UlrikaSyr

Tja

2012-01-25T14:04:00.002+01:00

Idag är en ny dag. Först dagen på resten av mitt liv faktiskt.
Jag njuter av vårt flödesrika avlopp och inser med fasa att vi aldrig haft ett väl fungerande avlopp i köket ever. Kluckar det i rören så är det en varningssignal sa Spolbilsmannen.
Tja, kluckat mer eller mindre gemytligt har det ju gjort sen dag 1.
Tantan som bodde här före oss var gammal som gatan och förmodligen snål på att låta vatten rinna för att hålla rören i skick. Snåla tanter gillar vi icke.

Vi fick ringa Spolbilsmannen första sommaren också, då var det stopp i badrummet. När jag var hem en sväng (vi bodde ju på stugan) så tog jag en dusch mäpan jag körde tvättmaskinen och se det var icke smart. Då steg nämligen vattennivån på golvet.
Då ringde vi ampert Spolbilsmannen som raskt kom och rensade. Räkningen skickade vi till förra ägaren, snåla tantens ännu snålare son (mångmiljonär). Han gruffade men betalade.

Han gruffade om annat också.
Vi köpte huset och "flyttade" in midsommarafton. Då ställde vi kartong efter kartong i nya huset och flyttade direkt ut i stugan. Vi sov förresten från före 21 på midsommarafton och sen i över 12 timmar, har aldrig hänt före eller efter denna flytt.
I september ringde snåla sonen till snåla tanten och ville ha hallampan till sin kära snåla mor som bodde på hemmet. När mörkret började ta över så insåg dom att dom saknade hallampa och kom då på att dom hade ju en hallampa tidigare och den ville dom ju ha tillbaka. På så fiffigt vis slapp dom ju lägga en hundring på en ny.

Jag gruffade inte, speciellt då hallampan var av den art att den snart fick plats på Antikrundan och var ful som stryk. Jag slet ner hallampan, som faktiskt gick sönder lite i den hanteringen ;) och satte ut den på bron. Den försvann senare då snåle sonen hämtade sin snåla mors trasiga hallampa.

Nu ska ni få höra hur vissa personer fungerar.
Säljaren, snåle sonen ringde och ville byta fönstertvätt mot gamla garderober som stod i huset. Jag svarade vänligt nej, jag har lejt bort städningen i vårt gamla hus då jag själv är sjuk så jag ville komma till ett färdigstädat hus, dessutom ville vi inte ha fristående garderober i huset utan hade egna förvaringsmöbler. Vi fick sen köpa nya möbler som var mer passande men se garderober har vi inte en enda..
Säljaren, snåle sonen ringde och ville byta golvskurningen mot gamla utemöbler. Jag svarade vänligt nej tack, vi har utemöbler och jag vill inte börja inflytten med att skura era golv särskilt då jag lejt bort vår egen städning för att jag fortfarande var skröplig.
Säljaren, snåle sonen ringde och sa att vi kunde få betala 1.000 kr för tvättmaskinen. Jag svarade vänligt att den ingår ju i köpet så jag var inte intresserad av att betala en enda krona för den, särskilt då den är för liten för oss dessutom. Han gruffade och sa att den var deras och kostade oss 1.000 kr. Då sa jag att han kunde ju ringa till mäklaren och prata med honom så fick han höra hur läget låg.

Senare ringde säljaren, snåle sonen och mumlade något om att maskinen hörde till huset men då var det tyvärr så att åkgräsklipparen (gammal) vi skulle få med huset hade en gubbe velat köpa för 1.000 kr (vilket sammanträffande-just 1.000kr), så hur ställde vi oss till det?
Jag svarade mindre vänligt, att den hade han erbjudit oss gratis och jag var inte intresserad av att dras in i en budgivning över något som för oss var gratis och inte var något vi skulle köpa själva så "sälj den till gubben du".

Så fungerar vissa rika människor. Så jävla snåla att man kan börja fundera på att ge dom en hurril. Vi vet att han åtminstone var god för 50 miljoner.

Jag är inte god för riktigt 50 miljoner men väl 50 riksdaler och jag är inte snål. Jag är tvärtom ganska slösaktig. Idag har jag slösat iväg pengar på en dagbok. Så slösig är jag.

Nu ska jag titta mig omkring lite i bloggvärlden innan jag går till dagens vila. Är så trött att jag nästan somnar där jag sitter, trots god nattsömn. Så jävla irriterande denna trötthet. När ska den ta slut?

Äh, jag tror jag gapskrattar!

2012-01-24T11:25:00.001+01:00

Nu har vi flöde igen. Fullt flöde.
Det stinker förvisso kack i hela huset men nu är det i alla fall flöde igen.
Och vilket flöde sen.

Det bara flörpar iväg.

Nu kan jag börja tänka på andra saker. Vi har haft helt stopp sen i helgen och fått vänta tills spolbilen hade tid. Vi har aldrig haft fullt flöde inser vi nu.
Bara halvt om halvt.

Nå, nu är det flöde igen. Det flörpar iväg. Jag har torkat golvet, satt på en diskmaskin och nu sitter jag och sniffar i luften.
Det är härsket fett som luktar. Sa spolmannen.
Det kan jag nog tro på för det luktar våldsamt illa.

Nu kan jag återgå till bokföringen. Gud så kul det känns.
Fast först en dusch, en snabb sväng till stan och köpa garn (jag har ju slut gubevars) men sen... då vankas det bokföring. Mums.

Skratta eller gråta? Jag vet inte än..

2012-01-24T10:27:00.000+01:00

Nu kommer spolbilen.
Vi har stopp i avloppet i köket.
Stopp. Totalt stopp.
Gamla jävla hus med gamla jävla avloppsledningar.

Vi haver väntat på denna stund.
Snart får vi se om det löser sig som skit i vatten eller om rören sprängs sönder.
Dom kan göra det.
Rören.

Då blir det kackalukt i hela huset, fuktskador gånger flera.

Då blir det dyrt.

Jag hoppas på snabb lösning.
Typ en dutt med spolslangen och sen voila!
Ett avlopp som fungerar. Vatten rinner undan och kanske, kanske kan diskmaskinen börja diska rent upp till 75%.
Kanske.

Snart kanske jag skrattar eller gråter.
Jag återkommer..

Wordfeud och jag

2012-01-12T11:26:00.003+01:00

Jag är ju WF-are. Absolut inte LCHF-are men WF-are. Och jag gillar det.

Jag är en vecka gammal och har redan många erfarenheter jag tänker dela med er.
Först vill jag säga att ibland vinner jag stort och då beror det förstås på stor del list och schwung från min sida. Ibland förlorar jag stort och då beror det förstås på jäkligt dåliga brickor. Bara så ni vet.
När jag är några veckor gammal kommer jag förstås att vinna varje match stort, vare sig jag får taskiga brickor som c z x u i y z o o ,som jag i princip har haft :) eller finfina brickor, jag kommer att spela listigt och med bravur så det dammar om det.

Det jag blev mest glad över var en förmodligen kvinna (svårt att veta ibland oavsett nickname som t.ex lisa82) som skrev att jag var en grym kämpe, jag låg under med mummel poäng men hade inte alls för avsikt att lägga mig.
Det har jag nu själv märkt. Många som redan efter ett par ord ligger under med ganska många poäng ballar ur. Tycker jag är trist. Ännu tristare är det ju att jag som "väntar på min tur" inte kan klicka i "resign" och slippa ha den taskmörten i min långa lista.

Sen Stig S. Min alldeles egna Stig S. Förmodligen inte Stig Strand men jag kan ju inte vara helt säker förstås. Han skrev Hej i chatten innan han skrev sitt första ord. Jag tyckte det var rätt artigt av en Stig, förmodligen 67 år och ovan. Men innan jag hann svara så avfyrade han frågor i rask takt, men inga ord i spelet. Jag väntade. Då kom ett ord, typ KUL. Då svarade jag på chatten, bra (på hur jag mådde) och i norr (på var jag bodde).

Det var dumt av mig.

Då avfyrades fler frågor under tiden jag skrev mitt första ord i själva matchen, återigen var jag bodde då han bodde i Kiruna. Sen kom det återkommande frågor på var jag bodde (eftersom jag inte svarade) och lite fiskande frågor om hur långt det var mellan våra bostäder. Han avslutade till slut med att jag "lät sexy".?.
Det var starkt gjort av mig. Att låta så sexig efter tre ord (bra i norr) samt några korta alldeles osexiga ord i matchen då jag hade förmånen att ha många zoxu-n . Det slutade med att jag väntade till min tur och då klickade jag "resign".
Nu kommer följdfrågan: Är det ett bra raggningssätt WF? Blir ni som håller på med det lite sugna på t.ex Stig? Ni som är singlar, är ni med för att ragga?

Troligtvis inte.

Sen fick jag i slutet av en match en kommentar : jag är tio år.
Inget mer.
En del av mig ville säga, vad duktig du är.
En annan otroligt mycket större del ville skrika, om du är tio år så är jag 23, snygg, smal och sexig. Är du tio år ska du passa på och tacka din mamma, pappa, mormor för hjälpen med orden och för att dom på detta sätt lär dig nya ord. Jag önskar att min mormor satt bredvid mig och lärde mig sådana ord som du skriver...

Det finns alla typer. Det är bra tycker jag, även om Stig S och hans gelikar kan ge fan i sina snuskigheter och ta upp viktig hjärngympetid. Nu kan jag ångra mig att jag inte väntade ut honom för att se hur långt han gick, men jag var mer sugen på att wf-a än att läsa alla hans kommentarer...

Helst vill jag ju vinna men det är inget jag tänker mycket på, jag gör så gott jag kan med de brickor jag fått och så är det bra med det. Jag ser det som hjärngympa. Att gnugga dom få små grå som är kvar, och så känner jag mig lite social. Det säger en hel del om hur social jag är i vanliga fall, men så är det. Ingen vill vara med mig men se i Wf- då måste dom ju få den som dom blir tilldelad moahaha.....

Här kommer en bild på årets julklapp. Fast det var ju ifjol 2011 förstås.

Hon längst till vänster har jag kvar hemma, jag har nämligen sålt eller gett bort alla jag sytt och nu tänkte jag spara en. Fast hon ska få en ny klänning, julklänningen vill hon ta av sig.

Nu har jag inte tid blogga längre, jag har brickor att fördela ut på planerna..

Vill ni WF-a så heter jag UlrikaSyr.

Jag är ond.

2012-01-11T13:08:00.000+01:00

Nu har jag ondgjort mig över hur saker och ting styrs i min hemkommun. Här ska det läggas ner än det ena och än det andra, vilket jag är säker på är början till slutet för Kalix Sjukhus. Efter vårt sjukhus finns ett antal kandidater till var sin nedläggning och så vips står vi med ett enda jäkla sjukhus att åka till. Här ska sparas vet ni.
Det ska alltid sparas. Nu ska vi spara in på vår vård och på vårt sjukhus. Antar att landstingsrådet har egen agenda som den galningen jobbar efter. Toppjobb kanske.

Nå, nu är det nya tider.
Ett tips, funderar ni på att sätta fingrarna på en het platta-gör inte det! Ett tips bara.
När jag var fem år satte jag bägge händerna på en stor stor värmeplatta i någon slags servering när pappa tävlade i en skidtävling. Det gjorde vansinnigt ont. Jag fick välja vilket godis jag ville. Jag minns ej vad jag valde, en liten chokladbit valde jag men vilken minns jag inte. Jag var ett blygt barn.

Häromdagen så skulle jag pilla bort ett skräp från spisplattan innan jag satte på den. Den var redan på. Det gjorde ont. Jag ångrar mitt tilltag. Jag har fått liksom platta fingertoppar. Snyggt. Inte.

På självaste nyårsafton skulle jag ta ut en form med Hasselbackare och använde en blöt grytlapp. Jag ångrar det också. Jag fick spola fingrarna i iskallt vatten länge länge.

Nog med tips från Husmodern.
Men apropå husmodern så är det ju min nya hobby att syssla med hushållssysslor. Det går ganska bra. Det har varit trögt att komma igång men sen nu jäklar. Igår gjorde jag kåldolmar. Det gjorde min farmor när jag var barn. Sen dess har jag inte ätit det förrän jag låg inlagd i höstas. Jag hatade kåldolmar när jag var liten, åt bara dolmen liksom.
Nu jäklar vad gott det blev. Är man inte en husmoder i de platta fingerspetsarna när man gör kåldolmar?

Jag tror man är det. Jag är då det.
Själva kåldolmstillverkningen renderade i x antal svordomar då kålen inte ville släppa från skallen. Sen brände jag mig ju på plattan och sen så var det pillrigt att pilla in dolmen i kålen utan att det gick åt fanders och sprack.
Men gott blev det. Vi smakade en igår.
Vi ska äta fler idag.

Har jag förresten informerat er om att jag slutat bita på naglarna? Efter 44 år! Eller jag bet väl inte så mycket i spädbarnsåldern men ni fattar. Nu biter jag inte. Jag känner mig vansinnigt duktig.

Och sen, ni ser vad mycket jag har att berätta... så är jag numera Wordfeudare. Herregud så kul det är, jag släpper nästan inte mobilen längre. Det är så kul att spela även om jag förlorar ibland så det riktigt dammar om det.
Jag vinner ibland också. Och svär över c,z,x,h,y,u när det inte finns passande bokstäver att kombinera dom med. Men kul är det! Wordfeudar ni?

Det ni inte visste om mig....

2012-01-06T14:08:00.001+01:00

Det är inte många som vet att jag är utbildad livscoach.
Knappt att jag vet det själv ens. Fast utbildad i Livets Hårda skola så har jag utbildat mig till min alldeles egna livscoach. Går det bra för mig i min nya karriär ska jag fundera på att ta in Klienter som jag med varm och fast hand ska guida genom deras liv.

Fast jag har ju nyss börjat med mig själv så jag vet ju inte hur det ska gå ännu.
Faktum är att jag nyss kommit på det. Att coacha alltså. Men jag är ju en ödmjuk människa så jag börjar med mig själv innan jag orerar om hur jäkla duktig jag är på att livscoacha, fast både ni och jag vet ju att jag rockar på detta.

Jag började med mitt förra inlägg. Det kan man kalla inlägg nr ett i min livscoachning.
Då beslöt jag mig för att skaffa fler hobbysar där då främst hushållssysslor ska utgöra själva toppskiktet i min nya karriärsplan. Längre ner i min pyramid ska mitt fysiska tempel ha sin bas.

Det fysiska innehåller sådana intressen som Fysisk Motion, Sunt Ätande och allmänt omhändertagande av det fysiska templet som insmörjning av ansiktet för att förhindra krackelering.

Nästa del på pyramiden är det Sinnliga. Där ska mitt eminenta minne tränas, det kan bara bli bättre om inte demensen sätter stopp för det hela (vilket min Make tycks tro) sen ska uthålligheten tränas och det gäller tyvärr det mesta inom uthållighetens område, vilket är ett stort område som innehåller det mesta. Därför har jag som en liten slutknorr skrivit Mental Ork vilken tyvärr är ringa.

Överst på min livscoachpyramid tronar hushållssysslorna. Min nya favoritsysselsättning som jag förmodar kommer att anta enorma proportioner. Egentligen ska ju basen vara bra för att toppen ska må bra men jag som min egen livscoach tar saker som dom kommer. Just nu är ju julen bortstädad men det finns åtskilliga brister, små förstås, i mitt hushåll och dom kommer jag med glädje att ta tag i. Med glädje för att jag numera älskar sådana sysslor.

Nu har jag på ett teoretiskt plan visat min livspyramid för er, ni som känner att ni också har vissa brister inom samma områden får gärna kopiera min pyramid rakt av, ni andra kan ju fylla i några av era brister i fälten och jobba med dom.

Ni är välkomna att komma med frågor gällande detta, jag visar gärna upp mina färdigheter. Fast lite senare, nu ska jag vila middag.

Vi var till några vänner häromkvällen och då gick ryggen av. Sitta på köksstolar är själva döden, men trevligt umgänge kan nonchalera vissa signaler men nu jäklar i min lilla låda känns dom.

Dan efter dan efter dan efter nyårsdan eller vad man nu ska säga..

2012-01-04T12:29:00.003+01:00

Inga nyårslöften för mig inte. Eftersom jag för många många år sen insåg att jag aldrig hållit ens minsta löfte så övergav jag den traditionen.
Nu gäller ambitioner.

Jag ska bli ambitiös. Det är aldrig för sent för det känner jag, inte heller för att ge upp men jag ska pröva ambition först.

Jag ska också odla nya hobbysar/intressen (vet inte vad hobby gånger flera heter och orkar inte googla). Jag ska börja älska hushållssysslor nämligen. Tänk så himla bra att få lägga så mycket tid på något som man har som hobby som man har som ett stort jäkla intresse.
Nu återstår bara själva odlingen och det känns lite knepigt. Har ni några tips på hur man lär sig älska husmoderssysslor så hojta till!

Orosmoment finns trots nya hobbysar.
Jag undrar om jag ska oroa mig för världens undergång som enligt somliga säger att Mayakalendern har förutspått ska ske detta år. Detta är en myt säger jag. Ett hittepå av stora mått. En ny tid ska komma enligt Mayanerna men inte undergången, och jag kommer då osökt in på att det nog förmodligen är min tid som ska komma detta år...
Ska jag då oroa mig för växthuseffekten? Nej, det ska jag inte. Denna effekt kommer nämligen inte att beröra mig överhuvudtaget. Jag äger ju inget växthus.
Eventuella övriga orosmoment skjuts på framtiden, dom kommer säkert allt eftersom. Orosmoment brukar göra det nämligen.

Alltså ska jag fortsätta i samma vanliga lunk, förutom att jag ska älska hushållssysslor och när jag nu lika så kan bestämma det så här i skrivande stund, varför inte odla fler hobbysar?
* Motion-hobbyn.
Älska att röra på mig, i tid och otid, och nonchalera det faktum att varje jäkla nerv i kroppen skriker Nej, nej! Värk hör inte till mina intressen 2012!
* Spara-hobbyn.
Att spendera pengar på tyg och böcker intresserar mig inte längre. Att lägga dom på hög är nya hobbyn i mitt liv.
* Äta sundare-hobbyn.
Att äta ofta är nya melodin, strunt i att det tar emot-ät ändå är nya mottot i denna hobby.
* Vara piggare-hobbyn.
Denna hobby ska odlas genom vilja samt ovanstående hobby om att äta sundare. Vill jag vara pigg så är jag det. Lätt som en plätt är det att orka mera när man har detta nya intresse. Varför inte hänga på?

Dagen efter dopparedan...

2011-12-25T19:05:00.000+01:00

Och julafton blev en fridfull historia.
Vi åt det kalla först och några timmar senare det varma, fast vi har endast det vi inte kan vara utan på julbordet. Det stora stora julbordet kväljer mig. Och så mycket mat som kastas, huvva.

Vi har ätit julmat idag också, men nu börjar det vara slut och det känns skönt. Imorgon blir det surströmming enligt vår tradition och sen blir det till att hålla igen och röra på sig. Nu är det så jäkla halkigt ute att jag har svårt att gå men jag kan ju faktiskt gå inne. Fast det sitter som i klister, hållaigångandet alltså. Jag är mer för att slappa och mysa i soffan.

Men våren hägrar, med fiske för Maken och därigenom ett direkt krav att vara mer i form än vad han är nu, och jag ska ju inte fiska men ryggen håller på att paja ordentligt. Det krävs en åtgärd. En kraftfull åtgärd och det kan man glädja sig över eller sucka över.
Jag suckar.

Igår fick jag fina klappar men en var oväntad och något jag ser fram emot. En häst-och slädfärd.
Jag önskar ju att jag kunde få ta mig en tur på hästryggen så småningom men jag inser ju riskerna med en sådan önskan och då ansåg Maken att detta var en bra uppvärmning.
Så himla kul.
Fast vi måste ju vänta tills vi får någon snö som släden kan dras över. Två nordsvenska pållar ska dra och jag längtar. Sitta i skoterkläder bland renskinn och höra bjällror och knarr. Pausa någonstans med varm choklad och smörgåsar, förstår ni så mysigt?
Nu vill jag nästan ha snö. Nästan. Eller bara lite.

Däremot har vi öppet vatten mot stugan så vi funderar på att fira nyår därute. Vi får se vad vädret vill. Det skulle vara så mysigt men det är ju vädret och ryggen som styr.

Hoppas ni har haft en lugn och skön jul, med minimalt med stress och att ni är mätta och belåtna.
Det är jag.

Nu ser jag fram emot Ris a la Maltan till kvällen, det gick bra att äta det igår så jag testar idag igen. Med åkerbärssylt. Hur gott som helst.
Nu väntar soffan och en Änglagård. Det är dags för soffmys, det är jag i olympiaform för. Fanns olympiad i soffmys skulle jag ha guld. Lätt flera stycken.
God Fortsättning på er!

Dan före dopparedan

2011-12-23T13:42:00.005+01:00

Och nog får ni tro att det ska doppas imorgon. Herregud vi ska doppa hela dagen som dopparedagen är.

Vi äter skinkblöta på förmiddagen, man måste ju orka med en skinkmacka på morgonen innan man kan tänka på blötan. Vi lägger tunnbröd i skinkspadet och det är så jäkla gott. Lite skinka och smör till och så är man på G.

Idag är det lite småfix.
Jag var in till Kalix strax efter tio och tror ni inte att stan var full av idioter som skulle in just då. Har man ingen planering? Hur kan man få för sig att ränna in i stan och handla dan före? Jäkla idioter!
Jag själv tillhörde såklart inte idioterna utan jag var ju inne för att jag måste. MÅSTE. Det är skillnad det. Skillnad till dom som sparar allt i sista stund och ränner omkring som idioter dan före.
Jag var ju tvungen.
Måste in till Apoteket och hämta lite piller. Det var ett måste som heter duga det.
Sen när jag lika var inne i stan så handlade jag lite grejer som var ~~glömda~~ kvar. Typ lite grädde till a la Maltan, det är ju ett måste det också när jag tänker efter, kall gröt smakar ju fan det vet jag. Då är det ett måste med grädden.

Ju mer jag tänker på det var det nog bara jag som var tvungen att ränna i stan och resten gjorde det p.g.a att dom inte planerade hela julstöket i god tid. Jag fick cirkla omkring för att hitta parkering, tänk er det i lilla Kalix. Tänk er då det med en massa andra som cirklar omkring i samma syfte, och i regnet dessutom. Regn dan före dopparedan, det är något att berätta för barnbarnsbarnen i framtiden. Inte för att vi har några barn förvisso men barnbarn kan det nog bli, vi får helt enkelt vänta och se..

Nu är jag hemma och stökar med chokladbiskvierna. Det är skönt att det är enkelt, enkelt ska det vara kvällen före.
Sen ska jag göra Nubbesallad (istället för sillsalladen) och Löjromstårta, också enkla saker att göra (det tar max 10 minuter, det är matlagning i min stil det).. Skinkan sköter Maken och sen är det färdigt. Paketen är inslagna, det är dammsuget och det får räcka med städning i detta hem.
Sen är det julefrid för hela slanten. Jo vi ska till svärföräldrarna och tända ljus också, alla sådana där småsvängar är roliga nu med nya bilen.
Jag var ute på vägarna själv idag, och det gick superbra trots ovanan med automatlåda. Jag håller med dom som alltid sagt att har man en gång haft automatlåda så duger inget annat efter det. Dom har rätt.

Ifall vi inte hörs något mer så vill jag önska Er Alla

en riktigt

God Jul!

/Ulrika

Tomtenissan är färdig, trot eller ej!

2011-12-19T19:31:00.000+01:00

Jag är färdig med julklappstillverkningen. Otroligt men sant.
Paketen är ivägskickade iväg åt öst, väst och söder. Inte åt norr dock men åt alla andra håll.

Det är med tillfredsställelse jag sätter mig i soffan ikväll, paniken är borta. Sen kan jag ju alltid undra varför i hela fridens dar jag inte gör detta redan på våren. En undran så god som någon.

När Maken säger 04.48 (ja, vi stiger upp kring den tiden för att gå ner och sova i soffan pga dålig rygg och andra konstiga anledningar) något i stil med plastfickor utan sidor så kan man då räkna ut att jag talat i sömnen igen.
Enligt honom så hade han precis somnat (efter ett par timmars vridande i sängen utan att kunna somna) då jag utbrister "vad ska vi göra med kvittona?" Maken frågade vad jag menade och då svarade jag syrligt att "var ska vi ha kvittona om plastfickorna inte har några sidor?"
Maken förstod inte riktigt och frågade vad jag menade.
" Ja, förstår du inte vad jag menar så är det ingen ide jag säger mera!

Och det är ju sant. Hur fan ska man kunna sätta kvitton i plastfickor om dom inte har några sidor?
Jag tycker det är glasklart. Och klart man blir irriterad om ens Make inte ens försöker komma med några ideer när man har plastfickor utan sidor. Det fattar ju vem som helst att kvittona ramlar ur.

Och inget minne som vanligt på morgonen.
Jag är en spännande kvinna. Och syrlig som en karamell tydligen också.
Och låter klarvaken så det är nog inte alltid så lätt att veta om jag sover eller är vaken. Förutom det jag säger förstås. Det är ju inte så vaket alltid.

Hur är det ute i avlånga landet och närliggande länder, har ni julefrid? Är klapparna inköpta, inslagna och klara? Är granen grön och grann i stugan? Är syltan (hm.. ett exempel bara) syltad, köttbullarna stekta och allt på var sin plats?

Inte här ännu. Granen står nog grön och grann i skogen kan jag tänka mig. De flesta julklappar är klara, skickade och inköpta. En av klapparna jag väntar på vistas dock i Ånge. Jag hatar Ånge för där stannar många paket i flera jäkla dagar. Däremot är köttbullarna klara, pepparkaksdeg gjord (har bakat kakor av förra degen och dom är uppätna nu) och lite julefrid råder nu när jag fått iväg klapparna så att dom har en sportslig att komma fram i tid.

Nu väntar vi bara på nya Bilen som kommer på onsdag. Äntligen. Särskilt nödigt känns det ju när en varningslampa (ännu en alltså) börjat lysa så försmädligt i Skodan. Som en jäkla julbelysning ser det ut när man vrider om nyckeln. Då känns det skönt att byta bort eländet, slippa de kostnaderna och samtidigt så elegant strunta i att nya bilen också kostar..

Dagen går sin tunga fjät

2011-12-13T12:17:00.002+01:00

Fjät betyder fotspår eller steg.
Lucia går med lätta hoppsasteg jämfört med mig. Jag går dom tunga fjäten på min vandring i hemmets lugna boning.
Inte en nisse i vrårna eller ludd mellan tårna.

Jag syr så svetten lackar.
Det gör den kanske inte men jag har sytt några sömmar så jag tycker att jag är fenomenalt aktiv. En aktiv hona alltså.
Igår kväll städade den aktiva honan badrummet. Badrummet är egentligen en jävla överdrift, toaletten låter närmare sanningen. I det stora stora utrymmet finns en toalettstol (turligt nog för det är det är vårt enda "badrum") ett tvättställ, en tvättpelare med maskin och tumlare och sen ett hörn för duschen. Golvyta att vända sig på är ca 0,75 kvadratmeter så ni kan ju tänka er att badrum är en förolämpning mot andra badrum.

Nå, jag städade det helt naken, endast klädd i hud och veck. Fladdrande hudveck. Med fladdrande hudveck städade den aktiva honan sin toalett. Puh.
Nu är jag nöjd, har tvättat en maskin med på följande tumling och nu är det ett nytt dammlager, men det känns rätt rent under dammlagret om jag säger så.

Idag ska jag baka pepparkakor. Orkar bara inte göra degen just nu. Så det får bli sen.
Pepparkakor och Lucia passar ju bra ihop. Inte för att jag har Luciastämning precis men det kan ju bero på pepparkaksbrist, vad vet jag?

Mitt fysiska tempel är lite snorigt, ont i ena mandeln och i örat på samma sida. Känns ju mysigt. Annars ingen dunderförkylning och det tackar jag för. Brukar annars kunna få sådana när det passar som sämst. Inte för att det ofta passar vidare bra ens med små pytteförkylningar men ni fattar vad jag menar. Ni är ju så intelligenta.

Förresten så har jag en ruggigt söt Make, nyklippt för dagen, som säger att jag ser fin ut trots alla hudveck som fladdrar omkring överallt. Däremot har han sagt att han tycker jag ser snygg ut men på avstånd är jag ännu snyggare.
!?
Jag är alltså snyggast på långt avstånd. Det var väl fint sagt?
Jag förstår vad han menar, att jag nära är mig ganska lik fast jag är lite mindre men på avstånd känner han knappt igen mig. Då ser jag så "smal" ut.

Det är väl då jag är snyggast, när han knappt känner igen mig.
Känns ju... fint.
Eh...

;)

Ont i halsen, hes och hurra!

2011-12-09T19:37:00.001+01:00

Det blåser, det är vinter, jag har ont i halsen. Jamena hurra så fucking much.

Och som grädde på moset har vi ju köpt en sjöbod i Spikarnas Fiskeläge på Alnön utanför Sundsvall. Köpet blev klart för en vecka sen.
Nu har vi idag haft en decimeter vatten i hela stugan. Känns ju kul. Det är extremt ovanligt med så högt vattenstånd och det inträffar ju förstås några dagar sen man införskaffat en fastighet alldeles vid havet.
Det har varit 123 cm över det normala vattenståndet och så har det blåst kuling. En kompis sjöbod har helt försvunnit, spolats ut till havs med både båt, fiskegrejor och andra saker.
Inget finns kvar av hans bod.

Vår sjöbod står dock kvar. Vi måste riva upp golvet, torka isolering och sen lägga nytt golv. Känns ju som sagt roligt och inspirerande. Inte är det lika roligt att måla väggar och göra fint inne i bodelen som det är att riva golv och kolla vattenskador. Inte på långa vägar.

Nå, det är som det är. Vi får hjälp på plats med själva rivningen av golvet så att det får chans att torka innan vi ska göra i ordning boden till våren. Det är skönt med sådana vänner därnere.

Igår var jag iväg trots snöstormen till Majvi, pappas sambo (en timmes bilfärd enkel väg). Det var urmysigt och trevligt. På väg hem så stannade jag till och shoppade pyjamasbyxor både på Lindex och Kappahl. Nu myser jag i mina brallor (bara ett par åt gången förstås), på väg in i en liten charmig julförkylning.
Sytt blev nada idag. Ont som själva fan i ryggen pga gårdagens sociala äventyr så sömnaden fick anstå.
Virkar istället, mina söta hjärtan att hänga i granen och lite snöstjärnor som också kan hänga i granar eller liknande. Bra soffhandarbete.

