något sätt.
Så tänk inte på mig.... *ynklig*

Påbörjat fastan...

... som förhoppningsvis inte varar ända till påska utan bara till 20:e oktober.
Började med en av Allevos soppor, potatis och purjolöksoppa. Med en dl salt så smakade det gott.
Utan salt-mjaeenjaenää...

Sen är nu fiskeglamouren i sitt esse. Jag duschade kl.01 inatt för att slippa innan jag skulle till vårdcentralen imorse. Kändes behövligt.
Romkorn i håret är fint för glansen, lite peelig glans bara.
Romkorn i ansiktet är finfin peeling, låt dom bara sitta kvar tills dom torkar så river det fint sen när man ska gnugga bort det.

Det var dagens tips i naturlig skönhet, printa screen och spara tills du behöver fräscha upp ditt trötta ansikte.
Gnugga in lite romkorn och fjäll i ansiktet så faller död hud bort. Låt romkorn sitta kvar i håret över natten så får du en frisk doft av surfisk när du stiger upp på morgonen.
Den sitter i hela dagen.

Får man ett trött ansikte av att omges av fiskeglamour så underlättar det ju med rompeelingen. När man gnuggat upp sig ordentligt så får man en fräschör som inte är av denna världen.



Två päron satt på en gren. Plötsligt föll det ena päronet ner på marken.
- Moget av dig, sa det andra päronet.


Två päron satt på en gren. Plötsligt föll det ena päronet ner på marken.
- Fan, blev du stött nu? sa det andra päronet.


Tja, gjorde "humortexten" blå för att visa att detta är trött fiskehumor.

tisdag 21 september 2010

Fiskeglamour

Tänkte bara säga att vi la oss 04.30 och har redan stigit upp.
Nu ska vi ut och fortsätta det som vi inte hann igår. Känns mysigt.
Tänkte bara att ni ville veta....
Eller nåt!

måndag 20 september 2010

Varning för fiskeglamour!

Ni är väl beredda på en tid då fiskfjäll och orangegula romkorn är mitt liv, mitt allt och mitt everything?
Japp, idag så börjar det.
Har diskat lite hinkar, dom luktade skunk från ifjol men nu doftar dom ingenting. Dom ska dofta ingenting för allt annat är ju hemskt.
Rosor kommer jag att lukta när kvällen är till ända. Nu börjas det.

Jag sitter och väntar på fisken. När jag får order börjar jag ringa runt, jag ringer och ringer och sen är personalen här. Ett glatt gäng får jag förmoda, en del är ju nya för oss.
Sen upptäckte jag igår något jag förbisett i min förvirrade värld, jag ska opereras sista fiskeveckan och inte näst sista. En stor förbättring, upptäckte det igår av en slump. Då missar jag max ett par dar, för jag antar att man inte är fix och färdig dagen efter även om man har sån tur att man får åka hem, dom har ju ändå sytt och joxat i timmar i magen.
Hoppas dom inte glömmer något väsentligt inuti mig. Skalpell eller liknande.

Idag har vi varit och inhandlat Nutrilett och Allevosoppor, för på onsdag drar vi igång. Maken inhandlade vanliga soppor som han ska dricka/äta, han har tänkt följa med mig på min viktresa, nedåt alltså. Han har ju följt mig uppåt och nu ska han följa ner. Fattas bara annat!



Känner ingen större ångest inför mina fyra fastarveckor, nu ser jag nästan bara fram emot det, vilket säger endel om hur galen jag är. Jag ser detta som en nödvändig del av min hälsa och då får jag lov att följa reglerna. Inget tuggande här inte.
Inte för att jag inte kommer att sakna både det ena och det andra, men när vikten sen minskar så antar jag att det är ett billigt pris att betala.

Nu ska jag göra en snabbrunda bland bloggvännerna innan jag ska ut och ta itu med fisken!
Tjillevippen!

lördag 18 september 2010

Så är det bara! Faktavarning ! !

