Imorse var det lite molnigt och lite svalare.
Härligt. Kan städa lite tänkte jag, kan röja lite ute tänkte jag, tänkte till och med handtvätta lite.
Det höll förmiddagen, svalkan. Då var jag hemma och betalade räkningar, handlade torrfoder hos veterinären och handlade människomat i människomatbutiken.
Sen kom jag ut igen. Svalkan var då något mindre svalkig och alla tankar på städning, röjning och tvätt var mer av den flyktiga arten dvs i princip obefintliga eller bortglömda.
Maken är fortfarande risig, t.o.m ännu risigare än igår. Feber och svullna mandlar.
Stackarn, feber i värmen dessutom.
Han var helt enkelt för risig för allt, endast tv-tittning och glassätning orkades med.
Jag är inte den som är den-jag hängde på.
Vi har kollat på film. Flera gånger fast på olika filmer förstås.
På eftermiddagen började svalkan kännas mer avlägsen.
Solen tittade fram och det är ju alltid roligt. Fast då kom ju värmen som ett mail på datorn.
Det blev faktiskt lite väl varmt för städning, jag började men svetten lackade så jag beslutade att vänta litet längre.
Väntar på kvällssvalkan.
Och myggen.
DÅ ska jag städa. Utav tusan.
Om jag orkar vill säga.
Orkar jag inte städa utav tusan så ska jag kämpa mig till att städa utav ungefär sjuhundra, det kan räcka en dag som denna känner jag.
Jag måste dock städa i kammaren, där odågan Allis rev ner ljuslyktan häromkvällen.
Jag måste skura och sopa, sopa och skura igen, för jag är livrädd för glas i foten.
Det vill jag inte ha, om jag får välja, så därför ska det sopas mer och moppas med specialmoppen.
Det tar ju bara en halvtimme så jag ska ägna förkvällen till att ladda upp.
Imorgon lär det bli upp till 30 grader, *gud den som ändå hade källare, eller ännu hellre:ett ishotell att gömma sig i* så då lär städning kännas ännu mindre inspirerande.
Detta att jag har lite extrakilon *tjena, underdrifter på gång* gör ju extra svettiga och extra många svettiga områden på kroppen, t.ex under magar och under den numera mindre fasta bysten, detta känns inte sensuellt eller erotiskt på nåt sätt, ej heller mer inspirerande till stordåd i hushållet.
Känns mer irriterande om jag ska vara ärlig.
Denna känsla motverkar med kraft och styrka städbehovskänslan.
Om jag kommer mig så långt som till avslut på min städning, halvtimmen jag pratar om, då väntar belöningen-duschen.
Eller belöning och belöning, jag ska duscha ändå, men jag kan ju tänka på det som belöning för mitt slit och för min excellenta husmorsådra så känner jag mig mer duktig och kanske (bara kanske) så kan detta motivera till ett ryck av städdille, vem vet.
Tokvärsta husmodern.
Det är jag det.
Så det så!
måndag 29 juni 2009
söndag 28 juni 2009
Förkylning i värmeböljan....
....har det svagare könet fått. Maken är i risigt skick. Ont i halsen och allmänt krasslig är inte kul i högsommarvärmen.
Det struntar förkylningar i.
Dom kommer när dom känner för det.
Jag är frisk som en nötkärna. I perfekt skick. Bättre begagnad, nästan i nyskick.
Förutom svettig.
Så svettig att jag snart rostar, så här nära havet. Sju meter för att vara exakt, är det till havet och jag förväntar mig en fin rostbränna om ett tag, om värmen fortsätter.
Och fräknar. Jag får massor av fräknar sommartid.
Jag har ju alltid fräknar men får ännu fler, särskilt på fingrar, händer och förstås ännu fler i ansiktet.
Ganska snyggt med fräknar nästan på nagelbanden. Och ovanligt.
Igår kväll skedde ett litet missöde. Allis fick ett piggil och hoppade upp på en sockerlåda vi har som hylla, där rev hon ner en ljuslykta, eller tre st egentligen. Det var ett brak utan dess like. Sa Maken.
Jag sov.
Vi såg film, fast jag sov film mestadels.
Maken väckte mig och sa att Allis har rivit ner halva kammaren. När då? frågade jag sömndrucket.
Maken satt som ett frågetecken (Eh, i förrgår?)
Tänk er en ljuslykta med tre separata ljuslyktor som hänger i en ställning, som rasar från två meters håll. Glas gick sönder, metall som klingar mot varandra, katt som kutar som en tok ut så det smäller i kattluckan. Tre meter från mina öron. Det lät ordentligt.
Sa Maken.
Jag hörde inte ett ljud.
Så hade jag varit ensam hade jag stampat barfota i glaset helt ovetandes vid riktiga läggdags (inte falska läggdags som sker i soffan framför tv´n).
Jag är komplicerad.
Sen inatt har jag visst snackat lite igen ;).
Känner mig riktigt på gång, cool och kräjsi i sängen, aktiv och sensuell på alla sätt, intellektuella samtal vid dygnets alla timmar, en perfekt kvinna som är på G alltså.
Maken har haft svårt att sova med både kryp och halsont, så han har legat och vridit och vänt sig i tre timmar innan han somnade.
Jag somnade direkt.
Tydligen så hade jag legat snett i sängen med huvudet på hans sida, armen över ansiktet och snarkandes som värsta karln. (Själv tror jag det är ont förtal, för jag erkänner bara kvinnliga små söta snusningar när jag sover)
Han skakade försiktigt i mig och sa - Kan du vända dig lite, du snarkar faktiskt ganska mycket?
Jag hade visst svarat - Ja du är inte så himla dålig du själv heller! (jag är säker på att han tyckte jag sa det kärleksfullt, fast han kallade det att jag halvfräste)
Med tanke på att jag inte hörde något tidigare på kvällen av brak och samtal, och sov som en stock från det huvudet lades på kudden, och Maken legat vaken så är det nog troligt att jag yrade lite.
Jag är komplicerad. Jag sa ju det.
Och intressant.
När det vill sig. Då kan jag orera på om ditten och datten, helst i sömnen och utan att ha en aning om det dagen därpå.
Ska bli spännande att se vad jag hittar på i samtalsväg härnäst.
Kan bli vad som helst känner jag.
Spännande att leva med, ingen natt är den andra lik liksom.
Nu ska jag gå och inspektera kajen. Maken kämpar på i sakta mak, med hjälp av magnecyl och trots sitt risiga skick.
Kajen är snart klar, lite räcken och en landgång så är detta projekt i hamn (i hamn...så vitsigt va ? ;))
Det struntar förkylningar i.
Dom kommer när dom känner för det.
Jag är frisk som en nötkärna. I perfekt skick. Bättre begagnad, nästan i nyskick.
Förutom svettig.
Så svettig att jag snart rostar, så här nära havet. Sju meter för att vara exakt, är det till havet och jag förväntar mig en fin rostbränna om ett tag, om värmen fortsätter.
Och fräknar. Jag får massor av fräknar sommartid.
Jag har ju alltid fräknar men får ännu fler, särskilt på fingrar, händer och förstås ännu fler i ansiktet.
Ganska snyggt med fräknar nästan på nagelbanden. Och ovanligt.
Igår kväll skedde ett litet missöde. Allis fick ett piggil och hoppade upp på en sockerlåda vi har som hylla, där rev hon ner en ljuslykta, eller tre st egentligen. Det var ett brak utan dess like. Sa Maken.
Jag sov.
Vi såg film, fast jag sov film mestadels.
Maken väckte mig och sa att Allis har rivit ner halva kammaren. När då? frågade jag sömndrucket.
Maken satt som ett frågetecken (Eh, i förrgår?)
Tänk er en ljuslykta med tre separata ljuslyktor som hänger i en ställning, som rasar från två meters håll. Glas gick sönder, metall som klingar mot varandra, katt som kutar som en tok ut så det smäller i kattluckan. Tre meter från mina öron. Det lät ordentligt.
Sa Maken.
Jag hörde inte ett ljud.
Så hade jag varit ensam hade jag stampat barfota i glaset helt ovetandes vid riktiga läggdags (inte falska läggdags som sker i soffan framför tv´n).
Jag är komplicerad.
Sen inatt har jag visst snackat lite igen ;).
Känner mig riktigt på gång, cool och kräjsi i sängen, aktiv och sensuell på alla sätt, intellektuella samtal vid dygnets alla timmar, en perfekt kvinna som är på G alltså.
Maken har haft svårt att sova med både kryp och halsont, så han har legat och vridit och vänt sig i tre timmar innan han somnade.
Jag somnade direkt.
Tydligen så hade jag legat snett i sängen med huvudet på hans sida, armen över ansiktet och snarkandes som värsta karln. (Själv tror jag det är ont förtal, för jag erkänner bara kvinnliga små söta snusningar när jag sover)
Han skakade försiktigt i mig och sa - Kan du vända dig lite, du snarkar faktiskt ganska mycket?
Jag hade visst svarat - Ja du är inte så himla dålig du själv heller! (jag är säker på att han tyckte jag sa det kärleksfullt, fast han kallade det att jag halvfräste)
Med tanke på att jag inte hörde något tidigare på kvällen av brak och samtal, och sov som en stock från det huvudet lades på kudden, och Maken legat vaken så är det nog troligt att jag yrade lite.
Jag är komplicerad. Jag sa ju det.
Och intressant.
När det vill sig. Då kan jag orera på om ditten och datten, helst i sömnen och utan att ha en aning om det dagen därpå.
Ska bli spännande att se vad jag hittar på i samtalsväg härnäst.
Kan bli vad som helst känner jag.
Spännande att leva med, ingen natt är den andra lik liksom.
Nu ska jag gå och inspektera kajen. Maken kämpar på i sakta mak, med hjälp av magnecyl och trots sitt risiga skick.
Kajen är snart klar, lite räcken och en landgång så är detta projekt i hamn (i hamn...så vitsigt va ? ;))
Fridens ävribaddi!
;)
lördag 27 juni 2009
Högsommarhetta
Som jag har längtat efter sommaren, värmen och solen.
Nu håller jag på att smälta bort, jag flämtar och lider av värmen.
Aldrig är det då bra.
Riktigt bra.
Mitt favoritväder sommartid skulle vara 18-20 grader, växlande molnighet. Precis sisådär lagom.
Nu är det inte så. Det är 25-26 grader utomhus vid lunchtid, och 24,5 inomhus. Inget fläktande har vi heller. Vattnet kluckar mot stranden och finns det någon vindfläkt så är det på andra sidan ön, här är den då inte.
Akta er när vi får kajen klar. Då är det förvisso sol nästan alltid, men det fläktar lite från havet ändå. Leker också med tanken på att införskaffa en parasoll.
Gamla tanten Ulrika tål knappt solen längre ;) annat var det när hon var ung.
Då kunde hon ligga och pressa på stranden från 9-16, dagligen.
Jag cyklade till den lokala stranden, dit få turister hittat och låg bland sanddynerna och njöt av sol och doft från havet. Jag vet inte hur långt det var att cykla, 1,5 mil kanske, och det var plågsamt varmt både dit och hem. Förutom en gång då jag såg himlen mörka till sig, tryckande hett var det, solen var stekhet. Molnen såg dock åsklika ut så jag började traska i sanden mot cykeln.
Då öppnade sig himmeln.
Totalt.
Första två sekunderna kom det några regndroppar som kändes underbart sköna. Tredje sekunden small det så folk såg livrädda ut. Och regnet vräkte ner. Hårda stora droppar som kändes som knivar mot solvarm och småbränd hud.
Det var långt hem.
Jag skrattade när jag kom ut på Stora Vägen. Jag var genomblöt, det rann forsar över ansiktet och det var rent svårt att se..
Bilarna for i kolonn därifrån, vindrutetorkarna kördes i högsta speed för att orka hålla undan.
Folk vinkade och jag tillbaka. Helt okända människor som säkert tyckte antingen synd om mig eller så var dom skadeglada.
Jag var mest glad.
Det var svalkande att cykla i spöregnet. När jag kom hem så hade inte en droppe fallit. Grannen mötte mig vid cykelhuset och frågade vad jag varit med om. Han fattade ingenting. Det regnar från Gläntan och hit svarade jag glatt.
In och skalade av mig kläderna, bytte till torrt och satte mig i soffan.
Då var åskan hos mig. Det dånade och regnade i sån omfattning att jag nog varken förr eller senare varit med om liknande.
När jag skulle ut på Stora Vägen så var det ju full köbildning, strandbadare som var bilburna körde sakta fram både från Pite Havsbad och från lokala stranden, som är många gånger trevligare än Havsbadet.
Många pitebor väljer lokala stranden pga färre turister och den vackra och orörda stranden.
Nu vet jag inte hur det är. Jag har ju inte bott där på sex år så jag vet inte. Säkert är det likadant nu.
Jag ska inte klaga. Fast jag gör det ändå.
Jag tänker dock på en kompis K som har stora problem med svettningar, klimakterieproblem, stackars stackars hon.
Jag svettas bara av värmen.
Det räcker.
Maken är hemma och lägger om saltströmmingen som vi knivade igår. Vi har nu fiskat färdigt så nu har vi lugnt ett bra tag, om ett par veckor börjar försäljningen och då måste vi ju hem i tid och otid för att leverera men det går bra.
Jag ska strax åka båtvägen och hämta honom hemma.
Längtar, det bästa i detta väder är ju båtåkning. Svalt och skönt.
Snart så.. vrooom med båten, svalt och skönt, väja för vattenskotrar och svära åt dom jäkla kläpparna i förbifarten, det är livet det ;)
(kläppar betyder i detta fallet ungdomar med svindyra vattenskotrar som kör som galningar, fort och helt ansvarslöst ibland)
Nu håller jag på att smälta bort, jag flämtar och lider av värmen.