Sen har jag diskuterat med Maken ang. vissa nattliga bestyr jag har för mig, som jag skrev om häromdagen, dvs prat i nattmössan.
Nu visar det sig att jag även säger God Natt och Sov Gott fyra gånger om kvällarna (viktigt är tydligen att säga hela raddan ord, det räcker inte med ett enkelt God Natt, nej han måste ju Sova Gott också).
Maken har ju sömnproblem pga Restless Legs Syndrome och häromnatten hade jag sagt God Natt och Sov Gott och sen somnade jag pronto. Sen en stund senare sa jag God Natt och Sov gott igen. Några minuter senare ytterligare en gång.
Sen sov jag några timmar och kl.02 då Maken just hade somnat så sa jag God Natt och Sov Gott (högt och tydligt, inget mummel här inte) för fjärde gången. Maken blev då klarvaken och var tvungen att gå ner och se TV.
Jag minns ingenting.

Där ser man. Kärvänlig är jag i alla fall då jag så sött säger God Natt och Sov Gott tills han snart börjar ryta åt mig - Håll Käft med ditt jävla God Natt.
Nej, det skulle han aldrig säga åt mig.
Men tänka det skulle han kanske göra. Åtminstone fjärde gången som inträffar flera timmar efter insomning.

Bara så jag kommer ihåg det.
God Natt och Sov Gott!!

;)

Tipptapp

2011-12-07T11:23:00.001+01:00

Vi har snö. Huvva. Det blir ljusare, det blir det men jag har hellre mörker känner jag. Fast vi får ju en kortare vinter när snön kom så sent. Ifjol hade vi visst snö hela november!

Jag syr för glatta livet. Julklapparna. Gud så trögt det går. Jag syr fel och måste sprätta, känner irritationen växa och tårarna komma.
Det är inte nu jag glänser på något vis.
Möjligtvis snarkar.

Fast jag har slutat snarka säger Maken. Det satt i kilona.
Däremot är jag vansinnigt spännande att leva med. Detta säger också Maken, inte med ord kanske men jag förstår att det är så.
Häromnatten:
Jag: - Släck lyset!
Maken: - Det är ju släckt!
Jag: - Ja, det ser hela mörkt ut faktiskt när jag tänker på det!

Jag sov. Minns ingenting.

En natt tidigare.
Jag: - Vad ska vi göra med Dvd´n, den bångnar ju?
Maken: - Va?
Jag: - Du ser ju, dom går ju isär!
Maken: - Vad menar du?
Jag; - Jag har då inte tänkt diskutera det med dig när du lika inte förstår!

Zzzzzzzz

Maken säger att jag låter helt klarvaken. Helt pigg, som om det vore mitt på dagen. Jag kan sitta upp och titta mig omkring.
Jag har inget minne alls av dessa händelser.
Jag kan visst bli förbannad också, när han inte förstår vad jag menar..
Börjar bli lite orolig att jag ska börja gå i sömnen också, kanske ramla i trappan..
Vem vet vad jag hittar på?

Nu ska jag dra upp ärmarna (jag skar sönder en långärmad tröja med skärkniven häromdagen, för ärmen hängde i vägen.) och försöka sy några stygn som är rätt för en gångs skull.
Måste undvika sistaminutenpaniken då jag ska sy färdigt, packa in och posta innan julen är överstånden.
Orka!

Göta Petter!

2011-11-28T12:57:00.001+01:00

Sa Teskedsgumman. Har sett henne på dvd häromdagen. Minns hur himla bra det var som julkalender. Den gick 1967 men då var jag bara fyra månader så jag minns inte så mycket, men sen gick den i repris 1976.
Så himla bra.

Så himla mindre bra nu säger jag. Det kunde ha fått stanna vid ett varmt barnaminne känner jag nu.
Annars då?
Tja, stormen har bedarrat, vi har fått en mm snö (jäklaskit) och det är kyligt värre. Fast egentligen inte. Så här varmt har det ju inte varit på länge, ja sen före min tid om ni kan tänka er det.
Fast jag fryser i alla fall.

Jag har städat inför advent. Det satt långt inne så perfekt husmoder jag är.
Jag städade endast för att adventgrejerna skulle fram och inte för att det var hrm.. smutsigt.
Jag är ingen gris.

Joruseruatt det är jag nog.
Sist jag Städade (märkte ni det stora S-et) var i maj. Det ni. Jag städade när Maken var iväg och fiskade, sen flyttade vi ut till stugan, flyttade hem i mitten av september, donade inför fisket och efter den doningen så var det ju fiske (tänka sig) och sen gick luften ur.
Har gjort lite punktinsatser vad gäller städning slasch röjning t.ex dammsugning (två långhåriga katter, tack för det), badrummet förstås och lite småplock men nu jäklar.
Städade i dagarna tre. Inte särskilt länge dom dagarna för det orkar jag inte, men det tog tre dar innan jag var färdig. Jag är så himla besviken över att jag inte orkar städa hela huset som jag gjorde förr, det var så härligt att på kvällen känna hur rent ALLT var. En fräsch känsla.
Nu inte så mycket.

Jag dammtorkade ena dagen, och torkade fönster (herreminje, torkade fönster 23:e november, har aldrig hänt förr). Inte för att jag ville göra det igen utan för att jag inte orkat göra det tidigare kanske jag ska förtydliga.
Dagen därpå var det lite pynt, lite golv och sista dagen var det också lite pynt och lite golv. Jag har aldrig sagt att jag är metodisk, som sagt.
I lördags skulle jag stryka mina julgardiner. Det gick rätt uselt. Mest för att jag hade strykjärnet ute i stugan och för att grannen hade lånat ut sitt till dottern sin.
Igår for jag iväg och trotsade skyltsöndagens avspärrningar och köpte ett nytt. Ett avancerat som stänger av sig själv, jag är ju så glömsk nuförtiden. Hjärnan orkar inte processa att kroppen har ont samtidigt som den håller saker i minnesbanken.
Till sist kom gardinerna upp. Julefint värre blev det och så fick jag gå upp och vila med samvetet rent, huset relativt rent och kroppen öm.

Tja, det är väl mitt liv so far...
Ont. Trött. Orkeslös. Matt. Svag.
Så himla intressant för er att besöka min blogg och få läsa om all jäkla trötthet. Men vad ska jag annars skriva om? Jag orkar ju ingenting.

En reflektion. Jag tycker det är märkligt att sossarna själva hellre har Reinfeldt till statsminister än Håkan Juholt. Tycker dom socialdemokratiska väljarna det skulle jag avgå pronto om jag var Håkan Ljugholt.
Tycker det är märkligt bara.
Inte så att nu detta är ett tecken på att detta ska bli en politikerblogg (moahahaha) men bara en liten reflektion från min sida. Det kommer kanske fler om jag orkar skriva fler inlägg...

Förresten en reflektion till:
JäklaPernillaFuckingWahlgren med sina perfekta julmyshemmahosmigreportage. Så vill jag också ha det. Fast hon har ju så från oktober har jag läst, för alla reportages skull. Det hinns ju inte under vanliga dödligas juletid.
Orka!

Om att vara duglig

2011-11-15T14:37:00.001+01:00

Tja, om hur det är att vara duglig får någon annan skriva om. Duglig betyder samma som effektiv och det säger ju allt när det gäller min duglighet.
Fast jag har varit på återbesök till Sunderbyn, i fredags på kir.mott, årsbesök för operationen. Allt såg finfint ut, värdena låg bra och jag har varit duktig sa hon.
Fast duktig har jag inte alls varit. Häromdagen har jag varit till dietisten i Sunderbyn och där var det annat ljud i skällan.
Ät mera. Oftare. Stava på. Oftare. Drick bättre. Ät fler vitaminer.

Det här är inte jag.

Och bilden har jag snott från internättet.

Där fick jag så jag teg.
Nu har jag lovat att försöka få in lite mer mat i vardagen. Kanske t.o.m ett lagat mål som kallas lunch.
Fast jag tycker jag är duktig. Fina proteinvärden och blodvärde. Jättefina var dom sa sköterskan. Eller kanske inte att dom var jättefina men dom var iaf bra. Sen det där med jättefina är väl mer en efterkonstruktion från min sida.
Fast jag har slutat med blodtrycksmedicinen. Det är väl jättebra? Jag är fortfarande en bra bit från normalvikt men jag har ändå normalt blodtryck nu. Det var glädjande.

Och så har vi ju beställt en ny bil. Det ska bli roligt. Vi har lite problem med den vi har och kommer snart att behöva lägga ner lite pengar på den så då passar det bra med byte. Och då till en mer bränslesnål bil. Betydligt snålare kan jag tillägga. Fast den är så stor.
Känns rätt ok just nu, fast då är den ju inte betald än heller ;)

Annars gör jag ingenting. Orkar inte ett skvatt. Där var dietisten snabb att inflika att det nog också kunde bero på min lite svaga diet. Hälsomässigt svag alltså.
Jag har lovat försöka, men va tusan, mat sex gånger om dagen, vem äter så? Jag ska dock göra mitt bästa och vara glad om jag kommer upp i fem gånger dagen. Eller fyra. Bra så.

Ni har väl märkt hur flitig jag är på att blogga? Och hur ofta jag hälsar på hos er. Jag väntar ännu på lite ork och driv, det vacuum jag lever i nu är nästan skrattretande. Ta fram dammsugaren och dra några drag på golvet känns som en stor bedrift. Torka av diskbänken är nästan för mycket för mig så ni förstår att det är låg energinivå just nu. Hoppas på bättring vad det lider.
Inte ens roliga saker är roliga längre. Därför är jag lite off för närvarande, men jag avser att återkomma på internätet lite oftare i framtiden.
Jag ska bli piggare. Jag måste.
Det är ju inte så att huset städar sig själv, fönstren är skitiga, det är saker överallt, bokföring så jag drunknar...Orka!

Imorgon ska vi åka på en liten myshelg. Vi firade ju femårig bröllopsdag häromveckan men något firande blev det inte så nu ska vi åka på en mysvistelse på hemlig ort. Inte till Sundsvall där vi inte kan vara utan att det blir fullt schema så vi far någon annanstans. Det ska bli jättehärligt. Bara mysa och se oss omkring lite. Me like.

Bild stulen på nätet.

Ämne: Kajeländet i bilder

2011-11-04T13:27:00.001+01:00

Som sagt, vi byggde ny kaj för ett par år sen, vi har alltså fått avnjuta den i två somrar. Vad den kostade vet jag inte men det blev ju inte billigt. Vi kedjade och bultade fast de tjocka reglarna i sten. Vi stenade runt kajen för att ffa isen skulle ge fan i att lyfta eländet. Det är främst det som är faran med landfasta kajer, isen och högvatten.

Ny såg den ut ungefär så här.

Rak och fin, ok det ser lite snett ut på bilden men det var ganska plant. Gamla båten

ligger och kluckar bredvid.

Efter ett år såg den ut så här när vi kom ut på våren, se bild nedan.

Isen eller högvattnet i höststormarna hade lyft upp kajen så att en bult stack upp mitt i kajen, brädor hade gått av och kajen hade flyttat sig ca 2 dm åt hamnsidan. Fint? Njae, inte värst men ändå fortfarande fullt användbar.

Nu då?

Bilden är klickbar så ni ser tydligt eländet.

Nu när vi kom ut till stugan såg det ut så här. Notera att kajen ska vara på andra sidan. Där finns numera ingenting. Inte ett spår efter kajen finns det. Högvattnet (128 cm) hade lyft kajen så att kedjorna har slitit av reglarna och det har lyft hela kajen rakt upp, sen har den flutit iland på andra sidan och där ligger den nu, för vidare infrysning när inlandsisen kommer. Sen kommer isen att bryta sönder den i mindre delar men förhoppningsvis kan vi återanvända lite material. Men det är långt från säkert. Det går däremot inte att bärga den som det ser ut nu. Den är för tung.

Lägg dock märke till att den är helt intakt. Den är rak och fin, landgången har förvisso gått helt av men den sitter fortfarande kvar (lite åtminstone) i kajen.

Förmodligen har detta skett för att jag inte ska kunna flytta ut tidigare nästa vår. Mest troligt därför. Jag kan nog få båten i sjön med hjälp, jag kör själv, kan ta ut packning och katter själv men... lägga till vid cementen gör jag inte, det blir inget kvar av båten och dra upp den i sanden går väl an men då kan man ju ge sig fan på att det blir lågvatten och då orkar jag inte få båten i sjön igen.

Himla synd om mig är det. Till våren alltså, ja lite nu också men värre till våren.

Så är det att ha landfast kaj där vattennivån hissar 2,7 m från lågvattenlågmärke till högvattentoppnotering (som Maken varit med om, sen har det säkert varit värre andra tider)

Blir jag något latare så faller jag i koma...

2011-10-31T15:38:00.002+01:00

Livets nödtorft. Det är fina ord som betyder olika för var och en.

Det var väl ungefär det jag har att säga idag. Och det var inte mycket det. Det var det som först föll i mitt sinne när jag satte mig ner vid tangentbordet. Men det var inte det jag tänkte skriva om, nu kom jag på det..
Jag är lat, nästan kriminellt lat.
Jag har beslutat vänta tills imorgon då Maken kommer hem och då först lägga in första växeln.
Det känns lagom.
Idag har jag faktiskt hämtat ett paket från Ellos. Det tog tre minuter att köra dit, hämta och åka hem. Sen provade jag lite kläder. Jackan som såg lovande ut var föga lovande när den kom på min kropp. Storleken var bra fast ärmarna var så kotta så kotta. En dm till hade dom fått vara för att slippa frysa om handlederna när jag höjer armarna från lodrät position.
Tja, annars då?
En tunika var ok, resten lite blaha blaha.
Det är kul att vara jag nästan jämt.

Fast häromdagen fick jag ett ryck och shoppade. Jag hade lite tid över när jag väntade på Tapanibussen med vilken jag skulle skicka ett paket rom ner till sydligare breddgrader.
Då susade jag in på skoaffären med ovanlig energi, provade lite stövlar och vips hittade jag ett par snygga som jag köpte. Jag stod vid kassan och vips hade jag köpt en halsduk och ett par vantar också.
Sen gick jag in och köpte mig tre par Sloggitrosor, i mindre storlek än dom förra som säckar så sexigt över röven på mig.
Det hela gick på under 10 minuter, och då fick jag köra bil och parkera mellan ställena.
Sån är jag. Fastshopping är min melodi.
Fast shoppa hemifrån är ännu mer i min smak, fast nu gick jag ju bet på vinterjackeeländet så nu måste jag in i någon affär och kolla efter jackor också. Skit också.
Jag hatar att shoppa.
Hate it so much!
Är jag ensam? ...nsam ...nsam ...nsam (det symboliserade ett eko om någon missade min symbolik)

Kanske jag skulle tvätta en tvätt till? Eller varför inte njuta av fiskstanken så länge det går?

2011-10-26T07:58:00.000+02:00

Milda Matilda så trött man kan vara.
Igår gjorde jag ingenting förutom tvättade. Tvättberget minskar inte. Det ökar. Detta eftersom den smutsiga tvätten inte finns i tvättkorgen utan utomhus.
Först har jag tvättat undan innetvätten och nu har jag börjat med utetvätten. Det innebär att fiskförkläden nu valsar runt i tvättmaskinen. Max tre i varje maskin.
Det stinker hemma. Fisk.

Jag tvättar bara tre åt gången så att det finns plats för dom att tumla omkring och kanske släppa lite fler fjäll när dom lika håller på.
Vi har många förkläden. Många tvättar blir det.

Det var väl ett intressant inlägg. Ni måste ha saknat dessa innehållsrika inlägg som ger er något att grunna på under dagen.
Maken är och kör ner båten. Som vanligt har det blåst ordentligt, nu har dom inte långt kvar. Det blir skönt när båten är på land och vi kan slappna av.
Men som det nu är så försöker jag kombinera avslappning och tvättning. Det går ganska bra. Slappa är jag ju en fena på så det är bara att försöka pilla in en tvätt här och var så känner jag mig lite nyttig samtidigt som jag är onyttan själv.

Nu när jag har glatt så många med mitt vansinningt tankeväckande inlägg ska jag besöka några av er. Inte så att jag bara delar ut mina gracer till några få utan att ryggen är öm och vill inte sitta så länge. Därför portionerar jag ut min bloggläsning på hela dagen.
Detta var väl också intressant att veta?
Herregud vad har ni gjort utan mig? Vänta svara inte, låt mig fortsätta inbilla mig det jag vill inbilla mig..

F.U.C.K!

2011-10-21T07:20:00.001+02:00

Fiskemässig Utryckning Civila Kläder!

Fisket är slut. Fatta. Slut.
Det är jag med.
Igår var sista fiskedagen, idag har vi lite rom att ta hand om men det tar max en timme (vi steg upp kl.04 för att hinna göra ordning rom som ska åka ner till Sundsvall nu på morgonen, så mer än hälften är ju gjort redan).
Sen ska lokalen skuras, vilket tar mer än en timme men .... fatta. Det är över.
Ok. Över och över. Nu ska det som sagt skuras lokal, vi har specialmedel som ska skummas på, medlet ska få dra och sen spolas bort. Torksilarna ska högtrycktvättas, förkläden ska tvättas, hinkar ska diskas, fisklådor likaså och sen ska alla fiskekläder tvättas både en och två gånger. Mm, mm mm..
Känns superlätt att ta hand om det sista... För nu är det lugnet som hägrar.
Snart iaf.

Ikväll ska vi äta oxfilé med hasselbackare. Till det ett glas vin och efteråt ska det bli cheesecake med kolasås och flarn...För nu ska här firas!

Idag åker Makens fiskekompis som bott hos oss i husvagn i fem veckor och till veckan ska båten köras ner till Sundsvall, då kommer en annan kompis upp från Alnö för att hjälpa till vid nedkörningen.
Sen tar det väl en vecka kanske innan Maken är hemma igen, båten ska ju lyftas upp på land också och lite annat måste göras därnere men sen...

Jag filurar på om jag ska städa huset mäpan Maken kör ner båten eller om jag helt enkelt ska slappa.
Det lutar åt slappandet.

Jag vill också tacka för alla resuméer, dom satt fint. Och sen kom det en fråga om jag jobbar eller vilar upp mig efter min blodförgiftning. Svaret är att jag jobbar. Förstås. Så gott jag kan. Vi är ju egna företagare och det vet man ju att dom kan ju aldrig vara sjuka.
Men nu hägrar som sagt lugnet. Och med det blogglusten kan jag tänka mig. Nu snart får jag ju tid till annat än att ringa ut anställda, rengöra och packa rom, skicka rommen hit och dit och annat fiskerelaterat.
Kanske att jag t.o.m syr lite. Vem vet. Inte du. Vem vet. Absolut inte jag... ;)

Hoppas vi inte skrämt bort Jonas (fiskekompisen från Sundsvall) med allt fiskejobb, det är ju trots allt många veckors fiske som väntar till våren. Minst sex-sju veckor ska han kämpa på med strömmingen, stackarn.
Men han är stark och villig.
Som en karl ska va´.
Iofs så är han ju ung, alltså en ungdom och det är inte vi precis. Men han är fiskeintresserad och intresserad av att tjäna pengar.
Perfekt fiskekompis m.a.o.

Trallallalla, idag ska jag tralla hela dagen tror jag.

Herreminje

2011-10-15T12:35:00.000+02:00

En månad sen sista inlägget. Otroligt. Så flitig jag varit. På andra områden.
Tyvärr hamnar bloggandet längst ner på min lista just nu, på samma plats som städning, tvätt och tja, allmänna hushållssysslor.

Ni, mina bloggvänner, det skulle vara finfint om ni kunde komma med en resumé om vad som hänt er från.. tja, säg i somras. Jag har inte läst bloggar heller, annat än någon rad då och då, så jag är vanvettigt ouppdaterad på det mesta som hänt i bloggvärlden.

I övriga världen också förresten.

Orken räcker inte ens till fiskeglamouren som pågår just nu. Nu är det fiskfjäll, stövlar och hårnät som gäller.
Jag har ju varit sjuk också, det kändes som om det behövdes lite mer glamour i vardagen än bara lite fiskfjäll så jag tänkte att jag drar till med en njurbäckeninflammation. Så det gjorde jag.
Åt en kur antibiotika i mitten på september för UVI, blev inte riktigt bra men hade inte tid att tjafsa med vårdcentralen utan jag tänkte så listigt att det går väl över, eller så fortsätter det helt enkelt.

Fisket började. Då blev det fullt upp. Men helt plötsligt började jag känna mig risig. Frossa och blod i urinen. Tänkte ändå att det går väl över. For till VC men där skulle jag få vänta så jag hade inte tid med dylikt just då, jag hade ju personal och jobb hemma så jag for hem igen.
Dan därpå var jag dock tillbaka, med urinprov i fickan och då fick jag komma och prata med sköterskan. Hips vips satt jag hos min doktor, fick ta CRP (snabbsänka) och när den visade 288 (lagom är 10) så var det bara att åka upp på akuten.

Och visst, hade min UVI hoppat upp längs urinröret och in i ena njuren. Basiluskerna hade kunnat stanna där men varför inte gå vidare ut i blodet och ge mig en sepsis (i vard. tal blodförgiftning) ?
Hamnade på IVA pga lågt blodtryck och hemskandes hög puls.
Några dagar med dropp, både vanligt och antibiotika, så hade svaren kommit på blododlingarna och då hade vi svaret på vilken antibiotika jag behövde. Så fick jag den och fick komma hem...

Hemsk feber har jag haft, mellan 38,5-39,4 i en vecka, men den är borta nu. Det känns jättebra men orken finns inte, inte ens den gamla dåliga orken finns kvar. Nu finns ingen ork. Jag flåsar efter 15 m på plant underlag, flämtar som om jag kört ett maraton.
Tur vi har anställda säger jag.

Nu har vi en vecka kvar. En jäkla vecka och sen är det finito. Gud så skönt. Det har varit tidernas värsta fiske någonsin, inte pga resultatet utan pga ork och stress. Gu va vi ska sova sen. Sova sova sova.
Åtminstone vila vila vila.

Båten ska köras ner så fort det går, tas upp och vi har diverse romleveranser att sköta men sen.... hur jag längtar till lugnet... Fatta. Lugn...

Nu jäklar är jag hemflyttad och slut.

2011-09-16T08:27:00.002+02:00

Vi flyttade hem i tisdags. Tidigt, sisådär kring 7-tiden var vi hemma, med katter och hela skiten. Varför så tidigt undrar den vetgirige, jo för att jag skulle på mammografi kvart i nio.
Vi tänkte flytta hem redan i måndags men eftersom det regnade småspik hela jäkla dagen samt att det var sydliga vindar av det omilda slaget så fick vi vackert lov att vänta.
Eller vänta och vänta, vi for hem en sväng när det såg oregnigt ut, men tjugo meter ut från kajen så började det spöregna och då var det ju redan för sent för att vända. Vi for hem med några väskor packning samt att vi svängde förbi storbåten och kollade så att den inte mosade någon annan inte ont anande båt där de kastade sig omkring i de djupa vågorna.

Väl ute igen var vi sjöblöta. Det skumpade friskt på havet kan jag säga. Regnade gott också. Vi eldade bastu och såg på hyrd film på kvällen ~~fast jag somnade efter en tredjedel~~. Laddade inför dagens hemflytt istället.

Det har varit hektiska dagar sen hemflytten. Det känns kul. Inte.
In med kattburar och packning. Släppa ut Homer i badrummet och sanera rumpa och bur då han tokskiter i buren bara för att han eldar upp sig så fasligt.
Packa upp lite si och så. Iväg till mammografibussen, platta ut dom toppiga brösten både på längden och tvären och sen hem och röja vidare.

En sväng skulle jag ta och handla lite. Vad hände då tror ni?
Ja, ni kan ändå inte gissa. Nu behöver ni inte kolla vad jag skrev i förra inlägget, glöm det bara..
Jag krockade med vår egen jävla lastbil. Körde in i bakgavellyftskiten som var utfälld av en Make, men jag såg inte den utfällda jäkeln och körde bara iväg. Jag hann ju inte många meter då jag kände det skrapade men då var det ju så dags. Det var bara att köra vidare och sen ut och beskåda fanskapet.

Efter att ha gråtit, svurit och önskat bilar och allt jäkla rullande åt fanders så var det bara att kontakta försäkringsbolaget. Det gjorde Maken. Jag grät mest. Jag var orolig att någon märklig klausul skulle tala om för oss att just krock med bakgavellyftar på egen gård var något som försäkringen inte skulle täcka. Dom kan vara luriga försäkringsbolagen,
Men så var det inte.
Som om vi inte har nog med jobb att utföra innan fisket drar igång på tisdag.

Iväg till karosseriverkstan och visa upp eländet. Får vänta tills dom har tid att göra det. Mäpan vi var där så kom en annan idiot dit också med plåtskador på sitt fordon. Måste ha varit en jäkla kvinna som körde. Det fattar ju vem som helst.
Jäkla skit.

Igår var vi och köpte en spis. Inte för att vi har krockat med spisen eller tappat den i badrumskaklet utan för att vi har tagit ut vår hemmaspis till stugan och nu stod vi där vackert med ett 60 cm hål i köksinredningen. Spis behöver vi har vi kommit fram till.
Men dyra är dom.
Induktion känns inte viktigt, men vi hittade en vanlig spis med varmluftsugn till billigt pris. Vi har nog med utgifter just nu.
En självriskutgift känns ju himla onödig just nu, men det är bara att gilla läget och köpa spis och lämna in biljäkeln.

Och så tvättberget på det. Varför kan jag inte vara rik som ett troll utan bara ful som ett? Tänk att ha gott om pengar, hyra in lite hemhjälp och säga fixa det och det... Gah...
Nu har jag inte högar av pengar att röra mig med så jag får vackert ladda maskinen och tvätta ner berget själv, tills det bara är en liten kulle. Så himla orättvist.

Nu håller vi på med projekt Skräpboda. En boda utan golv, härligt bara det, med sorkskit och vanligt skräp varav en hel del från förra ägaren. Det röjer vi just nu. Med ansiktsskydd. Igår for vi med ett jäkla lass till tippen och idag ska vi med sista. Sen ska vi sätta en presenning på marken därinne och lagra långlagringssaker, t.ex bollar, korkar och diverse viktiga saker som jag inte vet vad det är..
Så kul har jag, hur kul har ni?

Jo, jag har fått awarder. Härligt och kul. Ska ta itu med dom nästa inlägg. Vilket kanske inte dröjer två veckor utan bara någon dag. Vi får se.

Självklart inte

2011-08-31T13:00:00.000+02:00

Naturligtvis förstår jag att ingen av mina bloggvänner var ute och körde som tokar i söndags. Naturligtvis inte, jag omger mig inte med kreti och pleti.
Det var andra lusiga människor förstås, själv kör jag som en gud eller åtminstone helt perfekt.
Eller som Maken så fiffigt uttryckte det mäpan vi körde bakom en alldeles säregen idiotisk bilförare.
"Vart är alla på väg?, kan dom inte hålla sig hemma, måste dom vara ute och vimsa omkring hit och dit?
Varje gång vi är på väg någonstans är det likadant"
Så sant som det var sagt.

Nu ska jag delge er några fler reflektioner från min resa på kustvägarna.
Ica Nära, 5 km (såg en skylt vid vägkanten)
Inte fan vet jag, men nog tycker jag fem km är lite långt bort för att vara nära. Vem vill gå med tre matkassar i fem km?
Fast Ica Fjärran är nog inte så gångbart inom reklambranschen.

Sen en skylt till:
Trafikanten, ta en paus, 2 min.
Två minuter!? Vem fan får sitt kaffe och kan dricka det på två minuter. Är det ett löpande bandfik, ställ dig på bandet vid dörren, få ditt kaffe och drick på vägen ut innan du tippar av löpbandet på baksidan.
När jag pausar vill jag nog gärna pausa något längre än två minuter. Fast det är klart, Makens löfte om många och rejäla bensträckare föll ju rätt platt. När vi stod vid lastbilen på p-platserna vid vägen så gick han fyra steg och sa: "Nu reser vi"
Det kanske var tvåminuterspauser det, men på en Trafikantenplats vill jag nog gärna ha någon extra minut.

Sånt där kan jag sitta och klura på under långa km.

Det är höst. Det är kallt ute men vackert, sådana där höstdagar jag kan önska det finns massor av. Imorse kom en man körandes med en liten båt och skulle lägga till hos oss. Jag hade kikat i kikaren för att se vem det var, halv 9 på morgonen får vi sällan besök. Mannen var klädd i mystiska självlysande kläder så jag steg med raska och bestämda kliv ut och ner på kajen.
"Söker du nån?" frågade jag med lite ovänlig ton.

Det visade sig att det var S som kom från Vattenfall, jag kände inte igen honom med mössa på. Vår elmätare hade slutat bete sig som elmätare ska göra så han kom för att byta ut den.
Kände mig lite dum, men förklarade att jag trodde att han var från Kustbevakningen (eller Kustwaffe som det heter när man är i min bransch). Då förstod han till fylles.
Det gör de flesta här.
Kustwaffe är inte populära och det finns en sajt där dom säljer kläder med fyndiga Kustwaffetryck på. Vi ska handla av dom snart, fast jag tycker det vore något osmart att ha en keps med texten "Kustbevakningen, för dig som inte fick bli riktig polis" när man är ute och fiskar. Maken vill ha en sån keps, och jacka.
Det är snart jul, vi får se vad tomten kommer med ;)

Sen ett litet boktips till er som gillar att läsa. Johan Theorin, lägg det namnet på minnet. Han har skrivit flera böcker som är spännande och med fantastiska skildringar kring livet förr och nu främst från Öland. Lite suggestivt och fantastiskt bra, åt deckarhållet men ändå inte riktigt! Jag ska ta upp dom i min bokblogg senare, jag har läst tre, den sista har jag läst ut idag, Blodläge.

Läs!

Hemma är bäst

2011-08-29T15:45:00.000+02:00

Nu har vi kommit hem igen.
Vill passa på att tacka gratulanterna både här på bloggen och på FB, tack, det värmde en stackars födelsedagsresenär.

Det var jättetrevligt i Sundsvall, eller ute i Spikarna kanske jag ska säga för det var där vi var.
Resan var lång men den gick förhållandevis bra, trött och öm visserligen men ändock på benen när vi var framme. Hela resdagen gick i dimmornas tecken, först framme i Sundsvall sken solen och det gjorde den bra. Hemresan gick också i dimmornas tecken, fram tills vi närmade oss hemlänet, då såg vi solen igen. Fast hemma var det faktiskt mulet och blåsigt.
Men det sket jag i.

Katterna hade varit inlåsta och intejpade (alltså inte katterna utan kattluckan var förtejpad) i nära på tre dagar, utan tillsyn. Så djurvän är jag. Risken med kattvakt är ju att någon av dom slipper ut och då inte går att få in igen och det vore värre för en hönsmamma 65 mil därifrån.
Bägge katterna satt och väntade på oss när vi kom ut, dom känner igen ljudet från vår båt, de satt i fönstret och jamade.
När vi låste upp så for det ett grått streck och ett streck som var svart, vitt och gult ut genom dörren. Sen kom dom in igen. Och sen gick dom ut. Och kom in. Så höll det på en lång stund.
Vi människor gick också ut och gullade med djurisarna och det var så roligt för djurisarna gillade att vi gullade med dom. Vi var efterlängtade.
Kattlådan var full av skit så det luktade inte rosor inne. Men katterna hade både mat och vatten kvar och var i god vigör. Glada som glada djur kan vara.
Dom sov nog mest.