Tre män satt och skröt över vilka uppgifter och krav de hade på sina
fruar.

Den första mannen hade gift sig med en kvinna från västkusten och han hade bestämt ställt krav att hon skulle sköta disken och städa huset.
Det tog ett par dagar utan att han såg något, men på tredje dagen kom han hem till ett rent hus med disken diskad och undanställd.

Den andra mannen berättade att han hade gift sig med en kvinna från Skåne.
Han hade gett frun tydliga order att det var hennes uppgift att
sköta all disk, matlagning och städning.
Första dagen såg han inga resultat, andra dagen såg han att det blivit
lite bättre.
Tredje dagen såg han att huset var välstädat, disken klar och det stod en
vällagad middag på bordet.

Den tredje mannen hade gift sig med en kvinna från Norrbotten. 
Han hade sagt till henne att hennes plikter var att hålla huset välstädat,
diska, klippa gräsmattan, sköta tvätten och varm mat skulle stå på bordet
varje dag.
Han sa att första dagen såg han ingenting, andra dagen såg han heller
ingenting.
På tredje dagen hade svullnaden lagt sig såpass att han kunde se lite på
ena ögat, tillräckligt för att bre sig en macka och plocka in all disk i diskmaskinen.


;)

En glad nyhet till...

Tack för alla goa kommentarer, 
jag blir riktigt varm när jag tänker på att ni kommer att heja fram
 mitt nya och förhoppningsvis smalare jag.

Sen till den glada nyheten..
.. är ju att kanske, kanske får vi ström till stugan nästa år. Jag hoppas verkligen det blir så och att det inte stannar vid prat.
Det skulle kosta oss omkring 41.000 kr och det är ju ett finfint pris. Visst hade 11.000 varit bättre men knappast troligt.
Om vi får ström ut till stugan får vi ju sälja vår solpanelsutrustning och får in lite kulor där, sen får vi ström till .... tadaa... ett kyl/frysskåp.
Fatta.
Frys..



Ja, det är en härlig tanke, kunna ha mat i frysen - så fiffigt så fiffigt. Sen kan vi ju ha utebelysning, inga solcellslampor som ser ut ungefär som reflektion i ett kattöga utan riktiga lampor. En stolpe på kajen t.ex. En lampa på bastun och för all del, lampa i bastun också.
Kanske en liten lampa i vedbon, så att man slipper vara rädd för det utrymmet och sen en väldig bonus - jag kan sy när jag vill. Vill jag sy i spöregn gör jag det, inte bara då det är vackert väder och laddar-dagar (då jag inte vill sy) utan när jag vill..
Regnar det kan man också unna sig en film om man känner för det.

Jaa, jag trivs så bra därute utan el och jag tror jag kommer att trivas finemang med el också.
Idag ska vi ut och vintra på stugan, vi har utemöblerna (dom nya) ute och dom ska in, sopor ska hem och vi ska stuva undan vattenpumpen och tömma vattentornet mm mm.
Sen ska jag hämta lite grejer som blivit kvar därute.
Sen ska vi ta en bastu, äta surströmming och mysa, säkert drömma om var eventuella lampor ska vara ;)

Ha en härlig lördag alla!

torsdag 16 september 2010

Rätt gissat!

Av Osloskånskan, Helena och Fru Venus. Grattis till er, inte för att jag kan förstå hur ni kunde gissa det för jag har ju inte låtit ett ljud om det. Det kommer kanske en liten vinst i brevlådan vad det lider ;)

Japp, jag ska opereras, en gastric by pass-operation den 20:e oktober. Jag var ju på informationsmötet i mars med en massa andra tjockisar och där fick vi veta att hösten 2011 kunde vi vänta oss läkarbesöket. Sen skulle vårdgarantin gälla så inom tre månader från det kunde vi vänta oss operation.
Luften gick ur oss alla. Ett och halvt jävla år att vänta. Himla kul. Inte.