Aldrig är det då bra.
Riktigt bra.
Mitt favoritväder sommartid skulle vara 18-20 grader, växlande molnighet. Precis sisådär lagom.
Nu är det inte så. Det är 25-26 grader utomhus vid lunchtid, och 24,5 inomhus. Inget fläktande har vi heller. Vattnet kluckar mot stranden och finns det någon vindfläkt så är det på andra sidan ön, här är den då inte.
Akta er när vi får kajen klar. Då är det förvisso sol nästan alltid, men det fläktar lite från havet ändå. Leker också med tanken på att införskaffa en parasoll.
Gamla tanten Ulrika tål knappt solen längre ;) annat var det när hon var ung.
Då kunde hon ligga och pressa på stranden från 9-16, dagligen.
Jag cyklade till den lokala stranden, dit få turister hittat och låg bland sanddynerna och njöt av sol och doft från havet. Jag vet inte hur långt det var att cykla, 1,5 mil kanske, och det var plågsamt varmt både dit och hem. Förutom en gång då jag såg himlen mörka till sig, tryckande hett var det, solen var stekhet. Molnen såg dock åsklika ut så jag började traska i sanden mot cykeln.
Då öppnade sig himmeln.
Totalt.
Första två sekunderna kom det några regndroppar som kändes underbart sköna. Tredje sekunden small det så folk såg livrädda ut. Och regnet vräkte ner. Hårda stora droppar som kändes som knivar mot solvarm och småbränd hud.
Det var långt hem.
Jag skrattade när jag kom ut på Stora Vägen. Jag var genomblöt, det rann forsar över ansiktet och det var rent svårt att se..
Bilarna for i kolonn därifrån, vindrutetorkarna kördes i högsta speed för att orka hålla undan.
Folk vinkade och jag tillbaka. Helt okända människor som säkert tyckte antingen synd om mig eller så var dom skadeglada.
Jag var mest glad.
Det var svalkande att cykla i spöregnet. När jag kom hem så hade inte en droppe fallit. Grannen mötte mig vid cykelhuset och frågade vad jag varit med om. Han fattade ingenting. Det regnar från Gläntan och hit svarade jag glatt.
In och skalade av mig kläderna, bytte till torrt och satte mig i soffan.
Då var åskan hos mig. Det dånade och regnade i sån omfattning att jag nog varken förr eller senare varit med om liknande.
När jag skulle ut på Stora Vägen så var det ju full köbildning, strandbadare som var bilburna körde sakta fram både från Pite Havsbad och från lokala stranden, som är många gånger trevligare än Havsbadet.
Många pitebor väljer lokala stranden pga färre turister och den vackra och orörda stranden.
Nu vet jag inte hur det är. Jag har ju inte bott där på sex år så jag vet inte. Säkert är det likadant nu.
Jag ska inte klaga. Fast jag gör det ändå.
Jag tänker dock på en kompis K som har stora problem med svettningar, klimakterieproblem, stackars stackars hon.
Jag svettas bara av värmen.
Det räcker.
Maken är hemma och lägger om saltströmmingen som vi knivade igår. Vi har nu fiskat färdigt så nu har vi lugnt ett bra tag, om ett par veckor börjar försäljningen och då måste vi ju hem i tid och otid för att leverera men det går bra.
Jag ska strax åka båtvägen och hämta honom hemma.
Längtar, det bästa i detta väder är ju båtåkning. Svalt och skönt.
Snart så.. vrooom med båten, svalt och skönt, väja för vattenskotrar och svära åt dom jäkla kläpparna i förbifarten, det är livet det ;)
(kläppar betyder i detta fallet ungdomar med svindyra vattenskotrar som kör som galningar, fort och helt ansvarslöst ibland)
Hoppas ni njuter av vädret och inte svettas bort alldeles...
Fridens!
fredag 26 juni 2009
Språkförbistring
Ja, jag har gjort det förr och nu när jag ändå är på gång ska jag berätta om en utlandsresa och en förtvivlad hotellpersonal.
Jag, min syster och min mamma åkte på en utlandsresa ihop i samband med mammas skilsmässa från sin misshandlande make. Mamma fick behandling för sin lungcancer och vi fick ett slags bidrag till en gemensam resa för henne och oss innan hon dog.
Vi åkte till Israel, Eilat. Det var det enda stället som hade riktigt varmt den tiden, vi var ju tidsbegränsade pga mamma svåra hälsoläge.
Vi fick en liten svit tillsammans, och när vi checkat in såg jag en liten brist i badrummet.
Jag haffade en kvinnlig personal som gick förbi i korridoren.
Hey, Can you help me? we only got one tool, we need three....
Hon fattade ingenting.
You know, we want three tools.. we need more tools...
Hon fattade fortfarande ingenting. Jag började bli irriterad, kan dom fan inte prata engelska eller??
Can I get two more tools? Please.. we are three.. three persons and only one tool!!!
Hon stod fortfarande som ett frågetecken så jag gick tillbaka till rummet och kom ut och visade en handduk.
We need three...we only got this one.
Ja, herregud så vi skrattade senare, när jag refererat samtalet för min syster. Hon skrattade så hon grät.
Verktyg, sa du att vi behöver tre verktyg?
Dessutom betyder det visst kuk också, vulgärt slang enligt lexikonet såg jag nu när jag googlade ;)
Jag säger bara towels detta är för evigt inpräntat i mitt sinne, det heter towels
;)
Jag, min syster och min mamma åkte på en utlandsresa ihop i samband med mammas skilsmässa från sin misshandlande make. Mamma fick behandling för sin lungcancer och vi fick ett slags bidrag till en gemensam resa för henne och oss innan hon dog.
Vi åkte till Israel, Eilat. Det var det enda stället som hade riktigt varmt den tiden, vi var ju tidsbegränsade pga mamma svåra hälsoläge.
Vi fick en liten svit tillsammans, och när vi checkat in såg jag en liten brist i badrummet.
Jag haffade en kvinnlig personal som gick förbi i korridoren.
Hey, Can you help me? we only got one tool, we need three....
Hon fattade ingenting.
You know, we want three tools.. we need more tools...
Hon fattade fortfarande ingenting. Jag började bli irriterad, kan dom fan inte prata engelska eller??
Can I get two more tools? Please.. we are three.. three persons and only one tool!!!
Hon stod fortfarande som ett frågetecken så jag gick tillbaka till rummet och kom ut och visade en handduk.
We need three...we only got this one.
Ja, herregud så vi skrattade senare, när jag refererat samtalet för min syster. Hon skrattade så hon grät.
Verktyg, sa du att vi behöver tre verktyg?
Dessutom betyder det visst kuk också, vulgärt slang enligt lexikonet såg jag nu när jag googlade ;)
Jag säger bara towels detta är för evigt inpräntat i mitt sinne, det heter towels
;)
torsdag 25 juni 2009
Stolt och dregglig
Har nu varit hos tandläkaren.
Lagat ett hål och två frakturer, tyvärr hade han granskat plåtarna mer noggrannt och hittat ett litet hål till *muttrar jäklaskitjäklaskit* som ska tas efter semestern i augusti. Tack för att jag fick nåt att se fram emot hela sommaren *ironisk*
Nej, jag har en supertrevlig tandläkare, duktig och rolig. Bäst helt enkelt..
;)
Har varit duktig. Japp, tandläkaren berömde mig ordentligt, vilket han ofta gör eftersom jag har haft lite problem med tandlagning. Jag har det väl än men det funkar bättre nu, jag har förtroende för honom och han känner mig väl.
Jag tyckte det gick rätt bra, lite ont men inte farligt. Han bedövar alltid ordentligt, inget fjes här inte, utan två rejäla sprutor direkt. Det känns ju extra tryggt.
Jag har alltså varit duktig idag. Först har jag stått och knivat strömming halva dagen, sen har jag varit och plågats hos tandis. Gissa om jag börjar få ont i hela kroppen? Har först stått och knivat och sen legat och spänt mig som jag vet inte vad.
Nu har jag pirr i halva skallen, örat är också drabbat. Lite lätt sickel kan framträda i mungipan om jag inte passar mig.
Känner mig dösexig.
Först strömmingsknivning, bara det räcker för att tända min lust, och se tandläkarsprutor... det är finfint för libidot.
Eller kanske inte. Inte alls för att vara ärlig.
Nu känner jag dock för att gå ut och dreggla, jag menar äta lite. För att slippa laga mat i denna värme så äter vi nog i stan. Kanske lättuggad kinamat.
Föredrar lättuggat.
Annars riskerar tungan att decimeras.
Nå, hoppas på en härlig eftermiddag och kväll. Maken ska ut igen och fiska ikväll, och jag ska slappa tänkte jag. Kanske sitta ute i skuggan och bara vara *längtar*
Idag har jag alltså ännu inte gjort bort mig, men ser fram emot att läsa om era tabbar i era kommande bloggar...*pikar fint*
Ha det gott och krama era kära...
Lagat ett hål och två frakturer, tyvärr hade han granskat plåtarna mer noggrannt och hittat ett litet hål till *muttrar jäklaskitjäklaskit* som ska tas efter semestern i augusti. Tack för att jag fick nåt att se fram emot hela sommaren *ironisk*
Nej, jag har en supertrevlig tandläkare, duktig och rolig. Bäst helt enkelt..
;)
Har varit duktig. Japp, tandläkaren berömde mig ordentligt, vilket han ofta gör eftersom jag har haft lite problem med tandlagning. Jag har det väl än men det funkar bättre nu, jag har förtroende för honom och han känner mig väl.
Jag tyckte det gick rätt bra, lite ont men inte farligt. Han bedövar alltid ordentligt, inget fjes här inte, utan två rejäla sprutor direkt. Det känns ju extra tryggt.
Jag har alltså varit duktig idag. Först har jag stått och knivat strömming halva dagen, sen har jag varit och plågats hos tandis. Gissa om jag börjar få ont i hela kroppen? Har först stått och knivat och sen legat och spänt mig som jag vet inte vad.
Nu har jag pirr i halva skallen, örat är också drabbat. Lite lätt sickel kan framträda i mungipan om jag inte passar mig.
Känner mig dösexig.
Först strömmingsknivning, bara det räcker för att tända min lust, och se tandläkarsprutor... det är finfint för libidot.
Eller kanske inte. Inte alls för att vara ärlig.
Nu känner jag dock för att gå ut och dreggla, jag menar äta lite. För att slippa laga mat i denna värme så äter vi nog i stan. Kanske lättuggad kinamat.
Föredrar lättuggat.
Annars riskerar tungan att decimeras.
Nå, hoppas på en härlig eftermiddag och kväll. Maken ska ut igen och fiska ikväll, och jag ska slappa tänkte jag. Kanske sitta ute i skuggan och bara vara *längtar*
Idag har jag alltså ännu inte gjort bort mig, men ser fram emot att läsa om era tabbar i era kommande bloggar...*pikar fint*
Ha det gott och krama era kära...
Fridens!
;)
Gammalt klavertramp
Fick en kommentar från H C Barregren ang felsägningar, han bidrog till fadäslistan, läs om hans fadäs här...
Jag är inte sämre jag.
För något år sen så sa jag lite fel på min sykurs.
Jag skulle berätta var Makens pappa kom ifrån, han var från Finland och jag kom inte riktigt ihåg vad det hette. Det kan också nämnas att jag aldrig varit där och ens aldrig träffat hans pappa, bara hört namnet en gång.
Så här löd min harang...
Jo, han är någonstans i mitten av Finland tror jag, mitt i mitten någonstans. Det går något rally där i faggorna. Jag tror det heter kyrpä avslutade jag med.
Jag var ganska nöjd med att ha kommit på det, det lät som något jag kände igen så jag var säker att det var rätt.
Jag såg dock på uttrycken hos mina kursdeltagare att något var fel.
En kommentar var "jag tror inte att han kom därifrån".....
Och det var ju sant. Han kom från Koupio inte kyrpä.
Kyrpä betyder som ni kanske vet kuk, och det var ju lite fel.
Inte så värst skämmigt som det hade kunnat vara i fel sällskap.
Tja, ni ser, bottenlöst att gräva från....
;)
Jag är inte sämre jag.
För något år sen så sa jag lite fel på min sykurs.
Jag skulle berätta var Makens pappa kom ifrån, han var från Finland och jag kom inte riktigt ihåg vad det hette. Det kan också nämnas att jag aldrig varit där och ens aldrig träffat hans pappa, bara hört namnet en gång.
Så här löd min harang...
Jo, han är någonstans i mitten av Finland tror jag, mitt i mitten någonstans. Det går något rally där i faggorna. Jag tror det heter kyrpä avslutade jag med.
Jag var ganska nöjd med att ha kommit på det, det lät som något jag kände igen så jag var säker att det var rätt.
Jag såg dock på uttrycken hos mina kursdeltagare att något var fel.
En kommentar var "jag tror inte att han kom därifrån".....
Och det var ju sant. Han kom från Koupio inte kyrpä.
Kyrpä betyder som ni kanske vet kuk, och det var ju lite fel.
Inte så värst skämmigt som det hade kunnat vara i fel sällskap.
Tja, ni ser, bottenlöst att gräva från....
;)
onsdag 24 juni 2009
Vädring pågår
En sak som inte är så himla bra alltid på stugan är värmen. När det väl blir varmt som nu så är det svårt att få ner temperaturen inomhus.
Nu har vi t.ex endast 19 grader ute, men 24 inne. Och trots korsdrag (inte så bra resultat eftersom det inte blåser) och öppet där det går så får jag inte ner graderna mycket.