Det där med luckan var lurigt tyckte dom, dom hade krafsat lite i tejpen men se den gick inte att forcera. Därför var det lurigt nu när plattan framför luckan var borttejpad igen. Det gick ett bra tag tills dom tordes försöka ta sig ut igen. När dom till slut gjorde det och det gick bra så fick vi åtskilliga bevis på att luckfunktionen fungerade igen. Ut och in-syndromet kallas det.
Bägge katterna har varit upp i sängen i omgångar inatt. Dom gillar oss. Jättemassormycket.

Nu är allt som vanligt igen.

I Spikarna var det trevligt. Vi var bortbjudna på surströmmingsfest på Lysnatta och det var jättekul. Då var det lysande marschaller överallt längs kajerna. Här hade jag ju kunnat illustrera det med fina bilder men jag hade glömt kameran i Sjöbodan. Vackert värre. Vädret var mulet men varmt. När vi kom hem efter tolvslaget någongång var det 19 grader varmt. Vi la oss direkt för vi skulle försöka dra iväg i vettig tid på söndagsmorgonen. Jag fick dock ett gallstensanfall vilket försämrade oddsen för tidig avfärd. Ont ont ont gjorde det, jag höll på att tuppa av men slapp.
Tog fyra Papaverinisar och det gick över efter ett tag, tack ock lov.
Hemskt var det dock. Sitta ute på Spikarna, Maken som hade druckit och med endast en lastbil att tillgå är inte kul när det ska skjutsas in till sjukhus. Särskilt med tanke på att jag inte var i det skicket man helst ska vara i när man ska gå en längre sträcka. Men vi slapp som tur var.

Vår vistelse i Spikarna kan annars benämnas som bråttom och social. Vi är ju så jäkla populära att alla vill ha en del av oss, så det blev ingen vila och ingen ro för en sjukpensionerad fiskarhustru. Det gick ändå. Nästa gång blir vi en vecka, minst. Vi vill ju också hälsa på alla så det blir ett evigt rännande och med ett evigt dåligt samvete som följd.
Dom är så himla snälla, trevliga och hjälpsamma alla som vi lärt känna där på Alnön. Vi fick en brasa eldad i sjöbodan, för att driva ut funkten. Den drev nästan ut oss också då det blev så jäkla varmt att vi höll på att dåna. Men torrt blev det.
Vi fick låna bil. Vi fick en kylbag med rökt lax och gravad lax, sill och diverse godsaker som stod och väntade på oss. Vi fick färskt vatten utforslat och en massa hjälpsamma människor kom och tittade till oss hela tiden.

Nu är vi dock hemma igen, jag har tagit ut en sjukdag så jag är ute på stugan och gör ingenting. Jo, jag bloggar lite och så har jag delat medicin så helt sysslolös har jag inte varit.
Vädret är vackert, soligt och blåsigt. Riktigt höstväder kan man säga för en massa gula löv har blåst ner, dom passade på när vi vände ryggen till.

Vill passa på att ge fingret till den svarta V70 som körde så lusigt före Luleå. Den vinröda passaten utanför Umeå kan dra åt fanders och den blå opeln vid rondellen i Övik kan läsa på lite om trafikregler.
Sen ska vi bara inte tala om den husbil a la Adria som inte visste vilken pedal som var gasen och som orsakade att vi aldrig fick upp farten inför uppförsbacken. När man kör lastbil gäller det att gasa på ordentligt före en uppförsbacke så man slipper ligga och fila på ettan innan man är uppe.
Sen kan alla som gillar att köra en dm bakom en lastbil ta sig en funderare på om lastbilsföraren över huvud taget ser denna bil ligga så nära, och vad dessa bilförare ska ta sig till när lastbilen måste bromsa in för något. Tänk på det du minibussjäkel samt de tre andra trafikanterna som gillar att ligga folk i röven!

Men annars gick det bra. Borta var bra men se hemma är mycket bättre. Vi har dessutom med oss oxfilé som ska portionsförpackas och som ska avnjutas hela vintern, och första måltiden blir ikväll. Många kilo blev det. Lycka. Vi fick också förvällda trattisar som ska förtäras i såsform till sagda oxfilé.
Mums lär det bli.
Nu är jag så trött att jag ser i kors, eller det gör jag väl inte men ryggen skriker ifrån så jag ska gå till soffan och till min goda bok. Tadaa..

Härlig höstdag

2011-08-24T17:14:00.001+02:00

Ryggen är lite bättre tack och lov, så vi ska åka till Sundsvall på fredag. Det ser jag fram emot trots att resan blir jobbig. Lysnatta firas på lördagkvällen ute på Spikarna, Alnö och det ska bli spännande att se alla ljus som kommer att lysa på stränderna. Om vädret tillåter det vill säga.

Idag har jag städat i dasset. Det var jättejättekul. Det låg drivor av döda flugor och tanken slog mig om det hade varit intressant att veta hur många fluglik det var. Dock inte så intressant att jag räknade dom, ni får tro mig på mitt ord att dom var många. Jättemånga.
Dom låg döda i själva dasset, inne där man sitter och skiter. Och dom låg döda där själva skiten hamnar, under brinkan. Jag bytte i dassbyttan, sopade, torkade och Radrade. Radar är en av mina närmaste vänner, sommartid.
Nu är det fräscht därute och åter en glädje att besöka torrklosetten och ingen risk att kväljas av flugliken.

Jag börjar dessutom känna av en UVI så jag besöker dasset flitigt.
Pinkade i en burk imorse. Det brukar jag göra för det är så himla kul att försöka pricka ett litet jävla rör med den icke precisa strålen och pga detta pinka sig själv på fingrarna.
Nu pinkade jag dock i på fingrarna i onödan för det blev ingen stadstur för mig idag så jag får göra om eländet i morgon bitti.

Ibland så luras själva infektionen som gör att vissa dar känns det bättre så jag tror att den är borta, och andra dar är hemska och jag bestämmer mig för att lämna in ett prov och få en kur.
Sen luras den ibland trots att jag fått en behandling och jag känner mig nästan bra efter avslutad kur för att symtomen sedan återkommer efter en vecka med oförminskad styrka.

Då är det kul att återvända till vårdcentralen med nytt prov och bli ifrågasatt av sköterskan igen. Dom gillar att ifrågasätta på ett sånt sätt att jag undrar om dom tror att jag sparar lite urin i blåsan bara för att jävlas med dom och inte för att jag har problemen pga ryggen.
Dom gillar också att tipsa om tranbär och att man ska dricka mycket, gärna med en ton som gör att jag känner att jag förmodligen är lite förståndshandikappad alternativt att jag bara är besvärlig eller att jag väljer att vara sjuk och ha ont istället för att äta/dricka tranbär och vara frisk.

Det är lite bättre på den vårdcentral jag går på nu, men tendensen finns där.

Vädret då?
Här har det varit ruggigt väder länge, hade vi inte fått ström så hade vi varit tvungna att flytta hem, så molnigt har det varit och förra kylskåpet skulle ha gett upp för länge sen. Men inte vårt nya kylskåp, det knatar på i ur och skur ;).
Idag har vi dock soligt och vackert höstigt.
Nu har vi väl sisådär tre veckor kvar härute innan vi måste flytta hem och kavla upp skjortärmarna inför fisket. Jag hoppas hösten blir lång så vi kan flytta tillbaka ut efter höstfisket och nedkörningen av båten. Hoppas hoppas.
Det skulle vara sagolikt att få åka ut hit, vila upp sig efter fisket och slappa framför tv:n mäpan brasan knastrar, kanske fiska lite, läsa, dra lite ström och bara vara.

Vi åker som sagt på fredagsmorgonen, jag får tillbringa min födelsedag i lastbil men det gör ingenting. Det är inte mycket att fira numera. Jag har firat tant länge nu och lär fortsätta med det tills jag firar gumma.
När vi kommer fram ska vi grilla med ett gäng vänner. Vi samlar ihop dom för vi hinner inte fara omkring och hälsa på alla, inte när vi bara ska vara till söndag morgon. Lördagen är som sagt Lysnatta och då ska vi visst äta surströmming hos Micke och Diana.
Mums.
Vi åt förvisso suring häromdagen, Mannerströms såklart, vi fick en hel kartong av salteriet. Det smakade super, trots att det är årets. Jag är mer förtjust i fjolårets för den smakar mer, men vi har ätit upp fjolårets och får vackert lov att börja på årets. Salt och gott var det. Jag åt mer än vanligt för det var så jäkla gott trots att vi har ätit surströmming många gånger i sommar. Jag bryr mig föga om premiären utan njuter när det än blir.

Nu ska jag gå och leta upp en bok att läsa. Konstigt nog har jag läst ut alla böcker jag inhandlat till denna sommar, även dom som jag beställde från Maken förra veckan som födelsedagspresent. Undrar dock om det inte är så att dom som spenderar sin födelsedag i en lastbil får extra bokpaket som plåster på såren, jamena ingen tårta och bara sitta i bil utan minsta gratulant....
Så måste det vara.
I en värld fylld av orättvisor måste det vara så.
Visst?

Vad jag är less...

2011-08-13T14:51:00.000+02:00

Inte på sommaren om ni trodde det. Absolut inte. Jag skulle gärna börja om med maj igen.
Nej, jag är less på rygghelvetet.
Ibland går jag omkring som en 97-åring som dagen innan brutit bägge lårbenshalsarna, nästa stund skuttar jag omkring som endast en 84-åring med bara en trasig jäkla lårbenshals kan göra.
Är så jävla less.

Order från högsta ort lyder att jag ska ta det lugnt. Det är lätt att hålla för det går inte göra något annat än att ta det lugnt. Har ont långt ner, kring svanskoteområdet och det gör så inihelvete ont ibland så jag skulle kunna gråta. Mitt vanliga ryggont är naturligtvis också kvar, fast det sitter några hack högre upp. Mina diskbråck är placerade mellan L3-S1 och det är ju hyfsat långt ner men nu gör det skitont ännu längre ner. Som att det inte räckte som det var tidigare.

Så himla less.
Vi har planerat in en tripp till Sundsvall när jag fyller år, jag fyller inte jämnt om ni nu trodde det utan jätteojämnt, men det är en ljusfest där då, i Spikarnas Fiskeläge som vi tänkte besöka. Vi kan då bo i den sjöbod vi är i begrepp att köpa.
Det skulle vara så himla trevligt, träffa våra goda vänner och få uppleva ljusfestligheterna.
Vi tänkte ta lastbilen ner för att transportera diverse grejer som ska ner till både kompisarna och kompisarnas kompisar. Sen har vi lite att transportera upp igen. Vi får se, lastbil är ju inte lika bekvämt som personbil om man då bortser frånvaron av AC´n som vi lider av just nu.
För att kunna åka om två veckor krävs en bättre rygg, och därför iakttar jag stillhet och eftertanke just nu. Denna skitrygg är inget trevligt resesällskap. Humöret på den som ryggen sitter på falerar också av nämnda orsaker.
Skit. Skit. Skit.

Sen ska vi ju bara inte nämna fisket som startar 20:e september. Jag MÅSTE bli bättre tills dess, annars går det åt helvete. Ursäkta svordomarna men dom krävs för att beskriva eländet, attan och fy funkar skitdåligt i detta sammanhang. För mesigt för mig också, jag är en sjujäkla kvinna på svordomar, det låter fult men passar min uppenbarelse ganska väl.

Man hade ju kunnat tänka sig att 35 kg mindre på en kropp som min borde göra stor skillnad. Det har det väl gjort också men tanken var ju att bli mycket bättre, inte sämre.
Orsaken till denna försämring är en förbättring. Låter märkligt och det är det också. Låter något för bra för att vara sant är det också oftast så, samma om det är märkliga ting vi talar om.

Jag har blivit mer rörlig allteftersom kilona försvunnit. Jag har inte gjort andra saker än vad jag skulle ha gjort förra sommaren men jag har gjort mer av allt. Vi har aldrig fått så mycket gjort som denna sommar, trots högsommarvärme både juni och juli. Och det har varit så kul att få det fint, få bort bråte och fixa en massa småprojekt och vi är jättenöjda med vad vi åstadkommit men det kom inte utan andra vissa bieffekter. Synd nog.
Jag har burit, målat, dragit, röjt, bränt, fixat och donat. Även om det inte är tunga saker alla gånger så är det för mycket för min kropp. Ni som är friska bör vara tacksamma för det.
Samma bör jag vara för att det inte är värre än vad det är.
Men det är jag inte.
Jag är less på att det är så jäkligt som det är, att det kunnat vara värre är bara en tidsfråga liksom.
Det är kul att vara jag helt enkelt. Små saker hela tiden blir för mycket och nu när eftertanken och efterklokheten drabbat mig så är det bara lugn som återstår. Jag gillar lugn, det är inte det utan det är orsaken till att det ska tas det lugnt som oroar och irriterar mig.

Maken är och målar storbåten. Den är uppe för service och då kan målarjobb ske. Han är flitig han. Jag har vikt tvätt, tinat sikar inför kvällens rökning, klappat katter och läst.
Igår fick jag en massage av Maken i bastun. Hade ju varit trevligt om det var en erotisk massage som efterföljdes av hett och ångande sex, men som ni förstår så var massagen av annan kaliber.

Men minst lika skönt.
Efter en het bastu masserade han min nacke, det är ju själva fan att också nacken är så ond och stel, och massagen gjorde lite sus i musklerna. Satt i länge. Har en låsning på ena sidan som slår till ibland och som gör att jag inte kan titta åt höger eller vända mig åt det hållet.
Gud vad jag gnäller. Men vad huvudet är fullt av talar munnen, eller i mitt fall fingrarna.
Less. Less. Less.

Och inte har jag vunnit på tipset heller, ingen jäkla Triss har slagit in. Plötsligt händer det, my ass...
Tänk vad lite pengar hade kunnat glädja mig i min eländiga varrdag som kompensation för mitt fysiska tempels förfall. Lite pengar att sprida omkring mig, lite tyg, lite färg och lite roliga saker att piffa upp hem och stuga med. Men icke. Vi har haft en ganska fattig sommar, på pengar alltså, annat har varit rikt. Elen känns fortfarande ny och lyxig. Det är nästan att man vill gå och titta i frysen bara för att den finns. Så lyxigt känns det.
Men smakar det så kostar det ju också. Och inte småslantar heller.
Längtar tills situationen förbättrar sig, som tur är brukar den ju göra det. Så småningom. Förhoppningsvis blir jag både mindre fattig och har mindre ont lite längre fram.
Har iaf färdigt med personalen i höst, det känns skönt. Jag är ju personalansvarig (visst lät det fint och aktiebolagsaktigt?) och det känns finemang att den biten är avklarad. Nu är det bara att beta av listan som heter -Att göra inför löjfisket, men det är ju lite tid kvar.
Nu är det ju stillhet och återhämntning som står på agendan.

Nämnde jag att jag var less?
Vill minnas att jag gjort det men om jag inte nått fram med mitt budskap för dagens gnällinlägg så...
jag är less på att ha ont!
*suckasuckasucka*

Nu ska jag gå ut och sitta i solen, ta min bok och låta solens strålar smeka min läckra kropp.
Tadaa...

När jag nu ser det färdiga resultatet av mitt inläggsskrivande så tänker jag lätta upp intrycket med några bilder för er som orkat till slutet. Lite bilder på en del av det vi gjort i sommar.

Bråte innan bränning.

Gäststugan strax efter påbörjad takmålning.

Gäststugan efter. Ljust gråblått på väggarna. En säng ska stå till vänster i rummet men vi har inte

hämtat den ännu.

Verandans tak före.

Efter, ljust och fint.

Bortser man nu från att det är en massa grejer framme som inte ska vara där så blev resultatet fantastiskt.

En härlig veranda som jag spenderat så många timmar på i sommar. Både i sol och skugga.

Mäpan tiden går...

2011-08-08T09:38:00.000+02:00

Förutom att jag är både smidig och snygg så är jag också kanslist.
Jag har lagt bokhålleriet på hyllan, dvs att jag struntar i bokföringen och tar det när vi bor hemma istället. Härute är det så jäkla segt att internetta. Hemma går det rasande fort. Jämförelsevis.
Jag sitter och skriver faroanalys. Det är vansinnigt roligt. Så roligt att jag istället blir sittande med en god bok, så roligt är det. Boken alltså. Inte rolig kanske utan spännande. Göra Faroanalys och Livsmedelshygienstänkande är inte lika spännande vilket ni kanske tycker känns overkligt. Det är det dock inte. Overkligt eller otroligt alltså.
Inte alls.
Jag läser om Maria Wern och försvunna livmödrar.
Spännande.

Värmen har trappat av lite. Den tryckande värmen alltså, nu har vi mer vanlig sommarvärme och det är skönt det med. Denna sommar går till historien som den finaste i mitt mannaminne. Solig och grann.
Nu återstår att se om vinterhelvetet blir lättare att ta sig igenom, jag tillåter mig själv att tvivla. Särskilt som mitt minne alltid sviker, jag kommer inte ihåg det jag på morgonen bestämt göra så hur ska jag komma ihåg den fina sommaren som var när det är har gått ett långt tag och är vinter?

Vintern är ett helvete. Minst sagt.

Nå, nu har vi ca 5-6 veckor kvar härute så det gäller att njuta som om varje dag är den sista. Idag ska jag sy lite, det känns mer ok att sy om det inte är 26 grader varmt. Inte för att jag har haft lust att sy i värmen men iaf.
Förra veckan var vi på båtutflykt. Med vår lilla båt for vi ut på en tur med kaffe och fika. Det var trevligt, blåste lite men var varmt. Vi har varit på många utflykter i år med båtar och det är underbart.
Det går en turbåt i vår skärgård i år men vi har inte åkt med den, tycker det är för dyrt. När vi hade besök tänkte vi erbjuda en dylik båttur men våra besökare ville hellre fara med vår fiskebåt så det gjorde vi. Blev billigare också.

Det känns lite synd att när dom nu till slut erbjuder skärgårdstturer så gör dom det med fel båttyp, dom kan bara åka en liten sväng och runda en holme med denna djupgående båt, det hade ju varit fint om dom kunnat åka där det är som vackrast. Fast dom är väl nöjda dom som åker med iaf, dom har säkert inte samma möjlighet som det vi har, att åka själva till dom finaste ställena. Vi har ju egen båt så vi åker ju omkring i vår skärgård ganska mycket på egen hand men för dom som inte har båt...

Maken har lyckats boka upp en fiskekompis för nästa års vårfiske. Denne kille som är en lokal förmåga (där nerifrån alltså) har varit med någon vecka då och då men nästa år blir ett betydligt mycket längre fiske. Mer mängd ska in samt att det ska fiskas in hel del för filé, så det gäller att boka upp honom innan någon annan gör det. I vår har han haft mycket att göra, särskilt när det är långa och jobbiga fisken, och han har flera som drar i honom.
Nu har vi knipit honom. Så nästa år blir det att fiska med en och samma kille, inte hatta med en här och en där, det blir nog skönt. Onödigt att oroa sig för vem som ska ha möjlighet att hjälpa med fisket och eventuellt när dessa kan, när man istället måste oroa sig för att hinna få in sin kvot och på så sätt pengar till brödfödan.
Så skönt känns det.

Vi åt kräftor i helgen. Maken tog ut brödrosten så vi fick rostat bröd till. Vi har ju ström nu, you know.
Tål att sägas igen.
Vi har ström nu.
Finfin Vattenfallsel som kommer till oss medelst kabel och finns närhelst vi önskar det. Inget vi måste ragga ihop själv, medelst solenergi. Inte för att det skulle varit något problem i år, solen har ju lyst som aldrig förr, men det känns skönt att veta att om det blir regnelände resten av sommaren så reder vi oss iaf. Det är ju när det blir sämre väder vi haft problem att klara oss, och sämre väder blir det alltid. Men nu är vi redo för regn och rusk, sol som vind.
Solpanelerna har gått åt som smör i solsken, vi hade kunnat sälja många många gånger så många som vi gjort, ja om vi haft paneler åt alla som ville ha alltså.
Tyvärr hade vi inte det. Då hade vi varit rika nu och inte fattiga.

Vi har tagit ut spisen hemifrån. Sålt gasolspisen så nu värmer vi på elplattor med Vattenfallsel.
Jäklar så långsamt det går numera, värma vatten till diskvattnet tar en evig tid mäpan det på gasolspisen gick på ett kick. Man får ta det onda med det goda. Vattenfall är kanske lite som SJ, vi får ta det som det är, det går långsamt men om man bara har tålamod så kommer man fram till målet. Om man har biljett vill säga.

Men att ta det onda med det goda, se Det gör vi.
Nu hinner jag läsa mycket mera mäpan jag väntar på varmvattnet. Nästa år ska vi köpa en varmvattensberedare, en liten sak som ger oss varmvatten. Särskilt om vårarna och höstarna så blir det ju bra, tvätta händerna i iskallt vatten blir ett minne blott. Och det blotta minnet lär jag ju glömma fort, jag med mitt minne. Ni vet, teflonminnet. Maken tar varje tillfälle han får till att kommentera vikten av att äta mina tabletter, eller så undrar han om jag slutat ta dom och därför blivit så himla glömsk.

Så rart av honom att hinta så där.
Lika rart det är som att höra den rara Maken vissla julsånger mitt i sommaren. Det gör han, och har gjort hela vintern. Vanliga julsånger gillar han inte att lyssna på, men när han själv visslar (falskt dessutom) juliga låtar så går det bra. Ibland sjunger han små strofer med julmelodier, fast han själv satt nya texter, t.ex snick-snack, snick-snack, snickesnickesnick snack, snick, snick, snack.
Ni får själva lista ut hur det låter, prova sjung själv lite och sen kan ni tänka på hur jäkla vansinnig jag kan bli när jag hör det.
Det är rart av en Make att underhålla sin Hustru på sådant vis. Små sånger, kanske i hopp om att ge hustrun lite rara vibbar av kärlek? Julstämning?
Jag tror mitt jag. Ni kanske kan gissa vad jag tror? Om inte så får ni leva i ovisshet, men så mycket kan jag säga och det är att Maken vet vad jag gissar. Och eftersom det fortsätter så misstänker jag en viss ådra av irritationskapande.....

Idag har vi regn och rusk. Detta blir sommarens tredje regniga dag. Det blåser fast från andra sidan så vi har lä just nu, men det regnar. Det gör ingenting. Jag har tagit ut en semesterdag idag. Eller en sjukdag, det beror på hur man ser det. Ryggen är ondsint och nacken likaså, har en envis fläck på ena sidan ryggraden som värker och gör mig stel och öm, det är svårt att titta åt ena sidan. Känns fint att man är i så gott skick.
Imorgon ska jag och hälsa på en Stockholmare som är häruppe i förskingringen. Det ska bli trevligt och det ser jag fram emot. Därför tar jag ut en sjukdag idag, en lugn dag i återhämtningens tecken...

Vilken vecka!

2011-07-30T17:09:00.000+02:00

Vi har haft en härlig vecka, Maken och jag. Vi har haft besök från Spikarna, Micke och Diana har hälsat på och bott i vår gäststuga. Det har varit jättekul, trevliga är dom bägge två, och lättsamma att ha som gäster, de hade gott kunnat stanna lika många dagar till.
Det var deras första semestervecka och Diana ville bada. Sagt och gjort, vi for iväg till Nordanskär och badade. Det var härligt trots att jag är badkruka med stort B, fast det var 21,5 grader varmt i vattnet så känns det alltid kallt att doppa sig, men efteråt är det ju svalkande så in i norden.

Onsdag var vi på båttur med stora båten, vi for omkring i skärgården och njöt av svalkan. Det är härligt att vara ute på sjön då det är så här varmt. Sen åkte vi och badade igen.
Har badat mycket i sommar, och skam om jag inte gjort det då det är så varmt i vattnet.

Nu har dom åkt och det känns trist. Faktiskt lite tomt. Trevliga kvällar då vi satt utomhus till sena natten, eller tidig morgon heter det kanske, och pratade och drack öl. Ja, jag drack inte öl förstås men jag sippade på en cider. Mina alkoholvanor är skrattretande numera, blir berusad bara av att lukta på kapsylen.

I torsdags blev vi tvugna att lämna in bilen. Akut bilsjuka hade den fått. I måndags när Maken skulle hämta våra gäster så började bilen gå som ett arsel så vi har inte kunnat köra bil alls, men i torsdags fick vi köra arselet till bildoktorn och vi fasade för kostnaden. Varför händer allt dyrbart på sommaren då man har nog dåligt med pengar?
Hur som helst så visade det sig att det var tändspolarna och det kostade gratis och tog en kvart. Detta berodde på ett fabrikationsfel och kostade därför ingenting alls, härligt med lite tur emellanåt. Under den stunden passade vi på att gå in i bilaffären och hips vips så var vi ute och provkörde en lite av drömbil.
Det ska man inte göra.
Man blir liksom sugen.

Vi är ute efter en ny bil, en kombi (förstås, vad annat?), en fyrhjulsdriven (vi bor vid polcirkeln, vad annars? vid sjösättning av båtar och grisvintrar är det behändigt med fyrhjulsdrift) och automatlåda (självklart, om vi själva får välja ;)).
Bilen vi provade var underbar, tyst och mjuk, diesel med låga skatten och AC. Jag tar upp AC´n trots att det numera är standard, och vi har det i vår bil nu också förutom att den är trasig. Jobbigt med denna värme, i bilen är det bastuvärme och därför tar jag upp det för känslan av fungerande AC kunde ha gjort susen bara den...

Idag hade vi tänkt åka på vattencrossen som anordnades i båthamnen nedanför vårt hus. Men vi for inte för Maken var på räddningsuppdrag med stora båten, lyft av sjunken kaj hos sin broder. Ärligt talat orkade jag inte heller, ryggen är så ond för det har varit mycket denna sommar och jag känner att jag måste varva ner på aktivitetsnivån innan jag blir helt liggande.
Fast jag hör precis i denna stund speakerrösten från crossen. Det är vattenskotrar och snöskotrar som kör i hopp och på banor, ganska kul att se men jobbigt att trängas med så mycket folk. Jag trivs bättre här, på min veranda med en bok och en shake ;)

Jag är vansinnigt dålig på bloggandet just nu, och kommer så att vara känner jag. Det är så segt att man kan gråta för mindre. Nu ska jag iaf gå runt och läsa lite vad ni har gjort under denna tid innan jag går ut och målar mina stenar klara.
Monsterstenar målar jag. Det är kul och avkopplande, lite kreativt att blanda upp läsningen med.

Ripjakt och annat händelserikt. Min sommar i bilder. Eller några bilder iaf. Varning för långt inlägg.

2011-07-19T12:42:00.001+02:00

Denna sommar går till historien.Det är nog den varmaste och finaste sommaren som jag upplevt. Hittills kanske jag ska tilllägga.
Hett och torrt.

Blogglivet har tett sig långt borta. Särskilt med en dator som är så jäkla seg att jag får stressexem av att vänta på den. Mobilt bredband är bara skit. Lite oroväckande är det att det gått så lätt att vara bloggfrånvänd, men jag vill inte bara skriva utan att läsa era bloggar och det är det som går så jäkla trögt. Att läsa och kommentera. Jag blir matt bara av att tänka på det.
Fast idag gör jag mer än tänker verkar det som.. Har både tänkt blogga och sy lite, men vi får väl se, jag har så dåligt i ryggen att jag bara ska göra lätta saker har jag sagt mig. Och redan nu säger ryggen ifrån. Det är den hektiska sommarens fel. Nå jag bloggar lite och sen får vi se. Nu kan jag ju plugga in datorn när jag vill ifall batteriet kurkar, kanske till kvällen?
Den som lever får se.
Vill tacka er som hört av er och frågat om jag lever, och det gör jag som ni ser. Tack för att det märks att jag är borta.
Jag har levt till fullo denna sommar, fast värmen tar ju ner orken fast det är inget jag vill klaga över, det är avsevärt mycket värre med den långa jäkligt kalla vintern. Alltså ~~gillar~~ älskar jag värmen, fast det blir lite väl mycket av det goda ibland.
Nog så.

Idag är det dock mulet, en liten regnskur kom för ett tag sen men det är varmt ändå. 20 grader ungefär.
Vi hade en blåsig dag förra veckan, från norr kom inte otippat nordanvinden och då fick vi till kvällen ner temperaturen i stugan till blyga 20 grader, det svalaste vi haft hittills. På morgonen därpå hade vi dock lite svalare inne, 16 grader och det var väl lite väl svalt, detta berodde på att alla fönster var öppna och det blåste rakt igenom. Då fick jag göra upp en brasa. Det var mysigt.
Nu är det varmt igen.

Vad har då hänt under min långa bloggfrånvändhet?
Tja, en massa måste jag säga. Fast det varit så himla varmt så har vi aldrig fått så mycket gjort härute på stugan som i år.
Vi har målat verandataket, men det skrev jag ju om.
Vi har eldat upp en massa skrot, stockar och skit som flutit iland vid höststormarna. Samt en massa sopor och annat skit som vi själva sparat på oss.
Vi har kört iland övrigt skrot som ska till tippen. Sånt som inte passar att bränna upp. Många många säckar blev det, målarhinkar, dynor, mattor och vanliga sopor. Två båtar fulla blev det.
Vi har målat gäststugan inomhus. Vi har målat den gulnade panelerna med vitt i tak och gråblått på väggarna, det blev jättefint. Nu väntar vi på Makens äldsta brorsdotter som ska komma och dekormåla på ena väggen. Det blir säkert jättefint med lite måsar och en fyr kanske.
Vi har stagat upp grillverandan, eller Maken har gjort. Den sjönk ihop i mitten pga den jävla snömängden vi hade i vintras. Nu är den rak och fin igen.
Vi har satt upp hängrännor på verandan.
Vi har oljat in alla verandorna.
Baxat in stenen som förstört tre propellrar. Det tog en dag och krävdes badande av både Make och Hustru. Badkrukornas badkruka (det ska nog vara jag det) tog tid på sig att doppa sig men sen var det skönt, det var över 20 grader i vattnet. Då. Nu är det väl varmare tänker jag.
Sen en massa annat smågrejs som legat och pyrt i bakhuvudet. Det har aldrig tagits fram till framhuvudet förrän i år. Nu börjar vi ha fint härute. Najs.

Och nu... tadaaaa. Vi har fått ström. Fattar ni vilken lycka?
Vi fick fara och köpa kyl/frys i fredags, så nu har vi ett stort kylskåp som alltid är kallt, och en frys värt namnet. Supernajs.
Vi fick ström i onsdags kväll. Maken började då omedelbart att dra in strömmen in i stugan istället för att den bara ska hållas ute i elskåpet. Så första kvällen fick vi se tv på Vattenfallsel i stället för vår svaga egenproducerade solenergi. Yes!
Nu har hela stugan ström, uttag,, lampor och hela baletten. Vi kan ladda telefoner när vi vill, jag kan sy när jag så önskar och det känns så jäkla bra.
Äntligen.