Förra måndagen ringde dom. Kan du komma imorgon eftermiddag? Ehh..?.. javisst.
Maken skjutsade och väntade i flera timmar på att jag skulle bli färdig. Vägdes in. Blodtrycket kollades (120/50, puls 67 vilket fick mig att kräva omkontroll, jag har väl aldrig haft 50 i undertryck eller puls under 90, ny kontroll visade 126/85 och puls 106 vilket stämde bättre). Träff med läkaren som ska operera. Träff med narkosläkaren. EKG. Möte med obesitassköterskan.
Infon då löd på att operation slutet av okt/början av nov. Passade urbra. Fisket är avslutat och allt lugnt.

I tisdags fick jag kallelsen. Op 20/10 och vips blev fasteperioden redan nästa vecka. Jäkla skitkul. Inte.
4 veckor Nutrilett väntar fr.o.m onsdag till veckan, ska gå ner 10% av min vikt!!.
Note to you: En väldigt matfixerad inläggsexplosion är att vänta!
Sen hamnar ju operationen under v.4 i fisket så nu måste jag oroa mig för det också, hur ska Maken klara sig utan sin Fiskarhustru? Går det ens?
Tack gode gud för anställda!

Så, ni förstår att jag traskar inte omkring med sju kilo runt midjan utan det handlar snarare om närmare nio. Bara så ni vet.

Överlever jag operationen (finns risker) så hoppas jag på att jag går ett lättare liv till mötes. Detta är något jag verkligen verkligen hoppas på. Det känns som om detta är Min chans till ett varaktigt sundare liv. Detta är en chans att gå ner i vikt och hålla det. Sen om jag inte blir trådsmal så blir jag inte ledsen, jag vill bli lättare och smidigare. Om det nu går förstås.

Särskilt när jag nu drumlat till det och säkert med min tur spräckt menisken i knät, det knakar värre när jag böjer knät. Fint. Tyckte det saknades något i min sjukhistoria, liksom uselt med gnäll i nedre extremiteterna, förutom det högra benet som viker sig pga nervskador.

Tänkte inte skriva något på bloggen om det. Jag är så jäkla van att banta, banta och ibland banta utan att nå några minusresultat i förlängningen. Jag ville inte misslyckas igen. Särskilt inte "offentligt".
Sen kom jag på att jag säkert kommer att behöva stöd i min viktkamp, misslyckas operationen eller nåt så behöver jag väl ventilera det också.
Sen är jag värdelös på att ljuga och hålla tyst.
Pokerface?
Njae, inte precis liksom.

Därför "outar" jag mig nu. Jag lider av fetma och ska genomgå en fetmaoperation.
Nog om det.

En annan positiv nyhet som kommer att förändra mig och oss och kan komma att hända nästa vår är.....
*gäsp*
... jag tror jag tar den imorgon ;)


hehehehe

I have a dream...

Nu ska jag berätta om vad min dröm handlar om.
Men först en liten update om knät. Det har blivit ännu lite bättre så nu kan jag sitta med benet nästan lika böjt som det andra. Ett fall framåt som inte gör lika ont som fredagens trappfall framåt.
Ni ser själva hur fint det ser ut.
Det rasande svullna är mycket mindre och det är bara lite missfärgat nu.
Finfint.


Det var nog om det eländet, nu till vad det hela handlar om. Drömmen med stort D.

Jag vill flytta.
Så där, det var väl allt.

Nej, inte riktigt ;)
Jag vill flytta söderut, jag vill bo från Gävletrakten ner till Kalmar, vid kusten naturligtvis och med ett riktigt havsnära läge. Då menar jag inte havsnära som mäklare använder och som innebär att du tar dig till vattnet inom tio minuter, utan jag vill bo med några steg till vattnet. Vi ska kunna ha fiskebåten vid vår egen brygga, inga femmilsturer för att se till den utan vi ska se den hela tiden.