Högsommaren är det inte ovanligt att ha 26 grader dygnet runt, och det kan kännas i längden. Trots att jag klagat på motsatsen många gånger tidigare så är ju som bekant lagom bäst.
Men skam den som ger sig.
Jag kämpar vidare ;)
Främst för Makens skull, jag kan ju sova hyfsat var som helst men han har svårt med sömnen. Dessutom så får hans myrkryp i benen ett uppsving i värmen.
Stackarn.
Börjar dock känna lite hopp. Nu är jag nere i 23,3 så det tar sig ;)
Tvätten jag hängde igår kväll var förstås torr när vi kom ut idag. Vad det luktar härligt med utetorkad tvätt, jag njuter.
Idag har jag knivat strömming så in i norden så jag är rätt paj i ryggen. Ikväll verkar dom då ha mindre tur med fisket, så vi får se om det blir en kort dag imorgon.
Och inte att förglömma tandläkaren imorgon. Ajabaja, då ska jag ju och borra gaddar.
Känns inge vidare faktiskt *informerar*
Sen vill jag tacka Nilla, som idag i bloggen berättat om en göra-bort-sigfadäs som hon gjort. Tackar för det, det känns bättre när man ser att andra gjort liknande dumheter.
Ni andra är också välkomna att bikta er i era bloggar om ni vill ;) det är bara att köra på.
Mänskligt att fela och hela den biten.
Gör en god gärning och meddela er omgivning om era fadäser ;)...
Att jag nu sen är vuxen känns ju lite kymigt men jag är samtidigt oskulden förkroppsligad när jag inte trodde namnet pekade på något dåligt. Makens fel förstås.
Inte mitt.
Inte alls.
Nu ska jag beskåda lite tv innan jag ska somna i soffan. Jag älskar att somna i soffan, gärna när jag är ensam hemma så ingen kan stöta i mig för att försöka hålla mig vaken ;)
Jag och Maken brukar stöta i varann och påpeka att den andra sover ju... ska du inte seee filmen?? sen somnar vi igen och forsätter att väcka varandra. Växelvis. Så fort den ena råkar blunda så ser den andra det, och vice versa.
Har funderat vad det beror på.
Struntar numera i det.
Lyx att få somna utan att bli väckt.
Ska lyxa snart ;)
Nattinatti!
Nu har vi t.ex endast 19 grader ute, men 24 inne. Och trots korsdrag (inte så bra resultat eftersom det inte blåser) och öppet där det går så får jag inte ner graderna mycket.
Högsommaren är det inte ovanligt att ha 26 grader dygnet runt, och det kan kännas i längden. Trots att jag klagat på motsatsen många gånger tidigare så är ju som bekant lagom bäst.
Men skam den som ger sig.
Jag kämpar vidare ;)
Främst för Makens skull, jag kan ju sova hyfsat var som helst men han har svårt med sömnen. Dessutom så får hans myrkryp i benen ett uppsving i värmen.
Stackarn.
Börjar dock känna lite hopp. Nu är jag nere i 23,3 så det tar sig ;)
Tvätten jag hängde igår kväll var förstås torr när vi kom ut idag. Vad det luktar härligt med utetorkad tvätt, jag njuter.
Idag har jag knivat strömming så in i norden så jag är rätt paj i ryggen. Ikväll verkar dom då ha mindre tur med fisket, så vi får se om det blir en kort dag imorgon.
Och inte att förglömma tandläkaren imorgon. Ajabaja, då ska jag ju och borra gaddar.
Känns inge vidare faktiskt *informerar*
Sen vill jag tacka Nilla, som idag i bloggen berättat om en göra-bort-sigfadäs som hon gjort. Tackar för det, det känns bättre när man ser att andra gjort liknande dumheter.
Ni andra är också välkomna att bikta er i era bloggar om ni vill ;) det är bara att köra på.
Mänskligt att fela och hela den biten.
Gör en god gärning och meddela er omgivning om era fadäser ;)...
Att jag nu sen är vuxen känns ju lite kymigt men jag är samtidigt oskulden förkroppsligad när jag inte trodde namnet pekade på något dåligt. Makens fel förstås.
Inte mitt.
Inte alls.
Nu ska jag beskåda lite tv innan jag ska somna i soffan. Jag älskar att somna i soffan, gärna när jag är ensam hemma så ingen kan stöta i mig för att försöka hålla mig vaken ;)
Jag och Maken brukar stöta i varann och påpeka att den andra sover ju... ska du inte seee filmen?? sen somnar vi igen och forsätter att väcka varandra. Växelvis. Så fort den ena råkar blunda så ser den andra det, och vice versa.
Har funderat vad det beror på.
Struntar numera i det.
Lyx att få somna utan att bli väckt.
Ska lyxa snart ;)
Nattinatti!
Fiskarhustrun igång
Vill passa på att tacka alla som bidragit med era fadäser så att jag känner mig mindre ensam, jag är alltså inte ensam som gör så himla dumma saker ibland. Jag är liksom otänkt ibland. Tackar och bockar, det känns lite bättre nu.
Maken var ute hela natten och fångade strömmingar. Nu står vår personal och knivar ner den så vi kan salta sen.
Kniva betyder häruppe att huvudkapa och dra tarmen. Sådär, nu kan ni nåt nytt underbart fint att berätta för era vänner på era sommarfester ;)
Saltströmmingar ska huvudkapas och så ska man tarmdra.
Lägg den meningen på minnet!
Garanterat bra stoff på middagen med grillat och vin.
Nu har jag knivat en timme, vi har ny personal så man vill ju kolla lite extra från början, men ryggen säger stopp så jag har gått in för att blogga lite.
Vilken skillnad att blogga från hemdatorn. Rena racern och stor skärm, för stor skärm egentligen, hälften är ju tom...
Sen ska vi ut till stugan igen, när strömmingen är nersaltad, äta lite och så ska Maken iväg och fiska mera.
Jag blir då ensam. Ensam på holmen. Ensam hemma.
Skönt ibland, särskilt på sommaren. Solen var uppe och det var dagsljus hela natten.
Det är det jag älskar mest med våra somrar häruppe. Ljuset.
Jag kan trippa ut på lätta steg, trippa ut på landgången och gå på uthuset själv.
Inte så himla kul när Maken jobbade natt om höstarna.
Jag är otroligt mörkrädd.
Inbillar mig värsta scenariot som pågår i skogen utanför stugan.
Inbillar är ordet.
Fast jag tror ju nästan på det. Och katterna som springer in och ut, det smäller i luckan hela tiden så jag tror att någon går på altanen.
Nu är Maken hemma nattetid, förutom nu under strömmingsfisket. Ikväll ska dom ut tidigare då han kommer nog hem kring midnatt. Fina fisken tycker jag.
Nu ska jag gå en bloggrunda på racerdatorn, så vi ses hemma hos er ;)
Maken var ute hela natten och fångade strömmingar. Nu står vår personal och knivar ner den så vi kan salta sen.
Kniva betyder häruppe att huvudkapa och dra tarmen. Sådär, nu kan ni nåt nytt underbart fint att berätta för era vänner på era sommarfester ;)
Saltströmmingar ska huvudkapas och så ska man tarmdra.
Lägg den meningen på minnet!
Garanterat bra stoff på middagen med grillat och vin.
Nu har jag knivat en timme, vi har ny personal så man vill ju kolla lite extra från början, men ryggen säger stopp så jag har gått in för att blogga lite.
Vilken skillnad att blogga från hemdatorn. Rena racern och stor skärm, för stor skärm egentligen, hälften är ju tom...
Sen ska vi ut till stugan igen, när strömmingen är nersaltad, äta lite och så ska Maken iväg och fiska mera.
Jag blir då ensam. Ensam på holmen. Ensam hemma.
Skönt ibland, särskilt på sommaren. Solen var uppe och det var dagsljus hela natten.
Det är det jag älskar mest med våra somrar häruppe. Ljuset.
Jag kan trippa ut på lätta steg, trippa ut på landgången och gå på uthuset själv.
Inte så himla kul när Maken jobbade natt om höstarna.
Jag är otroligt mörkrädd.
Inbillar mig värsta scenariot som pågår i skogen utanför stugan.
Inbillar är ordet.
Fast jag tror ju nästan på det. Och katterna som springer in och ut, det smäller i luckan hela tiden så jag tror att någon går på altanen.
Nu är Maken hemma nattetid, förutom nu under strömmingsfisket. Ikväll ska dom ut tidigare då han kommer nog hem kring midnatt. Fina fisken tycker jag.
Nu ska jag gå en bloggrunda på racerdatorn, så vi ses hemma hos er ;)
tisdag 23 juni 2009
Jag skäms!
Jag skäms något så hemskt.
Jag har kallat någon ett öknamn öga mot öga med personen i fråga. Jag hade ingen aning om att det var ett öknamn, jag tyckte det var ganska gulligt och jag har aldrig hört ett riktigt namn på karlen. Maken ringde när jag och denna man stod i båthamnen och pratade. Vi pratade länge och väl om allt möjligt när Maken ringde. Jag sa då att jag pratade med en stuggranne och han frågade då såklart vem. Jag mitt arma åbeläte tänkte mig inte för utan sa namnet rakt ut, han stod ju bredvid mig, han rynkade lite på ögonbrynen och snörpte lite på munnen.
En hastig glimt bara, sen var han som vanligt igen.
Sen efter samtalet med Maken så fortsatte vi prata precis som innan. Inga sura miner eller något.
När Maken kom ut till båthamnen så frågade jag honom vad detta namn betydde och han hade ingen aning. Jag tyckte som sagt det var gulligt men ringde en kompis och frågade om hon visste. Till slut kom vi fram till att det hade tydligen med något talfel som barn (han är ca 55år) att göra.
DÅ blev det jättepinsamt. Inte när jag sa det så han hörde och inte efteråt. Utan först nu.
Gud så hemskt, jag gjorde det ju inte av illvilja utan jag trodde det var ett allmänt namn typ gårdsnamn.
Huvva så hemsk jag känner mig.
Jag ska prata med honom när jag träffar honom nästa gång, och säga att jag trodde det var ett smeknamn, typ gårdsnamn. För det trodde jag.
Jag tänker mig öknamn som elaka hånfulla namn, t.ex tjockerik, mördaren, tjyven, dumanders, stammaren.. något som pekar på nåt elände eller problem.
Jag sitter nu bara och tänker på detta. Ångrar mig. Tänker varför?? Tog han hemskt illa vid sig?
Tror kanske inte det egentligen men jag vet ju inte.
Precis som när Maken kom ut hit för några år sen, alldeles förstörd. Det var då han hade pinkat i båthamnen, bredvid vår bil i spöregnet väntandes på uppehåll så han kunde ta båten ut. När han satte sig i bilen efteråt såg han att det var folk i bilen bredvid, kvinnan satt och stirrade på honom, och där hade han slitit fram den och pinkat två meter från henne. Då skämdes han.
u skrattar han bara och kommer med pikar hela tiden, av typen "Tänk dig för lite", "det skulle jag aldrig ha gjort" etc. Tack Älskling för ditt stöd! ;)
Jag skyller på Maken, varför har han inte sagt riktiga namnet till mig då. Aldrig har jag hört hans riktiga namn, och ingen har pratat skit om honom heller för då hade jag kanske tänkt att detta namn är något fult.
Precis, det är Makens fel när jag nu tänker efter.
Helt hans fel.
Absolut inte mitt.
Jag är oskuldsfull som en ängel.
Intet fel har jag gjort.
Någonsin.
Jo, kanske någongång då, men ni fattar poängen....
Nu känns det bättre.
Nu ska jag inte tänka på detta längre utan gå vidare utan att göra bort mig något mer.
Aldrig mer ska jag göra bort mig känner jag på ett övernaturligt sätt.
Skönt *andas ut*
Snälla ni, tala om att ni också gjort bort er så här. Jag är väl inte ensam?? Hallå...llå..å ååå (ekar)
Suckar djupt i min skämsiga ensamhet....
Jag har kallat någon ett öknamn öga mot öga med personen i fråga. Jag hade ingen aning om att det var ett öknamn, jag tyckte det var ganska gulligt och jag har aldrig hört ett riktigt namn på karlen. Maken ringde när jag och denna man stod i båthamnen och pratade. Vi pratade länge och väl om allt möjligt när Maken ringde. Jag sa då att jag pratade med en stuggranne och han frågade då såklart vem. Jag mitt arma åbeläte tänkte mig inte för utan sa namnet rakt ut, han stod ju bredvid mig, han rynkade lite på ögonbrynen och snörpte lite på munnen.
En hastig glimt bara, sen var han som vanligt igen.
Sen efter samtalet med Maken så fortsatte vi prata precis som innan. Inga sura miner eller något.
När Maken kom ut till båthamnen så frågade jag honom vad detta namn betydde och han hade ingen aning. Jag tyckte som sagt det var gulligt men ringde en kompis och frågade om hon visste. Till slut kom vi fram till att det hade tydligen med något talfel som barn (han är ca 55år) att göra.
DÅ blev det jättepinsamt. Inte när jag sa det så han hörde och inte efteråt. Utan först nu.
Gud så hemskt, jag gjorde det ju inte av illvilja utan jag trodde det var ett allmänt namn typ gårdsnamn.
Huvva så hemsk jag känner mig.
Jag ska prata med honom när jag träffar honom nästa gång, och säga att jag trodde det var ett smeknamn, typ gårdsnamn. För det trodde jag.
Jag tänker mig öknamn som elaka hånfulla namn, t.ex tjockerik, mördaren, tjyven, dumanders, stammaren.. något som pekar på nåt elände eller problem.
Jag sitter nu bara och tänker på detta. Ångrar mig. Tänker varför?? Tog han hemskt illa vid sig?