Jag kan också göra mig mina shakes. Jag har slarvat nåt oerhört med mathållningen i sommar. Först och främst är det ju svårt att äta när det är så himla varmt, sen är ju matlusten paj och så har vi ju haft det lite patraskiskt med strömförsörjningen.
Nu är stavmixern ute och jag kan göra proteinkickar.
Jag har proteinbrist. Jag börjar tappa mer hår igen och då måste jag ta mig i kragen. Går ner gör jag över huvud taget inte alls, snarare tvärtom. Äta var tredje timme, ja tjena så lätt det är. Inte.

Ripjakt var jag på igår. Inte en sån ripjakt där man går med bössan i säkert grepp och är beredd på att skjuta en ripjäkel utan den sortens jakt där det går ut på att rädda riporna från katterna.
Vi har ripor på holmen, och varje sommar hälsar dom på hos oss dom dumskallarna, de går till angrepp och kacklar som tokar. Jag förstod ju att dom hade sina ungar i närheten och att dom försökte skrämma bort oss. Jag var livrädd att katterna skulle attackera men det gjorde dom inte. Dom fegade ur. Tordes aldrig.

Fast Homer kom sen springandes med vad som såg ut som en ripunge i munnen, vi är inte säkra men det kan vara så. Besvärligt med katter på detta sätt. Fast det är väl mycket begärt att dom ska ta sorkar och möss men ge fan i annat. För dom är ju allt ohyra liksom.
Homer tog bara en iaf. Tur är ju det.
Dumpippisarna kunde ju ha lett iväg ungarna mäpan en av dom lurade oss, men se icke.
Sen hörde jag Maken resonera med Hjördis och jag skrattade så jag höll på att få ryggskott.
"Hade du också velat ha ripa till middag? Såg du att Farbror Homer tog en unge och sprang in med den under stugan? Är dom otäcka riporna som dom kacklar och går an? Tycker du att ripungarna får skylla sig själva som inte höll sig inne i äggena? "
Han är festlig ibland min Make. Ibland inte.

Här Herr och Fru Ripa.

Här är Hjördis nästan helt osynlig där hon lurar på ripjäkeln.

Homer sitter stiligt och följer kacklande ripans virrande på tomten.

Dom kom tillbaka hela tiden. Från alla håll.

Och alltid kacklande.

Här har vi en äkta surströmmingstunna från 1931. Den har vi till salu, många vill ha den men vi vill ha pengar för den. Så är det här i livet, alltid blir någon besviken.

Här är en kedja i trä som vår stuggranne har täljt ut. Från ett stycke. Otroligt va?

Nåt så jäkla fint. Jag har gett Maken en hint om att en sådan kedja skulle göra sig fint i stugan men han

har siktet inställt på en fyr i stället.

I vinter ska han göra en fyr som vi ska ha ute på piren, med ljus och allt. Det blir fint det också

så jag får nöja mig där...

Nu måste jag gå och lägga mig, mest troligt kommer jag att läsa i en god bok. Jäklar vad jag har läst goda böcker i sommar, mest deckare och mest svenska. Alla har varit bra på sina sätt, ska skriva om dom i andra bloggen när jag känner för det..

Sitta på en köksstol är det värsta jag gör. Så jäkla ont får jag. Nu måste jag varva ner lite så att jag orkar bygga upp några muskler till löjfisket. Vi får besök snart i stugan, de blir premiärboende i vår nya renoverade gäststuga och då blir det ju mindre grejande. Det är konstigt men fast jag inte gör så mycket så blir jag så trött och får så ont. Att böja sig ner, hämta saker, bära undan saker är jobbigt för en tant som dessutom är pensionär. Jag önskar jag vore frisk och kanske lite yngre. Inte mycket men kanske femton år yngre, lite snyggare och lite smalare och kanske lite mer begåvad.

Men jag får hållas med mitt fysiska tempel så som det nu är, mitt utseende lär inte bättra på sig och så klok som jag är nu lär jag inte vara senare. Jag glömmer i rasande takt. Maken tror det beror på senil demens och det kanske han har rätt i. Det finns ju i släkten, tillsammans med cancer och annan skit.

Yngre blir jag ju inte så jag lär ju få se vad som väntar i kulisserna.

Ha det så gott. Vi ses senare, när jag vilat ryggen i form.

En dag i skuggans tecken...

2011-06-30T18:52:00.000+02:00

Vi har varmt. Jättevarmt. Solen är varm. Huden var blek. Nu är den röd. Ajaj.
Igår målades verandataket färdigt. Jag satt och tittade på. Jag är inte rädd för hårt arbete, jag kan sitta hur nära som helst. Jag var lite solsvedd sen dagen innan så jag försökte sitta i skuggan, men en kort stund satt jag med ryggen mot solen och samtalade med min Make och då passade solfan på.
Axlarna blev lätt stekta. Frossan igår kväll kändes nästan skön, fast bara nästan. Kändes märkligt att ligga under en tjock filt när det var 24 grader inom- och utomhus.

Maken målade färdigt idag. Det som räckte tills färgen tog slut alltså. Jag målade på stenar. Jag har kvar färg.
Igår fick vi hjälp av Makens äldsta brorsdotter och det var trevligt.
Och nu njuter vi av dess färdighet liksom.

Före... furufärgat, mörrigt och spindelkameleontigt

Efter...

say no more, liksom

Har ni någonsin sett sådant fint verandatak?
Observera att detta var en retorisk fråga så ni behöver inte svara, om ni inte vill hålla med mig förstås, då kan ni gärna skriva det. Jag förstår att många säkert vill framhålla sina egna verandatak men se det håller inte, ni har ju inte sett vårt nämlisch.

Gud vad jag njuter av vår veranda. Att sitta där och äta vare sig det regnar eller är sol. Sitta i skuggan och läsa en bok eller titta på en Make som jobbar med tråkiga sysslor såsom palla upp ett golv som hänger lite, eller kryper under stugan för att se smarta vägar att dra elkablar på.
Njuta. Njuta. Njuta.

Det varma vädret verkar hålla i sig. Det är härligt eftersom det fläktar från havet, annars skulle jag dö av värmeslag. Vi har haft fint länge nu så det känns lite märkligt, så här tidigt alltså. Kan det hålla i sig månne? Fast den absolut värsta och sämsta sommardagen i mannaminne är i alla fall avsevärt mycket bättre än den bästa av vinterdagar så det spelar ingen större roll faktiskt. Fast visst är det roligare att se sol än mörka moln förstås.

Hur har ni det på era håll i sommarvärlden? Bra hoppas jag.
Passa på att njuta mäpan sommaren pågår för vips är det vinter igen. Nu är jag inte så negativ att jag fokuserar på att det tydligen har vänt nu, dagarna blir visst kortare och kortare. Skit samma. Nu är nu och nu är det härligt för att det är sommar!
Härligt!

Hjördis har fångat två sorkar och en mus inatt (som vi då vet om).
Homer har tagit det mer lugnt. Han har semester låter han hälsa.
Smart kisse den där Homer....

Nu ska jag gå och göra i ordning kvällens mat. Halstrad saltströmming, potatis, lök, creme fraiche och tunnbröd. Mums. Sen ladda dator och borrmaskin under tv-seendet. Snart behöver vi inte tänka på dylika saker för då kan vi ladda när vi vill ;)

Och så var det då midsommar...

2011-06-24T17:02:00.000+02:00

Jag önskar er alla en trevlig midsommar så här på midsommaraftonens eftermiddag.

Vi ska fira i vår tvåsamhet, inga fester eller partyn här inte. Vi är så trötta efter fisket så vi njuter av lugnet och av den goda maten som snart ska komma. Eller komma och komma, vi har ju gjort den själva förstås. Det blir fiskbuffé som är lite av tradition hos oss numera. Lite sill, nubbesallad, löjromstårta, gravad strömming i romsås, inlagda strömmingsflundror, rullströmming i tomatsås och diverse rökta laxar, gravad lax och lite tilltugg.
Precis som jag vill ha det.
Lite jordgubbstårta har vi redan smakat på. Jag gjorde tårtbotten igår, i vår gasolugn och den blev jättebra för första gången härute. Det är lite svårare i gasolugnen än hemma. Sen hade jag vaniljkräm och massor av jordgubbar i och på tillsammans med grädden. Vi smaskade i oss var sin stor bit till lunch. Det var gott.

Det har varit mulet idag, sen tittade solen fram lite snabbt, sen blev det ösregn och alldeles mörkt, nu skiner solen igen fast det ser inte ut som om det ska hålla i sig hela kvällen. Det gör inget. Vi är flexibla i vår tvåsamhet, inga uteaktiviteter är inplanerade förutom att vi haft en liten skyttetävling medelst luftgevär. Jag förlorade. Jag skakar så in i h-vete när jag ska skjuta och jag kan inte ladda själv. Det är för tungt att böja fanskapet för mina smala volangprydda armar. Eller smala och smala, det är dom ju inte men dom är svaga trots sitt grova utseende.

Annars är jag pigg och grann. Det glamourösa strömmingsfisket är avklarat och jag ser ut ungefär som en halvdöd strömming där jag vinglar fram. Som världens bakfylla känns det som. Men nu är vi klara, har saltat in dubbelt så mycket som vi någonsin gjort förut, tack vare vår finfina rensmaskin.

Det kom en kommentar med en fråga om vår boendesituation. Jag kan berätta att vi bor i ett hus i en by utanför Kalix, där bor vi granne med havet och med utsikt över vår båthamn. Vi trivs bra i huset och vi har en fin fiskberedningslokal, vi har lagt ner mycket jobb på både fiskberedningen och på att renovera huset och nu är det egentligen bara mindre projekt kvar. Förutom dom större som alltid finns i bakhuvudet.

Stugan har vi på en holme i Kalix skärgård. Där trivs vi mycket bättre än i huset. Vi älskar att bo ute i stugan, vi flyttar ut så fort vi kan, numera blir det i slutet av maj (tidigare så fort älven gått) och vi bor där till i september, då vi måste hem för att förbereda inför löjfisket. Vi tar med oss katter och bohag så det är ett väldans bärande men sen är det bara njutning tills vi flyttar hem igen.
Nu ska vi få ström ute på holmen. Den sjätte juli verkar det som om strömmen slås på och dit längtar vi. Det första som ska ut är ett kylskåp och vår minsta frys. Det kommer att underlätta levernet otroligt mycket. Slippa in och handla stup i ett. Kunna ha lite glass och fika att bjuda på när vi får oväntat eller väntat besök. Härligt.

Nu ska jag gå och gulla med Maken. Eller så ska jag läsa en stund. Vi får se om Maken förtjänar något gullande eller om jag går till boken direkt.

Ha en trevlig midsommar alla. Jag ska besöka lite bloggar senare men Maken har suttit vid datorn före mig och nu är det nästan slut ström, batterisymbolen har bara ett tunt litet streck längst ner som tyder på att det är... 14 minuter kvar av batteriet (jag kollade).

Om ni bara visste...

2011-06-19T00:47:00.000+02:00

.. vad jag vet och har vetat.
Nu vet ni inte det och det är nog lika bra för speciellt mycket vet jag inte..

Vad har hänt i mitt hörn av landet sen jag skrev sist? Tja, Maken fiskade ju söndag natt och fick mycket fisk som vi rensade i vår nya fina rensmaskin, som inte är ny utan begagnad men som är lika fin för det.
Det gick som en dans.
Nu kollade vi inte tiden så himla noga men vi skulle väl tippa att vi två vid maskinen är drygt dubbelt så snabba som fem personal var trots att vi hade dubbla mängden fisk. Det är jäkligt mycket, sparar tonvis med tid för oss. Vore jag mattesnille skulle jag skriva upp en ekvation ang. detta men det är jag ju inte så ni får hitta på en funktion eller vad det heter själva.
Det är jobbigt att stå vid maskinen, vi står bägge och vänder fiskarna rätt och lägger dom i sina fållor. Sen går Maken iväg med jämna mellanrum och byter kärl och saltar in. Då står jag tappert kvar vid maskinen och känner mig viktig.
Efteråt ligger jag på soffan och känner mig viktig.
Eller så ligger jag och ojar mig, vilket som, eller en kombination.

Vad såg vi måndag morgon tror ni? Jo, vi såg den efterlängtade pråmen vid Eriköns udde, pråmen som skulle forsla grävmaskinerna ut till vår holme, Vattenfalls bilar stod där också så vi visste det var nära...
På måndag kväll när vi åkte ut igen (hade varit hem och rensat fisk) så var pråmen borta och inga grävskopor fanns på holmen. Då antog vi att vi får nog vänta betydligt längre än vad vi hoppats på, på grävningar och allt som rör installationen av elektricitet på vår ö..

På tisdag morgon var dom dock på plats.
Dom grävde och grävde.
Maken gick och förhörde sig (hos grävmaskinisten och Vattenfallaren) om när dom skulle komma och gräva hos oss. Då fick han veta att dom bara hade tisdagen och halva onsdagen på sig, sen skulle pråmen hämta dom så det innebar att vi själva skulle få gräva från tomtgränsen.
Maken mätte upp 20 jäkla meter genom skog och rötter och vi suckade unisont.

På onsdagen kom dom och grävde fram till husknuten. Jäkla lycka sa vi, och Maken har redan grävt det som fattades så nu har vi kabeln vid skåpet och är redo för installation. Observera att detta inte innebär att strömmen slås på men det är ju närmare målet än någonsin.
När det sker vet vi inte men vi hoppas dom gör det nästa vecka. Sen ska det grävas på landsidan, det ska bytas ut sånt där skåp och kabel ska dras in i detta nya större skåp innan strömmen kan slås på.
Jäklar vad vi ska belasta Sveriges elnät i framtiden. Kyl och frys står högst på agendan. Sen kommer belysning och övriga kuligheter.

Sen har vi varit på utflykt. Det är mycket nu i strömmingstiderna men vi köpte ett par pallgafflar på Blocket och dom hämtade vi. Nu förstår jag att ni darrar av spänning av att få höra var vi hittade dessa gafflar och jag antar att ni suktar efter ett par själva.
Jo, vi hittade dom i Jänkisjärvi. Ungefär jättelångt snett norrut, Tornedalen, grusvägar och flera timmar senare var vi med nya pallgafflar.
Maken var jättenöjd.
Jag var mest slut och less.

Inatt fiskar Maken igen, han har nyss ringt och talat om att dom fått mycket fisk. Det innebär en sjujäkla lång dag imorgon vid rensmaskinen och det ser jag fram emot. Inte. Fast fiskekompisen har lovat komma och hjälpa oss och det tackar jag för, själv klarar jag inte att stå så vidare värst länge även om det är lättare än att kniva själv (vi säger kniva strömming fast det heter väl rensa när man gör det för hand).
Det är fiskeglamour när den är som bäst.
Men då ligger vi bra till med mängden saltströmming så det räcker med en liten sväng till före midsommar.

På måndag var det tänkt att vi skulle åka en lastbilssväng i 12 timmar. Jag bönade och bad att Maken skulle höra med en kompis om sällskap för den resan och jag blev bönhörd. Jag behöver inte åka med. Nu i fisket så behöver jag min rygg till annat än att skaka fram i lastbilen ett halvt dygn.Även om det handlar om något så intressant som att införskaffa en begagnad filémaskin (snart står även strömmingsfilé på vår meny) samt andra fiskerelaterade grejer så känns det inte som en förlust att stanna hemma om jag säger så...
Det känns skönt.

Sen är det ju skönt att jag är så vig och smidig. Det känns jublande härligt att stiga upp om morgnarna. Jag hasar fram över sängarna, svänger benen över sängkanten så graciöst att en balettdansös vore avundsjuk om hon såg mig. Sen går jag på lätta fötter och med gudabra balans på spångarna mot dasset. Jag vinglar inte som ett fyllo i sitt esse, utan jag går smidigt fram med snabb och graciös gångstil inte så fånigt som en modell på catwalken men ändock feminint och sexigt. Tymplig är ordet jag söker.

Idag har vi haft soligt, varmt, regn, sol, rusk, åska, sol, regn och allmänt ruskväder. Detta följdes av en solig kväll och nu i denna stund tjugo minuter över midnatt börjar det regna igen. Aprilväder nästan.
Det känns lite skönt faktiskt. Och luktar gott.

Det är härligt när solen skiner vid midnatt.

Här är dasset i solgasset (eller kanske inte solgass precis men det passade bra i sammanhanget).

Att det regnar en halvtimme senare gör ju inget, jag har ju varit och nattkissat nu.

Vill man kan man sitta på dasset och drömma sig tillbaka till den tiden en glass kostade 75 öre, fast nu var jag inte speciellt glassugen, så varmt var det definitivt inte.

Men när vi får ström, då kan vi ha glass i frysen så att vi är redo när suget kommer och jag kan göra mig proteinshakes igen..

Jag skiter i kungafamiljen.

På ett dass ska det finnas en bild på kungen eller hans familj. Vi har en bild från gamla dar men den skiter vi i.

Nu är jag ju inte speciellt mycket för monarki så det passar ju extra bra att ha en bild just därute.

Fast jag hörde om några som tapetserat dasset med korsord från tidningar,

och sen hängt upp pennor överallt så att besökare kunde skriva ett ord eller två.

Himla bra ide tycker jag. I nästa ~~liv~~ dass ska jag ha så.

När vi får ström så blir detta med dator inget större problem, nu tar batteriet slut hela tiden och man måste planera när man ska kunna ladda den igen. Sen går det så jäkla långsamt härute, och eftersom datorn är på så sällan så kommer det hela tiden upp uppdateringsskit som man måste klicka bort.

Jag ska besöka några av er ikväll men detta har tagit så lång tid att jag får skjuta resten till imorgon. Batteriet är snart slut. Jag med.

Halleluja, modemet är återfunnet.

2011-06-12T20:40:00.000+02:00

Hittade modemet. Någon hade lagt det i lådan med böcker som ska ut till stugan i sinom tid. Någon var påhittig men otänkt.
Någon var förmodligen jag.

I fredags var vi på fest. Det var jättetrevligt. Och varmt. Fredag var det 27 grader varmt när vi åt, kl.18 på kvällen. Vi åt utomhus. I solen.
Det gick förvånansvärt bra trots allt, maten var jättegod, kryddstark och varm. Till det åt vi tacochips. Jag åt många. Så mycket som jag skrattade den kvällen gjorde att jag blev alldeles matt. Igår var vi till Luleå och gjorde några ärenden. Inte så himla kul att sitta i en bil med trasig AC i den värmen. Kan säga att svimning låg nära till hands. Konstigt för förr om åren fanns ju inte AC, hur överlevde vi?

Idag är vår värme botta botta. Vi har haft 13 grader som mest idag. Igår 26 och idag hälften. Lite lite skönt faktiskt för det är svårt att sova i 25 graders värme. Jag är ju inte den som klagar (host) men lagom är bäst. Fast lagom är inte 13 grader på sommaren om ni trodde det. Lagom är lite mer faktiskt.

Maken är och fiskar ikväll, vi har varit iland idag och skurat 35 saltströmmingstunnor med tillhörande galler och lock. Det var sagolikt kul. Myggigt också. Nu är vi redo för strömmingsfångsterna, nobbingmaskinen står installerad och det ska bli spännande att pröva den så fort det blir fisk.

Imorgon ska jag till tandläkaren. Då ska min rotfyllning färdigställas. Och kollas hål i övriga tänder, jag brukar ha ett till två hål varje år. Kul med så dåliga tänder. Kul med mediciner som tar kål på tänderna. Inte.
Kul att få räkningen efteråt också. En rotfyllning är visst inte gratis.

Tack för alla kommentarer. Jag svarade ju på alla tidigare men jag orkar inte det längre. Men jag läser alla minst en gång och jag njuter av allihopa. Bara så ni vet.
Nu undrar jag om ni narras lite. Inte många spindlar i södra Sverige? låter lite likt narreri. Jag har svårt att tro det, jag ska fråga igen om en månad och se om dom vandrat söderut och om dom kommit till er då.
Fast det låter ju positivt om det inte är narreri alltså.
Här har vi massor av spindar, mer än vanligt. Och sorkar. Hjördis har tagit livet av flera stycken. Första dagen vi flyttade ut tog hon tre st. Och lämnade dom ute vilket jag är extra tacksam för.

Nu ska jag lurva omkring och läsa vad ni haft för er under veckan. Det går rätt söligt med internätet härute, så jag får kanske ladda datorn emellanåt. Mäpan jag gör det ska ni ha det så kul. Njut av solen ni som ser den, häruppe har den tagit semester.

Gissa om jag suttit på vår nya veranda under dessa heta dagar?

Denna bild är från ifjol, våra blommor har inte börjat prunka ännu som dessa gjorde.

Det är så härligt att kunna sitta ute och läsa, i skuggan. Njuta.

Högsommar, min skugga, Murphys jävla lagar, insekter och försvunnet modem..

2011-06-10T15:59:00.001+02:00

Stackars oss.
Här avlöser eländena varandra, Maken körde sönder propellern igår 3.000 spänn minst.
Vi skulle flytta nobbingmaskinen in i fiskberedningen och den motsatte sig den åtgärden så vi körde sönder panelen och Maken fick ett raseriutbrott och slog knytnäven i maskinen.

Han klagar på smärta i ena knogen.
Jag pjoskar inte, om jag säger så.

Bilens AC är paj, kostar väl plenty så vi får flämta i stället, eller köra KD (korsdrag).

Utgifterna hopar sig, jäkla skit.
Varför händer inget plötsligt? Reklamen säger ju så och jag har trott att reklam måste byggas på en liten sanning.
Eller jag kunde ha trott det, om jag hade varit mer naiv och godtrogen..

Det är varmt och man ska ju inte klaga på värmen, men redan nu? Och 32 grader?
Orka liksom.

Och var tusan har modemet tagit vägen? Jag är alltså utan Internet och det är ett jävla mysterium tillika tragiskt och trist, mobilen är inget kuligt alternativ särskilt när det gäller ätt läsa bloggar.
Får leta på söndag igen, jag måste hitta det så att jag kan se vad ni har för er...
Har abstinens ju.

Ikväll ska vi på fest. Kul med fint väder, hoppas det är begränsat med mygg, hemma har vi groteskt mycket.
Och spindlar, äckelpäckel i massor. Redan nu? Undrar om detta är normalt för södra Sverige? Har ni mycket spindlar hela sommaren? Snälla, säg nej så jag kan fortsätta drömma om en flytt..

Här kommer en bild på min skugga, valde plats noga så att den blev mer avlååång.

Sommar, sommar, sommar..

2011-06-08T17:21:00.001+02:00

Det är underbart väder. Sol och varmt, nu är det 22 grader. Härligt. Jag tog med datorn men glömde modemet så det är mobilt som gäller. Imorgon ska jag iland och ska då försöka komma ihåg allt jag glömt.
Hjördis är en fenomenal jägare, skördar möss på löpande band, hon är en duktig kicka som lämnar kadaverna utomhus.

Här ligger hon och softar efter avslutat nattskift.
Hon är lika smidig som sin mänskliga moder,kanske något mindre tymplig bara.

Snart tar vi picket och packet och drar... listigt.

2011-06-06T10:32:00.001+02:00

Maken och kompisen kom hem igår kväll. Jag hämtade dom i vår hemmahamn och sen åt vi Tacos. Det var gott.
Nu har dom åkt för att kolla in kompisens nyinköpta båt och sen ska dom skjutsa ut mig till stugan. Med pick och pack.
Och katter gånger två.
Det ska bli så härligt. Vädret är underbart fint, soligt och varmt, perfekt stugväder.
Dom får gärna lämna mig därute och sen åka tillbaka till fastlandet för att ordna med nya båten, den ska sjösättas och köras över till Marinan för att utrustas inför sin färd till sitt nya hem, i Sundsvall.
Jag mår gott därute.
Gottgottigottgott.

Igår satte jag fram burarna på köksbordet. Så när det ska till att ske ska jag fånga Homer på ett listigt vis. Undvika kalabaliken som hände förra veckan, då framskrämning medelst skor och handklapp i golv användes för att få fram Homer från sitt gömsle under soffan.
Då var det buren i sig själv som fick honom att inse vad som väntades.
Nu har jag listigt ställt fram burarna så att ingen varning kan fås före instoppandet. Hehe, jag kan vara diabolisk när jag vill.

Så snart kära vänner, sker utflytten med stort U. Med dator och grejer.
Jag är redo för sommaren.
Hoppas bara jag slipper lösspringande hundar i sommar.
Nu har vi grävmaskiner istället. Vattenfall ska ju dra ström åt oss så det lär bli lite mer livat på holmen i år.
Spännande, spännande.

Det susar runt knuten

2011-06-04T22:41:00.002+02:00

Det blåser. Det viner. I omgångar.
Vi har nyss haft 16 sekundmeter och 23 i byarna. Småläskigt.

Maken och kompisen åkte iväg i morse och mitt på dagen fick de söka hamn pga blåsten, där har dom legat och väntat några timmar på svagare vindar. Nu är dom på väg igen. Det blåser ganska ordentligt för dom ännu men det struntar dom i.

Konstigt väder har det varit, soligt och varmt på förmiddagen, sen blev det mörkare än natten (vilket inte säger så mycket eftersom vi inte har mörkt på natten) och rutorna skallrade av vindbyarna. Det smattrade av regn på rutorna i en minut, för att sen vara stilla igen. Sen kom solen tillbaka, vinden lugnade ner sig och sen var det igång igen.
Vädergudarna är lite ombytliga idag. Kanske har dom mens eller bara är uttråkade vad vet jag.

Jag har ägnat dagen till att läsa, sen läste jag lite till för att sen övergå till läsning på heltid. Nu ska jag snart göra mig en shake så att jag får en proteinkick och sen gå upp och ~~läsa~~ sova.
Jag gillar min shake. Lite soyamjölk, hallon och två klickar soyaglass är receptet som ger mig många gram protein. Önskar jag kunde äta fil. Och gröt med vanlig mjölk. Soyamjölken är inte god live tycker jag, den är söt och har konstig färg. Blandar man den med o´boy eller hallon går det dock bra, därför gör jag det.

Surplar man en iskall shake är det skönt med en elfilt.
Elfilten bör nästan döpas tycker jag, så viktig är den, precis som en vanlig familjemedlem. Kanske att den får heta Torsten, Hjalmar eller Kurt-Åke, skulle vara kul att ligga med Hjalmar när Maken är borta.
Men framför allt skönt. Hjalmar- han är skön han. Varm och gosig, kan stängas av också när man blir alltför less eller nöjd, beroende på hur man ser det.

En Makes hälsning

2011-06-03T13:37:00.000+02:00

Maken låter hälsa att bussresan är jävligt långtråkig. Det enda som ljusade upp dagen var när bussen körde ner en Busstrafik Förbjuden-skylt p.g.a felkörning i Skellefteå. Tyckte det var ironi när den är som bäst.

Det blåser fasligt därnere.. båtresan uppskjuten, kanske imorgon annars söndag. Maken låter hälsa att det känns för jäkligt tråkigt men att det bara är att vänta och se.

Vi fick lov att säga adjöken till en fest vi var bjudna till i helgen. Adjöken sa vi. För Maken är inte hemma utan är och kör upp båt, sa vi.
Nu sitter Maken och väntar på att få köra upp båt. Kanske får vänta till lördag, söndag eller måndag.
Himla ironiskt på så många sätt.

Själv vilar jag soffa. Väntar på energi att åka och handla. Den energin kommer nog aldrig utan jag blir nog tvungen att tvinga iväg mig.
Men var sak har sin tid. Och handlingen får vänta på sin tur och den kan få vänta länge känns det som.
Så är det bara.

Hemma för några dagar...

2011-06-03T10:24:00.000+02:00

Vi åkte iland igår kväll, Maken har åkt med bussen i morse kl. 05.30 på väg till Sundsvall. Sen ska han direkt vända och börja köra upp båten. Det brukar ta drygt 30 timmar, men nu ska det blåsa lite så det kanske tar lite längre tid.
SMHI-typerna kan ju inte förutspå vädret bättre än vad gemene man kan så det får bli en chansning. Det är skandal så dåliga dom är på att göra sitt jobb. Det stämmer sällan eller aldrig, inte annat än under högsommaren och då är det ju ganska lätt för mig också att förutspå kommande dagar..

I förra inlägget frågade några om vad man har en VHF till.
Alla yrkesbåtar har minst en och Makens förra brann upp nu under fisket.
Den kan man tillkalla hjälp på, är man ute på havet är det viktigt. Man kan prata med andra fiskare (om man har fiskekanalerna vill säga och det har ju fiskarna) och andra sjömän oavsett täckning på mobiltelefonen vilket är bra för den täckningen finns ju inte överallt.
Händer det någon annan båt något så kontaktar sjöräddningen båtarna i närheten genom denna, vilket ofta räddar liv eftersom alla lämnar allt dom har för händer och rycker in. Fast om något händer KustWaffe (kustbevakningen) kanske inte fiskarna lämnar sitt fiske för att hjälpa till, då får KustWaffe kanske förlita sig på sig själva.

Jag kan också kontakta Maken på denna VHF, då kopplas mitt samtal fram oavsett var han är. Sen har denna en speciell funktion, ett knapptryck och så går larmet till sjöräddningen och övriga båtar. Den knappen trycker man på innan man överger båten, då allt liksom är försent... Då kan dom hitta var man var exakt när man tryckte på knappen, man behöver inte anropa efter konstens alla regler, man kanske inte hinner...
En förhoppningsvis onödig knapp men den dag det värsta händer är man nog glad att man har den.

Jag längtar tillbaka till stugan. Katterna också. Homer tyckte det var ett fult tilltag att fånga honom redan efter ett par dagar, stoppa in honom i buren och åka hem. Han sket i protest. Som vanligt.
Turligt nog så skiter inte Hjördis och det är ju bra att bara behöva sanera en katt varje gång.

Det small i kattluckan var tionde minut därute. Hjördis kommer i full fart och tjongar in genom kattluckan, förmodligen måste vi byta den under sommaren, den kan aldrig hålla för detta tjongande ett år till. Ifjol var hon ju pytteliten men i år är hon en 3+ kg katt, stor som Homer och håller god fart.
Ut smyger hon. För där kan det ju vara bytesdjur eller inkräktare men inne vet hon ju att där är bara mamma (jag) och då är det bara att köra så det ryker.
Mindre angenämt att sätta i halsen varje gång, jag blir livrädd för hon kommer sättande när man minst anar det, allt är tyst inne, jag sitter med en god bok och TJONG och fyra galoppsprång och vips sitter hon i mitt knä...
Allt för att visa att hon finns och att vi ska lägga märke till henne. Som att vi kan missa hennes ankomst..

Utflyttade och Maken fyller år!

2011-05-31T20:10:00.001+02:00

Vi flyttade ut till stugan idag. Maken fyller år och har fått en bakelse och en VHF apparat i present. Av mig.
Vi har nu ätit surströmming och har bastat. Det spöregnar. Brasan knastrar. Vi myser.
Hjördis morrar och springer som en tok.
Jag hälsar på er senare. Glömde datorn hemma nämligen.

