Dagen efter dopparedan...

Och julafton blev en fridfull historia.
Vi åt det kalla först och några timmar senare det varma, fast vi har endast det vi inte kan vara utan på julbordet. Det stora stora julbordet kväljer mig. Och så mycket mat som kastas, huvva.

Vi har ätit julmat idag också, men nu börjar det vara slut och det känns skönt. Imorgon blir det surströmming enligt vår tradition och sen blir det till att hålla igen och röra på sig. Nu är det så jäkla halkigt ute att jag har svårt att gå men jag kan ju faktiskt gå inne. Fast det sitter som i klister, hållaigångandet alltså. Jag är mer för att slappa och mysa i soffan.

Men våren hägrar, med fiske för Maken och därigenom ett direkt krav att vara mer i form än vad han är nu, och jag ska ju inte fiska men ryggen håller på att paja ordentligt. Det krävs en åtgärd. En kraftfull åtgärd och det kan man glädja sig över eller sucka över.
Jag suckar.

Igår fick jag fina klappar men en var oväntad och något jag ser fram emot. En häst-och slädfärd.
Jag önskar ju att jag kunde få ta mig en tur på hästryggen så småningom men jag inser ju riskerna med en sådan önskan och då ansåg Maken att detta var en bra uppvärmning.
Så himla kul.
Fast vi måste ju vänta tills vi får någon snö som släden kan dras över. Två nordsvenska pållar ska dra och jag längtar. Sitta i skoterkläder bland renskinn och höra bjällror och knarr. Pausa någonstans med varm choklad och smörgåsar, förstår ni så mysigt?
Nu vill jag nästan ha snö. Nästan. Eller bara lite.

Däremot har vi öppet vatten mot stugan så vi funderar på att fira nyår därute. Vi får se vad vädret vill. Det skulle vara så mysigt men det är ju vädret och ryggen som styr.

Hoppas ni har haft en lugn och skön jul, med minimalt med stress och att ni är mätta och belåtna.
Det är jag.

Nu ser jag fram emot Ris a la Maltan till kvällen, det gick bra att äta det igår så jag testar idag igen. Med åkerbärssylt. Hur gott som helst.
Nu väntar soffan och en Änglagård. Det är dags för soffmys, det är jag i olympiaform för. Fanns olympiad i soffmys skulle jag ha guld. Lätt flera stycken.
God Fortsättning på er!

Dan före dopparedan

Och nog får ni tro att det ska doppas imorgon. Herregud vi ska doppa hela dagen som dopparedagen är.

Vi äter skinkblöta på förmiddagen, man måste ju orka med en skinkmacka på morgonen innan man kan tänka på blötan. Vi lägger tunnbröd i skinkspadet och det är så jäkla gott. Lite skinka och smör till och så är man på G.

Idag är det lite småfix.
Jag var in till Kalix strax efter tio och tror ni inte att stan var full av idioter som skulle in just då. Har man ingen planering? Hur kan man få för sig att ränna in i stan och handla dan före? Jäkla idioter!
Jag själv tillhörde såklart inte idioterna utan jag var ju inne för att jag måste. MÅSTE. Det är skillnad det. Skillnad till dom som sparar allt i sista stund och ränner omkring som idioter dan före.
Jag var ju tvungen.
Måste in till Apoteket och hämta lite piller. Det var ett måste som heter duga det.
Sen när jag lika var inne i stan så handlade jag lite grejer som var glömda  kvar. Typ lite grädde till a la Maltan, det är ju ett måste det också när jag tänker efter, kall gröt smakar ju fan det vet jag. Då är det ett måste med grädden.

Ju mer jag tänker på det var det nog bara jag som var tvungen att ränna i stan och resten gjorde det p.g.a att dom inte planerade hela julstöket i god tid. Jag fick cirkla omkring för att hitta parkering, tänk er det i lilla Kalix. Tänk er då det med en massa andra som cirklar omkring i samma syfte, och i regnet dessutom. Regn dan före dopparedan, det är något att berätta för barnbarnsbarnen i framtiden. Inte för att vi har några barn förvisso men barnbarn kan det nog bli, vi får helt enkelt vänta och se..