Tror kanske inte det egentligen men jag vet ju inte.
Precis som när Maken kom ut hit för några år sen, alldeles förstörd. Det var då han hade pinkat i båthamnen, bredvid vår bil i spöregnet väntandes på uppehåll så han kunde ta båten ut. När han satte sig i bilen efteråt såg han att det var folk i bilen bredvid, kvinnan satt och stirrade på honom, och där hade han slitit fram den och pinkat två meter från henne. Då skämdes han.
u skrattar han bara och kommer med pikar hela tiden, av typen "Tänk dig för lite", "det skulle jag aldrig ha gjort" etc. Tack Älskling för ditt stöd! ;)
Jag skyller på Maken, varför har han inte sagt riktiga namnet till mig då. Aldrig har jag hört hans riktiga namn, och ingen har pratat skit om honom heller för då hade jag kanske tänkt att detta namn är något fult.
Precis, det är Makens fel när jag nu tänker efter.
Helt hans fel.
Absolut inte mitt.
Jag är oskuldsfull som en ängel.
Intet fel har jag gjort.
Någonsin.
Jo, kanske någongång då, men ni fattar poängen....
Nu känns det bättre.
Nu ska jag inte tänka på detta längre utan gå vidare utan att göra bort mig något mer.
Aldrig mer ska jag göra bort mig känner jag på ett övernaturligt sätt.
Skönt *andas ut*
Snälla ni, tala om att ni också gjort bort er så här. Jag är väl inte ensam?? Hallå...llå..å ååå (ekar)
Suckar djupt i min skämsiga ensamhet....
Hemmavid
Denna förmiddag och del av eftermiddag spenderas hemmavid. Kylrummet ska tömmas och ventilation skall fixas. Jag är kylrumstömmare.
Sen passar jag på att flytta över filmer till tvmojjen (mediaspelaren), lite svenskt önskade vi oss. Så jag letar bland alla skivor och flyttar över via datorn.
Sen ska det handlas och så åker jag ut till stugan igen. Det är märkligt hur mycket som handlas sommartid. Eller så märks det bara mer eftersom det är längre och besvärligare att bära.
Igår var jag ju inte iland så jag har vilat upp mig lite. Däremot är jag ju så himla stel och i dåligt skick, så ska jag ju inte vara sommartid.
Brukar ju bli så himla mycket bättre på somrarna.
Verkar inte bli ett sånt år iår.
Måste på apoteket och hämta ut mer medicin, äter mycket medicin men jag mår ju hyfsat, med tanke på hur dålig jag varit periodvis.
Inatt när jag var ut och pinkade så tänkte jag på detta. När jag gick till dasset så var jag så stel och styv att jag knappt kom ner för trappen (mindre trappsteg när vi gör om altanen stoppar jag in i minnet) och när jag väl la mig igen så ilade det så himla jäkligt ner i höger skinka och ner längs benet.
Jag vred och vände mig i sängen i försöka att hitta ett läge utan denna smärta.
Då blev jag glad.
När jag kände smärtan blev jag glad!
Låter helsjukt men så var det.
Jag kom nämligen ihåg hur risig jag var innan operationen, de smärtorna var inte av denna värld, och nu blev jag så glad för att jag inte hade dom så ofta längre.
Så fast jag klagar över att jag är allmänt risig så är jag ändå mycket bättre i ryggen än innan operationen. Då ville jag dö. Det gjorde så jäkla ont, hela tiden. Att ställa sig upp var ofta sammankopplat med skrik och gråt. Maken slet upp mig i stående och jag skrek, högerbenet blev nästan spastiskt och det var problem att få det ner i golvet.
Nu har jag inte så. Jag har mer allmäntont idag, mer värk i kroppen och ryggen är mer jämndålig. Så fort jag gör något får jag problem, med domningar och med pinkeriet, men jag kan "vila" mig bättre. Tar jag det lugnt så kan jag må någorlunda.
Detta tänkte jag på inatt.
Så ibland kan man bli glad av en ilande smärta.
Bara en sån sak!
Bli glad av ont!?!
Jag blev av med ontet när jag låg på ett speciellt sätt.
Då blev jag ännu gladare ;)
I en sekund, sen somnade jag.... tackar också gudarna för denna fantastiska förmåga som jag numera har. God sömn. Det är värt så mycket när man har värk dygnet runt.
Ja, det var lite tisdagsgnäll från mig.
Hoppas ni har en mindre gnällig dag!
Sen passar jag på att flytta över filmer till tvmojjen (mediaspelaren), lite svenskt önskade vi oss. Så jag letar bland alla skivor och flyttar över via datorn.
Sen ska det handlas och så åker jag ut till stugan igen. Det är märkligt hur mycket som handlas sommartid. Eller så märks det bara mer eftersom det är längre och besvärligare att bära.
Igår var jag ju inte iland så jag har vilat upp mig lite. Däremot är jag ju så himla stel och i dåligt skick, så ska jag ju inte vara sommartid.
Brukar ju bli så himla mycket bättre på somrarna.
Verkar inte bli ett sånt år iår.
Måste på apoteket och hämta ut mer medicin, äter mycket medicin men jag mår ju hyfsat, med tanke på hur dålig jag varit periodvis.
Inatt när jag var ut och pinkade så tänkte jag på detta. När jag gick till dasset så var jag så stel och styv att jag knappt kom ner för trappen (mindre trappsteg när vi gör om altanen stoppar jag in i minnet) och när jag väl la mig igen så ilade det så himla jäkligt ner i höger skinka och ner längs benet.
Jag vred och vände mig i sängen i försöka att hitta ett läge utan denna smärta.
Då blev jag glad.
När jag kände smärtan blev jag glad!
Låter helsjukt men så var det.
Jag kom nämligen ihåg hur risig jag var innan operationen, de smärtorna var inte av denna värld, och nu blev jag så glad för att jag inte hade dom så ofta längre.
Så fast jag klagar över att jag är allmänt risig så är jag ändå mycket bättre i ryggen än innan operationen. Då ville jag dö. Det gjorde så jäkla ont, hela tiden. Att ställa sig upp var ofta sammankopplat med skrik och gråt. Maken slet upp mig i stående och jag skrek, högerbenet blev nästan spastiskt och det var problem att få det ner i golvet.
Nu har jag inte så. Jag har mer allmäntont idag, mer värk i kroppen och ryggen är mer jämndålig. Så fort jag gör något får jag problem, med domningar och med pinkeriet, men jag kan "vila" mig bättre. Tar jag det lugnt så kan jag må någorlunda.
Detta tänkte jag på inatt.
Så ibland kan man bli glad av en ilande smärta.
Bara en sån sak!
Bli glad av ont!?!
Jag blev av med ontet när jag låg på ett speciellt sätt.
Då blev jag ännu gladare ;)
I en sekund, sen somnade jag.... tackar också gudarna för denna fantastiska förmåga som jag numera har. God sömn. Det är värt så mycket när man har värk dygnet runt.
Ja, det var lite tisdagsgnäll från mig.
Hoppas ni har en mindre gnällig dag!
Fridens!
måndag 22 juni 2009
En award!
Jag har fått en award! Av Truddelutt och jag tackar och bockar.Den ska man ju ge vidare är det tänkt, så jag måste välja nu.... *jobbigt och suckigt*
Jag väljer Annika, för jag beundrar hennes blogg och kollar in den flera gånger per dag. Hon skriver kortfattat men charmigt, och jag kan för mitt liv inte förstå hur hon hinner med fyra barn, hästar och sambo ;)....
Alla andra i min blogglista får varsin bit av denna också, tycker det är hemskt att välja ut en, men gör det för att det är så kul att få en award... och hoppas det är kul för den som får den..
Dagen har börjat....
.... lugnt. Maken har lastat ur båten, alla brädor har staplats på stranden i hopp om att det inte blir så högt vatten.
Jag har huggt ved. Japp, två vedträn har blivit fem. Jag brukar inte hugga ved pga ryggen, men nu satt jag ner och högg itu några vedrän eftersom det inte blev att Maken högg innan han for.
Det är inte såå kallt inne men för kallt för mig idag.
Jag har värk överallt, är stelare än vanligt och vill ha lite värme omkring mig.
Det blåser vitt på sjön, taskigt för strömmingsfiskare (typ vi) men vi får väl se vad som händer.
Jag har gjort upp eld och värmer nu diskvatten.
Det blir en lugn dag för mig idag. Känns skönt och behövligt.
Blir det fiske ikväll med resultatet fiskade fiskar så blir det ju lite mer imorgon. Maken har själv farit iland idag för att fixa det sista.
Jag uppskattar verkligen sådana här lugna dagar. Idag är det soligt också, vilket främjar humöret, och det verkar som om solen ska fortsätta lysa i veckan, med varmare väder som följd.
Känns också skönt.
Lite stabilitet i vädret skadar inte.
Idag tänkte jag ägna åt att läsa, ligga på spikmatta, vattna lite blommor och kratta det sista.
Jag vet att jag tjatat om krattningen, men eftersom vi kom ut så pass sent på säsongen så på vissa ställen hade gräset växt så mycket att det var jobbigt att kratta. Nu klippte jag ju gräset i lördags och tänkte kratta bort värsta lövsamlingarna som nu kommit fram.
Max tio minuters jobb alltså, sen kan jag kalla trädgårdsgörat för iår avklarat.
Vi har kastat ut lite gödning i hopp om att dräpa lite mossa, så kanske något extra gräs kan kika upp.
Maken byggde på kajen igår kväll. Nu har trallen börjat klä underlaget. Blir snyggt. Jag var t.o.m och provgick igår fast det bara var tre plankor brett. Kändes stadigt och bra ;)
Jag är nämligen lite skeptisk. Jag vill alltid bygga extra extra stadigt allt. Jag vet att jag kan lämna över detta till Maken då han faktiskt har byggt mer än mig, men jag är rädd att kajen ska vicka. Det låter helt sjukt och ser lika sjukt ut när jag ser det i skrift men så är det.
Jag stampade dock fram försiktigt med min stav som stöd och det kändes stadigt och bra.
Snart så har vi en ny rak kaj. Bara en sån sak!
Inte alla förunnat.
Nu ska jag gå runt en sväng hos hälften av er så tar jag resten senare idag. Måste ibland ladda datorn mellan varven, konstigt för jag sitter ju så lite ;)
Lite jämfört med hemma ja, där man hade en supersnabb dator redo för action 24-7.
Ha en härlig dag! det är en order ;)
Jag har huggt ved. Japp, två vedträn har blivit fem. Jag brukar inte hugga ved pga ryggen, men nu satt jag ner och högg itu några vedrän eftersom det inte blev att Maken högg innan han for.
Det är inte såå kallt inne men för kallt för mig idag.
Jag har värk överallt, är stelare än vanligt och vill ha lite värme omkring mig.
Det blåser vitt på sjön, taskigt för strömmingsfiskare (typ vi) men vi får väl se vad som händer.
Jag har gjort upp eld och värmer nu diskvatten.
Det blir en lugn dag för mig idag. Känns skönt och behövligt.
Blir det fiske ikväll med resultatet fiskade fiskar så blir det ju lite mer imorgon. Maken har själv farit iland idag för att fixa det sista.
Jag uppskattar verkligen sådana här lugna dagar. Idag är det soligt också, vilket främjar humöret, och det verkar som om solen ska fortsätta lysa i veckan, med varmare väder som följd.
Känns också skönt.
Lite stabilitet i vädret skadar inte.
Idag tänkte jag ägna åt att läsa, ligga på spikmatta, vattna lite blommor och kratta det sista.
Jag vet att jag tjatat om krattningen, men eftersom vi kom ut så pass sent på säsongen så på vissa ställen hade gräset växt så mycket att det var jobbigt att kratta. Nu klippte jag ju gräset i lördags och tänkte kratta bort värsta lövsamlingarna som nu kommit fram.
Max tio minuters jobb alltså, sen kan jag kalla trädgårdsgörat för iår avklarat.
Vi har kastat ut lite gödning i hopp om att dräpa lite mossa, så kanske något extra gräs kan kika upp.
Maken byggde på kajen igår kväll. Nu har trallen börjat klä underlaget. Blir snyggt. Jag var t.o.m och provgick igår fast det bara var tre plankor brett. Kändes stadigt och bra ;)
Jag är nämligen lite skeptisk. Jag vill alltid bygga extra extra stadigt allt. Jag vet att jag kan lämna över detta till Maken då han faktiskt har byggt mer än mig, men jag är rädd att kajen ska vicka. Det låter helt sjukt och ser lika sjukt ut när jag ser det i skrift men så är det.
Jag stampade dock fram försiktigt med min stav som stöd och det kändes stadigt och bra.
Snart så har vi en ny rak kaj. Bara en sån sak!
Inte alla förunnat.
Nu ska jag gå runt en sväng hos hälften av er så tar jag resten senare idag. Måste ibland ladda datorn mellan varven, konstigt för jag sitter ju så lite ;)
Lite jämfört med hemma ja, där man hade en supersnabb dator redo för action 24-7.
Ha en härlig dag! det är en order ;)
söndag 21 juni 2009
En dag fylld av shopping
...fast inte av det mer roliga slaget.
Vi har varit till Luleå och handlat virke till kajen. Sen kände vi oss lite kräjsi och for in till Biltema och köpte vattenledningsrör.
Jag slog till med en vattenkanna för 29,90 kr. Summan hamnade på 7.000 kr.
Jäkligt roliga pengar for all världens väg. Nå, snyggt blir det ju på kajen till slut.