What are you sinking about?

2011-05-28T13:42:00.000+02:00

Annars då. Tja, jag tvättar och tumlar, inte samtidigt tyvärr utan varannan gång. Nu ser jag slutet, endast tre maskiner kvar, dvs 6 totalt.
Igår var jag på fotvård. Fick fina sköna fötter tillbaka. Köpte mig några glada sockar till två glada fötter också.

Nu får ni inte bli till er över dom sexiga fötterna.

Jag vet att tårna är långa och slanka, och att jag har Hallux Valgus, särskilt på höger.

Vårsituation norr. Stugan i förrgår. Igår oljades verandan färdigt och utemöblerna ställdes ut och oljades. Jag krattade bort framför stugan och det som är närmast i bild. Det som är under häggen därborta blir Makens projekt, där är det tungkrattat.

Efter fotvården igår så åkte jag ut till Maken på stugan, det känns i stugnerven att vi vill flytta ut. Idag har det regnat hela dagen så jag har sysselsatt mig med tvätt och social samvaro, Maken har en kompis på besök för att se på en båt häruppe och hans fru var jättetrevlig.

Jag vet inte när vi flyttar ut, kanske efter båtuppkörningen, vi får se. Nu är det 8 grader varmt så det går att vänta ett tag till ;)

Nu ska jag gå och tömma tvättmaskinen och hiva upp det till tumlaren. Det är två kuddar om ni undrar. Sen ska jag läsa bloggar har jag tänkt. Och packa lite inför nästa stugsväng. Då kanske oljan har torkat trots nattligt regn så att vi kan gå på resten av verandan.

Vi bara kelar och kelar, Maken och jag.... moahahaha

2011-05-26T21:31:00.000+02:00

Eller inte så mycket kela kanske, det blir mer att man tvättar liksom. Fem veckors skitig tvätt gör mig alldeles het och kelsjuk. Särskilt tvätt med en massa fiskfjäll på gör att jag går igång på alla cylindrar, det gör mig alldeles darrig av kärlek.

Vi har sjösatt mellanbåten, japp i detta hushåll har vi tre båtar och mellanbåten är egentligen minstingen fast den är större än den minsta. Det lät konstigt men det är alldeles sant. Vår minsta eller mellersta båt beroende på hur man ser det är 4,95 m lång, en liten miniutter är det, och vår HR är 4,8 m lång men högre och yvigare och därför kallar jag den för mellanbåten. Skitsvår för mig att köra så när vi skaffar en motor med elstart till lilluttern så tror jag att jag adopterar den när jag ska köra i lite vind och elände.
Sen är jag ju så liten och tanig numera så den passar mig bra, eller så är det nog mera så att jag flyter ut ordentligt i den så att tyngden fördelas alldeles förträffligt a la sjösäkert vis. Jamena jag är ju skeppare och allt.

På stugan är det lövat värre. På marken så hej krattning, guvakulliksom.
Häggen, den enda på ön för övrigt är lite trasig i ena stammen så den måste vi amputera lite, innan den faller helt okontrollerat, detta pga den jäkla stora snömängden i vinter.
Vi har inte flyttat ut ännu.
Idag har vi oljat in nya verandan så långt oljan räckte. Imorgon ska Maken ut och olja resten mäpan jag är på fotvård, sen ska jag komma ut för lite fika, möbeloljning eller kanske krattning.

Vi flyttar nog inte ut förrän Maken kunnat köra hem fiskebåten, det blir ju så fort vädret tillåter. Det är svårt att planera eftersom SMHI är så korkade och helt inkompetenta. Vår regering har ju visat fingret åt dom och kräver bättre prognoser så vi väntar med spänning.

Jag ska rita i paint någon dag hur det ser ut när jag åker båt så ni får se min sköna stil. Stilen när jag går ur båten är något, men bara något mindre skön. Herreminje så ryggen tar stryk av båtåkning just nu. Jag är inte van, och jag måste ju sitta på ett speciellt sätt för att det inte ska slå i ryggen, så att slagen körs ner genom benen istället för länden. Jätteskön stil och gott med värktabletter kan jag ju säga. Och benmusklerna verkar vara långt borta, alternativt omvandlade till lårfladder, vilket gör att ryggen tar mer stryk.

Sen har jag ju dragit hem säckar med tvätt från stugan så tvättberget minskar inte så vidare värst mycket. Men vilken vecka som helst så har vi tvättat bort högen, synd bara att man inte kan tvätta och torktumla samtidigt, det skulle spara tid.
I vissa gamla hus som vårt så kan man inte tvätta samtidigt som man kör mikron, inte köra vattenkokaren samtidigt som diskmaskinen osv, det renderar i att det går säkringar och ofta går det åt en huvudsäkring som sitter ute i elskåpet. Elskåpet är mer inbrottsäkert än ytterdörren. Vi får pillra med mejslar och dylikt för att ta oss in för att byta säkring. Det är en av de roligare sakerna med gamla hus.

Vi har fått elskåp på stugan nu. Det ser så himla proffsigt och elektricitetiskt ut. Nu dröjer det ju ett tag innan dom dragit ut kabeln och kopplat det hela men det ser snitsigt ut redan nu, vi har en kabel på gården och ett elskåp. Ett stort fall framåt.

Bilden är lånad från nätet, men den får symbolisera vår ös elektriska standard i vardande..

Sen har vi redan dragit in all el och planerat fönsterlampor, utebelysning, frys och hårtork i våra huvuden och det är minst lika roligt som att vi verkligen snart ska få el. Det jag längtar mest efter är stort kylskåp, en frys och att jag kan sy när/om jag vill.
Och att torka håret utan att behöva skicka ut Maken i bara mässingen för att dra igång elverket. Bara en sån sak.

Imorgon kommer Maken hem till mig..

2011-05-23T16:00:00.000+02:00

.. men jag undrar om han inte saknar katterna mest. Han har ju inte träffat dom på fem-sex veckor, jag har lovat att berätta för dom att han kommer hem, så att dom kan längta lite. Hjördis blir kanske lite glad för hon blir glad över alla som kommer, Homer är förmodligen skeptisk som vanligt, han har dock låtit meddela att han är glad för att den som är chef över goburken kommer hem, så att det blir lite ordning på tiggandet.

Idag har jag röjt lite i datarummet. Sorterat in lite papper och kikat lite på bokföringsprogrammet, tyvärr blir jag trött direkt när jag tittar på det så jag får jobba på den mentala biten tror jag innan jag orkar med hela den biten.

Jag har fått paket idag. Från Ellos där jag bl.a skickat efter ett snävt linne som jag har tänkt ha under vanliga kläder när jag vill hålla in putmagen som vägrar minska trots tappade kilon, jag pratar då om övermagen.

Jag vill poängtera att jag inte är mycket till paintare, men det är väl inte nödvändigt att göra kanske,

men nu har jag iaf gjort det.

Vete tusan om bilden är klickbar, prova på egen risk. Jag kan dock berätta att det är lite av min profil även om jag nu ser att den kanske är lite underdimensionerad hela bilden, men lägg på en mängd kilon så är det jag.

Jag står med ansiktet bortvänt så att ni inte ska känna igen mig, bara så ni vet.

Håret faller inte av i drivor längre, jag tappar fortfarande mer hår än vanligt men jag har ju mindre kvar så det märks inte lika tydligt. Däremot har jag ju lite hår på gång så jag känner mig inte lika flintskallig längre och det är jag otroligt tacksam för.

Nu om annat.

Paketen. Ellospaketet har jag berättat om (förutom ett tips jag kan ge er, ska ni beställa en typ av shaper så lägg till ett par storlekar-då kanske ni kommer i den), sen fick jag ett paket från adlibris, ett paket jag sett fram emot men har nu bestämt att jag inte får påbörja någon bok förrän vi flyttar ut till stugan. Och därmed basta. Jag har ju låneböcker från bibblan att sysselsätta mig med. Jag läser just nu Jane Austens Emma.

Sen väntade ett paket från en av mina kusiner. Ett paket med några syböcker som hon fått till sitt jobb och då tänkt på mig. Jag blev jätteglad, sånt brukar sällan hända mig. Det var tre jättefina böcker om diverse syprojekt, barnleksaker och väskor bl.a varav en bok med mönster och tyg till en väska. Kul.

Nu ska jag gå upp och röja lite i syrummet. Konstigt nog ser det ut som ett gäng treåringar håller till där och härjar trots att inget blivit sytt på månader nästan, och jag tänkte röja till där så det ser lite trevligare ut.

Annars då?

Det regnar. Några dagar med uppehåll och nu regn igen. Man tackar.

Jag tillhör tyvärr dom som inte gillar att ta itu med innejobb när det regnar, det hade ju varit praktiskt, jag föredrar att städa och göra fint när humöret är på topp, vilket det är när det är soligt och fint ute. Sån är jag bara. Opraktisk och lat, fast snygg och smidig i mina bästa år. Lite som Karlsson på taket när jag tänker efter.

Loja dagar sätter sina spår

2011-05-22T18:18:00.000+02:00

Jomenseru att här har jag gått och såsat på i många många dagar. I min ensamhet har jag väntat på att Maken ska fiska klart och komma hem, i mitt huvud har många små projekt planerats. I min reella värld har inte många projekt blivit vare sig påbörjade eller färdigställda och nu kommer Maken hem om ett par dagar, kanske imorgon eller så på tisdag.
Herregud, jag börjar känna en viss stress.

Efter att ha läst bok efter bok nu i flera veckor har jag i helgen påbörjat några av dom projekt som jag själv ansåg vara av stor vikt att få färdiga. Idag har jag röjt ur tre klädkammare, fyra sopsäckar står hopknutna, ja inte med varandra utan var och en för sig såklart, och ska imorgon få åka med mig till soptippen. I bilen ligger två säckar till som alla blivit till på övervåningen, en säck står klar för avfärd i datarummet.
Det har varit röjning a la slarvåstress men som jag ändå är hyfsat nöjd med.

Sen så är det bokföringen som är ett projekt av hög prioritet. Jag har försökt sätta mig in i det automatiska programmet men det kräver att jag ringer supporten och det ska jag göra till veckan. Jag har en massa frågor som behöver svar innan jag kan gå vidare.
Känns lite jobbigt att behöva lära sig ett nytt system även om det känns viktigt att göra det.

Solen skiner, det har blivit rejält grönt på sina ställen eftersom vi nu haft varmt efter många dagar med regn. Då tar det fart vill jag lova. Jag känner av pollensäsongen på ett snorigt och tårögt sätt.
Har läst ut Svindlande Höjder och ser nu fram emot en ny bok med lite lättsammare innehåll. Vilken har jag inte bestämt än men en klassiker lär det bli.
Jag tror det är medelåldern som får mig att sluka böcker, och att jag tar till klassiker måste vara ett tant-tecken, vanligtvis är jag ju så hipp i min boksmak men nu går jag längre och längre bakåt i tiden.

2011-05-19T21:11:00.000+02:00

Ingen kan vara nere med en ballong.

Nalle Puh

Så sant som det är sagt.

Sista fiskedagen imorgon, lite avrustningsjobb efter det, men sen kommer Maken hem!

Först körs lastbilen hem full med grejer. Sen åker Maken den fantastiska bussen ner för att köra upp båten sen.

Efter det blir det stugan.

Och inte har jag en ballong heller, ändå känner jag mig glad idag.

Det luktar fis och det finns ingen att skylla på...

2011-05-18T19:23:00.000+02:00

Jag åt långfil häromdagen. Utan att få hemska magsmärtor. Lycka. Jag har hört att mjölkproteinallergi kan "gå över" så jag har väntat på en chans att prova. Jag har fått tipset att pröva med någon månads mellanrum för att se om mitt system klarar det.

Nu provade jag. Och det gick bra.
Sen provade jag idag också. Och herreminje så jäkla ont jag fick.
Och gaser. Gaser kan göra också ont.
Jag vet.

Gaser kan lukta också. Det vet jag också.
Önskar Maken var hemma, då kunde jag ju skylla på honom.
Det är han ju inte, hemma alltså, men Hjördis är ju hemma kom jag på. Hon fes något otroligt kraftfullt när hon var en liten liten kattunge. Hon fes som en hel karl.
Det luktade som värsta människofisen, så liten hon var.
Hon la sig till rätta i famnen, slappnade av och släppte en rökare.

Kanske det är hon som är orsaken till lukten som finns omkring mig?
Jo, när jag tänker efter så är hon nog det.
För det kan ju inte vara jag.
Kvinnor fiser ju inte som bekant, eller vet ni om det bara är en skröna? Fiser kvinnor verkligen?
Allvarligt?

Möjligtvis skulle en kvinna kunna prutta/släppa väder om hon eventuellt var lite intolerant mot mjölkprotein och hade trotsat den intoleransen i hopp om att vara tolerant igen men upptäckt att hon nog inte var det.
Man kan ju tycka att det skulle räcka med magsmärtorna. Att behöva stå ut med lukten är ju som grädde på moset, fast tvärtom.

Tack alla för era kommentarer och förklaringen att Blogger fuckat upp igen.

2011-05-17T08:31:00.000+02:00

Här åker man bort ett par dar och se vad Blogger ställer till för oss när jag inte är hemma och kan styra upp hela skiten.

Jag har försökt vila mig i form. Det har väl gått sådär. Ryggen är som den är helt enkelt. Sitta är värst. Halvligga på sniskan i soffan är bäst, konstigt nog.

Trots en jobbig resa så var det kul att få träffa Maken, på sex veckor har vi väl träffats sex dagar och det känns på tok för lite.
Fredagen började med att jag gick och la mig. Skulle ju gå och lägga mig tidigt hade jag tänkt men det var svårt, började kattsäkra huset och tiden bara gick. Vaknade kl. 03 i panik att jag försovit mig, skulle ju upp kl.04. Trots tre väckarklockor så somnade jag inte om så min sömn blev ca 3 timmar den natten.
Dusch och sen iväg, stod vid busshållplatsen kl. 05 och sen var det buss, buss och åter buss till kl.15.30
Nu kommer något intressant.

Maken.
Man skulle ju kunna tro att han var ivrig till att träffa mig, att han skulle möta bussen med trånande blick och ett bankande hjärta. Jamentjena liksom.
Jag ringde då jag stigit av. Var är du? Jag är på väg.... jag är snart där...
Jag sa att jag började gå mot hotellet, det var en lagom promenad och den gick bra då jag hade en hjulväska.
Jag kom till hotellet. En make? Nix.
Jag ringde igen. Var är du? Jag är snart där.. en minut...

Jag checkade in. Jag väntade. Jag stod och läste menyn på kvällens matförslag då han dök upp med andan i halsen. Tack för den ivern.
Vi gick ut en kort promenad efter att jag legat stupad en stund i sängen. Men jag var så stel att jag behövde några steg inför kvällens middag.
Vi åt på hotellet, jättegott var det. Tog t.o.m efterätt vilket var ett stort misstag. Mådde pyton ett tag innan all mat sjönk undan.
Sen kollade vi hockeyn. Låg och pratade och bara mådde gott av att träffas.
Hångel?

Njaee..
Vi sov 10 timmar!
Jag som inte sovit mer än 3 timmar i sträck under tiden han varit borta. Tio timmar!
Kände mig utsövd som tusan på lördagen.
Det regnade ordentligt. Perfekt. Inga krav och inga måsten. Lånade en bil, for ut och körde, åt och slappade. En snabb shopping och sen låg vi i båten och kollade på film. Jättemysigt.
Sov gjorde vi i stugan, på loftet vilket inte är min favorit precis men det var mysigt.

Söndag, snabb hårtvätt (får fett hår på en dag bara och det är så otrevligt) och iväg till bussen, 10,5 timmar senare hemma. Torka kattspyor gånger tre, lämna resväskan i hallen, stupa i soffan, fundera på mat (en halv smörgås på hela dagen, inte precis bra för en GBP-opad) orkade göra en shake, slappa i soffan, kolla finalhelvetet, halvnöjd efter andra perioden, periodpaus=somnade i soffan, vaknade och kollade matchen ett mot jävla sex. Sucka. Ta piller mot ryggont, gå och lägga sig.
Slappa hela måndag, inte kunna sitta ej heller ligga annat än halvdant, ett mellanting är bäst för mig.

Nu regnig och dimmig tisdag. Inga planer för dagen. Kolla lite bloggar under dagen, korta stunder funkar bäst. Kanske in till stan för att köpa nya bambustickor till min stickning, Hjördis har tuggat sönder den ena så den är alldeles förstörd.
Vi får se.
Oskrivet blad är bäst. Ska förresten renskriva det jag skrev på bussen, spånade vilt kring ingenting men tyckte själv det blev ganska bra. Ska kolla och se om jag känner likadant nu. Förmodligen inte.

Maken fiskar ännu. Nu börjar det likna lekfiske, bara igår fick dom lika mycket dom fått på de senaste veckorna så det drar ihop sig mot fiskeslut. Längtar tills han kommer hem, tills vi får flytta ut till stugan, renovera gäststugan och bara njuta av en efterlängtad sommartid...

Hemma igen..

2011-05-15T19:14:00.000+02:00

... och längtade till ut till bloggvärlden.
Såg min sida.
Här har det varit livat vill jag säga, många många kommentarer och vilda glädjetjut.

Eh... not. Men tack Agneta, snäckskalsdalen för din hälsning och kommentar.
Jag undrar om detta är ett tecken...

Jag tror jag åker tillbaka till Maken, 10,5 timmar hit eller dit.
Han saknar mig då nåt oerhört.
Det har han sagt.

Maken vs Blogger : jättemassor-0

Nu är ryggen officiellt paj så nu går jag och kryper under el-filten.
Inga fler bloggbesök ikväll, det räcker med min egen känner jag.

Jaha, vad fan ska man ha för rubrik idag då? Jag satsar på ingen rubrik alls.

2011-05-12T17:28:00.000+02:00

Jag kunde ha packar som rubrik, men eftersom det är något som ännu inte har påbörjats så struntar jag i det. Jag kunde också ha skrivit tårta för det fick jag idag av grannen när jag var in på en kopp kaffe.
Jag hade också kunnat skriva Jäkla fucking ryggsmärta men det vill jag inte för då är jag ju ofin i munnen. Jag svär nämligen ogärna offentligt. Obs, sarkasm och ironi i en salig mix, lite av saroni eller ironasm.
Jag svär ännu mer ogärna när jag är ensam, det lönar sig liksom dåligt om ingen hör när jag kör en rejäl ramsa så då lider jag istället i tysthet, och samlar på mig tills det kommer ett lämpligt tillfälle att rasa ut.

Imorgon åker jag buss till Sundsvall. Jag ska stå och vänta på den söta snabba bussen kl.05.20 på morgonen. Det känns superkul. Och härligt att få börja dagen så tidigt. Liksom före pippifåglarna och alla morgonpigga.
Sen får jag åka hela långa dagen. Blir spännande att se hur ryggen mår när jag är framme.
När jag är framme ska jag checka in på hotellet, krama på Maken, eventuellt hångla upp honom lite men mest troligt så rasar jag ihop på sängen och kanske somnar av pur utmattning. Då känner sig Maken mer hemma och det är ju det som är meningen.

Detta är Spikarnas fiskeläge på den tiden det var svartvitt.

Numera är det ju färger överallt när man närmar sig.

Det är lite vackrare nu.

I övrigt ser det ut precis som på bilden.

Hjördis har vält fyra blomkrukor idag. I köket. Det var en jäkla pippifågel som spatserade omkring med en kaxig attityd som kissen ogillade skarpt.
Vi har många katter i området, många pippifåglar, lite harar, ekorrar, bävrar och små antiloper som traskar omkring på tomten. Hon ogillar alla och allt som rör sig. Hon har fullt upp med att ränna omkring mellan fönstren, spotta åt pippisarna och följa dom små djurisarna på deras vandring på vår tomt.
Hjördis längtar ut till stugan där hon har chans att stipulera ett sjujäkla exempel och jaga dom från ort och ställe. Då ska dom få se på fan bad hon mig skriva till er så att ni förstår vad hon menar.

Däremot är Hjördis väldigt impulsiv så jag hoppas att hon misslyckas i sina jakter och inte kommer in och visar upp så duktig hon har varit. Det är nämligen inte så himla mysigt när hon kommer in med en död mus. Det är i o f s värre när den inte är död utan rör på sig.

Trött men nöjd

2011-05-11T21:40:00.000+02:00

Idag har jag varit på visit hela dagen. Har varit till pappas sambo i grannstaden, och det var så trevligt att jag knappt kunde slita mig därifrån. Till slut var jag ju tvungen, ryggen sa stopp.
Sitta på köksstolar är det värsta som finns, rena rama ryggdödaren för mig.
Men trevligt var det.

Körde hem utan att stanna vid tygaffären, det var ett enkelt beslut när jag knappt kunde gå.
Hemma så var det soffan som gällde.
Efter ett par timmar i liggande traskade jag iväg ut till allfartsvägen och hämtade soptunnorna som dagen till ära blivit tömda. Och det var verkligen behövligt, särskilt den bruna om jag säger så.
Nämligen Trauma med stort T.

Det stank.
Efter att ha passerat den bruna tunnan häromkvällen och insett att något var mycket på tok, så öppnade jag den arma kvinnan locket och insåg att det förmodligen var något under alla maskar/larver som orsakade stanken.
Förmodligen är det någon av personalen som i höstas lagt något i den bruna tunnan, ovetandes om att vi komposterar själva. Och vi har aldrig kollat.
Tur med tömning idag alltså. Merparten av innehållet tömdes, ett antal dl krälade äckelpäckel var kvar.
Vatten, klorin och såpa klarade skivan.

Tunnan känner sig nu pånyttfödd, doftar såpa och luftas nu i vårnatten.
Den är nog lycklig.
Jag är lika lycklig jag, kräsen som jag är så känns det skönt att ha rett ut maskproblemet och dagens tillika gårdagens äckelkänslor är borta.

Jag är nöjd med dagen som varit så trevlig, jag är nöjd med att ryggen återhämtat sig till sitt vanliga usla läge och att jag snart ska få träffa Maken efter flera veckor på var sitt håll, på fredag tar jag bussen söderut.

Jag kommer att sova gott inatt.
Tunnan likaså.

Det är gott i den värld som är min.

Det var en gång.....

2011-05-10T13:34:00.001+02:00

... en tant som var i medelåldern, optimistisk, pessimistisk och lat. Vi kan kalla henne för Ulrika, (en Ulrika som säger sig Sy någon gång då och då), det kan vi kalla henne för det är vad hon heter.
Men som sagt så var hon lat av sig. Hon var dessutom klen, både i sinnet och sitt fysiska tempel och därför skymdes latheten ibland av en kroppslig misär.
Ulrika hade bestämt sig för att städa sitt hus, röja i skåp och lådor som under årens lopp trasslat till det för sig med ordningen/renligheten och efterlämnat ett kaos värdigt ett tredje världskrig.

Ulrika startade i medelhögt tempo. Sen blev hon trött, saktade ner lite, andades och försökte vila sig i form. Tog det lugnt, insöp lite bokliga trevnadsstunder och vilade i soffan.
Sen kom Ulrika aldrig igång igen, tanten tappade liksom sugen i en värld av tappade sugar.
Det störde tanten något oerhört.
När hon sett sin mor agera i sin medelålder så var detta inget hon kände igen sig i. Den ömma modern var allt annat än lat, hon var renligheten själv, pedanternas pedant och städmanisk.

Nu har Ulrika nått en slags kulmen i sitt dåligt samvete, hon har talat med en god vän i telefonen och skaffat sig rikligt med argument för att fortsätta slappa.
Den slappa tanten är extra slapp kan man säga. Den goda vännen påtalade vikten av att inte förta sig i vår ålder, utan leva för dagen, njuta och må så väl man kan.
Tanten Ulrika mumlade instämmande och lovade sin goda vän att sänka takten ytterligare för att undvika kraftiga bakslag på ålderns sensommar (höst var ju lite att ta i för mycket kände bägge två).

Och det fysiska templet gör sitt för att medverka till den slappa hållningen, ryggen vägrar samarbeta, axlarna värker och ischias i ena stjärthalvan (och ner för benet som liksom "hör ihop" med sagda stjärthalva) gör att det känns så jäkla roligt att ta i. Allting känns extra kul nu liksom.
Och böckerna ter sig väldigt intressanta i jämförelse med den kraft och smärta det innebär att röja ett sådant hus som denna Ulrika har. Detta gäller även för kortare ryck då dessa inte riktigt gör så att huset verkar kunna bli rent och fint någon gång i en någorlunda nära framtid.

Men så länge man får poäng för att man försöker/~~tänker på att försöka~~ så är det ju fantastiskt förhoppningsfullt att denna Ulrika fortsätter att hoppas på resultat i storlek Stordåd trots uteblivna resultat. Där är hon optimistiskt i sin pessimistiska läggning på något märkligt sätt.
Hon är uppe i ofantliga poängsummor just nu.
När som helst räknar hon med att få något uträttat rent fysiskt också, alltså inte bara i tankarna utan något man kan pricka av från en att-göralista.

Vilket år som helst.

Förresten, det är ju aldrig för sent att ge upp!

Tjoflöjt, tandläkaren avklarad!

2011-05-09T11:44:00.000+02:00

Japp, och jag överlevde. Det var inte farligt faktiskt. Jag har ju en gång kvar och den kan ju vara den värsta men det får jag se om över en månad.
Som det känns nu så rotfyller jag mycket hellre än borrar.
Mycket hellre.

Ni som bloggar, vet ni om man kan få en funktion som visar vad man skrev för ett år sen? Har sett det någonstans och undrar om Blogger har något sådant.
Jag är egentligen mest intresserad för min egen skull, men det är rätt jobbigt att skrolla och leta sig tillbaka ett år och då vore det ju fiffigt om det gick att få en sån gadget/widget/grej.

Nu ska jag gå och krascha i soffan, det gör lite ont faktiskt. Men som det har grejats är det väl inte konstigt kan jag tänka mig.
Jag tar min bok och vilar lite.
Jane Eyre är tyvärr slut nu så jag har hoppat in på Svindlande Höjder och den är lite tyngre och jobbigare att läsa, men den är ändå betydligt lättare att ta till sig än städning.
Och det är inte obetydligt i min värld.

Oh vilken start på veckan

2011-05-09T10:04:00.000+02:00

Nu ska jag borsta tänderna.
Tandläkaren väntar.
Rotfyllningen del 2:3

Känns jättekul.
Inte!

Jag vill bara gråta, men bara för att det är gratis så har jag inte tänkt göra det.
Inte förrän jag verkligen måste.

Det blir nog snart.

Joruseruatt..

2011-05-07T18:10:00.000+02:00

Här händer inte mycket. Men litet.
Igår bakades det bullar. Dom blev jättegoda. Jag gillar fikabröd men då helst andras, men när det gäller vanliga bullar då föredrar jag mina egna. Dom ska smaka mycket, vara mycket gott inuti annars kan det vara.
Torra bullar är ingen favorit även om jag lätt kan glufsa i mig en sådan också om det är vad som bjuds.

Nu bakade jag dock goda bullar. Jag var helt slut efter den bedriften.
Det är märkligt, förut kunde jag baka bullar hur lätt som helst även om jag jobbat hela dagen och samtidigt hade tvättstugan (alltså, när jag bodde i lägenhet och fick samla ihop tvätten till en viss dag och då hade man plenty tvätt..).
Nu räcker det med enbart bullbaket. Jag får så ont i ryggen att det inte är sant.

Nu är det dock gjort och andra utmaningar väntar.
Det lät fint det där med utmaningar va, men det skrev jag bara för att verka intressant. Vilket jag ju inte alls är, så nu förstår ni att jag narrades om "utmaningarna". Om man inte betänker städningen som jag nu ett antal dagar har lagt på is, men sådana utmaningar är inte vad jag syftade på så det låter vi falla in i avdelningen ~~meningslösa~~/tråkiga måsten.. och lämnar in det i hjärnans glömskecentrum.

Jag läser Jane Eyre nu. Jag har läst den förr, i min ungdom (alltså för ett par år sen) och den är fantastiskt bra. Jag gillar språket och sättet hon skriver på, det är som om någon berättar den för mig, inte som jag läser.
Alla klassiker är väl inget för mig kanske, men vissa är det absolut och denna är en av dom.

Charlotte Bronte (e med två prickar ovanför) har ju skrivit Jane Eyre, hennes syster (tror jag) Emily Bronte (samma e här förstås) har skrivit Svindlande Höjder också en klassiker och den väntar på mig efter Jane Eyre.
Mitt bokpaket som kom häromdagen innehöll andra böcker också, några deckare och lite annat.
Jag har fina bokstunder som väntar på mig i den närmaste framtiden och jag hoppas jag kan lämna någon oläst till sommaren.

Nu ska jag ta mig en snabb bloggrunda innan jag tar mig en matbit för att sen (i mina drömmar iaf) ta och köra ett ryck med städningen. Jag ska inte, jag upprepar inte begrava mig i boken innan jag har tagit mitt städryck utan bokstunden ska komma som en belöning efteråt.
Eller kanske jag läser en stund för att komma i rätt städstämning. Det kanske kan få mig på städhumör. Det känns (t)roligt !? Och det är ju ändå lördagskväll. Ska man städa en lördagskväll eller ha roligt? Är inte det nästan brottsligt att ägna en lördagskväll till städning tänker jag nu när jag tänker efter.

Jo, det är det tametusan.
Hej boken, nu kommer jag snart igen, nu kändes allt lite ljusare helt plötsligt, även om här nu är dimmigt och 0,6 grader. Läsa bloggar, äta och läsa. Värre sätt har jag spenderat helgkvällar på..

Hehe...

2011-05-05T17:53:00.000+02:00

Fick min nya inspelningsbara boxer idag. Dom sa det skulle ta 5-10 arbetsdagar och det tog 4. Otippat va?
Nu är den igång. Efter typ två minuter.
Vad kan man dra för slutsatser av det då?
Jo, antingen att jag ubersmart, överintelligent och superteknisk (vilket jag föredrar att tro) eller så har dom börjat göra teknikprylarna mer för dummies (vilket jag inte föredrar att tro som ni säkert listat ut).

Hips och vips, döm om min förvåning men allt funkar.
Jag är nöjd och belåten.

Fick mitt paket med böcker idag. Ska börja med Jane Eyre har jag tänkt, lite motvikt till vampyrer och deckare. Har också varit över till grannen för lite fika och så tittade jag lite beundrande på när hon krattade. Hon är ju bara dryga 70 och flänger runt som värsta yrvädret. Själv krattar jag inte. Det är en principsak. Jag krattar på stugan nämligen och det är jobbigt nog.
Nu blir det ju för sen krattning där i år också så det går väl som det går. Det blir för tungt att kratta när gräset redan börjat växa. Då får man köra en slarvkrattning.