Vi vill bo med öppet vatten året om (förutom vintrar som den senaste förstås) och jag vill slippa våra låånga vintrar. Ni som följt mig ett tag vet att jag hatar vintern, hatar snö och att skrapa rutor. Jag vet att det inte är sommar året om på den kuststräcka jag vill bo efter men jag vet att vintrarna inte är så stränga som dom vi har, och inte lika långa. Det sista är viktigast.

Min vintersjuka blir bara värre för varje år. Jag börjar gruva mig i augusti och det gör jag fram till oktober då vintern sätter in. Då slutar jag gruva mig och går istället i ide, för att tina fram i maj då vår snö äntligen är borta.
I våras kanske ni minns att vi hade 29 grader varmt i mitten av maj, och att vi dessutom hade kvar delar av snöhögarna på tomten. Jamenavafanärdet?

Min dröm är ett litet hus, lite stugliknande hus, med lite skogstomt blandat med lite vanlig grästomt. Ett rejält växthus, lite planteringar, höns och utespringande katter. Fästingarna vill jag helst slippa men inser att dom är ett pris man får betala.
Ingen stuga som tar tid och ork i anspråk utan jag vill bo i ett stugläge där energi kan gå till viktigare saker än stress. Sömnad kanske?

Det är min dröm som jag turligt delar med Maken.
Vem vet, om några år kanske?
Nu är ju Maken yrkesfiskare och det kan vara svårt att klara sig på det fiske som finns därnere så det är ju ett litet aber, men hinder är till för att kämpa över antar jag så det får man väl ta isåfall.

Så, det var det jag ville säga.

Sen vill jag säga en sak till. En stor sak, kanske en av dom största i mitt liv och som kommer att kunna infrias vad det lider. Också det en dröm men behöver det förbli en dröm?
Någon som kan gissa?
Prova gissa, jag ger ett pris till den som kommer riktigt nära ;)

Nästa inlägg så ska jag avslöja vad stort som kan hända. I en framtid nära mig. Kan hända mig och vissa andra i min närhet.

Jag börjar bli en fena på cliffhangers *hinthint*

tisdag 14 september 2010

Tick tack...

Tiden går och vi med den. Filosofiskt va?
Jag menade mest att vi nu har sex dar kvar innan fisket börjar. Jag gruvar mig väldeliga.
Knät mår lite bättre, kan böja det nu så pass att jag tar mig in i bilen utan att skrika högt. Svullnaden håller på att lägga sig men skrapsåren består, kul när det sårskorpan spricker hela tiden. Inte!
Jag kan gå lite bättre men får jäkligt ont i höft och rygg av att jag haltar pga knäsatan.

Nå, det blir ju bättre iaf.
Maken var ju igår på en båttur, han drog en färja med grävskopa i många timmar. Vilket medförde att jag blev hemma med matlagningen. Jag skalade och hackade, stekte och kokade och vips hade jag en fenomenalt god köttfärssoppa som väntade när Maken behagade komma hem.
Mums.
Och ajaj, jag skållade mig på tungan.

Idag har vi varit på soptippen med sopor (vad annars?). Det är en sån härlig känsla när man åker därifrån, känner mig på nåt sätt rik i själen när jag fått lämpa av en massa skräp.
Idag lämpade vi av en halv säck med rutten potatis. Den var mysig. Säcken. Lite larver och lite grejs med en rätt unken doft drog jag iväg med och smög iväg i brännbart. Smög lite på jackan också så den fick gå till tvätten direkt när jag kom hem.
Vi är lyckligt lottade som har en lastbil. Vi har en skräpboda också men det är inte mycket lycka i den. Mest skräp. Men denna skräpboda ska tömmas och vi har nu tömt hälften kanske, vi slänger in skiten i lastbilen så det går ganska fort.
Däremot är det mask som gäller fr.o.m nu, för det är sork/mus/rått-lort överallt. Sorkfeber verkar inte kul att ha så vi försöker undvika det i möjligaste mån.