Jag for och handlade när vi kom hem, sen åkte jag ut med varorna till stugan. Hann bara börja värma varmvatten till disken och se fram emot en stund liggande i soffan då Maken ringde. Han ville bli hämtad i hemmahamnen, han hade travat ur allt virke som skulle ut till stugan.
Herregud vilket lass. Han hade pratat om att ta hälften idag och resten senare men han ljög den lille räven. Jag kom körande mot lastkajen och mina ögon smalnade. Jag fick fickparkera båten, märkligt nog gick det jättebra utan panikbackning eller skrik efter instruktioner, och där ställde jag frågan- Är detta hela lasset?
Jag kände igen Makens sneda leende när han ser ut som en buspojke och säger-jaa.
Det är hemskt att vara tungt lastade. Och att köra. Det känns som att köra en vägabult på en skogsstig, hur det nu kan kännas *inser svår liknelse*
Jag är fortfarande lite båträdd, särskilt under mer extrema förhållanden. Och Makens glada informationer att han minsann kört med mycket mera lass i mycket mindre båtar underlättar inte särskilt mycket.
Det imponerar inte alls eftersom han på slutet lägger till knorren att hans båt sjönk utanför stugan pga för mycket last!
Vi kom fram iaf, som ni förstår. Hela och renare än vanligt. Maken var sjöblöt, vi bytte plats under resans gång när jag vägrade köra och han fick allt sprut på sig, tjilligt eftersom han lurade mig.
Vi köpte inte det vi tänkte köpa, vanligtvis så har man ju vanligt "grönt" tryckinpregnerat, billigare helt enkelt, jag ville ha värmebehandlat som är mindre halkigt.
När vi stod där och köade (herregud har ni inget annat för er en söndagmorgon??) till virket så funderade vi lite på längder.
Vi tänkte att vi tjänar egentligen på att handla den dyrare trallen. Hur går det till tänker ni va? Jo, man stolpar upp det så här...
1. Det värmebehandlade, mörka med räfflor på är ju bättre för mig, den handikappade människan. Mindre halkigt så jag har större chans att inte ramla omkull.
2. Det blir mindre spill (kan man räkna lite hur som helst, gärna lite på tvären, vänd lite på måtten så kommer man fram till att det dyrare blir billigare)eftersom denna trall var längre, mer passande beroende på var vi har reglarna...
3. Snyggare. Jo, kanske kan vi tjäna på att folk kommer hit och ser hur det ser ut med en kaj på detta sätt, inträde kanske? (ok, jag vet det är långsökt, men det KAN fungera, med rätt folk)
4. Mindre halkigt (ok, jag vet att jag haft med det tidigare i listan men det ser mer ut om man har fyra punkter ist.för tre)
Ja, så går det till. Förresten kom jag på en sak till. Hade vi handlat samma här i Kalix hade det varit ÄNNU dyrare så där tjänade vi igen..
Herregud vi blir ju rika om jag fortsätter filura på detta *inser*
Annars har vi haft två fina sommardagar, soligt och grannt. Värmen har börjat nosa hos oss lite, inte högsommarhetta men vanligt svenskt sommarväder, me like!
Duger gott till mig, lite "ickefrysa"temperatur går hem hos mig.
Någon grad till kanske och håll kvar det resten av sommaren tack! så är jag nöjd *informerar väderguden*
Hoppas ni fått en dag med sol, värme och trallinköp.
Har ni inte fått handla trall så hoppas jag att ni åtminstone fått lägga beslag på några vattenledningsrör.
Har inget av det slagit in för er så hoppas jag ni haft en dag ni kunnat njuta av på annat sätt (inte för att jag kan komma på nåt, men det finns säkert... informera mig gärna) för det är det som är meningen med livet.
Njut av dagen som är, imorgon kan vad som helst hända!
Förhoppningsvis händer något jättebra, men man kan ju som sagt aldrig veta...
Vi har varit till Luleå och handlat virke till kajen. Sen kände vi oss lite kräjsi och for in till Biltema och köpte vattenledningsrör.
Jag slog till med en vattenkanna för 29,90 kr. Summan hamnade på 7.000 kr.
Jäkligt roliga pengar for all världens väg. Nå, snyggt blir det ju på kajen till slut.
Jag for och handlade när vi kom hem, sen åkte jag ut med varorna till stugan. Hann bara börja värma varmvatten till disken och se fram emot en stund liggande i soffan då Maken ringde. Han ville bli hämtad i hemmahamnen, han hade travat ur allt virke som skulle ut till stugan.
Herregud vilket lass. Han hade pratat om att ta hälften idag och resten senare men han ljög den lille räven. Jag kom körande mot lastkajen och mina ögon smalnade. Jag fick fickparkera båten, märkligt nog gick det jättebra utan panikbackning eller skrik efter instruktioner, och där ställde jag frågan- Är detta hela lasset?
Jag kände igen Makens sneda leende när han ser ut som en buspojke och säger-jaa.
Det är hemskt att vara tungt lastade. Och att köra. Det känns som att köra en vägabult på en skogsstig, hur det nu kan kännas *inser svår liknelse*
Jag är fortfarande lite båträdd, särskilt under mer extrema förhållanden. Och Makens glada informationer att han minsann kört med mycket mera lass i mycket mindre båtar underlättar inte särskilt mycket.
Det imponerar inte alls eftersom han på slutet lägger till knorren att hans båt sjönk utanför stugan pga för mycket last!
Vi kom fram iaf, som ni förstår. Hela och renare än vanligt. Maken var sjöblöt, vi bytte plats under resans gång när jag vägrade köra och han fick allt sprut på sig, tjilligt eftersom han lurade mig.
Vi köpte inte det vi tänkte köpa, vanligtvis så har man ju vanligt "grönt" tryckinpregnerat, billigare helt enkelt, jag ville ha värmebehandlat som är mindre halkigt.
När vi stod där och köade (herregud har ni inget annat för er en söndagmorgon??) till virket så funderade vi lite på längder.
Vi tänkte att vi tjänar egentligen på att handla den dyrare trallen. Hur går det till tänker ni va? Jo, man stolpar upp det så här...
1. Det värmebehandlade, mörka med räfflor på är ju bättre för mig, den handikappade människan. Mindre halkigt så jag har större chans att inte ramla omkull.
2. Det blir mindre spill (kan man räkna lite hur som helst, gärna lite på tvären, vänd lite på måtten så kommer man fram till att det dyrare blir billigare)eftersom denna trall var längre, mer passande beroende på var vi har reglarna...
3. Snyggare. Jo, kanske kan vi tjäna på att folk kommer hit och ser hur det ser ut med en kaj på detta sätt, inträde kanske? (ok, jag vet det är långsökt, men det KAN fungera, med rätt folk)
4. Mindre halkigt (ok, jag vet att jag haft med det tidigare i listan men det ser mer ut om man har fyra punkter ist.för tre)
Ja, så går det till. Förresten kom jag på en sak till. Hade vi handlat samma här i Kalix hade det varit ÄNNU dyrare så där tjänade vi igen..
Herregud vi blir ju rika om jag fortsätter filura på detta *inser*
Annars har vi haft två fina sommardagar, soligt och grannt. Värmen har börjat nosa hos oss lite, inte högsommarhetta men vanligt svenskt sommarväder, me like!
Duger gott till mig, lite "ickefrysa"temperatur går hem hos mig.
Någon grad till kanske och håll kvar det resten av sommaren tack! så är jag nöjd *informerar väderguden*
Hoppas ni fått en dag med sol, värme och trallinköp.
Har ni inte fått handla trall så hoppas jag att ni åtminstone fått lägga beslag på några vattenledningsrör.
Har inget av det slagit in för er så hoppas jag ni haft en dag ni kunnat njuta av på annat sätt (inte för att jag kan komma på nåt, men det finns säkert... informera mig gärna) för det är det som är meningen med livet.
Njut av dagen som är, imorgon kan vad som helst hända!
Förhoppningsvis händer något jättebra, men man kan ju som sagt aldrig veta...
Fridens ävribaddi!
;)
lördag 20 juni 2009
Nio år och en dag....
...har vi varit tillsammans Maken och jag.
Vi skrattade igår åt midsommar 2003, den var värd att minnas.
Vi gick och la oss 20.45 på kvällen, somnade direkt och sov till 9 morgonen därpå.
Inget nojsande där inte ;)
Varför undrar ni kanske?
Jo, vi flyttade det året, jag hade packat och donat i månader.
Vi bodde i ett gammalt stort hus utanför Piteå då, och det var på nåt sätt självklart att bo i Piteå trots att Maken jobbade i Kalix. Jag kunde inte tänka mig flytta alls, inte längre ifrån min pappa som var döende i cancer. Vi hoppades också på att Maken skulle kunna få förflyttning till Piteå, Assi hade ju fabriker på båda ställena.
Hips vips så såldes Assi ut och fick två nya ägare. Då var det kört med förflyttningar. Det var bara att gilla läget och fortsätta med vårt boende och pendling.
Pappa dog 18 december 2002. Vi vakade in i det sista, hans sambo och jag var hos honom när han dog. Jag blev alldeles förstörd. Min älskade pappa, vi hade så bra kontakt med varandra. Vi ringde dagligen och när han dog så blev det tomt. Jag hade helt plötsligt min sambo som familj och i övrigt ingen släkt. Det var en märklig känsla.
Jag satt juldagen och surfade på nätet. Maken jobbade hela julen, kom bara hem mellan skiften (han jobbade 6-skift), och jag satt och kollade på Hemnet. Där satt jag och zappade mellan olika hus i Kalix-området och helt plötsligt såg jag Huset, ett gammalt hus med rätt stor tomt i en by utanför Kalix. Jag blev såld. Kär direkt.
Visade Maken mellandagarna på dom hus jag kunde tänka mig, allt initiativ kom från mig. Absolut ingen press från honom, att vi skulle flytta till hans hemstad utan jag sökte mig själv dit...
Vi bor i det huset idag. Allt flöt bra, vi fick vårt hus i Piteå sålt ganska fort och köpte detta. Inflytt juli var det tänkt, men vi lovade vara ute till midsommar mot att dom nya ägarna städade ur huset själva.
Torsdagen före midsommar körde vi sista lasset. Midsommaraftonsförmiddagen packade vi några väskor och drog till stugan. Alla kartonger stod ouppackade hemma, stod så tills hösten.
Vi var alltså trötta midsommarafton.
Kvällen före grät jag halva tiden, hade så himla ont i ryggen och var så trött.
Jag hade ju packat ALLT själv. 150 m2 hus, och 100 m2 bodor/förråd och kallvindor. Vi hade kört så många lass på tippen att vi hälsades som gamla bekanta när vi körde upp på rampen ;)
LP-skivor i mängder kastade jag bort, till stor glädje för en av soptippspersonalen, han behandlade dom som dyrgripar.
Trots alla soptippslass var det mycket som skulle upp till Kalix. Jag packade alla flyttkartonger själv och bar dom hit och dit därhemma i takt med att rummen blev färdigpackade.
Jag var så ini norden trött.
Midsommarafton ringde Maken och gav fina vinkar åt folk att vi var bortbjudna, allt för att inte få några besök den kvällen. Annars så är det ju lätt att någon tagit sin båt ut på en tur och halkat in hos oss... men eftersom vi inte var "hemma" så kunde vi gå och lägga oss 20.45 och fick vår välsignade sömn. Vi var som bakfulla hela helgen, vinglade nästan omkring i vår trötthet.
Inte lika trötta idag. Maken har sovit urdåligt inatt pga Restlesslegs, och klockan åtta stod han vid kajen och ville sätta igång bandsågen. Det satte jag dock stopp för. Grannarna vill kanske inte vakna upp klockan åtta av bandsågsoljud. Han sågade för hand istället.
Kajen växer och snart är underdelen klar. Trallen går ju rätt fort och då blir det ju färdigt liksom.
Kul att ha lite projekt härute också, att se Maken någongång gör ju inte ont. Fast han blir rastlös så fort, han kan inte slappa som jag är bra på. Sitta ute och måla på stenar, läsa eller bara vara funkar inte för honom.
Tur vi är olika kanske.
Nu ska jag gå och möta honom nere vid kajbygget, han har varit hem och laddat lite batterier och hämtat glömda saker.
Idag ska underdelen bli klar, imorgon ska vi och köpa trallvirket. Det blir ett lyft för stugan med en ordentlig kaj, en rak stabil sak som är fin att se på. Än en vind och trasig kaj som också är direkt livsfarlig.
Japp. Ska bli finfint.
Och snyggt. Bilder kommer när underverket är klart!
Ha en fortsatt trevlig helg!
Vi skrattade igår åt midsommar 2003, den var värd att minnas.
Vi gick och la oss 20.45 på kvällen, somnade direkt och sov till 9 morgonen därpå.
Inget nojsande där inte ;)
Varför undrar ni kanske?
Jo, vi flyttade det året, jag hade packat och donat i månader.
Vi bodde i ett gammalt stort hus utanför Piteå då, och det var på nåt sätt självklart att bo i Piteå trots att Maken jobbade i Kalix. Jag kunde inte tänka mig flytta alls, inte längre ifrån min pappa som var döende i cancer. Vi hoppades också på att Maken skulle kunna få förflyttning till Piteå, Assi hade ju fabriker på båda ställena.
Hips vips så såldes Assi ut och fick två nya ägare. Då var det kört med förflyttningar. Det var bara att gilla läget och fortsätta med vårt boende och pendling.
Pappa dog 18 december 2002. Vi vakade in i det sista, hans sambo och jag var hos honom när han dog. Jag blev alldeles förstörd. Min älskade pappa, vi hade så bra kontakt med varandra. Vi ringde dagligen och när han dog så blev det tomt. Jag hade helt plötsligt min sambo som familj och i övrigt ingen släkt. Det var en märklig känsla.