Hemmavid har vi inga sådana böjelser, vare sig för tidiga lätta krattningar eller sena svåra. Det nya kommande gräset växer snabbt över det fula gulbruna dögräset och blir snart grönt och skönt. Vi har ganska stor tomt dessutom. Och har klippt gräset dåligt i höstas vilket medför modell intekort och det gör det mer svårkrattat och ännu mer svårmotiverat i start- och slutskedet.
Däremot ska jag gå runt och samla in alla skatter som töat fram, det ska jag göra.
Det har jag då tänkt iaf.

Inatt var det -6 grader. Det var roligt.
Så kom solen. Sen for solen. Och snart kommer regnet. Nog om väderhelsiket.

Det var allt för mig. Jag är trött efter att ha varit vaken sen 04.17 och jag har icke kunnat sova något under dagen så jag antar att kvällen tenderar att bli kort...are än vanligt. Eller så kommer jag in i ett piggil och då är vaken klockan runt. Det är vansinnigt spännande att vara jag och att dela mitt liv med mig själv.

Bara en sak till. Apropå morgonens telefonflirt med Maken så kom det av sig för han satt på utedasset och kackade. Sen for dom ut och fiskade, det gick dåligt med dagens fiske precis som flirtandet, fast orsaken var inte densamma, det fanns inga sälar i mobiltrafiken som det fanns i fiskeområdet.
Vi får flirta nästa helg istället, då ska jag ner och hälsa på honom.
Jajamänssan, så ska det bli! Det ser jag fram emot. Jättemassor mycket.

Idag skrollas inga fingrar.

2011-05-05T06:42:00.000+02:00

Så det så!

Jag vaknade 04.17.
Det var onödigt tidigt.
Det var för att jag somnade i soffan och därför låg så ebarmerligt dåligt så ryggen sa nixpix kl.04.17.
Då steg jag upp.

Har sett en dålig film. Jag hade kunnat byta men jag orkade inte, hoppades på omsomning.
Sen blev jag hungrig.
Då åt jag en kall bit ugnspannkaka med smör på. Gud så gott.
Sen drack jag.

Då fick jag ont i magen.

Pris för veckans intressantaste inlägg går till.... mig hehe.
Nu ska jag gå och mobilflirta med Maken. Dom ska ut och fånga strömmingar, tji fick ni era jäkla sportfisketalibaner.

Sen ska jag sova lite till har jag tänkt.
Mycket på agendan idag.
Många saker blire.
.. nog inte av men det lät fint med att jag hade mycket på just ordet agendan.

En sjukpensionär har inte mycket till agenda.
Det har bara yrkesarbetande och ansvarstagande friska.
Inte simulanter.

Så det så!

Vårtecken från norr och vi med smärtor simulerar. Varning för skrollfinger! ;)

2011-05-04T15:26:00.003+02:00

Jag har minsann noterat att det på många bloggar visas bilder på växthus med blommor i, blommor ute av typen sippor, maskrosor och jag vet inte vad. Detta är för oss häruppe inte en vanlig syn i dessa tider. Vi har vårtecken av andra slag. Eller jag har av dessa slag som kommer nedan.
Vi kör med principen Det som göms i snö kommer upp på våren...

En död kratta ser ni ovan. Dom växer inte överallt, bara där dess ägare glömt att plocka in sommarens redskap innan snön kommer.

Här har vi en snodd som man kan t.ex spänna fast en tank i båten med, men som nu ligger framtinad från en snöhög. Denna kan ha kommit dit i höstas eller så har den legat slängd vid bron och sen snöat över. Den påträffades dock ute på gräsmattan. Vi misstänker att vår traktor kan ha medfört att den medföljt ut i grästrakterna. Bredvid växer en ledsen kork till okänd flaska. En flaska hittades dock

i närheten men den hade redan en kork så den flaskan var inte partner till denna.

Här ser vi en gammal gräsklippare som växt upp som ur snödrivan. Den kan möjligen ha lämnats ute över vintern eller så har den krupit ur förrådet själv. Då vi inte har något förråd är det mer troligt att gräsklipparen fått övervintra under sagda snödriva. Spaden tinade fram där också, vilket förvånade mig kraftigt. Visste inte att vi hade en sådan spade.

Det som koxar fram till höger hör till båtvagnen den har också fått stå i snödrivan hela vintern.

Det gjorde den förmodligen utan glädje.

En sak som bör sägas är att gräsklipparen ska skrotas och en ny införskaffas.

Om detta inte sker så lär denna klippare få klippa denna sommar också.

Det gjorde den förra nämligen. Då inhandlades inte heller en ny så den gamla fick

fortsätta trotjäna, den har övervintrat i snödrivor förr.

Den gillar det.

Ah, här har vi en trasa på ett borstskaft. Otippat att hitta denna ute, själv har jag ingen aning om vad det är men jag förmodar att en Make har använt den till något speciellt ändamål. Den hittades framtinandes i en hög med bråte som sopats från asfalten framför huset. Lite osäkert vad det är för skrot men säkert är det från grävningen av jordvärmen.

Otippat kommer här en annan spade fram. Den visste jag att vi hade, men ingen av oss visste att den låg där under snön och häckade hela vintern. Den har nu legat och solat ett par dar och är mogen för skördning.

Åh, där ligger dom jävla jordsäckarna som du tjatat om att få fram! Och där har dom ju gjort nytta hela vintern, sa Maken när dom kikade fram under snön. Då kom jag ihåg att jag promt ville ha dom hem (vi tog dom från stugan) för att fylla igen några små planteringar där jorden sjunkit undan.

Detta gjordes dock aldrig som ni ser, eftersom jag behövde Makens hjälp

och han ansåg inte att han hade tid..

Say no more liksom.

Här växer en vattenspridare så sakta upp från marken. Den är grön och röd och först mindes jag inte om den ens var vår tills jag kom ihåg att den hade vi ju till gräsmattan, då den var *hrm* ny för några år sen.

Jag kan dock inte erinra mig att jag har sett den de senaste åren så det är för mig en gåta hur den liksom poppat upp nu så här i vår.

Här har vi ett munstycke till våra spolslangar i fiskberedningen. Den har nog gått sönder men icke hittat till soptippen, och därför lagt sig till vila bredvid sparken.

Eller sparken kom dit senare men nu så här i snötiningens tid så ligger som fint bredvid varandra, nästan att dom spoonar lite. (ligger sked för dom som inte vet)

Det var nu slut på vårtecknen för idag och så kan jag tillägga att igår blev jag förbannad då jag fick en enkät i brevlådan. Då var den dagen störd. Det var en frivillig sådan och det var tur för jag vägrar svara på sådana enkäter.

Den handlade om värk, träning och psyke. Eftersom jag studerat forskningsmetodik så insåg jag rätt snabbt att detta lär inte bli till min fördel, eller någon annan med värk heller för den delen.

Påståendena var så märkliga, det fanns inget mittemellan svar utan antingen jättenej, nej, ja eller jätteja. Det irriterade mig.

Typ

- Det är verkligen inte ofarligt för en person i mitt tillstånd att vara fysiskt aktiv!

- Att vara försiktig med onödiga rörelser är det bästa jag kan göra för att förhindra att smärtan förvärras.

- Ingen ska behöva träna när hon eller han har ont.

Det fanns inte heller någon fråga som behandlade vilket problem jag ansåg att jag har, jag kunde aldrig koppla aktivitet till smärta och det retade mig.

Jag önskar dom fick prova själva att ha ont 24 timmar om dygnet och sen skulle jag stå och säga att du måste vara aktiv, träna på, skit i om det gör ont, det är verkligen inte farligt osv.

Ju ondare jag har desto mer får jag ju ta det lugnt, det gör jag av självbevarelsedrift. Sen gör jag ju det jag kan. Sen frågade de om hur väl man studerat, högskola eller gymnasium och det retade mig också. Jag som gått högskola bör alltså ha mindre ont än en person med lägre utbildning. Jag säger inte att det är så uträknat utan det är så jag tolkar denna enkät utifrån frågorna. Det var 7 sidor frågor!

Jag är kanske orättvis men det kändes inte bra att fylla i den så därför avbröt jag och rev sönder den. Det är också svårt som kroniker att svara sådana frågor, jag kan ju ha en sämre period eller en bättre.

Hur som helst, jag såg då ingen anledning till att jag skulle bli hjälpt av denna så jag avstår.

Nu har jag gnällt av mig och skall återgå till röjningen i klädkammaren, jag är snart klar nämligen ;)

Avslutar med en bild på min vinst, toaskylten jag vann i Fru Gårmans tävling.

Fint blev det!

Innovativ är ordet för dagen!

2011-05-03T14:02:00.000+02:00

Ni som är uppmärksamma ser att jag ändrat teckensnitt på tja, dagarna och rubriker till höger (vet inte vad det kallas, gadget? widget? rubrik?). Anledningen var den att jag skulle ändra titeln på det jag tidigare kallade Bloggintresserade. Nu ville jag det skulle heta något annat och efter en halv sekunds funderade ändrade jag den titeln.

Hade syncopate tidigare, gillade den skarpt. Tyvärr gick den inte ihop med så många bokstäver och blev följdaktligen flera rader, det såg ut lite som en spya, så jag ändrade teckensnittet också.
Var jag inte hipp så säg? Nu menar jag inte att ni ska skriva att jag är särdeles hipp eller så utan det var en retorisk fråga, dvs jag använder det svar jag vill ni ska svara, ni behöver inte göra ett jota alltså.

Att jag är så innovativ beror på att jag har mycket att göra och lite jag vill göra. För att undvika dessa göromål, t.ex nu tar jag bara något ur huvudet: typ städa en klädkammare där jag redan burit ut allt så det svämmar över i syrummet och ser ut som ett jäkla världskrig och det gör mig så jäkla deprimerad och rädd för allt arbete som kvarstår att jag vill lägga mig i fosterställning alternativt primalskrika, så sätter jag mig vid datorn.
Det var bara det jag ville säga.

Nu när huvudet har läkt någorlunda (från det jag skallade dörrposten x 3 häromkvällen) så tänkte jag sätta mig och läsa en stund. Eller kanske fundera på varför det är som det är, eller så äter jag nåt. Jag har ännu inte bestämt mig.

Jag väntar på ett paket från Adlibris, med ett antal pocketböcker jag beställt. Ojoj vad roligt det ska bli, eller loligt som Nilla säger. Nu när jag skrollade ner på bloggen för att hitta Nillas adress att länka ser jag att det ser ju för hemskt ut med svart text till mitt nya teckensnitt. Som en jäkla plump. Kanske jag gör något innovativt, kanske inte. Den som lever får se.

Idag är det kallt, som igår fast kallare, lite snö har kommit och farit (den ligger ju inte kvar turligt nog) och det blåser svinkallt. Nordan säkert, för nordan är kall varifrån den än blåser.

Tja, det var väl allt för nu, nu kan ni kommentera i vanlig ordning (för det gör mig så glad) om ni hittar nåt att kommentera förstås. Annars kan ni bara hojta till vad jag ska skriva om så gör jag det. Sån är jag helt enkelt.

Bajbaj bördi!

Måste in med ett nytt inlägg för att få bort bilden av Usamajäkeln från era högersidor..

2011-05-02T14:26:00.002+02:00

Två inlägg samma dag, nytt rekord för i år tror jag.
Då tänkte jag bara informera om att det just nu snöar här. Det var väl roligt hurra. Nu blir det vinter nu osv som den jäkla sången går.
Det är bara några ströflingor men iaf.

Maken informerade om att det kom snöflingor i Sundsvall också. Där är det också kallt. Det verkar vara kallt överallt i vårt avlånga rike. Det tröstar föga.

Jag har ännu inte gått upp för att fortsätta röjningen i syrum/klädkammare. Jag har för ont på fontanellen för det, jäkladörröppningtillattvaraförlåg!
Däremot har jag funderat på att torka kattsnor från datarumsfönstret. Dvs att torka det fönstret på insidan. Det är ännu bara i planeringsstadiet och det är mycket troligt att det stannar där. I huvudet. Som en tanke bara.

Grattis Shamrock som fyller år idag. Grattis Diana (makens kusin) som också fyller år idag!
Och grattis till mig som också fyller år idag.. Eller nej, det gör jag inte. Jag är jungfru för guds skull.
Men grattis till mig som har huvudvärk, ingen tandvärk alls längre, värk i axeln, är stel, har varit på banken, nu tittar solen fram yippii, en kort stund-nu är den borta, som har städat köket färdigt och alla delar...

Todeloo på er alla. Ha en härlig dag ute i det ... hrm fina vädret, ni som har det. Ni andra får väl hitta på något trevligt att göra denna måndag som är idag. Själv har jag firat med att betala in tusenlappar till Skatteverket. Slå det ni som kan!

Förresten. Igår kommenterade Mofs hos mig, kommer ni ihåg Mofsan ni som var med på den gamla goda tiden?
Som en liten påminnelse ska jag visa er (som är nya) en sak som Mofs hade på sin blogg en gång och som jag skrattade så mycket åt att jag pinkade nästan på mig (lite mer än nästan kanske men det är ju glömt nu). Det är min typ av humor.

Usama Bin Ladin död

2011-05-02T11:39:00.000+02:00

Nu är Bin Ladin död. Nu hade jag tänkt skriva något genomtänkt men jag skiter i det. Bin Ladin död punkt slut. Bra så.

Vi har inte så himla varmt och vackert väder idag. Vi har vare sig vackert, varmt eller och idag. Vi har svinkallt. I januari så såg man fram emot 4 plusgrader och nu undrar jag vem fan som snott vår värme? Isen har ju gått så det drar snålt från havet, det blåser och det känns som minus 32.

Jag skulle börja med småprojekt i datarummet hade jag tänkt. Nu har jag startat i ena klädkammaren uppe, och jag undrar så smått om jag är galen. Jag har slagit skallen exakt tre gånger i dörröppningen vilket jag i förväg hade bestämt att inte göra. Nu har jag en bula. Nu är jag ju skallig dessutom så jag hade dåligt med polstring när jag slog i.

Nu är allt utplockat och står på golv och bänkar i syrummet.

Och hur otippat var det att jag skulle ångra min städningsåtgärd?

Joruseruatt...

Nå, jag ska ta tag i det där. Så småningom. Där var jag tvungen att googla lite, det såg för märkligt ut, stavningen på småningom. Men det verkar vara rätt.

Ja, det var väl allt jag tänkt säga när jag nu inte orkar orera om Bin Ladins frånfälle.

Tjillevipp.

Grattis alla som heter Valborg!

2011-04-30T16:29:00.000+02:00

Grattis på er alldeles egna dag, en dag med korvgrillning och heta brasor!

Tja, om det nu är Valborgsdagen eller inte så grattar jag alla som heter Valborg ändå, och alla er andra som heter annat än Valborg eller Mässoafton. Ni får fira på det sätt ni tycker passar bäst, med eller utan brasor.

Själv kör jag utan brasa. Jag har firat denna dag med fönsterputsning. Först letade jag min fönsterputsarspecialgrej men kom till slut ihåg att den gick ju av ifjol, precis i böjen. Det var således en böjd plastarm (röd) och som hade en fönsterputsargrej överst, med lurv för själva blötgörat och sen vände man på den så var det en ganska vanlig skrapa. Den var fiffig. Så länge den varade.

Jag använder en sådan istället för att hoppa (hrm, kliva/slita/hasa) upp och ner från stegar eller stolar. Särskilt nu när jag är så yr vill jag inte göra sådana akrobatiska övningar. Jag körde med vanligt kvastskaft-skrapametoden. Det gick superbt. Nu är alla fönster tagna på utsidan (dom nere alltså) och i köket är det också tagit insidan.
Det gick lekande lätt.
Nu är köket färdigskurat. Det känns skönt. Grattis till mig.

Resten blir ju mer av en lek (hrm igen, kanske inte riktigt lek precis men mindre jobbigt) förutom mardrömsområdena alias Kaosområdena som är klädkamrarna. Fyra djävulska kammare med snedtak i vilka jag inte kan stå rak någonstans utan måste krypa. Jo, jag brukar ställa mig rakt upp i dörröppningen vilket är ganska dumt för den är inte 1,78 hög om jag säger så. Den är lägre. Det brukar bulorna säga mig efteråt, aldrig före konstigt nog. Minnet sviker och sträcker sig inte från gång till gång liksom.

Jag är ingen pedant utan kör med det-här-duger-gottmetoden, dvs jag skurar inte så knogarna blöder utan jag tar det som ser mest jäkligt ut. Det torkar jag av och röjer undan, resten får vara.
Min mamma städade bort sitt liv, det sa hon alldeles innan hon dog. Hon städade torsdagar, vare sig hon orkade eller inte, sen både vår-och höststädade hon varje år. Vädrade linneskåpsinnehållet och torkade med tops i nyckelhålen förutom att hon skurade alla lådor, skåp och tak etc etc.

Det gör inte jag.
Jag kör med röjning och lätt städning. Det tycker jag räcker gott till dagens husmödrar. Förr var det andra tider men inte nu. Jag städar litelite men blir mycketmycket trött, jag ser ut ungefär som hon här nedan. Både vad gäller klädsel, redskap och utseende. Bara så ni vet.

Nu ska jag ta tag i datarummet. Eller nu och nu, jag anser att jag gjort dagens knog då jag både putsat fönster och skurat golvet och därför blir datarummet nog inte påbörjat förräns imorgon, tidigast. Det gäller att inte förta sig sa hon som varken kände apan eller sköt en hare.
Det är inte tung städning där utan tung pappershantering som krävs för att göra det rent och fint. Det är inget jag ser fram emot, sortera papper, håla dom och sätta in i pärmar. Huvva. Men har jag nu befattningen bokhållare så får jag ta det med (återigen) en vig klackspark. Annat än viga klacksparkar kan det inte bli tal om när det gäller mig, det förstår ni ju alla men jag säger det ändå.

Tjapp och klack på er alla!

Här kommer två små ordspråk som ni kan använda när andan faller på eller bara fundera över när ni inte har en anda som fallit på.

* En gnutta osaklighet sparar tonvis med förklaringar..

* Lat man bär hellre ihjäl sig än går två gånger..

Gladare idag och Älven har gått!

2011-04-29T14:14:00.000+02:00

Har mindre ont idag, nästan ingenting faktiskt och är alltså gladare än igår.

Sen har Älven gått! En årlig tradition i Kalix är att gissa när älven går, ett lotteri anordnat av Lions. Det är en liten båt som placeras ovanför Kalixbron och sen får man gissa när man tror den flyter fram under Kalixbron. I år blir det lottning då lotterna bara gäller för maj (!?).

I år gick den rekordtidigt. Enligt Lions har den aldrig gått så här tidigt sen dom började föra statistik 1910.
Den gick inatt så antingen 28 eller 29 april. Fyra år har den gått den 30 april (1921, 1937, 1948 och 2002) men alltså aldrig denna dag, inte på 101 år!. Alla övriga år har den gått i maj.

Kul. Det är något speciellt när älven går, att följa perioden från is till öppet vatten. Fast nu betyder det ju inte så mycket eftersom jag inte kan sjösätta båten själv, jag och släp är ingen bra ide. Jag måste vänta tills Maken kommer hem och då tar det väl två dar att tvätta upp alla kläder och packa innan vi flyttar ut till stugan. Men det närmar sig... sakta men säkert.

Jävla tandtroll

2011-04-28T17:22:00.001+02:00

Nu har jag påbörjat rotfyllningsproceduren. Huvva. Jag är livrädd, mest för alla historier jag hört för jag har ju aldrig gjort en själv.
Hittills har det dock gått bra, det är borrat två hål som är grovrensade, fyllt igen med trasor (!) och nu väntar en period av en vecka innan nästa fas. Efter den gången är det en månad tills fyllningen börjar.

Han vägrade dra den. Jag fick panik när han sa att den skulle rotfyllas. Jag började nästan gråta.

Han är bra min tandläkare, därför går jag privat och tar merkostnaden med en vig klackspark. Han tar sig tid och förklarar varje steg och vad som ska hända. Jag tror det här kommer att gå vägen.
Nu ska jag äta penicillin en vecka så att det hjälps till från alla fronter.

Jag har huvudvärk from hell nu. Tror det är spänningshuvudvärk, samt att jag inte kunnat äta på ett dygn pga smärtan. Jag åt lite innan jag for, tänkte jag behöver energin och eventuella smärtor kan ju få sin bedövning där.

Nu ska jag gå och vila lite. Har knappt sovit inatt för tandvärken, det har värkt upp mot ögat och sen hela käken. Det var lite var men mest ett övertryck i tanden, och den var död. Gone. Alltså rotfyllning, jag kan knappt tro det men så är det så det är ingen mening med att älta det något mer just nu. Väntar på att Maken ska ringa så jag får beklaga av mig ordentligt, samt att jag kan få peppning som jag behöver mycket av och få höra hur duktig jag varit.

Orsaken är tydligen att tanden (tänderna) är lagade mycket och Murphy, sa min tandläkare. Jag tänkte nog att jag hade något jävla varområde som spred sig över hela käkarna och åt upp tandbenen, allra minst..
Och eftersom Murphy är inblandad så är det väl bara att förbereda sig för nästa variga tand. Det blir väl till sommaren ungefär skulle jag tro, då det passar sig minst liksom. Dyrt blir det också jäklaskithelsike..

Nu blir det piller, vila och sen kanske jag kan få något gjort ikväll.
Om inte annat datorledes ;)

Uppdatering en minut senare. Nu bet jag mig också, i kinden som är bedövad. Det var bara det som behövdes tydligen. Ett sår till. Jag skulle ta mig en chokladbit som belöning för att jag varit så jäkla duktig (för det får man göra när man gjort stordåd, så säger chokladlagen §14:3) och då bet jag mig i kinden. Den är ju bedövad så man kan ju tycka att det inte skulle göra ont. Det kan man tydligen roa sig med att tycka men ont gjorde det.
Nu har jag klagat av mig för det också...

Stackars, stackars mig... Jag har ONT!

2011-04-28T08:25:00.001+02:00

Det är synd om människorna sa Strindberg och då skulle han tycka ännu mycket mer synd om mig idag.
Jag har sån tandvärk.

Har fått en akuttid. Imorgon. Känns skönt att få ett dygn till med den här värken.

Jag tycker jag skulle vara van att ha ont men tandvärk är från hell gånger tusen.
Förmodligen har jag var bakom en tand. Till. Det blir i så fall tredje tanden på knappa två år. Är inte det märkligt?

Jag måste ju ha någon sjukdom på något sätt.
Jag har dåliga tänder, dåliga gener förmodligen plus alla mediciner jag äter som ger muntorrhet. Men varför kommer allt nu?
Jag är olycklig.
Vill bara gråta, har knappt sovit något i natt för att det spränger i hela käken. Lite svullet är det också, inte som förrförra sommaren då jag såg ut som en hamster men jag kanske kommer dit.

Äta är inte ens tänkbart, särskilt inte varmt. Då eskalerar värken katastrofartat.
Jag frågade Maken om han kan älska mig med löständer, alltså att jag har löständer inte han, och det sa han att han kunde. Det var ju bra. För snart har jag slut tänder.
Detta är tanden precis ovanför där den första tanden satt, alltså inte första som jag fick i min barndom utan där den första som drogs ur satt. Femte tanden från mitten räknat.

Och inte hjälper Panodil heller särskilt bra. Skulle ha haft mer kraftfulla doningar.

Som kokain eller nåt liknande.

Det kanske skulle hjälpa. En stund.

Snart kan jag smälta vem som helst med mitt tandlösa leende.
Jättekul.
Inte.
Nu går jag och gräver ner mig.
I soffan med elfilten och tycker synd om mig själv... när jag kommer åter är jag kanske mer tandlös och mindre värkbesatt. Kanske. Hoppet finns ännu kvar...

Uppdatering: Dom ringde nyss från tandläkaren och jag fick en ny akuttid, 16.30 idag och dom skulle ringa om det kom ytterligare en bättre tid. Vill ju helst få det gjort så fort som möjligt för det blir värre hela tiden..

Sicken dag

2011-04-27T17:02:00.000+02:00

Igår somnade jag framför tv´n och missade min bloggrunda.

Idag har jag varit och klippt mig. Jag klippte av en dryg dm (1,5 kanske) så att håret nu går precis till axlarna. Jag önskar jag kunde säga att jag blev fin, att jag blev snygg som attan eller att jag åtminstone ser bättre ut än innan, men det kan jag inte.
Jag ser ut som ett jäkla åkerspöke. Gud så hemskt att sitta i stolen under lysrören och beskåda kadavret i spegeln, och då menar jag inte frisörskan, hon är söt som en nyponros med tjockt fint hår. Jag såg gammal ut, färglös och flinten sken igenom. Så jäkla roligt liksom. Skit också.

Jag ser blek ut och är nästan skallig. Det är sant, jag är tamejfan snart skallig, en slags broder Tuck förutom att jag är skallig framtill. Är det för mycket begärt att bli skallig baki hårfästet längst ner längst bak? Liksom under håret istället för framtill det som syns mest.
Jo, det är tydligen att begära för mycket. Jäkla skit.

Däremot sa frissan att jag har massor med hår på gång. Det är fullt av små strån som är ca 2 cm långa som sticker ut överallt. Det är jättefint. Som ett albinopiggsvin ungefär. Det kommer säkert att bli ännu finare allt eftersom det växer ut. Passar ju in i frisyren. Inte. Fast det är ju lite kul att det trots allt kommer nytt. Så småningom. Jag hatar så småningom, men älskar nu.

Jättefint. Inte.

Och Agnetha, måste tyvärr säga att du nog misstar dig lite. Det är jag till vänster i bilden nedan, jag markerar så att du inte tar fel en gång till. Men däremot har du rätt i att jag är kurvig. Lika kurvig som förr, det är bara mer löst fladder numera. Jag är väldigt kurvig både framifrån, bakifrån och i profil. Kanske inte riktig där man vill ha kurvorna precis och kanske inte i detta antal men... man kan ju inte få allt här i livet. Jäklaskitliv till att hålla tillbaka..

En fjärdedels jag, ni får fylla i dom andra tre fjärdedelarna själva.

Hjördis är iaf rar. Kanske inte precis innan jag skulle fara till frissan, då drog hon arslet längs duken på vardagsrumsbordet. Och det blev ett brunt spår på min fina självsydda och quiltade löpare i japanska tyger. Det såg inte så fint ut, ej heller så aptitligt fördelaktigt. Jag fick rycka bort duken och kasta den i tvättmaskinen. Fånga katten och börja sanera röven på henne, det är en nackdel med långhåriga katter. Det tog tid att sanera och Hjördis var sanslöst olycklig och krafsade och flydde hela tiden. Jag lyckades dock, genom att stänga in oss i toan, tvätta lös det som gick och klippa bort resten. Stackars kissen, och stackars mig.

Fick tvätta armar och byta t-shirt så att det inte skulle osa skit om mig.

Nu är Hjördis glad igen. Eländet är glömt och hon älskar mig ~~fortfarande~~ på nytt. Nu går jag bara och tänker på vilka fler ställen hon kan ha dragit röven, på mattor, soffa eller i sängen. Ingen angenäm tanke precis.

Samma gäller min nya frisyr.

Tänk er en halvskallig kärring, det är jag det.

Sucka.

Skura skura skura är så roligt trallallallalej

2011-04-26T21:36:00.002+02:00

Eller om det nu är så roligt.
Jag har dock börjat närma mig stadiet då jag nästan blir manisk, det är så härligt att se husets alla smutsiga områden bättra på sig.
Jag aktar mig dock för maniskheten, det är då jag slutar lyssna på kroppen och fortsätter med det jag gör tills jag blir liggande i flera dagar, pga ryggontet.
Jag kör nu den mogna stilen, tar några saker varje dag och prickar av i listan.

Imorgon ska jag olja bänkskivorna i köket, ta fönstren och kanske golvet och då är köket klart. Härligt.
Annars tar jag det lugnt. Läser och ser skiten på de fönster som solen skiner in i, särskilt kattsnoret syns extra tydligt denna tid. Nu fäller jag ner persiennerna och då syns det mindre, samt att det sen blir färre kattnosspår då persiennerna är nere..
Kroppen är i övrigt inte särskilt välvillig just nu, allt tar emot. Varje rörelse är en liten pina i sig, och då är det lätt att hålla sig från stora gymnastiska övningar. Superlätt.

Snösituationen idag. Inte så farligt, det har tinat bra senaste veckan.

Och vyn mot mellanbåten.

Det har bildats ett träsk på ängen nedanför, vattenpölar trängs med lera och någon stackars grästuva.

Men det tar sig.

Om någon vecka är all jäkla snö borta.

Alla bilder som jag tar är inte så särskilt fint tagna och lär inte kvalificera sig till mer massmedial publicering, varken på motiv eller när det gäller kvalite.

Här står Hjördis och gapar.

Hon är otålig och tycker mamma ska komma in och underhålla henne. Hon blir otålig eller orolig så fort vi försvinner ur synfältet och då ropar hon. Eller krafsar.

Ni ser också min väna profil.

Erkänn att ni är fascinerade över min fotografiska ådra...

Men söt är hon vår Hjördis.

Nu ska jag gå och äta lite. Jag kämpar på med att försöka äta lite mera och det går hyfsat, även om det inte känns normalt precis. Sen tänkte jag lufsa omkring på en bloggpromenad och se vad som hänt i avlånga landet, och det angränsande grannländerna.

Tadaa..

I had a dream

2011-04-25T16:52:00.002+02:00

Jag hade en gång en dröm....
Och den drömmen den var igår, men det var för länge sen så länge sen... svara mig nu, vad drömde jag, jag bara undrar.. vad drömde jag?

Jag ska sluta svamla nu. Det är sant att jag hade en dröm, en speciell dröm som det borde vara lag på att man skulle komma ihåg. Men det är inte lag på det. Ännu. Därför kommer jag inte ihåg den.
Jag minns att jag drömde i drömmen, jag drömde en titel på min kommande bok, det var en sån klockren titel att det sa pang i drömmen. Allt stod klart. Jag hade storyn klar, titeln klar och alla huvudpersoner. Det sa klick.
Jag blev lycklig när jag vaknade från drömmen i drömmen (jag sov alltså fortfarande, jag drömde bara att jag vaknade) och allt var glasklart fortfarande. Jag skrev ner titel, karaktärernas namn och innehållet i punktform i ett kollegieblock. Jag var lycklig. Jag kände att detta var Mitt genombrott, min chans till lycka och jag somnade glatt om igen ( i drömmen).

När jag vaknade på riktigt kom jag ihåg drömmen flyktigt, däremot ingen titel, story eller personer. Allt sådant var borta, bara en dyning av demens fanns kvar. Det fanns längst ut på tungan, titeln, och jag visste att bara jag kom ihåg titeln skulle jag komma ihåg resten.

Tror ni jag kom ihåg det?
Nää, precis. Jag har tänkt mycket på den drömmen men icke en pusselbit har jag skådat när jag skådat i mitt inre drömliv. Jäkla skit.

Låter ju bra, men om man inte kommer ihåg drömmarna då.

Eller gäller det bara dagdrömmar kanske?