Det var välan intressant att höra? Skit i alla hörn, inne som ute. Nå, imorgon ska jag berätta för er om min dröm. En dröm som jag delar med Maken och som jag hoppas ska uppfyllas vad det lider..



Märkte ni cliffhangern? 
En liten hint. 
Säga A men inte B.
(förklaring lite senare... jag menar om drömmen vi har inför framtiden, DEN är cliffhangern ;))


*moahahahaha

måndag 13 september 2010

Missad tid, avbruten bilnyckel och allmänt knas

Japp, missade en tid på lab i morse. Fint. Det var en fastetid så jag kunde inte åka även om jag hunnit. Skit också. Fick tid i morgon bitti istället, tur det, nu gäller det att komma ihåg att fasta från kl.20 ikväll. Detta brukar vara svårt för man är aldrig så hungrig och törstid som när man inte får..

Maken fick ett samtal som gjorde att han skulle åka iväg till fiskebåten för att hjälpa någon att flytta en bastuflotte av något slag så han sa hej och gick ut till bilen. En minut senare kom han in och visade en avbruten bilnyckel. Ville ha min istället. Och en tång att pilla ur den avbrutna nyckel som satt fast i låset med.
Jäkla skit!
Igår for jag till affären och när jag kom hem sa jag att knät ska vara betydligt bättre innan jag kör nästa gång. Jag fick ha sätet så långt bak för att slippa böja knät (kopplingsknät) så mycket.
Nu satte sig Maken i bilen och började köra men insåg att sätet är ju för tokigt placerat, han böjde sig fram och tog i spaken som får sätet att åka fram. Då sätet gjorde det kom han åt bromsen och bilen tvärstannade så att sätet åkte fram rejält. Resultatet blev att nyckeln gick av. Det är ju en försvagning på nyckeln just där den gick av och det är ju tur för annars kunde ju låset gå åt fanders.
Nu var det bara nyckeln, men den är säkert jäkligt dyr så det räcker iaf.

Fin start på måndagen. Nu kan det bara bli bättre.
Knät är lite bättre idag, det spränger fortfarande när jag står upp och knät svullnar men det går att böja litelitegrann idag. Om en vecka startar fiskeglamouren så det  vill till att jag bättrar mig rejält.

Ja, Nilla, fjällen gnistrar som diamanter i beredningen. Det är så toksvårt att få bort både romkorn och fjäll, dom brinner liksom fast i plåten och kan göra en lite orangeglimmande yta som gnistrar så vackert därute.
Eller nåt.

Jag har suttit och skrubbat dörrar och handtag där ute så jag har faktiskt fått träningsvärk i höger arm. Säger väl mer om mitt fysiska tempel än något annat men träningsvärken är där iaf, och jag känner ju att jag fått träning av min skurmuskel.
Träning som träning. Spinning och powerwalk och sånt tjafs är inget för mig. Nej, skura gör en husmor i fin form, med fin profil och ett hem som skiner!

söndag 12 september 2010

Lyckat och smärtsamt

Vårt besök igår av gäster från Danmark, Tyskland, Belgien och Frankrike gick jättebra. Det var väldigt lyckat, vi hade fått tag i lite löja som dom fick prova på att gallra och att klämma och det var väldigt uppskattat.
Vi hade gjort snittar med löjrom som dom fick smaka på tillsammans med lite bubbel och vin.

Jag talade engelska som en infödd. En infödd i England förstås. Jäklar vilken svada jag kunde skruva på och avfyra, och jag tror att det gick rätt hyfsat. Lite märkliga ord lyckades jag också producera men jag fick fram det jag ville säga. Mer intresserade personer hade varit svårt att hitta, dom frågade hela tiden mer och mer.
Jättekul var det.