Nu är jag hemma och stökar med chokladbiskvierna. Det är skönt att det är enkelt, enkelt ska det vara kvällen före.
Sen ska jag göra Nubbesallad (istället för sillsalladen) och Löjromstårta, också enkla saker att göra (det tar max 10 minuter, det är matlagning i min stil det).. Skinkan sköter Maken och sen är det färdigt. Paketen är inslagna, det är dammsuget och det får räcka med städning i detta hem.
Sen är det julefrid för hela slanten. Jo vi ska till svärföräldrarna och tända ljus också, alla sådana där småsvängar är roliga nu med nya bilen.
Jag var ute på vägarna själv idag, och det gick superbra trots ovanan med automatlåda. Jag håller med dom som alltid sagt att har man en gång haft automatlåda så duger inget annat efter det. Dom har rätt.

Ifall vi inte hörs något mer så vill jag önska Er Alla 

en riktigt

God Jul!

/Ulrika

Tomtenissan är färdig, trot eller ej!

Jag är färdig med julklappstillverkningen. Otroligt men sant.
Paketen är ivägskickade iväg åt öst, väst och söder. Inte åt norr dock men åt alla andra håll.

Det är med tillfredsställelse jag sätter mig i soffan ikväll, paniken är borta. Sen kan jag ju alltid undra varför i hela fridens dar jag inte gör detta redan på våren. En undran så god som någon.


När Maken säger 04.48 (ja, vi stiger upp kring den tiden för att gå ner och sova i soffan pga dålig rygg och andra konstiga anledningar) något i stil med plastfickor utan sidor så kan man då räkna ut att jag talat i sömnen igen.
Enligt honom så hade han precis somnat (efter ett par timmars vridande i sängen utan att kunna somna) då jag utbrister "vad ska vi göra med kvittona?" Maken frågade vad jag menade och då svarade jag syrligt att "var ska vi ha kvittona om plastfickorna inte har några sidor?"
Maken förstod inte riktigt och frågade vad jag menade.
" Ja, förstår du inte vad jag menar så är det ingen ide jag säger mera!

Och det är ju sant. Hur fan ska man kunna sätta kvitton i plastfickor om dom inte har några sidor?
Jag tycker det är glasklart. Och klart man blir irriterad om ens Make inte ens försöker komma med några ideer när man har plastfickor utan sidor. Det fattar ju vem som helst att kvittona ramlar ur.

Och inget minne som vanligt på morgonen.
Jag är en spännande kvinna. Och syrlig som en karamell tydligen också.
Och låter klarvaken så det är nog inte alltid så lätt att veta om jag sover eller är vaken. Förutom det jag säger förstås. Det är ju inte så vaket alltid.

Hur är det ute i avlånga landet och närliggande länder, har ni julefrid? Är klapparna inköpta, inslagna och klara? Är granen grön och grann i stugan? Är syltan (hm.. ett exempel bara) syltad, köttbullarna stekta och allt på var sin plats?

Inte här ännu. Granen står nog grön och grann i skogen kan jag tänka mig. De flesta julklappar är klara, skickade och inköpta. En av klapparna jag väntar på vistas dock i Ånge. Jag hatar Ånge för där stannar många paket i flera jäkla dagar. Däremot är köttbullarna klara, pepparkaksdeg gjord (har bakat kakor av förra degen och dom är uppätna nu) och lite julefrid råder nu när jag fått iväg klapparna så att dom har en sportslig att komma fram i tid.

Nu väntar vi bara på nya Bilen som kommer på onsdag. Äntligen. Särskilt nödigt känns det ju när en varningslampa (ännu en alltså) börjat lysa så försmädligt i Skodan. Som en jäkla julbelysning ser det ut när man vrider om nyckeln. Då känns det skönt att byta bort eländet, slippa de kostnaderna och samtidigt så elegant strunta i att nya bilen också kostar..