(bilden framgooglad och lånad från nätet)

Nå, det är bara att släppa författardrömmen och ta tag i skurhinken igen. Mitt liv som det ser ut just nu. Jag går och skurar i köksskåpen, jag är nästan klar. Det är inte så mycket att hurra över men jag är nöjd med dom skåp jag tar varje dag.

Särskilt när jag blev så ofärdig efter min spänstiga promenad. Det står klart att efter en spänstig promenad kommer sanningen ikapp, jag försökte gå ut igår men varje stavtag skar i axlarna så jag avbröt innan jag kom ut från gårdsplanen. Benen var ömma och stela, ryggen ond och det värkte i axlarna.
Samma gäller idag, men jag har iaf tagit några köksskåp även om det inte var på ett tympligt sätt, det var inte med lätthet jag tog mig ner i golvnivå och garanterat inte med lätthet jag tog mig upp. Kassaskåpsliknande var min smidighet.

Sen har jag tandvärk också. Kanske dags för tredje varbildningen på ett år? Insert Dubbelsvordom here..

Pysselfarmor, jag har inte gått ner mina 33 kg genom att visa en stark karaktär och avstå från godsaker, jag har opererat magsäcken och tack vare det gått ner i vikt. Nu vet du det, jag har bantat hundratals kilon genom åren men dom sista åren har jag inte lyckats gå ner ett enda, bara upp. Då tog det slut. Både orken och hoppet.

Jubel i busken blandat med ett steg fram och två bak

2011-04-24T11:22:00.000+02:00

Som sagt, ibland är det ett steg fram och två bak.
I onsdags så fick vi ju strömavbrott som skadade vår inspelningsbara boxermottagare. Sen dagen därpå lyckades jag få igång den av någon förunderlig anledning. Glädjen var stor. Jag såg på flera av mina favoritprogram som jag spelat in inför denna ensamma tid.
Jag var supernöjd och ringde Maken och sa att vi sparat in två tusen spänn, kanske mest pga att jag hade visat mig vare ett tekniskt geni, lite av ett underbarn som bara klickat omkring och till slut ordnat en pangsuccé.

Sen fredag var den död igen. Superdöd. Samma igår, jag provade åtskilliga gånger men själva inspelningsbara delen var död men även tvkanaldelen funkade med varierande resultat, ibland gick det ibland inte.
Jäkla skit.
Jag ångrade att jag inte sett allt jag hade inspelat mäpan (medan) jag hade chansen.

Imorse skulle jag bara testa och se om vanliga kanalerna gick att se, för det gjorde dom inte igår. Ingen fara för det för jag kan ju sätta in kortet direkt i tv´n samt att vi har en boxer uppe som jag kan ta i nödfall.
Döm om min förvåning då det nu går att se på det inspelade igen. Märkligt va. Och jäkla irriterande när den är så nyckfull, säkert är det som med alla tekniska prylar, tekniska bekymmer, lite som med en dator som låser sig.
Vi har bestämt att vi måste köpa en ny, så här kan man ju inte ha det, man kan inte lägga ner två timmar på att slå på och av, bryta ström, ta ur kortet, svalka grejerna och greja för att få igång fanskapet, och då bara för att se på tv.

Men nu har jag planer på att ha igång apparaten hela dagen, så att jag får se det viktigaste som jag vill se. Sen får resten dö om det vill. Bara jag får se mina avsnitt som jag sparat inför denna tid.
Nog om detta.

Annars har jag städat något köksskåp varje dag, börjar se slutet. Idag har jag tagit badrummet och känner mig nöjd för klockan är ju bara 11.
I fredags var jag och tog en promenad, den var så himla härlig. Jag tog lilla rundan (som är lång för mig) och allt gick så lätt, det märks att jag tappat över 30 kg, det gick lekande lätt.
Jag studsade fram med mina stavar, jag nästan flöt fram och jag antar att det stod folk och stirrade förundrat och beundrande på min uppenbarelse där jag susade fram. Jag väljer att anta det.
Lite svid i ena tån bara och lite trötthet i händerna och axlarna.

Väl hemma så ropade grannen in mig på fika. Där satt jag i flera timmar, det var jättetrevligt. Ryggen var ju ond som vanligt men när jag skulle gå hem så märkte jag en viss stelhet i benen också. Lite av typen järnspett.

Och sen gårdagen och idag...
Ajajaj. Jag har träningsvärk i benen, värk i axlar och överallt. Sen visade ju svedan på tån att det var en fin och fullmogen blåsa som växt till där. Nu har den med hjälp av nålstick gått ner och börjat läka fast. Tänkte ta en kortare promenad idag, det går långsamt och gör ont men en kortis ska jag gå.
Senare.

Nu ska jag ordna mig något att äta, jag har bestämt mig för att göra en insats för att äta bättre. Jag är ju så yr nuförtiden att jag måste ringa läkaren till veckan. Undrar om vikten gjort att jag nu äter för mycket blodtrycksmedicin? Eller näringsbrist? Fast jag har ju ätit så här i ett halvår men yrseln har kommit senaste månaden. Det är obehagligt att vara yr så fort man ställer sig upp. Huvva.

Hur många gånger kan man få riva sig på rivjärnet innan man får köksförbud?

2011-04-21T10:31:00.001+02:00

Ajajaj sa hon som rev sig på rivjärnet. Det var jag som sa så.
Igår kom jag på den lysande iden att göra några varma mackor som kvällsmat. Sagt och gjort, jag gjorde Farmors Specialare. När jag var liten så fick jag välja mat när jag var hos farmor själv, när mamma och pappa var med skulle det vara kåldolmar och söndagsstek. När jag var själv skulle det vara Rårakor (av endast potatis, lök, ägg och salt) eller Varma Mackor.
Dom varma mackorna hade som fyllning en blandning av smör, kaviar och purjolök. Detta rördes ihop och sattes på brödet, ost ovanpå och in i ugnen.

Det skulle jag göra igår, fast jag kör ju med bre-på-mackor-smör, sen kaviar och sen purjo men smaken är ju densamma.
Ovanpå skulle jag ha lite riven västerbottensost. Och då förstår ni ju vad som hände.
Jag har rivit mig massor av gånger. Idiotiskt många gånger faktiskt, och inte sådana där små gånger då man rycker till och tror det ska välla blod fram men det inte gör det, utan tvärtom.
Igår så började det blöda ordentligt, ja ni ser ju själva. Och detta är efter tre (!) plåster. Jag fick byta en fjärde omgång och då tog jag två plåster som jag vred på med tryck. Då slutade det. Men ont gjorde det, jäkla skit.

Ni ser hur det går när det är jag som sköter mathållningen. Det vällde fram även efter tredje plåstret, och sipprade ner mellan fingrarna. Ja, du Maken, du ser vad jag får stå ut med.
Maken som är en god Make han gjorde en fiskgratäng till mig i tisdags, han ville ha Janssons Frestelse så han gjorde en fiskgratäng vid sidan av, så att jag skulle ha något gott att äta. Fiskgratäng av abborrfileer är min favorit, en av dom. Så då fick jag 11 mål att äta, jag har tio kvar.

Jag har också tummen kvar.. nätt och jämt ;)

Jag har gjort mig klar för Blåkullaresan men det gick inte så bra, som ni ser.
Bättre lycka nästa år liksom.
Jag gör ett nytt försök då. Tror jag.

Bild lånad från nätet, men det är mig ni ser.

Mutta herra jumala

2011-04-20T14:41:00.001+02:00

Här händer saker. Här går saker sönder. Sönder går saker här. Saker går härmed sönder. Jävla skit.

Maken skulle komma hem idag. Det gjorde han inte. Han kom hem i förrgår. Och skulle åka imorgon, det gjorde han inte, han åkte idag. Nu är det fyra veckor tills vi ses igen. Sucka.

Idag hade vi strömabrott i byn. 569 hushåll var berörda. Tror ni jag var berörd?
Jamensåjävlaklart liksom.
Frysen skrek när strömmen kom tillbaka efter sisådär 1,5 timmes avbrott. Jag hade bytt lite säkringar i tron att det var överkonsumtion som var orsaken. Strömmen kom inte tillbaka trots idoga försök. Då ringde jag Maken. Då fick jag information som gjorde att jag kunde avgöra att strömmen var borta helt och det var ingen säkring som var orsaken.
Jamenfintliksom.
Jag väntade. Då blippade det till en sekund och vips for strömmen igen. Tack för glimten.

Den kom tillbaka till slut.
Men.... boxerhelvetet trilskades. Vi har en inspelningsbar dvd och den vill inte mer. Den har gått hädan. Tror ni det var kvar någon tid av garantin?
Icke sa nicke.
Jag ringde BoxerRobert Himself men det var en annan som svarade.

Inte riktigt BoxerRobert kanske, men håll med om att det är rackarns likt.

Svaret var helt otippat att japp, den verkar skadad.

Tack, så nu vet jag det. Ska prova fabriksinställningen men har inte stort hopp. Och allt som är inspelat, dokumentärer och filmer är .... botta botta.

Tja, det är min fina dag ... so far.

Mycket elände kan hända ännu.

Ensam är stark. Jag klarar mig själv, jag har godis och mat. En tv som funkar även om det jag tänkt se är borta för evigt. Nu har jag bara jäkla dumburken kvar, och det finns ju inget att se. Vi ser film mestadels, sen har jag några program som jag spelar in och följer. Har bl.a samlat ihop en massa sådana program t.ex Ett liv på landet (eng. om att flytta ut till landet/havet) som jag skulle se när jag blev ensam.

Jahapp, skit var det värt.

Nya tag. Städtag kanske eller lästag?

Jag tror det lutar åt lästag, nu är jag så irriterad att jag inte orkar städa. Jag har i ock för sig sällan ork till att städa men jag kunde ju ha haft...

Möjligtvis att jag orkar läsa sista delen i Twiligtserien och äta lite påskgodis. Möjligtvis.

Jag har ju önskat glad förpåsk så det är ju avklarat. Däremot önskar jag er lite glad storpåsk istället!

Det är verkligen ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker

som översvämningar, om man inte får vara två om dem.

Det är bra mycket trevligare att vara två.

/Nalle Puh

Vad tusan ska man ha till rubrik då?

2011-04-17T16:15:00.000+02:00

Har knåpat på min nya blogg. Jag har startat en blogg där jag samlar bok och filmtips, mycket enkla recensioner dvs sådana som jag själv har gjort, några ord bara men alltid kan det hjälpa någon tänker jag.
Här hittar ni den om ni är intresserade någon gång.

Såg hos Shamrock, att hon hade en läsblogg och tyckte det var smart, bättre än att samla dylika inlägg som drunknar i vanliga bloggen. Därför lyfte jag över de bok och filmtips jag hade i den här bloggen och la dom i den nya, sen har jag fyllt på. Och kommer att fylla på.

Jag orkar ju inte läsa tungsinta böcker, eller sådana där man får tänka efter många gånger för att förstå handlingen, därför läser jag gärna deckare och vissa skönlitterära böcker, ibland biografier.

Det är konstigt hur man kan förändras när man blir sjuk. Förut så pluggade jag t.ex psykologi på universitetet, bara för att jag var intresserad och hoppades få ett plus i kanten när jag sökte jobb som inte fanns. Det var roligare ju svårare det var. Så är det inte längre.
Min koncentration är begränsad.
Jag kan helt enkelt inte ta in information på samma sätt som jag gjorde förut. Det tar stopp. Jag blir trött. Det är fibromyalgi i ett nötskal. Samma gäller i det sociala, när jag är trött så orkar jag inte umgås, det blir för jobbigt att följa med i samtal och tänka ut vad jag ska säga.
Inte så att jag inte kan, men ibland känns det för jobbigt så jag drar mig hellre undan. Och värre är det när det är många samlade, det blir jobbigt att sortera ut vad jag ska ta in och vad jag kan strunta i. Som om alla skriker för att överösta varandra, så känns det.

Igår tog jag och städade kylskåpet. Jag gör små insatser i min alldeles egna vårstädning varje dag. Igår var det som sagt kylskåpets tid. Märkligt att jag hade kvar majonäs från 2006. Eller egentligen inte så märkligt eftersom jag använder majonäs en gång per år. Max.
Sen hade jag då fler tuber majonäs om ni undrar. Och sylt. Många syltburkar blire.
Jag rensade ut ordentligt och sen skurade jag. Det var faktiskt ett ganska roligt jobb, konstigt nog. Jag blev väldigt nöjd med resultatet.
Jag var tvungen att mms:a Maken så att även han fick beundra min insats. Det gjorde han, han tordes inte annat.

Idag har skafferierna fått som dom tiger. Vi har inte ett stort skafferi som vi hade förr utan 3 små. Så nu har jag skurat ur och rensat, samlat vissa saker i ett skåp och andra i ett annat, ja ni fattar.
Kanske Maken hittar lättare nu?
Är det inte konstigt att många karlar inte hittar i skåpen? Har någon annan samma problem?
Min käre Make hittar sällan det han letar efter och ropar då efter mig, men är jag inte hemma så hittar han mirakulöst det han letar efter, är inte det märkligt?

Jag blir vansinnigt irriterad när han gör så, han letar inte ordentligt utan öppnar ett skåp och ser han inte det han söker direkt så ropar han på mig, då får jag ropa tillbaka var saken han letar finns eller gå dit och visa/peka. Så himla onödigt.
Jag har försökt prägla in honom på att först leta själv en stund och sen ropa, men det har ännu inte funkat. Kanske om jag får elva år till på mig?
Hoppas kan man ju.

Ninnananinana ninanananina

2011-04-15T17:32:00.000+02:00

Ja, inte att jag är så jäkla glad men nästan att jag trallar eller nynnan där jag far fram.
Fast bara nästan.

Vi har deklarerat idag, jag och revisorn. Det var skojigt. Mäpan jag och revisorn har deklarerat så har Maken kört ner till Sundsvall. Ja, inte att vi har deklarerat under hela den tiden som det tar för en Make att köra en fullproppad lastbil ner till Sundsvall (deklarationen tog bara 1,5 timme *viskar*) men jag har ändå varit lite nyttig.
Deklarerat och tagit några köksskåp. Duktig kicka.
Som belöning hämtade jag ut ett paket som inkommit just sekunden innan jag äntrade affären, sex finfina pocketböcker hade jag fått. Så himla najs.

Fast vi får ju betala en del förstås, i momspengar. Det är mindre najs, men väl lite väntat. Jag är så himla duktig på att bokföra.
Fast ändå inte.
Jag har gjort fel hela tiden *viskar så att inte storebror hör*, fast det skyller jag på revisorn. Jag har ju bara påbörjat det han startat. Men likväl gjort fel. Så nu börjar det nya livet. Bokföringsprogram och rätt kontering blir ju mitt nya mantra för detta år. Nu jäklar ska här bokföras.

Dom ringde från bokföringsföretaget, alldeles nyss gjorde dom det. Dom frågade om jag behövde någon starthjälp men det sa jag att jag inte behövde, jag kämpar själv sa jag.
Det har jag också gjort.
Jag har startat upp fanskapet. Bokföringsprogrammet alltså. Det tog en timme. Bara för att jag inte hade riktig grund att stå på först men det fixade jag själv. Jag är så himla duktig.

Då kom kruxen. Dom kom i sån rasande fart att jag blev så matt att jag var tvungen att gå och vila. Hjärnan protesterade över den överbelastning det innebar att försöka vända skutan rätt.
Tja, turligt nog är det ju gratis support och en fri timme till att starta upp på.
Den behöver jag.
Fast inte idag.
Eller i helgen.
Jag tror jag kan behöva timman möjligtvis på måndag. Eller efter påsk när jag nu känner efter. Jag undrar vad jag svarat om dom ringt efter det att jag startade upp bokföringsprogrammet. Förmodligen något helt annat. Varit lite mindre kaxig om inte annat.
Nå. Nu är det helg.

Jag saknar Maken.
Vi var ut och åt igår. Vi åt Friendship på Elegant i Kalix, dom har så himla god mat. Jag åt så jag rullade ut, men till Makens glädje så är det jag inmundigar inte så mycket att han fick halva min portion också. Vi blev båda mätta och nöjda.
Nu är jag ensam. Och har ätit hemma. Ensam.

Packningen gick bra. Maken hade packat lastbilen The Tetris Style i flera dagar. Igår hjälpte jag honom med att lyfta upp och ner, upp och ner bl.a en livbåt. Vi gjorde det flera gånger för när vi ändrade lite så blev det sämre än före vi ändrade lite, så vi fick ändra tillbaka. Två gånger. En livflotte är tung kan jag tillägga, men inte tyngre än att en biffig fiskarhustru klarar av det, med böjda ben och allt.

Tur jag är så himla tymplig säger jag dessutom, för Maken behövde ett spännband som låg tre rader bingar längre in och då skuttade jag upp som en liten spindelapa och ålade mig sexigt in så långt jag tordes, sen använde jag min griptång till att fiska fram spännbandet. Förut för 30 kg sen hade jag varit direkt otymplig. Men det var då, före mitt fysiska tempel blev mer tympligt och smidigt.
Eller nåt.
Jag är då sagolikt tacksam över att min framfart på bingarna inte filmades för då hade jag varit tvungen att förneka, förneka, förneka. Att det var jag alltså. Jag är så himla lik ett kassaskåp så ni kan inte ana. Och höjdrädd.
Det blev en full last. Både inne i lastbilen och i hytten.

Tetris i lastbilen. Den blev efter fotografering ännu fullare då ett antal säckar proppades in längst bak och ovanpå på bingarna ni ser.

Kan tala om att allt är nu urlastat också, Maken fick hjälp av en lots så det gick rätt smidigt och det var ju tur då Hustrun inte kunde vara behjälplig.

Mission completed.

Spindelapan har gjort sitt, d.v.s en superduglig fiskarhustru har åter sett till att jobbet blir gjort. Hur skulle en Make klara sig utan en rådlig Hustru som kan åla sig medelst hasning och fiska fram ett förlupet spännband och slingra spännbandet kring en av Maken svetsad mast? Det skulle aldrig han klara svarar ni då, antar jag. Då svarar ni rätt. Duktiga är ni på retoriska frågor. Alla rätt liksom.

Tetris i hytten. Fyra väskor med kläder, elektronik och diverse pryttlar behövdes packas in i bilen. Sen tillkommer sängkläder men dom glömde vi ta hem från båten så dom kommer hem nu till påsk och tvättas upp. Tills dess bor han hos en kompis.

Nu ska jag gå och ta en välförtjänt middagslur, innan jag slår ihjäl lite dötid genom att besöka bloggar och se vad andra gjort denna fredag som är idag. Sån är jag, jag sitter och knappar ner ett litet (läs långt som vanligt) inlägg och då är jag helt slut, måste vila för att orka gå ett varv runt internet och uppdatera mig om vad mina bloggvänner sysslar med.

Sitta är min ryggs fiende nr. 1.

Ha det gott alla, bloggisar och andra.

Todeloo..

Packar packsäckarna mäpan dammet yr*

2011-04-13T12:42:00.001+02:00

Det är mycket nu.

I måndags var jag på kurs hela dagen, i Livsmedelshygien. Det var ganska intressant men himla jobbigt att sitta i 8 timmar. Jag satt inte mer den kvällen kan jag tillägga. Bara låg.
Igår var jag på ett info.möte på banken ang. automatisk bokföring. Det såg himla bra ut så jag anmälde mig på studs, jamena man tjänar 60-80% i tid på detta. Fatta, 80%.
Då måste det ju vara bra.
För tid vill jag tjäna. Och pengar förstås, men det sa dom inget om. Himla typiskt om man bara sparar tid och inga pengar, det kostar dessutom pengar men det kan det vara värt.
Nu slipper vi ju dyra revisorkostnader eftersom jag gör det mesta själv bara för att jag är så himla duktig och präktig, men det skulle ju sitta fint om man tjänade mer än man undviker att förlora liksom. Ja, ni förstår...kanske inte, men det tar jag inte hänsyn till för jag vet vad jag menar och jag skriver ju för mig själv.
Sen kan jag ju lägga upp till 80% mer tid på... något mer konstruktivt än bokföring, som slappa t.ex. Slappa är jag superbra på.

Packa är jag mindre superbra på.
Jag antog att jag var ganska bra på det men har insett att min packningsförmåga har brister. Men eftersom Maken är ännu sämre på det faller det på min lott i äktenskapet. Helst undviker jag sådana projekt. Nu kan jag inte göra det för det är Makens packning jag pysslar med, han åker nog ner på fredag är det tänkt och då är det ju en fördel om han har packningen med sig. Det var tänkt att han skulle åka redan igår men det kändes lite tidigt med tanke på isläget i Sundsvall.
Så det blir nog fredag. Det tog jag som en direkt order att ta det lite lugnt med packandet. Det är mer min stil att kasta ner saker i väskorna lite planlöst sisådär kvällen före.
Så det handlar om att tvätta så att allt är rent och färdigt till att användas, så att han slipper så mycket tvätt därnere.

Nu åker han nog fredag och kommer hem till påsk. Det känns bra. Tidigare år har jag sett fram emot ensamheten, tiden till att städa i lugnt tempo etc men inte i år. Det är väl för att jag inte har någon ork eller något driv till att göra ett skapandets grand.
Nå, det går nog det med. Jag måste städa. Det går inte att komma undan, jag lider av skiten. Måste röja ur vissa problemområden och städa andra områden, t.ex köksskåpen. Dom är en enda röra. Men eftersom Maken kommer hem till påsk så ska jag undvika att börja med stora städprojekt (hehe) och vänta tills efter påsk. Efter påsk känns mycket bättre än före. Jag gillar ordet efter mer än ordet före.

(Påsken kommer snart, fortare än ni kan ana så därför passar jag på att önska lite glad förpåsk.

Kom ihåg var ni hörde det först.

Glad Förpåsk på er!)

* Nilla har lärt mig ordet mäpan. Mäpan betyder samma som medan, och eftersom mäpan känns bättre än medan, och mipan känns också bättre än medan men sämre än mäpan så använder jag det, mäpan alltså. Och alla betyder samma. Fatta vilka valmöjligheter vi har, gammalsvenskan är fantastisk.
Nilla har lovat komma med fler fina ord som vi kan damma av och använda när vi får slut på vanliga. Eller lovat och lovat, jag antar att hon lovar om vi ber henne snällt. Hon är snäll, Nilla. Jättesnäll.

Jag ska bara tjata lite till

2011-04-09T13:31:00.001+02:00

Hur kommer det sig att vi (alltså jag och Maken) hela tiden blir bannade på NSD (Norrländska Socialdemokraten)?.
Ni som inte vet vad bannade är kan man säga att vi liksom blivit förbannade. Vi har fått onda ögat eftersom våra inlägg inte ligger enligt NSD/moderatorns egna åsikter. Kan det verkligen vara så?
Är inte det märkligt.
I dagens Sverige.
Måste bara snabbt lägga till nu sen jag publicerat detta att vi inte på något sätt kör med påhopp utan vi försöker föra in lite vett och sans i debatterna. Eller ffa lite fakta för det är sorgligt dåligt med den på kommentarssidorna.
Sorgligt dåligt.

NSD igår

Och just nu brinner det i fingrarna för att jag vill kommentera "regeringen tvingar oss svenskar att äta giftig mat".... Bara en sån sak.
Känner ni er tvingade?
Har ni kämpat och ätit fisk (surströmming, strömming och lax) vareviga jävla vecka fast ni inte ville?
Inte jag.
Jag äter i.o.f.s frivilligt men ändå.

Vi har en kompis som äter surströmming varje vecka. Han äter ca 20-25 st firrar varje gång, endast suring och en tomat, inget bröd eller annat tjafs. Han saltar däremot på dom med flingsalt för han tycker det behövs mer sälta ;)
Han mår utmärkt om någon undrar.
Han äter själv drygt 55 burkar/år så han borde egentligen vara död minst tre gånger om.

Nu fortsätter jag med min diet av fisk 5 dar i veckan, det hade jag gjort med ett ev. förbud också. För jag är min egen chef, jag bestämmer över mig själv och vad jag vill stoppa i mig. Vill jag äta godis till frukost gör jag det även om jag får straffet på toan senare...

Precis som vi själva bestämmer om vi vill röka, dricka, äta Lchf, GI eller äta potatis och andra underjordväxande grödor varje dag.
Det är många som äter t.ex Lchf även om nu jag inte kan förstå varför (inget för mig), vill någon banta efter den eller leva på den kosten så är det upp till dom.
Där finns det ju ett antal röster (läkare/forskare) som vill varna för riskerna med fettdieten men det anses tydligen vara upp till varje person att bestämma om man vill ta den risken.
Men fisk som det inte ens går att visa på någon risk den vill en stor del av befolkningen förbjuda för att ett fåtal som ligger i riskzonen kanske/eventuellt inte följer direktiven.
Är det sunt?
Följer rökare varningstexten på cigarettpaketen? Där dör folk bevisligen i tusental (bara i Sverige) varje år.

Jag tycker att det är upp till var och en vad man vill köra för diet. Vill man inte äta fläsk så måste man inte, vill man köra Lchf så får man göra det osv. Det är vårt eget ansvar att ta till oss informationen och leva våra egna liv på våra egna villkor på det sätt vi själva vill.

Måste nästan lägga till ett Halleluja eftersom den sista meningen lät antingen som ett installationstal eller som en predikan.
Det var inte meningen med någotdera.

Bara så ni vet
;)

Jag kunde aldrig ana att jag varit så nervös

2011-04-08T14:25:00.000+02:00

Nu när vi fått det positiva beslutet att det blir fortsatt fiske efter fet östersjöfisk så har det tagit ett tag för att inse så himla spända vi varit.
Nu öppnas flaskor lite överallt längs kusten för att fira. Maken måste vänta ett tag till men snart blir det en virre har han deklarerat.
Jag blev tvungen att hetsäta två nybakade kakor för att fira, sen fikade jag mer normalt när Maken kom hem.
Nu är jag mätt.

Det känns som om jag kan hoppas på lite ny energi när detta lagt sig, det är märkligt hur det kan kännas som om man lever med en bila över huvudet, och hur härligt det känns när den känslan försvinner.
Nu kan vi se framåt igen.

Sportfiskarna surar, inte av surströmming men över sin galla och sina förutspåelser att detta betyder slutet för laxen. Dumsnutar och snicksnack säger jag. Wake up and smell the coffee liksom.

Gud så skönt.
Idag ska vi bara njuta, ja Maken ska ju rusta sig för fisket förstås men nu kan han njuta medan han gör det. Heter det förresten inte medans han gör det? Troligtvis inte för det kommer alltid röda markeringar när jag skriver det. Nå, jag säger och tänker medans men skriver medan så får ni tänka er att jag menar medans fast det står medan.

Trallallalla... Eskil Erlandsson (eller Erland Eskilsson som Maken lite förvirrat fått för sig) har förmodligen gjort sin del även om hans mail var himla luddigt skrivet. Vore det inte bättre att svara på vårt mail idag, istället för i förrgår? Då hade han ju kunnat skriva mer positivt. Nå, det är svårt att förstå hur politiker fungerar och tänker alla gånger.

Jag är glad iaf.
Och glad för alla glada kommentarer och grattiskramar.
Dubbelt glad med andra ord.

Yihaaa
;)
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Yes. Yes. Yes.

2011-04-08T12:32:00.000+02:00

Vi får fortsätta fiska strömming och lax!
Sverige får permanent dispens från dioxingränserna.
Jag är mer än glad.
Jag är lättad.
Jag är lycklig.
Känner framtidstro.

Yes!
Heja Regeringen.

;)

Flera dagar av älskog

2011-04-07T13:11:00.002+02:00

... har vi inte haft ;)
Jag har mensliknande elände i gång. Det känns kul. Spiralen har jag ju haft i två månader och sist var det så här knepigt i början. Vi får väl se.
Efter många år utan mens så har jag blivit bortskämd.

Nå, Maken är hemma, han har varit helt slut efter allt han gått i det engelska landet. Det verkar ha varit en fantastisk resa och han har redan beslutat att vi ska åka dit igen nästa vår. Alltså han och jag. Bästa reskompisen är ju förstås Hustrun, den stora kärleken. Det där sista har han inte sagt men jag förstår ju att det är så.

Ser ni Freddan ? Freddy Mercury i en musikal om Queen. ~~Korrigerar mig själv där, Freddan var såklart inte med då det är lite problem med det då han inte lever längre.~~

Den var enligt Maken och hans kompisar underbart bra, och högljudd (inte riktigt svenska regler där inte)

Åka till en engelsk by vill jag också.

Se en by vid havet ungefär som programmen på 8:an och uppleva byatmosfär.

Imorgon tas beslutet.
Om vi ska begära fortsatt undantag eller om vi ska avrätta det kustnära småskaliga fisket.
Vi fick mail från Eskil Erlandsson (lantbruksministern) igår, det lät inte som om vi kan vänta oss några för oss goda nyheter imorgon.
Det finns några svenskar som befinner sig i riskzonen vad gäller dioxingränsen, därför bör vi slopa detta fiske och döda en hel näring men samtidigt så är det ju viktigt att vi kan köpa tobak i närbutiken. Jävla skitland börjar vi bli. Vi törs inte förbjuda något som mängder av svenskar dör av varje år (tobak och alkohol) för att vi var vår rätt att välja om vi vill röka eller dricka, men fisk som ingen blivit ens sjuk av utan bara fått goda egenskaper från ska vi kunna förbjuda. För att man rent teoretiskt kan bli sjuk om man får i sig stora mängder.
Det är ynkligt.

Annars är allt ungefär som vanligt, förutom att jag sovit som en stock då jag nu sovit i sängen igen. Att vara mörkrädd är lite onödigt tycker jag. Men ändock en sanning för mig.
Sen att vara planerare och igångsättare verkar det vara många mer än mig som är. Det känns skönt. Synd bara att jag inte är gift med en avslutare, eller att bästa vännen är avslutare så kunde vi ju samarbeta.
Himla synd. När alla saker bara blir yttepytteuppstartade men inte ens går att snabbavsluta.

Jag har sagt upp mig från en förening, quiltföreningen som jag själv var med och startade. Det gav för lite. Och tog för mycket. Jag orkar inte engagera mig i föreningen längre, och då ger det ingenting, man bör vara med på alla träffar för att inte missa så mycket som mönster, tekniker och sånt så därför slutar jag.
Jag slutar med allt lapptekniskt i kombination med föreningsliv.
Åtminstone tar jag en jäkligt lång paus.

Maken stöttar mig förstås, han sa något klokt tidigare i vinter och det var att jag har aldrig sytt så lite som jag gjort senaste åren. Och det är sant. Föreningen gav mig inte energi som jag väntat mig, snarare tvärtom.
Jag bör nog vara med i någon slags junta istället, där man träffas några stycken och handarbetar om man vill. Mycket folk gör mig virrig, jag har svårt att koncentrera mig och blir tröttare pga detta.