Jag satt juldagen och surfade på nätet. Maken jobbade hela julen, kom bara hem mellan skiften (han jobbade 6-skift), och jag satt och kollade på Hemnet. Där satt jag och zappade mellan olika hus i Kalix-området och helt plötsligt såg jag Huset, ett gammalt hus med rätt stor tomt i en by utanför Kalix. Jag blev såld. Kär direkt.
Visade Maken mellandagarna på dom hus jag kunde tänka mig, allt initiativ kom från mig. Absolut ingen press från honom, att vi skulle flytta till hans hemstad utan jag sökte mig själv dit...
Vi bor i det huset idag. Allt flöt bra, vi fick vårt hus i Piteå sålt ganska fort och köpte detta. Inflytt juli var det tänkt, men vi lovade vara ute till midsommar mot att dom nya ägarna städade ur huset själva.
Torsdagen före midsommar körde vi sista lasset. Midsommaraftonsförmiddagen packade vi några väskor och drog till stugan. Alla kartonger stod ouppackade hemma, stod så tills hösten.
Vi var alltså trötta midsommarafton.
Kvällen före grät jag halva tiden, hade så himla ont i ryggen och var så trött.
Jag hade ju packat ALLT själv. 150 m2 hus, och 100 m2 bodor/förråd och kallvindor. Vi hade kört så många lass på tippen att vi hälsades som gamla bekanta när vi körde upp på rampen ;)
LP-skivor i mängder kastade jag bort, till stor glädje för en av soptippspersonalen, han behandlade dom som dyrgripar.
Trots alla soptippslass var det mycket som skulle upp till Kalix. Jag packade alla flyttkartonger själv och bar dom hit och dit därhemma i takt med att rummen blev färdigpackade.
Jag var så ini norden trött.
Midsommarafton ringde Maken och gav fina vinkar åt folk att vi var bortbjudna, allt för att inte få några besök den kvällen. Annars så är det ju lätt att någon tagit sin båt ut på en tur och halkat in hos oss... men eftersom vi inte var "hemma" så kunde vi gå och lägga oss 20.45 och fick vår välsignade sömn. Vi var som bakfulla hela helgen, vinglade nästan omkring i vår trötthet.
Inte lika trötta idag. Maken har sovit urdåligt inatt pga Restlesslegs, och klockan åtta stod han vid kajen och ville sätta igång bandsågen. Det satte jag dock stopp för. Grannarna vill kanske inte vakna upp klockan åtta av bandsågsoljud. Han sågade för hand istället.
Kajen växer och snart är underdelen klar. Trallen går ju rätt fort och då blir det ju färdigt liksom.
Kul att ha lite projekt härute också, att se Maken någongång gör ju inte ont. Fast han blir rastlös så fort, han kan inte slappa som jag är bra på. Sitta ute och måla på stenar, läsa eller bara vara funkar inte för honom.
Tur vi är olika kanske.
Nu ska jag gå och möta honom nere vid kajbygget, han har varit hem och laddat lite batterier och hämtat glömda saker.
Idag ska underdelen bli klar, imorgon ska vi och köpa trallvirket. Det blir ett lyft för stugan med en ordentlig kaj, en rak stabil sak som är fin att se på. Än en vind och trasig kaj som också är direkt livsfarlig.
Japp. Ska bli finfint.
Och snyggt. Bilder kommer när underverket är klart!
Ha en fortsatt trevlig helg!
fredag 19 juni 2009
Midsommarafton 2009
Midsommarafton firas i stillhet här hos oss. Vi har tagit oss en skön bastu, kände att vi behövde värmen när solen behagat vara någon annanstans än hos oss. Tack, SMHI för den fina prognosen. Tänkte nästan att jag ska börja kommentera detta med prognoser bara när dom stämmer
Vilket lär bli få rapporter vad gäller oss och prognoser för vårt område.
Inte för att vi är så väderberoende just idag, inget party på gång som kan äventyras.
Vi grillar lax, har lite sill och ägg, lite gravad lax och till det potatis. Löjrom med lök, och löjrom med creme fraiche sätter pricken över i:et.
Till detta serveras tunnbrödet framför andra Trundöbagarns tunnbröd, vilket är godast i stada. Inte i min stad men ändå..
Till det envisas Maken servera Nubbe. Nubbe smakar fan i mitt tycke, men jag har lovat smaka den som han nu tänkt sig.
Efter detta serveras tårta med extra jordgubbar.
Mums.
Filibabba.
Gäller allt utom möjligtvis nubben.
Vi åt ju laxlåda igår. Gjord på gravad lax och färdig potatisgratäng. Gud så gott det var. Kunde väl aldrig tro att nåt så enkelt skulle smaka så himla gott. Och praktiskt härute, här gör man inte gärna egen potatisgratäng eller lådor av olika slag. Vi har gasolspis, med en enkel gasolugn, den blir varm men utan färg direkt. Utan yta.
Ytan kunde spara sig besväret, här glufsades det för fullt.
Jättebra mattips för er som är lata.
Nu börjar potatisen vara klar, så även jag.
Imorgon väntar heldag ute här för Maken, kors i taket kan inte påminna mig när det hänt senast. Många år sen iaf. Vi får väl se om det håller i sig, men annars står kajbygge på schemat för honom.
På söndag tänkte vi åka och köpa trallvirket, tur vi har stor lastbil. Vi behöver mycket. Både till kaj och landgång. På måndag startar fisket så då blir det inte mycket gjort annat än fiskinläggning, hoppas på god fångst. Vi behöver ett bra fiske för vi har så många beställningar så jag håller tummen för hyfsat med fisk.
Nu går jag och äter min fiskbetonade midsommarmiddag. Sen ska vi se en bra film och ligga och mojja oss i soffan och sucka över hur bra vi har det.
Nio år har vi varit tillsammans idag.
Hoppas på många år till, tillsammans med min bästa vän, min make och den mest irriterande och snällaste gubbe i världen...
;)
Det där med irriterande blir spännande att se reaktionen på. Bra kvitto på om han läser bloggen ;)
Kram på er!
Vilket lär bli få rapporter vad gäller oss och prognoser för vårt område.
Inte för att vi är så väderberoende just idag, inget party på gång som kan äventyras.
Vi grillar lax, har lite sill och ägg, lite gravad lax och till det potatis. Löjrom med lök, och löjrom med creme fraiche sätter pricken över i:et.
Till detta serveras tunnbrödet framför andra Trundöbagarns tunnbröd, vilket är godast i stada. Inte i min stad men ändå..
Till det envisas Maken servera Nubbe. Nubbe smakar fan i mitt tycke, men jag har lovat smaka den som han nu tänkt sig.
Efter detta serveras tårta med extra jordgubbar.
Mums.
Filibabba.
Gäller allt utom möjligtvis nubben.
Vi åt ju laxlåda igår. Gjord på gravad lax och färdig potatisgratäng. Gud så gott det var. Kunde väl aldrig tro att nåt så enkelt skulle smaka så himla gott. Och praktiskt härute, här gör man inte gärna egen potatisgratäng eller lådor av olika slag. Vi har gasolspis, med en enkel gasolugn, den blir varm men utan färg direkt. Utan yta.
Ytan kunde spara sig besväret, här glufsades det för fullt.
Jättebra mattips för er som är lata.
Nu börjar potatisen vara klar, så även jag.
Imorgon väntar heldag ute här för Maken, kors i taket kan inte påminna mig när det hänt senast. Många år sen iaf. Vi får väl se om det håller i sig, men annars står kajbygge på schemat för honom.
På söndag tänkte vi åka och köpa trallvirket, tur vi har stor lastbil. Vi behöver mycket. Både till kaj och landgång. På måndag startar fisket så då blir det inte mycket gjort annat än fiskinläggning, hoppas på god fångst. Vi behöver ett bra fiske för vi har så många beställningar så jag håller tummen för hyfsat med fisk.
Nu går jag och äter min fiskbetonade midsommarmiddag. Sen ska vi se en bra film och ligga och mojja oss i soffan och sucka över hur bra vi har det.
Nio år har vi varit tillsammans idag.
Hoppas på många år till, tillsammans med min bästa vän, min make och den mest irriterande och snällaste gubbe i världen...
;)
Det där med irriterande blir spännande att se reaktionen på. Bra kvitto på om han läser bloggen ;)
Kram på er!
En lugn dag, waow..
En lugn dag har startat, följt av en lugn kväll. Skönt. Behöver lugnet och stillheten just nu.
Vi är väldigt stolta och tacksamma att frystömningen gick så bra igår.
Fantastiskt med gasmasker. Kände inte ett dugg.
Jag gjorde tårta igår kväll. Av köpt botten. Inte alls så gott som hemgjord. Jag kände dock inte för att göra någon tårtbotten igår. Förruttnelsen tog liksom över, så vi ombestämde oss.
Tårtan gick att äta, vi har provat. Två gånger ;)
Tur det, för den behövdes.
Mums.
Filibabba.
Vi gödslade lite här på gräsmattan, både på stugan och hemma. Snart kommer saftigt mumsigt gräs att fylla våra gräsplättar...
Eller åtminstone hjälpa dom stackars grässtråna som finns, och kanske utöka med ytterligare ett par.
Vi har s.k skogstomt. Innebär lite gräs, lite sand och en hel del moss-sand-gräs-barrblandad yta.
Inte för att det gör så mycket, men lite mer gräs vill vi ha. Bra för kubbspel och annat.
Dagen idag blir lite lugnare. Maken har farit iland för ett kort pass av uppspikning av brädor till underspikningen. Fast jag vet inte riktigt hans tideräkning. Den är olik min. En snabb sväng till båten som han säger tar en timma tar minst tre. Alltså tre timmar som syns på klockan.
Maken ser inga timmar. Han bara gör snabba svängar.
Idag blir det nog en snabb sväng iaf, för han ska spika lite på vår kaj.
Vi får väl se.
Jag har tänkt gå på bloggrundor, har knappt haft tid att se på datorn ens, så nu måste jag försöka ta igen den tiden ;)
Så.....
Vi är väldigt stolta och tacksamma att frystömningen gick så bra igår.
Fantastiskt med gasmasker. Kände inte ett dugg.
Jag gjorde tårta igår kväll. Av köpt botten. Inte alls så gott som hemgjord. Jag kände dock inte för att göra någon tårtbotten igår. Förruttnelsen tog liksom över, så vi ombestämde oss.
Tårtan gick att äta, vi har provat. Två gånger ;)
Tur det, för den behövdes.
Mums.
Filibabba.
Vi gödslade lite här på gräsmattan, både på stugan och hemma. Snart kommer saftigt mumsigt gräs att fylla våra gräsplättar...
Eller åtminstone hjälpa dom stackars grässtråna som finns, och kanske utöka med ytterligare ett par.
Vi har s.k skogstomt. Innebär lite gräs, lite sand och en hel del moss-sand-gräs-barrblandad yta.
Inte för att det gör så mycket, men lite mer gräs vill vi ha. Bra för kubbspel och annat.
Dagen idag blir lite lugnare. Maken har farit iland för ett kort pass av uppspikning av brädor till underspikningen. Fast jag vet inte riktigt hans tideräkning. Den är olik min. En snabb sväng till båten som han säger tar en timma tar minst tre. Alltså tre timmar som syns på klockan.
Maken ser inga timmar. Han bara gör snabba svängar.
Idag blir det nog en snabb sväng iaf, för han ska spika lite på vår kaj.
Vi får väl se.
Jag har tänkt gå på bloggrundor, har knappt haft tid att se på datorn ens, så nu måste jag försöka ta igen den tiden ;)
Så.....
Ha en GLAD MIDSOMMAR!! Härmar Nilla
tisdag 16 juni 2009
Uppe sen länge
Ja bah typ steg upp typ halv sju bah ;)
Ovanligt att gå ut på nätet så här sent på dagen, känns konstigt. Och många kommentarer har jag fått, ska kommentera dessa i sinom tid. Måste först berätta att jag varit till tandläkaren imorse kl. 8. Inte så där jättekul om jag säger så. Kan inte säga att jag hatar tandläkare som jag hatar spindlar men jag hatar att gå till tandläkaren.
Hade ett hål och två frakturer.
Jag går varje år eftersom jag har sådana tandproblem, jag äter mycket medicin som har försvagat mina tänder. Sen gnisslar jag ju tydligen värst i hela länet, har bettskena som hjälper jättebra men inte helt. Biter visst ihop dagtid också. Därav frakturerna.
På torsdag nästa vecka ska allt åtgärdas. Borra på tre ställen, helt okul kan jag säga.
Och ont.
Eftersom jag biter så hårt har jag stressat tänderna och deras jäkla nerver så jag har tandvärk även utan tandvärk om ni fattar vad jag menar. Jag har varit flera gånger akut för att laga hål som inte funnits, men det har känts som stora kraterhål.
Hatar mina tänder och dessa jäkla besvär jag dras med.
Sen har vi varit på banken på möte, för att diskutera försäkringar och pensioner nu då Maken är egenföretagare på heltid. Tidigare när han var anställd så hade han ju skydd, nu inte.
Jag är inte så mycket skyddad alls, får inte ha livförsäkringar pga mina dödliga sjukdomar diskbråck och fibromyalgi *ironisk så det dryper*
Så om jag dör så märker Maken inte så mycket det ekonomiskt (jag hoppas verkligen han märker det i övrigt), medans jag får gå från hem och hus... Så detta möte idag resulterade i ett nytt möte i augusti, för att sen mynna ut i ett möte med ytterligare en tredje person. Nå, det ska göras..
Har nu varit och fikat med Maken och han har skjutsat mig till båthamnen.