Dagen går sin tunga fjät

Fjät betyder fotspår eller steg.
Lucia går med lätta hoppsasteg jämfört med mig. Jag går dom tunga fjäten på min vandring i hemmets lugna boning.
Inte en nisse i vrårna eller ludd mellan tårna.

Jag syr så svetten lackar.
Det gör den kanske inte men jag har sytt några sömmar så jag tycker att jag är fenomenalt aktiv. En aktiv hona alltså.
Igår kväll städade den aktiva honan badrummet. Badrummet är egentligen en jävla överdrift, toaletten låter närmare sanningen. I det stora stora utrymmet finns en toalettstol (turligt nog för det är det är vårt enda "badrum") ett tvättställ, en tvättpelare med maskin och tumlare och sen ett hörn för duschen. Golvyta att vända sig på är ca 0,75 kvadratmeter så ni kan ju tänka er att badrum är en förolämpning mot andra badrum.

Nå, jag städade det helt naken, endast klädd i hud och veck. Fladdrande hudveck. Med fladdrande hudveck städade den aktiva honan sin toalett. Puh.
Nu är jag nöjd, har tvättat en maskin med på följande tumling och nu är det ett nytt dammlager, men det känns rätt rent under dammlagret om jag säger så.

Idag ska jag baka pepparkakor. Orkar bara inte göra degen just nu. Så det får bli sen.
Pepparkakor och Lucia passar ju bra ihop. Inte för att jag har Luciastämning precis men det kan ju bero på pepparkaksbrist, vad vet jag?

Mitt fysiska tempel är lite snorigt, ont i ena mandeln och i örat på samma sida. Känns ju mysigt. Annars ingen dunderförkylning och det tackar jag för. Brukar annars kunna få sådana när det passar som sämst. Inte för att det ofta passar vidare bra ens med små pytteförkylningar men ni fattar vad jag menar. Ni är ju så intelligenta.

Förresten så har jag en ruggigt söt Make, nyklippt för dagen, som säger att jag ser fin ut trots alla hudveck som fladdrar omkring överallt. Däremot har han sagt att han tycker jag ser snygg ut men på avstånd är jag ännu snyggare.
!?
Jag är alltså snyggast på långt avstånd. Det var väl fint sagt?
Jag förstår vad han menar, att jag nära är mig ganska lik fast jag är lite mindre men på avstånd känner han knappt igen mig. Då ser jag så "smal" ut.

Det är väl då jag är snyggast, när han knappt känner igen mig.
Känns ju... fint.
Eh...

;)

Ont i halsen, hes och hurra!

Det blåser, det är vinter, jag har ont i halsen. Jamena hurra så fucking much.

Och som grädde på moset har vi ju köpt en sjöbod i Spikarnas Fiskeläge på Alnön utanför Sundsvall. Köpet blev klart för en vecka sen.
Nu har vi idag haft en decimeter vatten i hela stugan. Känns ju kul. Det är extremt ovanligt med så högt vattenstånd och det inträffar ju förstås några dagar sen man införskaffat en fastighet alldeles vid havet.
Det har varit 123 cm över det normala vattenståndet och så har det blåst kuling. En kompis sjöbod har helt försvunnit, spolats ut till havs med både båt, fiskegrejor och andra saker.
Inget finns kvar av hans bod.

Vår sjöbod står dock kvar. Vi måste riva upp golvet, torka isolering och sen lägga nytt golv. Känns ju som sagt roligt och inspirerande. Inte är det lika roligt att måla väggar och göra fint inne i bodelen som det är att riva golv och kolla vattenskador. Inte på långa vägar.

Nå, det är som det är. Vi får hjälp på plats med själva rivningen av golvet så att det får chans att torka innan vi ska göra i ordning boden till våren. Det är skönt med sådana vänner därnere.