Men ont. Ni som har undrat hur det nu gick för en Ulrika som dagen innan dråsade nedför trappen och landade på knät kan jag säga ... sisådär. Under gårdagen blev knät mer och mer ömt, svullet och eländigt. Nu har jag ett stelt knä som gör ganska ont faktiskt, så idag har vi utlyst en vilodag med högläge av onda knän.

Här inne i vårt hem ser det ut som "hejkomochhjälp". Fiskberedningen glänser men inne ser det hemskt ut. Saker överallt, dammråttor kila omkring överallt, skräp, smuts och saker överallt. Men idag är det ju Vilodagen för att det är söndag men även och kanske enbart Vilodag för sådana som mig som har svullna knän och som behöver vila.
Men när man kommer in i vår hall så tänker jag alltid WTF? Varför jag liksom? Varför kan inte jag få vara pigg och kry, en som orkar hålla ordning på prylarna och som inte ser städning som ett straff för gamla synder?

Nå, i mitt nästa liv ska jag ju vara katt och heta Torsten eller Lennart så då kan det ju kvitta. Jag ser Hjördis och Homer virvla förbi i ett race och inser att det är katt man ska vara. Dom skiter i skiten liksom. Busa, vila och äta är det som gäller. Varvat med gosetider och mys i soffor..

Kanske nästa liv...

fredag 10 september 2010

Jag föll som en fura nedför trappen imorse och satan så ont det gör!

Japp. En oväntad överaskning väntade i slutet av trappen. Maken var inne på toan då jag var på väg nedför trappen. När jag hade två steg kvar så vek sig höger ben och jag föll lika smidigt som ett kassaskåp ungefär.
Jag slog i ena knät och fick ett schysst skrapmärke med blodvite som minne, ungefär som nålfiltsmattorna man hade på 70-talet, ni som minns det. När man fick brännskador av att sladda på heltäckningsmattorna, vanligtvis bruna eller gröna. Den bruna gjorde mest ont.

Jag föll inte med en mjuk duns utan mer som ett skalv på 6.3 på Richterskalan. Jag stönade och gnällde som jag vet inte vad och Maken kom ut ur badrummet alldeles förstörd.
Tack ock lov så var badrumsdörren stängd, annars hade jag slagit ihjäl mig eftersom jag föll med huvudet först.

Jag låg på golvet med ett knä blödande, andra foten värkte eftersom den vek sig i fallet, höger handled smärtade och ryggen förstås.
Det är en sak att falla i februari eller november och en helt annan att ramla nio dar före löjfiskestarten.
Ryggen klarade sig, foten likaså, handen känns fin det är bara knät som svider och värker. Jäklasatanshelvetesskit så onödigt. Inte onödigt trevligt utan bara onödigt ont.

Nog om eländenas elände.
Fick hjälp av underbara Nilla igår, snabbt hade hon svarat med lite påpekanden, och visst hade hon rätt, så fort jag läste dom såg jag ju att vissa meningar skulle må gott av lite omförmuleringar och rättstavanden. Så nu är det fixat, layoutat och laminerat. Tack Nilla för din hjälp, du är nästan onödigt listig och kunnig på alla områden, skulle önska att du lämnat något område kvar till mig att glänsa på...

Fiskberedningen är färdigskurad för det celebra besöket och väl där så skurade jag handfatet och tvålautomaten i klämningsrummet. Då skar jag mig på tvålautomaten så att jag droppade blod över det färdigskurade golvet. Jättenajs. Hur fan kan dom sälja tvålautomater utan varningstext? Helt överjäkligt dumt av dom.
En enkel symbol för att rengör automatens utsida med skyddskläder, gärna med brandvantar eller liknande oförstörbart material. Kanske astronautvantar vore bättre? Nå, jag skar mig så så onödigt på lilla fingret, det smalaste på vänstra handen.