Jag var alltså ensam i båten på väg ut och blev därför blästrad i ansiktet av all sand i båten. Har numera yberslät hy. På gränsen till ung igen. Tog solbrillorna trots avsaknad av sol för att skydda sikten.
Härute kändes det varmt inomhus, kanske pga att det ute är hela 10 grader och hård nordanvind. Inne var det 15 så det som kändes som värme känns nu kallt och resulterar i att nu eldas det.
Jag fick landa båten på en trähög *hm...host* så båten tippade nästan när jag skulle ur så turligt nog pga min smidighet så föll jag inte rakt i vattnet utan på ytterligare en trähög.
Endast ena fossingen fick en vattenskada.
Skon torkar nu under kaminen.
Och sittdynan.
Då tänkte jag nästan att jag ska ta itu med disken. Fast det känns lite för kyligt ännu ;)
Kanske jag ränner på en bloggrunda först.
Jag tror det.
Det känner jag för.
Tar del ett nu, sen måste jag ladda datorn och tar andra halvan sen.
Himla besvärligt den biten, laddningen. Vi är ju van att datorn är på hela dan, bara att gå och sätta sig.... nu lever vi stugliv och då får vi ransonera. Thats it!
Ha det härligt i vackra vädret, och om ni inte har det så ha det härligt i det mindre vackra vädret.
Verkar bli detta hela midsommar för oss *suckar*
Fridens!
Ovanligt att gå ut på nätet så här sent på dagen, känns konstigt. Och många kommentarer har jag fått, ska kommentera dessa i sinom tid. Måste först berätta att jag varit till tandläkaren imorse kl. 8. Inte så där jättekul om jag säger så. Kan inte säga att jag hatar tandläkare som jag hatar spindlar men jag hatar att gå till tandläkaren.
Hade ett hål och två frakturer.
Jag går varje år eftersom jag har sådana tandproblem, jag äter mycket medicin som har försvagat mina tänder. Sen gnisslar jag ju tydligen värst i hela länet, har bettskena som hjälper jättebra men inte helt. Biter visst ihop dagtid också. Därav frakturerna.
På torsdag nästa vecka ska allt åtgärdas. Borra på tre ställen, helt okul kan jag säga.
Och ont.
Eftersom jag biter så hårt har jag stressat tänderna och deras jäkla nerver så jag har tandvärk även utan tandvärk om ni fattar vad jag menar. Jag har varit flera gånger akut för att laga hål som inte funnits, men det har känts som stora kraterhål.
Hatar mina tänder och dessa jäkla besvär jag dras med.
Sen har vi varit på banken på möte, för att diskutera försäkringar och pensioner nu då Maken är egenföretagare på heltid. Tidigare när han var anställd så hade han ju skydd, nu inte.
Jag är inte så mycket skyddad alls, får inte ha livförsäkringar pga mina dödliga sjukdomar diskbråck och fibromyalgi *ironisk så det dryper*
Så om jag dör så märker Maken inte så mycket det ekonomiskt (jag hoppas verkligen han märker det i övrigt), medans jag får gå från hem och hus... Så detta möte idag resulterade i ett nytt möte i augusti, för att sen mynna ut i ett möte med ytterligare en tredje person. Nå, det ska göras..
Har nu varit och fikat med Maken och han har skjutsat mig till båthamnen.
Jag var alltså ensam i båten på väg ut och blev därför blästrad i ansiktet av all sand i båten. Har numera yberslät hy. På gränsen till ung igen. Tog solbrillorna trots avsaknad av sol för att skydda sikten.
Härute kändes det varmt inomhus, kanske pga att det ute är hela 10 grader och hård nordanvind. Inne var det 15 så det som kändes som värme känns nu kallt och resulterar i att nu eldas det.
Jag fick landa båten på en trähög *hm...host* så båten tippade nästan när jag skulle ur så turligt nog pga min smidighet så föll jag inte rakt i vattnet utan på ytterligare en trähög.
Endast ena fossingen fick en vattenskada.
Skon torkar nu under kaminen.
Och sittdynan.
Då tänkte jag nästan att jag ska ta itu med disken. Fast det känns lite för kyligt ännu ;)
Kanske jag ränner på en bloggrunda först.
Jag tror det.
Det känner jag för.
Tar del ett nu, sen måste jag ladda datorn och tar andra halvan sen.
Himla besvärligt den biten, laddningen. Vi är ju van att datorn är på hela dan, bara att gå och sätta sig.... nu lever vi stugliv och då får vi ransonera. Thats it!
Ha det härligt i vackra vädret, och om ni inte har det så ha det härligt i det mindre vackra vädret.
Verkar bli detta hela midsommar för oss *suckar*
Fridens!
måndag 15 juni 2009
Stupid like....a fox
Sitter och väntar på Maken, han har inte jobbat klart ännu. Han har också hämtat lastbilen från glasdoktorn. Krossade rutor och tejpade plexi är inte kuliga. Inte räkningen heller...
Imorgon ska lastbilen tillbaka till verkstan. Inte kunde dom hitta nåt elfel inte. Nähä. Tackar då för ingenting.
Däremot måste bilens bromsbelägg bytas, tack för det. Nå, det blir inte så dyrt som vi förväntade oss. Tur det. Allt är ju så himla dyrt. Sommaren är värst. Tokmycket pengar går det, till blommor, brädor och altaner.
Och aldrig tar det slut.
Dessutom ska vi investera i gipsskivor. Stugan ska kläs nya kläder, sen ska vi måla boasering och tapetsera. Blir himla kul. Eller kul och kul, blir fint är nog mer rätt sagt. Vi målade taket förra våren, från furumörknat panel till vitmålat. Attans snyggt, och ljust och rymligt. Boaseringen blir nåt beigeaktigt, och tapeterna blir bruna i någon lämplig nyans.
Jag gillar brunt. Som synes. Hela huset hemma börjar gå i brunt, och nu stugan.
Kammaren ska också byta skrud, från mörknad furupanel i väggar och tak till vitt tak och tapet i annan färg än brun. Tror jag ;). Attans fint där också. Vi tänkte ju bygga ut med ett sovrum i stugan men jag vet inte när det kan bli av. Vi börjar vara så himla less på renoveringar och utbyggnationer.
Kammaren är dock så himla liten. Det ryms två sängar och sen har man en halvmeter att gå på. På ena sidan. Den andra har ingen cm att gå på. Ingen förvaring finns heller.
Nu har jag börjat klura på två separata sängar, med förvaring under och med gemensamt sängbord. Inte så kul med separata sängar kanske, men man kan ju göra så dom kan skjutas ihop *flinar pilimariskt* Vi har ju varit tillsammans i nio år nu så vi kan nog ta oss tid att skjuta ihop sängarna om vi vill till.. *flinar nu mer än pilimarisk och ser fram emot Makens reaktion på inlägget*
Det skulle vara praktiskt om något. Båda kan gå och ena slipper hasa ner och dra lakan och allt sängklädesmässigt på golvet. Förvaring under sängarna. Bara en sån sak.
Tål att tänkas på.
Och vitt tak. Tänk så praktiskt. Alla spindeläckel syns direkt och kan tas av daga. Jag har sneglat mig diskbråckig av att skanna av alla tak och väggar efter spindlar. Jag ser dom direkt, eller jag glor så länge tills dom syns.
Vita tak underlättar. Jättemassormycket.
Vi kommer att få toksnyggt i stugan. Fräscht och fint. Me like.
Bastun är en timrad historia, rätt dyr men värd varenda spänn. Används minst 5 ggr i veckan.
Dasset är en timrad historia och väl varenda spänn den med. Fräscht och fint. Spindeläckel syns mot det vita och kan hållas i skick av lasersiktet Ulrika.
Gräsmattan innehåller spindlar, även mossmattan och skogsmattan. Vi har skogstomt. Innehållandes spindeläckel. Gillar inte det men vad kan jag göra? inte ett jota.
Blir dyrt att Radarspreja tomten dagligen. Inte nyttigt heller. Och jobbigt.
Sa jag att jag hatar spindlar?
Inte?
Nå, jag hatar spindlar. Sådär nu har jag sagt det!
Inaffsädd får todej!
Imorgon ska lastbilen tillbaka till verkstan. Inte kunde dom hitta nåt elfel inte. Nähä. Tackar då för ingenting.
Däremot måste bilens bromsbelägg bytas, tack för det. Nå, det blir inte så dyrt som vi förväntade oss. Tur det. Allt är ju så himla dyrt. Sommaren är värst. Tokmycket pengar går det, till blommor, brädor och altaner.
Och aldrig tar det slut.
Dessutom ska vi investera i gipsskivor. Stugan ska kläs nya kläder, sen ska vi måla boasering och tapetsera. Blir himla kul. Eller kul och kul, blir fint är nog mer rätt sagt. Vi målade taket förra våren, från furumörknat panel till vitmålat. Attans snyggt, och ljust och rymligt. Boaseringen blir nåt beigeaktigt, och tapeterna blir bruna i någon lämplig nyans.
Jag gillar brunt. Som synes. Hela huset hemma börjar gå i brunt, och nu stugan.
Kammaren ska också byta skrud, från mörknad furupanel i väggar och tak till vitt tak och tapet i annan färg än brun. Tror jag ;). Attans fint där också. Vi tänkte ju bygga ut med ett sovrum i stugan men jag vet inte när det kan bli av. Vi börjar vara så himla less på renoveringar och utbyggnationer.
Kammaren är dock så himla liten. Det ryms två sängar och sen har man en halvmeter att gå på. På ena sidan. Den andra har ingen cm att gå på. Ingen förvaring finns heller.
Nu har jag börjat klura på två separata sängar, med förvaring under och med gemensamt sängbord. Inte så kul med separata sängar kanske, men man kan ju göra så dom kan skjutas ihop *flinar pilimariskt* Vi har ju varit tillsammans i nio år nu så vi kan nog ta oss tid att skjuta ihop sängarna om vi vill till.. *flinar nu mer än pilimarisk och ser fram emot Makens reaktion på inlägget*
Det skulle vara praktiskt om något. Båda kan gå och ena slipper hasa ner och dra lakan och allt sängklädesmässigt på golvet. Förvaring under sängarna. Bara en sån sak.
Tål att tänkas på.
Och vitt tak. Tänk så praktiskt. Alla spindeläckel syns direkt och kan tas av daga. Jag har sneglat mig diskbråckig av att skanna av alla tak och väggar efter spindlar. Jag ser dom direkt, eller jag glor så länge tills dom syns.
Vita tak underlättar. Jättemassormycket.
Vi kommer att få toksnyggt i stugan. Fräscht och fint. Me like.
Bastun är en timrad historia, rätt dyr men värd varenda spänn. Används minst 5 ggr i veckan.
Dasset är en timrad historia och väl varenda spänn den med. Fräscht och fint. Spindeläckel syns mot det vita och kan hållas i skick av lasersiktet Ulrika.
Gräsmattan innehåller spindlar, även mossmattan och skogsmattan. Vi har skogstomt. Innehållandes spindeläckel. Gillar inte det men vad kan jag göra? inte ett jota.
Blir dyrt att Radarspreja tomten dagligen. Inte nyttigt heller. Och jobbigt.
Sa jag att jag hatar spindlar?
Inte?
Nå, jag hatar spindlar. Sådär nu har jag sagt det!
Inaffsädd får todej!
söndag 14 juni 2009
Stilla och lugnt
Det duggregnar nu, till skillnad från imorse då det spöregnade. Hemma regnar det lite mer så det blir ingen målning för Maken idag, kanske såga till och göra foder av dom brädor som är grundmålade.
Jag är kvar härute, med en någorlunda slö dag framför mig ;)
Häromdagen kom Allis in genom luckan stolt som en tupp, bärandes en fågel i käkarna.
Jag fick panik. Började ryta och gå an.
Öppnade dörren så hon kunde smita ut.
Fågeln var jättedöd.
Inte ens färsk.
Vi börjar tro att det var en självdöd fågel, lite hoptorkad-kanske av fågelinfluensan ;)
Fast mest troligt inte. Allis tyckte dock att den var värd att beskådas och lattja lite med, särskilt när man låtsas att den lever och måste dödas igen *skakar på huvudet*, ute igen kastade hon upp den lojt i luften och katteländet var jätteglad. Tills jag lurade henne och tog ifrån henne offret.
Maken gick och begravde pippin, för det har hänt att dom nosat fram dom igen och kommit tillbaka med sitt byte, lika stolta denna gång.
Inte den här gången iaf *listigare än en katt*
Katterna kommer ju aldrig in med ett gammalt byte. Nej, bara färska. Helst lite levande också.
Jag bråkar alltid högljutt.
Maken "pratar" med katterna och det gör mig vansinnig.
Jag vill att katterna ska veta att kommer dom in med ett byte så tappar dom det direkt. Pang bom så har man tagit bytet ifrån dom och gömt det.
En läxa jag vill lära dom.
Jag vill nämligen inte stiga på en död mus när jag stiger upp på morgonen. Eller vakna med en död en i sängen.
Maken kör istället stilen - Men Allis, har du dödat en jättesork? Kämpade den emot mycket? Jaså, men du dödade ihjäl den va, var den jättestark? Pappas jaktkatt...... han går på i den stilen med "bus och gullrösten", där hon sitter och kråmar sig med en liten näbbmus.
Jag vrålar. - Kattjävel, ut med dig för h-vete! Släpp råttfan ditt eländiga åbäke.
Kattjäveln släpper sällan råttfan (som inte är en råtta utan en mus i storlek minimini) utan drar raskt iväg med den. Och då har jag nått mitt mål. Win-win alltså.