Igår var jag iväg trots snöstormen till Majvi, pappas sambo (en timmes bilfärd enkel väg). Det var urmysigt och trevligt. På väg hem så stannade jag till och shoppade pyjamasbyxor både på Lindex och Kappahl. Nu myser jag i mina brallor (bara ett par åt gången förstås), på väg in i en liten charmig julförkylning.
Sytt blev nada idag. Ont som själva fan i ryggen pga gårdagens sociala äventyr så sömnaden fick anstå.
Virkar istället, mina söta hjärtan att hänga i granen och lite snöstjärnor som också kan hänga i granar eller liknande. Bra soffhandarbete.

Sen har jag diskuterat med Maken ang. vissa nattliga bestyr jag har för mig, som jag skrev om häromdagen, dvs prat i nattmössan.
Nu visar det sig att jag även säger God Natt och Sov Gott fyra gånger om kvällarna (viktigt är tydligen att säga hela raddan ord, det räcker inte med ett enkelt God Natt, nej han måste ju Sova Gott också).
Maken har ju sömnproblem pga Restless Legs Syndrome och häromnatten hade jag sagt God Natt och Sov Gott och sen somnade jag pronto. Sen en stund senare sa jag God Natt och Sov gott igen. Några minuter senare ytterligare en gång.
Sen sov jag några timmar och kl.02 då Maken just hade somnat så sa jag God Natt och Sov Gott (högt och tydligt, inget mummel här inte) för fjärde gången. Maken blev då klarvaken och var tvungen att gå ner och se TV.
Jag minns ingenting.

Där ser man. Kärvänlig är jag i alla fall då jag så sött säger God Natt och Sov Gott tills han snart börjar ryta åt mig - Håll Käft med ditt jävla God Natt.
Nej, det skulle han aldrig säga åt mig.
Men tänka det skulle han kanske göra. Åtminstone fjärde gången som inträffar flera timmar efter insomning.

Bara så jag kommer ihåg det.
God Natt och Sov Gott!!


;)

Tipptapp

Vi har snö. Huvva. Det blir ljusare, det blir det men jag har hellre mörker känner jag. Fast vi får ju en kortare vinter när snön kom så sent. Ifjol hade vi visst snö hela november!

Jag syr för glatta livet. Julklapparna. Gud så trögt det går. Jag syr fel och måste sprätta, känner irritationen växa och tårarna komma.
Det är inte nu jag glänser på något vis.
Möjligtvis snarkar.

Fast jag har slutat snarka säger Maken. Det satt i kilona.
Däremot är jag vansinnigt spännande att leva med. Detta säger också Maken, inte med ord kanske men jag förstår att det är så.
Häromnatten:
Jag: - Släck lyset!
Maken: - Det är ju släckt!
Jag: - Ja, det ser hela mörkt ut faktiskt när jag tänker på det!

Jag sov. Minns ingenting.

En natt tidigare.
Jag: - Vad ska vi göra med Dvd´n, den bångnar ju?
Maken: - Va?
Jag: - Du ser ju, dom går ju isär!
Maken: - Vad menar du?
Jag; - Jag har då inte tänkt diskutera det med dig när du lika inte förstår!

Zzzzzzzz

Maken säger att jag låter helt klarvaken. Helt pigg, som om det vore mitt på dagen. Jag kan sitta upp och titta mig omkring.
Jag har inget minne alls av dessa händelser.
Jag kan visst bli förbannad också, när han inte förstår vad jag menar..
Börjar bli lite orolig att jag ska börja gå i sömnen också, kanske ramla i trappan..
Vem vet vad jag hittar på?

Nu ska jag dra upp ärmarna (jag skar sönder en långärmad tröja med skärkniven häromdagen, för ärmen hängde i vägen.) och försöka sy några stygn som är rätt för en gångs skull.
Måste undvika sistaminutenpaniken då jag ska sy färdigt, packa in och posta innan julen är överstånden.
Orka!