Det känns rätt skönt när beslutet är taget. Nu ska jag bara ta det lugnt, ägna mig åt Maken innan han åker igen nästa vecka och ladda upp inför den städning jag då ska utföra. Både uppstartning och avslutning av städprojekten har jag tänkt mig utföra då. Då ska anden känna sig stark och köttet ska hänga med.

Jag ska förresten på kurs på måndag, livsmedelskurs tillsammans med andra i fiskebranschen. Känns sådär, ganska jobbigt att vara igång en hel dag men det får gå det med.

Kreativ i anden, men köttet är svagt.

2011-04-04T19:47:00.000+02:00

Nu är Maken ombord på planet som skall ta honom hem till mig.
Det är behövligt.
Jag behöver nämligen mat. Riktig mat.
Jag har bestämt mig för att bli omhuldad lite när han kommer hem. Jag är nämligen i behov av mat.
Jag har problem att äta, har dålig matlust och det känns jobbigt att gå med kravet att nu BÖR jag äta, jag har ätit för dåligt och MÅSTE äta, Nu.!

Det är inte så att jag inte kan laga mat. Det kan jag. Jag har också mat i frysen. Mycket mat.
Jag har lasagne. Köpeslasagne visserligen, den är faktiskt god om man lägger till lite ost som får smälta ner i vitsåsen. Gott med sallad till.
Jag äter sallad till allt numera, det gör jag för att jag är så jäkla nyttig i allt jag tar mig för.

Gjorde min skinkpaj häromdagen. Den åt jag av senare på kvällen, eller förnatten kanske. Med sallad. Och fick gallstenskänning. Det var roligt. Särskilt när jag var ensam. Men det gick över efter en näve piller.

Jag gjorde den riktigt matig med massor med skinka, ost, sojagrädde och ägg så det stod härliga till. Jag tänkte den var superproteinrik, jag har ju nämligen proteinbrist you know.
Däremot kunde jag inte äta den när den var nygjord, det luktade gott ett tag men sen växte det i munnen.
Jag är märklig men så är det bara.

Däremot har jag kommit på världens bästa mellanmål. En shake.
Lite hallon, sojamjölk och sojaglass som mixas blir kanongott. Och med proteiner i.
Sojaglassen är jättegod och passar jättebra att ätas som den är eller shakas till med hallon.
Ska göra lite nu.

Bilden har jag lånat på nätet men ni förstår ju att min shake ser mycket godare ut. Den här ser ut som om den möjligtvis kan innehålla någon dietshake och dom är inte goda.

Min är god. Ni får tro mig på mitt ord eller komma hit och smaka.

Jag har gjort den med skogsbär också. Då blir den mörkblå och vacker. Och god.

I morgon kommer Maken hem. Fullt med bilder har han i kameran och förhoppningsvis några små gåvor till mig. Jag har ~~krävt~~ gett vinkar om att jag förväntar mig lite gåvor. Ge vinkar om förväntningar är jag duktig på.

Däremot är jag sämre på att göra det jag föresatt mig att göra. Jag förväntar mig att jag ska göra dessa saker, oftast tänker jag göra det "imorgon" men det blir märkligt nog sällan så.

Jag har gjort en att-göra-lista i min finfina mobil.

Fast jag har nog ägnat längre tid till att söka bra to-do-list-appar i Marketen än jag har gjort för att kryssa bort en sak från listan.
Jag har laddat hem åtskilliga men dom flesta är så jäkla invecklade, eller för enkla.
Jag gillar listor där jag kan kryssa det jag gjort, men att det ändå finns kvar så att jag kan se att jag gjort det. En lista som bara visar vad jag ska göra känns för tungt.
En lista som visar vad jag ska göra men också vad jag gjort känns kuligare och jag kan nästan för en stund känna mig lite nyttig.

Dock lite svårt att hitta en lämplig bara, jag tror det är där själva kruxet sitter.
Hade jag bara en bra mobilapp kring to-do-listningen skulle jag få mer gjort tänker jag mig.
För jag är inte lat. Jag är trött men inte lat. Eller så är jag både trött och lat.
Kan vara så att jag både är trött och lat, men mest troligt så beror det på att jag inte har ett fiffigt formulär som visar hur nyttig jag varit och hur nyttig jag kan vara.
I en perfekt värld alltså, med appar värda namnet skulle jag återigen bli husmodern med stort H.
Jag känner det på mig.
Jag har fullt med kreativitet när det gäller att-göra listor, jag älskar att lista göromål och att skriva om dom och planera.
Sen tar liksom orken slut.
På planeringsstadiet. Det är tråkigt men ändå sant och det är till att acceptera.
Jag är kreativ i anden kan man säga.
Men köttet är svagt.

Eller nåt.

Vissa förlustar sig i London medans andra städar skrymslen..

2011-04-03T12:38:00.000+02:00

Japp, Maken roar sig i London, lämnar mig här hemma ensam och ledsen.
Eller ledsen och ledsen, det skrev jag bara för att poängtera orättvisan i vissa beslut.

Jag har städat skrymslet. Det är okej att applådera nu för er som inser det storslagna i det dådet.
Skrymslet är ett litet utrymme under vår trappa, former known as bathroom. Otroligt att det varit en toalett och dusch, men så är det. För femton år sen så utmynnade gammeltantens krämpor i en handikappanpassning av vårt hus så att det blev ett riktigt badrum (utan snedtak) och en liten alkov att sova i (numera datarum).
Denna handikappanpassning gjordes av en byggfirma i samarbete med kommunen.
Jag undrar vilka jeppar det var som byggde och vilka som godkände bygget.

Dom har byggt ut, håll i er nu, ca 1,25 m längs en halv sida. De flyttade ytterväggen så att det blev en ny innervägg och på så sätt blev vardagsrummet mindre och de fick en liten sovalkov. Resten av halva sidan blev badrum. Ett litet badrum men ändå fullt fungerande.
Sen ett litet krux.
Hela helsiket satte sig.
Det blev en ås längs golvet, där ytterdelen sjönk ganska mycket.
Vi fick ju göra om golvet i datarummet, isolera lite mer då det var så jäkla golvkallt, men framför allt för att få ett slätt golv.
I badrummet har det naturligtvis också satt sig. Duschar man längre än det tar att blöta kroppen så rinner vattnet ner mot ytterväggen. Det är en fin liten sak av en byggfirma att lämna efter sig.

Nå, åter till skrymslet. Det är alltså ett f.d toa + duschrum och alltså finns avlopp som visserligen luktar lite men det har vi fixat nu.
I detta skrymsle har vi kattlådorna. Vi har två ganska stora lådor som kissarna använder, detta för att slippa trassla sig in dit varje dag och rengöra.
Vi har jättefin (och dyr) kattsand som klumpar sig jättebra.
Vi har två katter som anser att täcka över skiten det gör vi på sommaren, då tar instinkten över och då grävs det sagolikt länge.
Inte hemma.
Där kan man gräva en fin grop att pinka i, det kan man göra så att lite sand hamnar på golvet, det gör ingenting. Ibland kan man låtsas gräva lite efter också och då kan man låta överflödet hamna på golvet istället för att täcka det man lämnat efter sig.
Tycker katterna.
Inte jag.

Vi har ett spillrör som vi inte vet varifrån det kommer. Vi har ett gammalt hus som är lite mystiskt, det går rör lite här och var, och ingen vet riktigt var dom kommer ifrån eller vart dom går. Ett spännande hus med rörproblem, snart väntar golvupprivning och nydragning av rör som förhoppningsvis inte blir stopp i varje dag.
Detta spillrör droppar. Ibland rinner.
Därför har vi en liten glasslåda under.
Ibland blir den full.
Och rinner över.
Då rinner det på sanden som alltid ligger på golvet. Då blir det cement. Och luktar.
Maken har lovat i några år att åtgärda detta genom att sätta på en slang som får gå ner till avloppet. Jättebra i teorin, sämre i praktiken då det inte blir av.

Nu är skrymslet skurat. Jag har kastat ut hinkvis med vatten, klorin och såpa. Skurat och donat. Nu luktar det maskrospelargonviol och såpa. Detta för att Maken ska kunna försöka få på en slang och leda undan vattnet. Han är makalöst kräsen och hatar att vistas i närheten av en kattlåda.
Nå, nu är det gjort.
Ryggen tyckte det var lite väl arbetsamt att städa ett skrymsle, därför strejkar han. Ryggen alltså.
Har legat resten av gårdagen, sovit sisådär, ätit piller, försökt äta mat och ligger nu också.
Det är livat att ha en taskig rygg.
Omväxlande.

Jämfört med en Londonresa iaf.
Maken lovordar London, han är supernöjd och tycker det är jättefint där.
Kul för dig säger jag då, som en snäll och lydig hustru.
Innerst inne svär jag lite lagomt mycket.

Vad vore väl London jämfört med att skura hus och skrymslen.
Inget alls.
Förutom alldeles alldeles.... underbart.

Nu blir det spännande att se om någon använder ordet maskrospelargonviol för att hitta till min blogg.
Jag måste jobba för att få bort fistfucken och hårdporren från söklistan.

Lös in yrkesfisket. Bort med yrkesfiskarna. Mer fisk åt sportfiskarna.

2011-03-31T21:31:00.001+02:00

Ja, faktiskt. Riktigt goa är ni. Som tycker som jag.
Finfint.
Nu ska jag bara gnälla av mig lite mer och sen ska jag vara glad.
Har jag tänkt.

Därför skrev jag som jag skrev i rubriken, det var en liten djävul som sa åt mig att göra det. Nu ska det bli spännande att se om någon sportfiskare lockas hit, och om det är en saklig en i så fall, som vill argumentera på en nivå som är något högre än vad dom vanligtvis är vana vid.

Spännande.

Jo Nilla, sportfiskarna kan te sig lite otäcka i sina märkligt fula stövlar och att dom samtidigt är ganska ondskefulla är extra läskigt.
Och Fru Venus, Åland har väl lite märkliga inflyttningsregler har vi hört, annars är vi redo att flytta ganska när som helst.
Osloskånskan, ja visst är dom hobbyamatörer i det verkliga livet. I deras sinnevärld är dom dock experter i så hög grad att vi vanliga dödliga inte förstår deras briljans.
Knasterfaskter, det är klart det är fult att leka med maten, särskilt lek med fisk borde vara förbjudet.
Malla. Kriget lär gå vidare, tyvärr, det är bara att vässa tänderna.
Nillas trädgård, ja vi får se hur vår framtid ter sig, inom en dryg vecka bör vi veta...
Annelie, ja det är hemskt att vissa människor kan få bete sig hur dom vill. Läskigt.
Snigel, hjältar är vad vi och dom är! Du har så rätt ;)
Margit, jag hoppas vi får fortsätta fiska jag med.

Det allt handlar om just nu är dioxinfrågan. Sverige och Finland har sökt dispens från dioxingränserna de senaste tio åren, och våra dioxinvärden är inte skyhöga precis, just över gränsvärdena är vissa arter från vissa vatten. Dioxinhalterna har sjunkit de senaste tio åren också, och det är troligt att våra värden är under gränsvärdena om tio år till.
Den åttonde april ska Sverige ha tagit ställning.

Vi har skrivit till Eskil Erlandsson flera gånger men han har inte svarat. Mesproppen.

Det har gjorts undersökningar.
Prover från en högkonsumentgrupp och en referensgrupp har tagits under ett antal år. Högkonsumentgruppen har varit sådana som ätit fet fisk från östersjön i större utsträckning och referensgruppen har följdaktligen ätit lite.
Det finns inga spår från dioxin i någon grupp. Inte minsta spårämne har kunnat påvisas någonstans.
Det enda utmärkande grupperna emellan var att högkonsumentgruppen var betydligt friskare.

Finland vill ha bort dispensen just pga folkhälsan, de anser att nyttan av att äta fet fisk vida överträffar risken av att minska ännu mer på mängden fet fisk vi äter.
Svenska Livsmedelsverket har ju rekommenderat att vi inte ska äta fet östersjöfisk (främst lax och strömming) mer än 1-2 ggr/vecka.
Vem gör det? Förutom oss fiskare alltså.

På 70-talet var dioxinvärdena i fisken många gånger högre än vad den är idag, och ännu har ingen insjuknat trots att vi åt mer fisk på den tiden. Jag tror det skulle vara oturligt om vi drog ner konsumtionen ännu mer än vad vi äter nu.

Många hävdar ju att den norska odlade laxen är precis lika bra, ett ypperligt substitut mot vår "giftiga fisk" eller torsken som sägs vara slut ~~men som ändå finns i mängder~~ men det är tveksamt. För ett antal år sen skriade miljövännerna högt då det kom fram att vanlig matfisk användes i laxodlingarna och det tyckte dessa var ett skamligt grepp, använda matfisk som foder.
Följden av det ser vi nu, nu används annat som foder i laxodlingarna, mer vegetabiliskt foder så att laxen utarmas på omega-3.

En annan fisk som nämns som ett bra substitut mot svensk fisk är pangasiusfisken. En hajmalfisk från Vietnam. Där används istället vietnamesernas matfisk som foder i odlingarna och då är det ju bättre, än att nordisk fisk används. Och att vi istället svälter ut vietnameserna och tar deras fisk är ju bara att ta från de fattiga och ge mer till de rika.
Att pangasiusfisken också lever i de mest förorenade vattnen är väl också en parantes, den är dock full med hormoner och antibiotika så att den växer fort och är frisk som små nötkärnor. Utmärkt?.
Är det vad en svensk miljövän vill äta? Och är det samtidigt miljövänligt att frakta den tvärs över jorden, med flyg för att vi ska äta den. På vietnamesernas bekostnad?
Jag tycker det är ynkligt.

Jag tycker det är tragiskt som sportfiskarna håller på.
En sak som ständigt återkommer på nätet är deras fenomenala uträkningar. Håll i er nu.
Ni minns Jim Svensson, den siste yrkesfiskaren som dokumentären handlade om. Det står på flera forum och i olika inlägg/bloggar om en typ av uträkning som visst bara sportfiskare kan tänka ut.
"Denne yrkesfiskare tjänar kanske 100.000 kr på sina laxar, men om vi sportfiskare fick dra upp dom skulle vi kunna tjäna 50 miljoner!" Slut citat.
Om vi nu räknar bort en nolla som denne man möjligen har räknat fel så får Jim ca 200 kr/fisk. Detta när sportfiskarna skulle få, håll i er igen... 100.000 per lax.

Alltså, min kommentar till er sportfiskare är ju, bevisa det. Ni drar ju upp i runda slängar lika mycket lax som det samlade yrkesfisket gör, var är era pengar? Med era uträkningar borde Sverige gå om Norge flera gånger om, vi borde få en sådan statskassa som fick andra länders stadskassor att dreggla.
Men var är pengarna?

Summan är ju att man kan ju fråga sig hur yrkesfiskarna ska kontra, när nivån är så låg alltså. Det går helt enkelt inte att kommentera för själva diskussionen sker på sandlådenivå, och handen på hjärtat- den har åtminstone vi lämnat för länge sen.

Trist är det.

Sen har jag klagat klart för ett tag.
Tror jag.
Imorgon kommer det nog ett fröjdefullt inlägg känner jag på mig, kanske något om kattsand som cementerat fast på golvet, skrymslen som skuras eller Makens utlandsreseproblem.
Bara er fantasi kan sätta gränser för det fröjdefulla jag kommer att skriva om.
Spännande även det.

Däremot ska jag inte skriva något om att Luleå slogs ut ikväll, jag ska inte heller gratta Skellefteå som är i final, det bär oss som håller på Luleå för mycket emot. Det går bara inte.
Varför vara ödmjuk när fel lag vann liksom?
Fan vet.

Inte bara vinden kan vända.... kappan kan också.

2011-03-30T19:11:00.003+02:00

Ena stunden funderar jag på att sluta blogga, och nästa funderar jag på att starta en blogg till.
Jag har gett ambivalensen ett ansikte.
Jag har försökt få Maken att starta en blogg, om att vara yrkesfiskare och vilken jävla kamp det är, inte bara mot myndigheter utan mot sportfiskare och andra också.
Maken vill inte.
Men jag vill.

Jag blir nämligen så jävla irriterad. Jag har nu filat på ett inlägg som blev så långt att det möjligtvis går att publicera... i tio separata inlägg. Eventuellt.

Det blev ett bra inlägg. Men inte för denna blogg.
Kanske jag ska utannonsera mina tjänster, säg vad jag ska skriva så skriver jag. På andra bloggar.
Eller inte.

Jag har startat en blogg till. Den är hemlig än så länge. Jag måste nämligen kapa av inlägget med stort I i flera små, i mer ämnesområden kanske.
Märkligt. Jag har ingen energi men detta som tar så mycket energi (yrkesfiskeinläggen) lägger jag ner energin på. Himla konstigt.
Jag är en konstig människa.

En medelålders kärring med ganska mycket jävlaranamma i sig, när det behövs.
Vad hjärtat är fullt av talar munnen sägs det ju.
Och vad som är inne i mig, i hjärtat och hjärnan, det vill ut.

Såg ni dokumentären Den siste kustfiskaren i SVT 2 för ett par söndagar sen? Den var jäkligt bra. Handlade om en yrkesfiskare vid namn Jim Svensson som hade sitt lilla fiske kring Mörrumsån, utanför ån men kring de vattnen, i Pukaviken.
Han kämpar ensam. Som många yrkesfiskare gör. Han kämpar mot Sportfiskarna. Han har samlat pärmar med urklipp från nätet som handlar om hot mot honom och hans redskap. Han har otaliga gånger fått åka ut och freda sina redskap och många gånger har han misslyckats. Då jublar Sportfiskarna och hyllar förövaren på nätet.
Polisen gör ingenting.
Jim är en hjälte. Han försöker leva på sitt yrkesfiske men kämpar mot en maffia bestående av militanta sportfiskare som ger honom ett helvete på jorden.
Sånt gör mig urförbannad.

Nu rasar sportfiskarna pga alla "lögner" som sägs i dokumentären, och hur "vinklad" den är.
Det är obehagligt att vara yrkesfiskare i dagens Sverige ska jag säga er.
Förr ansågs bönder och fiskare vara bra yrken, ett arbete som gav svenskar mat på borden, snart de enda yrkena som kan ge oss mat som produceras i Sverige. Är inte det bra? Att Sverige har något som vi själva kan påverka (förutom att EU, storebror, stipulerar reglerna förstås) och inte är tvungna att importera all mat vi behöver?

Varför ska yrkesfiskare behöva kämpa mot sådana inskränkta människor?
Varför vill inte sportfiskare ta ärliga diskussioner?
Varför går det inte att samarbeta?
Räcker verkligen inte fisken åt alla?
Varför värderas Sportfiskarnas hobby högre än yrkesfiskarnas arbete?

En stor del av världens befolkning svälter och under tiden står många svenskar i älvarna och leker med maten.
Är det inte märkligt?

Varför ska jag behöva vara rädd för att jag sticker ut hakan och propagerar för yrkesfiskarens rätt att leva på sitt yrke?
Varför ska jag behöva vara rädd för att få mitt hus skadat för att jag har en annan åsikt och vågar uttrycka den i skrift i min blogg?

Jag plågas av obehagskänslor pga detta. På den ständiga kamp vi för och pga det som uttrycks i mediernas inläggssidor. På alla påhopp, på alla framkastade lögner som låtsas vara sanningar, allt för att smutskasta yrkesfiskarna och påverka medborgarna.
Det gör mig ledsen.
Och ofta orkeslös.
Och jävligt förbannad.

Tungt.
Ont.
Trött.
Ledsen.
Rädd.
Jag.

Maken har åkt ner till Sundsvall för att åka vidare i morgon bitti till London. Jag sitter hemma och oroar mig, inte för hans resa utan för vår framtid.
Det är osäkert just nu.
Om några veckor kanske vi måste börja avveckla hela vårt liv.
Vad har vi då för framtid?
Har vi någon?
Fan vet.
Eller inte.

Tungt.
Nu går jag och drar elfilten över mig.
Hälsar på hos er andra senare, nu orkar jag inte.

Det är inte kappans fel att vinden vänder..

2011-03-25T18:26:00.001+01:00

Igår kväll såg vi hockey. Luleå - Skellefteå. Som vanligt blev det till att avgöra i sudden. Som vanligt vann Luleå den segern. Så vitt jag vet har Luleå fått oavgjort många gånger vilket har lett till sudden death. Plötsliga döden.
Av elva sådana plötsliga dödar har Luleå vunnit tio. Det är jäkligt bra gjort. Hoppas vi kan fara och se på en match, jag är så sugen. Det är dock jobbigt för dåliga ryggar, väntan och sen hela matchen.

Nåväl. Det var då speakrarna (minns inte vem) som sa det som roat oss många gånger sen dess. Lyssna nu och ta lärdom.

Det är inte kappans fel att vinden vänder.

Tänk så fiffigt sagt.
Me like!
Låtom oss vägledas av dessa visdomsord.
För det är ju sant, det ÄR ju inte kappans fel att vinden vänt.
Så sant som det var sagt av spikrarna.

Imorgon ska jag ösa ur mig galla igen. Det kan ni se fram emot. Eller mest troligt inte. Men jag skriver inte för er, utan för att inte sprängas själv. Och så skriver jag för andra, som jag tvärsäkert vet inte läser min blogg. Än...

Spänningen är välan oliiiidlig.
Eller?

Idag har jag haft trevligt besök av tre damer. Pappas sambo, hennes dotter och svärdotter. Vi fikade och njöt av varandras sällskap. Varför ses vi så sällan? Hur kan det bli så, att saker skjuts upp för att sen nästan glömmas bort. Trots att det är så trevligt när vi väl ses.
Märkligt.
Enstöringen i mig våndas.

Nostalgisk eller nåt.

2011-03-24T11:39:00.001+01:00

Partymusik från förr. Ja, det skulle jag nog kunna höra på idag också om jag skulle ha fest. Det ska jag inte.

Igår fick vi kakor av grannen, grannens dotter knackade på när jag var nästan naken. Då slängde jag på mig kläder fast jag var nyduschad och nästan otorkad.
Här, sa hon, mamma bakade i morse.

Sådana grannar är guld värda. Sådana önskar jag att jag hade fler av. Sen har vi mest märkligt folk och fä omkring oss. Pack finns det också flera av. Sen surstötar som aldrig har hälsat och vi har bott här i snart åtta år. Jäklasurstötarhoppasnikvävsavsurhet!

Så jag önskar alltså fler goda grannar. Gärna sådana som har nybakade semlor till övers. Eller vanliga bullar. Sådana grannar. Kom.

Avslutar med en tidigare favorit. Jo, jag var Gyllene Tider fan. Jag var det. Var så himla kär i Per och hoppades att han skulle bli kär i mig.
Det blev han inte.
Han blev kär i en annan den dumstruten. Sen blev jag tonåring och kär i andra mer tillgängliga pojkar. Och på den vägen är det..

Berts Betraktelser

2011-03-22T12:45:00.001+01:00

Nej, inte Berts kanske utan mina.
Dom flesta bloggare kollar ju ibland på vilka sökord som besökare som sökt hittat till bloggen på.
Jäkligt konstig mening det där, glöm den. Den vore något för en lärare med grammatik på schemat.
Nu glömt.

Jag har iaf gjort detsamma.
Inte otippat var just mitt hårdporrinlägg och nr 2 det som lockat endel till min blogg. Jag misstänker starkt att just dessa inte återkommer, då min blogg inte precis handlar om hårdporr i vanliga fall, eller ens vanlig porr, mjukporr.

15 har kommit via hårdporr
4 har kommit via hård porr. Det är nog skillnad det där, man jag är inte så insatt i hur.
6 har sökt på fistfuck.
3 har kommit via hard porr. Internationellt intresse verkar det som.
Nu kommer en liten märklig reflektion.
1 har sökt via japansk hårdporr
1 har sökt via japansk hård porr.

Det tycker jag är lite märkligt. Japansk hårdporr? Japansk vikteknik har jag skrivit om men det handlar föga om porr. Någon som vet vad japansk hårdporr eller hård porr är? I så fall Upplys mig!

En har kommit till min sida när denne sökte Vaffödådå?
Sen är det enstaka besökare som kört sökord som t.ex
Gör det ont att bleka anus?
Anus åker ut
Klimakteriet, fiser
Megafon
...och andra intressanta ämnen

Av detta kan man dra slutsatsen att min blogg inte alltid är gnällig. Den är upplysande också. Här avhandlas fistfuck, hårdporr och blekta anus.
Inte illa av en tant mitt i medelåldern.
Att vara så insatt alltså.

今日は [こんにちは]

(betyder Hej på japanska)

Ytterligare en reflektion är ju att trots att nu flera kommenterat så har ingen meddelat mig vad japansk hårdporr är. Trodde att någon bloggare skulle veta och kunna upplysa mig.
Däremot när jag nu googlade så kom jag upp som andra träff när det gäller japansk hårdporr och det höjer ju ribban lite (haha, ribban..) och kan ju ev. visa på att det är jag som ~~bör vara~~ är experten.
Men om någon vet mer än mig i detta ämne (eller vilket ämne som helst också förstås) får ni gärna säga allt ni vet.

Annars kan jag ju komma med en kvalificerad gissning, och den är att om man inte ger sin partner multipla njutningar så måste man begå Harakiri.
Men det är inte säkert, det kan ju faktiskt betyda något annat också. Och det lär ju innebära om det är så, att flera ev. sexpartners drar sig för att hålla på och sexa till det, då dom sen riskerar att tvingas begå självmord.

ストップ
(betyder hej då)

Åter lite betraktelser, gnäll men inte så mycket och lite annat.

2011-03-20T20:35:00.001+01:00

Jag är tacksam för alla fina kommentarer på mitt förra inlägg, väntade mig nog några hårda slag med sleven om sanningen ska fram. Fast när jag tänker efter så kanske dom som hade hårda slevar att leverera höll tillbaka för att vara snälla.

Jag fick skriva av mig lite och det kändes skönt. Mera gnäll kommer, men jag tänkte köra en mer ognällig attityd idag, förutom att jag vill peka på en sak som hör till föregående inlägg...

Enbart Tysklands beslut att stänga av sju verk beräknas medföra ett tillskott på 8–11 miljoner ton koldioxid fram till sommaren, och skulle alla landets reaktorer stängas av skulle utsläppen öka med drygt 400 miljoner ton till 2020, uppger TT.

Allt som händer får konsekvenser. Om nu Maria Wetterstrand sitter med ett ess i ärmen vore det ju fint om hon talade om det nu så slipper vi dessa ton extra koldioxid i världen.

Annars då? Ja, Mockapocka är tillbaka. Det är glädjande. Hon försvann från bloggvärlden för ett år sen och saknaden var stor.
Kul, titta in till henne om ni inte gjort det.

Nu är ni väl sugna på att höra hur jag har det förutom att jag är fortfarande inne i Japankatastrofen.
Tja, jag har det väl si och så.
Jag tänkte faktiskt på Mockapocka häromdagen, jag har ju undrat vad bloggare gör sen dom slutat blogga och under/efter min lilla paus så vet jag. Hon har förmodligen inte gjort något alls.
Om jag ska utgå från mig själv alltså.
För vad har jag gjort. Inte mycket. Jag har mest dragit benen efter mig, hasat omkring i tofflor och hasat upp byxorna. Mina byxor vill hasa ner nämligen.
Jag är inte säker på att dom vill ha mig modern med att visa troskanten och ha gällivarehäng på brallorna och namnet Sloggi synligt utan mer att dom hasar ner pga min kroppsform.

Jag har ju till dags dato gått ner 32 kg. Nu fick jag backa och ändra för jag skrev kr och jag har ju inte gått ner 32 kronor utan kilon.
Jag är så jäkla usel på att skriva och jag undrar vad det beror på. Jag får backa hela tiden mest för att jag skriver så fort. Fortare än vad fingrarna hinner med.
Det skulle gå rasande fort om jag inte behövde backa och ändra stavningarna hela tiden, ibland skriver itne för att jag har bråttom.

Åter till minus 32 kg.
Det är inte en bedrift.
Det är många som säger att jag är duktig. Jag är väl inte duktig, jag går ner iaf eftersom jag gett upp och opererat mig. Det vore ännu duktigare om jag gått ner genom bantning.
Nå, hur som helst.
Min kropp är förändrad. Mindre, javisst men som sagt också lösare. Så lös att jag undrar om min hud alls kan reparera något alls, inte ens en cm. Det är fint när man flyter ut i soffan om kvällarna. Låren blir liksom två stolsdynor breda, känns ju lite kymigt med tanke på att det snart är sommar och då har man ju mest en dyna att hålla sig till.

Mina Sloggitrosor är för stora, nu säger det ju inte så mycket eftersom dom var stora från början, mest för att även jag var det. Och är ännu ska jag väl tillägga, men mindre stor än förr som sagt.
Men nu kan jag hissa upp dom och klämma fast dom under BH´n om jag vill.
Det vill jag.
För hur konstigt den än kan låta så är putmagen kvar. Jag har en stor mage nertill, sen har jag en faktiskt ännu större väldigt centralt och ovanför. Som putar ut och är större än nedermagen som faktiskt ryms i trosorna.
Hur konstigt är inte det? Borde den inte bli mindre åtminstone, är inte det en kosmisk lag någonstans?

Hur mycket måste jag gå ner för att den ska minska och göra min profil mindre putig? 40 kg eller 50?
Himla märkligt fenomen som jag får försöka förminska genom att dra upp trosorna till brösten..

Sen var jag till frissan i fredags.
Inte för att klippa mig gubevars utan för att köpa schampo, och som vanligt kände jag en slags missriktad plikt att förklara varför jag inte ska klippa mig. Jo, jag har tappat hälften av håret och är snart skallig sa jag och visade fontanellen för frissan. Jag ser det sa hon.

Jag ser det sa hon.
?

Får man säga så till sina ~~patienter~~ kunder? Hon kunde väl ha låtsats att det inte syntes, eller åtminstone sagt - jaså, säger du det? och lagt huvudet på sned och sett milt förvånad ut.
Men icke. Så roligt ska vi inte ha.

Jag tappar inte lika mycket hår nu och det kunde vara glädjande om det inte var så att det procentuella bortfallet förmodligen är detsamma. Jag har ju mindre kvar att tappa menar jag.
Jag tittar varje gång jag duschat om det finns någon nytillväxt på gång.
Det finns det inte.
Det tycker jag är jäkligt elakt av kroppen. Där lägger jag ner pengar på frisörschampo och vad har jag för det? Inteettjäklaskit.

Sen har jag träningsvärk. I baken. Vad jag har gjort behöver ni inte veta. Det vill jag nämligen inte säga, men ajaj vad ont det gör.
Jag låtsas att jag tränat extra hårt.
Eller tränat alls.
Nu till musiken.. lyssna, ni ångrar er ~~nog~~ inte. Och gör ni det får ni skylla er själva för det här är en av mina favoriter, jag gillar inte bara Walter Trout om ni trodde det (och kanske blev skrämda av)

Och vad är det med texten???
Varför blir den olika stor och olika teckensnitt, jäklabloggerskit. Och alla långa mellanrum mellan styckena?
Mest troligt är det ju Bloggers fel eftersom jag som vanligt inte gör några.