Nu mår ni nog bättre när ni ser vilka jäkliga dar man kan ha häruppe i norden. Ramla tidigt i arla morgonstunden och sen skära sig så det blodar överallt, detta skall med fördel ske i fiskberedningar som gjorts i ordning för celebert utlandsboende besökare, dessa skall helst komma från Belgien, Frankrike och Tyskland. Då mina vänner, är man redo för ett slags skjorta som någon annan måste knäppa. Bakom ryggen på en..

Nu ska jag gå upp och röja lite på övervåningen. Där har jag lämpat av väskor med rena kläder, böcker och tyger som forslats hem från stugan. Där har dom av olika anledningar fastnat, oftast handlar det om nedsatt ork, slöhet eller helt enkelt bortträngning.
Men nu jäklar ska dom väck. Höll på att falla över dom igår när jag var stel efter middagsluren. Jäkla skitväskor till att stå eländigt till..


Edit en ynka minut senare. En stor jäkla riskvast åt Blogger som sjabblade bort min kommentar där jag kommenterade alla som kommenterat mitt förra inlägg och som därför gjorde att jag inte orkade göra om det. Ni som kommenterade ska veta att jag lade ner tid på att skriva små finurliga kommentarer men nu har jag glömt bort dom och orkar inte filura fram nya..

torsdag 9 september 2010

I´m back in da haus

Nu har jag flyttat hem igen.
I måndags for vi och Homer fick en sådan skräckupplevelse att han var tvungen kacka i buren. Hjördis förblev dock torr och fin.

Nu njuter dom hemma trots att dom inte får gå ut mer. Hjördis har mycket att upptäcka, bl.a hur många gånger man kan bli sparkad av en människa genom att springa åttor kring benen.

Hittade en fästing på Homer igår.
Äckligt.

Är det inte lite för kallt för en fästing, någon som vet? Fast djur kan kanske gå länge med en fästing på sig? Homer har ju så tjock och nu lite tovig päls att jag inte upptäckt det förräns igår, han har ju inte varit så mycket i knät på mig förräns nu. I stugan har han inte tid men så fort vi kommer hem så är han en knäkatt igen. Lite märkligt faktiskt.

Vi har nu rätt mycket att göra inför fisket som börjar nästa måndag. Nu på lördag får vi besök från lite utlänningar i form av människor från Frankrike, Belgien och Tyskland. Dom vill se hur det går till att bereda Kalix Löjrom, nu när det blivit ursprungsmärkt och allt.

Detta tog vi på oss i ett svagt ögonblick. Nu har jag skrivit några korta bildbeskrivingar på beredningens olika moment, på engelska men det såg för eländigt ut så jag beslöt efter stor vånda att kontakta Nilla, allas våra engelsklärare och hon har lovat kolla på det jag skrivit och se om hon fattar något alls.
Antar att jag nu väsentligt kommer att förlänga hennes liv pga alla stora gapskratt hon kommer att få, för att skriva engelska och särskilt om löjrom är inte min starka sida.
Väntar stor belöning för detta *hinthint*
Vi har ju tänkt översätta lite på vår hemsida också men jag lägger den tanken på hyllan. Det är väl en sak att beskriva vanliga saker, men fackuttryck och sånt. Huvva!

Så förutom vanligt paniskt iordningställande till nästa fiske har vi alltså tagit på oss ytterligare en sak.
Typiskt.
Vi har igår städat i lokalen, sommarens fiske ska städas ut och det ska ställas i ordning för löjfiske, skuras och plockas fram de grejer som behövs för detta fiske. Och personalrummet ska fixas till lite, det måste ju se lite fint ut trots att det är en fiskberedning, herregud det ska ju drickas skumpa för tusan.

Nu ska jag förbereda för att lokalen ska besiktas kl. 9, men sen ska jag ägna snuttar av dagen till att besöka er alla och se vad ni pysslat med senaste veckan.

à bientôt  
Auf wiedersehen
bajbaj