Medans Maken förstör min uppfostran med sin "Har Homer tagit en bisamråtta? Vilken duktig kisse pappa har som dödat ihjäl en sån ful och vidrig best... och Homer lägger sig på sin lilla skogsmus, och har hur roligt som helst.
Är det det som kallas dubbla budskap?
Inte undra på att katterna är förvirrade och alltid tar in minst ett byte varje år, och stolt visar för oss. Huvva. Faktiskt förra sommaren var ett bottenår för musjakterna. Vet inte varför. Första åren låg det ofta en död mus utanför altan om morgnarna.
Kanske dom är slut mössen?
Kanske katterna är för gamla? Mja, en är sju och en är sex så knappast är det ålderdom det handlar om.
Det är nog som så att dom är som jag. Sega i starten. Det tar tid för mig att komma igång varje dag. Dom lever lyxliv hela vintern så det tar tid att komma i jaktformen.
Precis som det tar tid för mig att komma till målvikt *Moahahahaa*
Nej, så lång tid tar det inte *informerar* för katterna alltså.
Då vore dom döda och stela om dom ska vänta så länge som jag får göra ;)
Jag är kvar härute, med en någorlunda slö dag framför mig ;)
Häromdagen kom Allis in genom luckan stolt som en tupp, bärandes en fågel i käkarna.
Jag fick panik. Började ryta och gå an.
Öppnade dörren så hon kunde smita ut.
Fågeln var jättedöd.
Inte ens färsk.
Vi börjar tro att det var en självdöd fågel, lite hoptorkad-kanske av fågelinfluensan ;)
Fast mest troligt inte. Allis tyckte dock att den var värd att beskådas och lattja lite med, särskilt när man låtsas att den lever och måste dödas igen *skakar på huvudet*, ute igen kastade hon upp den lojt i luften och katteländet var jätteglad. Tills jag lurade henne och tog ifrån henne offret.
Maken gick och begravde pippin, för det har hänt att dom nosat fram dom igen och kommit tillbaka med sitt byte, lika stolta denna gång.
Inte den här gången iaf *listigare än en katt*
Katterna kommer ju aldrig in med ett gammalt byte. Nej, bara färska. Helst lite levande också.
Jag bråkar alltid högljutt.
Maken "pratar" med katterna och det gör mig vansinnig.
Jag vill att katterna ska veta att kommer dom in med ett byte så tappar dom det direkt. Pang bom så har man tagit bytet ifrån dom och gömt det.
En läxa jag vill lära dom.
Jag vill nämligen inte stiga på en död mus när jag stiger upp på morgonen. Eller vakna med en död en i sängen.
Maken kör istället stilen - Men Allis, har du dödat en jättesork? Kämpade den emot mycket? Jaså, men du dödade ihjäl den va, var den jättestark? Pappas jaktkatt...... han går på i den stilen med "bus och gullrösten", där hon sitter och kråmar sig med en liten näbbmus.
Jag vrålar. - Kattjävel, ut med dig för h-vete! Släpp råttfan ditt eländiga åbäke.
Kattjäveln släpper sällan råttfan (som inte är en råtta utan en mus i storlek minimini) utan drar raskt iväg med den. Och då har jag nått mitt mål. Win-win alltså.
Medans Maken förstör min uppfostran med sin "Har Homer tagit en bisamråtta? Vilken duktig kisse pappa har som dödat ihjäl en sån ful och vidrig best... och Homer lägger sig på sin lilla skogsmus, och har hur roligt som helst.
Är det det som kallas dubbla budskap?
Inte undra på att katterna är förvirrade och alltid tar in minst ett byte varje år, och stolt visar för oss. Huvva. Faktiskt förra sommaren var ett bottenår för musjakterna. Vet inte varför. Första åren låg det ofta en död mus utanför altan om morgnarna.
Kanske dom är slut mössen?
Kanske katterna är för gamla? Mja, en är sju och en är sex så knappast är det ålderdom det handlar om.
Det är nog som så att dom är som jag. Sega i starten. Det tar tid för mig att komma igång varje dag. Dom lever lyxliv hela vintern så det tar tid att komma i jaktformen.
Precis som det tar tid för mig att komma till målvikt *Moahahahaa*
Nej, så lång tid tar det inte *informerar* för katterna alltså.
Då vore dom döda och stela om dom ska vänta så länge som jag får göra ;)
lördag 13 juni 2009
Häggen
Vet inte hur det ligger till i södra Sverige men vi i norr har de senaste åren haft problem med hägglarver. Jätteäckliga kryp som gör kokonger fullt med larver. Fjärilarna brukar ingen någonsin se. Bara larver. Nu är det väl en tre-fyra år sen dom kom. På en sommar blev nästan alla häggar angripna, eller förmodligen alla häggar mer eller mindre.
Vissa blev helt vita, som spökträd. Det var många som tog fram sågen och sågade ner sina häggar.
Trots att man visste att detta gäller i några år, sen återhämtar dom sig igen.
Hur äckligt det var att gå under vår enda hägg med dessa larver *ryser*
Vi var tvungna gå under häggen för att komma till dasset bl.a. Usch, jag ryser av minnet.
Och ändå var vår hägg endast lite drabbad. Vi har enda häggen på ön, och endast vissa grenar blev drabbade.
Vi fick såga ner dom värst angripna.
Året därpå hade vi också larver, och lite ifjol också. Bara på några ställen. Häggen har dock sett lite ledsen ut, bladverk och blommor har ju varit mindre än vanligt.
Iår är vår hägg frisk. Som en nötkärna. Jag har gått och studerat den och ännu inte hittat några larver så vi hoppas det är över för denna gång.
Otroligt vad dessa larver kan åstadkomma. Vi känner ett par som for till jobbet på morgonen och på kvällen var hela fasaden täckt av vitt nät, där en kvist från häggen låg mot husväggen.
Vi har sett kritvita spökträd, inte ett löv eller blomma utan helt ren. Kritvit.
Sen ett brett spår i gräset, lika vitt det och vidare till nästa hägg.
Den blev vit den också.
Dom har dock tagit sig nu dom också. Helt friska igen.
Ett kondis i stan sågade ner alla sina häggar pga dessa larver.
Ingen ville ju gå dit och fika, och på sommaren hade dom en jättemysig uteservering. Ingen ville ju sitta där.
Kondiset är kvar men utedelen är lite tom och naken, fast alla går dit och fikar igen, den är lite kal på växter..
Jag är mest glad att vår hägg är vacker igen. Enda på ön och stor och ståtlig.
Jag älskar häggar.
Det är försommar för mig!
Och nu är vår frisk och vacker igen.
Fast nu gör den marken vit igen.
Blomningen går mot sitt slut, fast jag är inte ledsen, sommaren har ju knappast börjat ;)
Det mesta regnade bort...
...av Makens målande igår. Han väntade på en köpare till systemkameran så därför gick nästan hela dagen åt, och när det var målningsdax då vräkte det ner stoora droppar. Helt lokala regnskurar. En lokalt där han var, han hade målat några brädor och höll på med en då det började ösregna.
Färgen rann längs asfalten. Panik utbröt och han greppade bräderna och försökte rädda det som gick. Han ringde mig och var på urdåligt humör. Med all rätt förstås fast jag blev ändå irriterad *ragatalik*
- gör dig klar så far vi till Luleå och köper kameran, så slipper vi på söndag. Resten av samtalet censurerar jag för det innehöll mest förbannelser, svordomar och eder över SMHI.
Han fick dock kameran såld och tjejen som köpte den grät nästan av lycka. Kul att den kommer till användning och att hon blev så nöjd.
Jag skyndade mig att värma vatten till en hårtvätt. Och jag hann precis innan han kom ut så vi drog till Luleå och kom hem kl 21. Vi hade köpt kameran en Canon Powershot G10 tror jag den heter, verkar jättefin, gedigen och ändå kompakt. Och ffa praktisk. En systemare är faktiskt inte praktiska, inte för det vardagliga livet. Ska du ut och fota en dag så är det ju en sak, vill du fota under en båttur så är det väldigt otympligt. Och känns lite för värdefullt för att gunga omkring med i båtar.
Vi käkade hamburgare innan vi for hem. Skönt slippa tänka på mat när man sen kommer ut. Vi var dessutom in och lämnade igen lövblåsen som mer riktigt kan kallas lövpustaren, för den var värdelös och trasig dessutom. Skönt bli av med eländet. Vi har lovat oss själva att aldrig gå på nåt sånt igen *på heder och samvete-aldrig mer*
Idag har Maken åkt för att hjälpa Thomas med sin veranda på stugan. Dom är grannar med oss fast på grannholmen. Bra att kunna hjälpa varandra. Thomas var ju här och hjälpte oss riva kajen plus hundra andra saker han hjälpt oss med under åren.
Sen tänkte Maken hinna hem och måla färdigt plankorna, så att han kan spika upp dom imorgon. Sen ska det göras en låda för stövlar på bron, sen är lokalen färdig för att besiktas (för att bli livsmedelskodkänd) på onsdag.
Sen ska lokalen rustas för strömmingsfisket, kärl ska diskas och kylrummet ska tömmas.
Sen efter midsommar drar vi igång med fisket.
Vi gör saltströmming. Och alltid för lite. Vi säljer slut direkt, har många fasta kunder som ringer året om. Häromdagen ringde en man och bokade 15 hinkar á 2,5 kg. Kul, vi är nästan dom enda som saltar i lite större skala, sen finns ju dom stora "bolagen" förstås. Vi tänker alltid utöka vårt fiske, men det är alltid något som försvårar. Byggen eller fisktillgång. Iår blir det en mindre mängd, mest för dom fasta kunderna och säkerligen ingen utökning.
Jag ska rensa lite ogräs idag hade jag tänkt.
Köpte igår trädgårdshandskar för detta ändamål eftersom jag inte hittade dom paren jag har.
Imorse upptäckte jag att jag köpt två vänsterhandskar.
Två lika.
Och vänster...
Jag är högerhänt, så om jag iaf tagit två högerhandskar.
Det gjorde jag dock inte.
Det ser skitkonstigt ut med en handske på fel hand. Och känns underligt också.
Det får dock gå men jag har bestämt mig själv att bli mer uppmärksam med det jag gör, utan att vimsa omkring som en yr höna *memorerar mantrat-kolla och dubbelkolla*
Ha det gott alla!
Ha en härlig dag!
;)
Färgen rann längs asfalten. Panik utbröt och han greppade bräderna och försökte rädda det som gick. Han ringde mig och var på urdåligt humör. Med all rätt förstås fast jag blev ändå irriterad *ragatalik*
- gör dig klar så far vi till Luleå och köper kameran, så slipper vi på söndag. Resten av samtalet censurerar jag för det innehöll mest förbannelser, svordomar och eder över SMHI.
Han fick dock kameran såld och tjejen som köpte den grät nästan av lycka. Kul att den kommer till användning och att hon blev så nöjd.
Jag skyndade mig att värma vatten till en hårtvätt. Och jag hann precis innan han kom ut så vi drog till Luleå och kom hem kl 21. Vi hade köpt kameran en Canon Powershot G10 tror jag den heter, verkar jättefin, gedigen och ändå kompakt. Och ffa praktisk. En systemare är faktiskt inte praktiska, inte för det vardagliga livet. Ska du ut och fota en dag så är det ju en sak, vill du fota under en båttur så är det väldigt otympligt. Och känns lite för värdefullt för att gunga omkring med i båtar.
Vi käkade hamburgare innan vi for hem. Skönt slippa tänka på mat när man sen kommer ut. Vi var dessutom in och lämnade igen lövblåsen som mer riktigt kan kallas lövpustaren, för den var värdelös och trasig dessutom. Skönt bli av med eländet. Vi har lovat oss själva att aldrig gå på nåt sånt igen *på heder och samvete-aldrig mer*
Idag har Maken åkt för att hjälpa Thomas med sin veranda på stugan. Dom är grannar med oss fast på grannholmen. Bra att kunna hjälpa varandra. Thomas var ju här och hjälpte oss riva kajen plus hundra andra saker han hjälpt oss med under åren.
Sen tänkte Maken hinna hem och måla färdigt plankorna, så att han kan spika upp dom imorgon. Sen ska det göras en låda för stövlar på bron, sen är lokalen färdig för att besiktas (för att bli livsmedelskodkänd) på onsdag.
Sen ska lokalen rustas för strömmingsfisket, kärl ska diskas och kylrummet ska tömmas.
Sen efter midsommar drar vi igång med fisket.
Vi gör saltströmming. Och alltid för lite. Vi säljer slut direkt, har många fasta kunder som ringer året om. Häromdagen ringde en man och bokade 15 hinkar á 2,5 kg. Kul, vi är nästan dom enda som saltar i lite större skala, sen finns ju dom stora "bolagen" förstås. Vi tänker alltid utöka vårt fiske, men det är alltid något som försvårar. Byggen eller fisktillgång. Iår blir det en mindre mängd, mest för dom fasta kunderna och säkerligen ingen utökning.
Jag ska rensa lite ogräs idag hade jag tänkt.
Köpte igår trädgårdshandskar för detta ändamål eftersom jag inte hittade dom paren jag har.
Imorse upptäckte jag att jag köpt två vänsterhandskar.
Två lika.
Och vänster...
Jag är högerhänt, så om jag iaf tagit två högerhandskar.
Det gjorde jag dock inte.
Det ser skitkonstigt ut med en handske på fel hand. Och känns underligt också.
Det får dock gå men jag har bestämt mig själv att bli mer uppmärksam med det jag gör, utan att vimsa omkring som en yr höna *memorerar mantrat-kolla och dubbelkolla*
Nu ska jag ut och fånga dagen.
Soligt och vackert är det, blir nog lika varmt som igår fast idag med mera skönt fläktande vindar.
Ha det gott alla!
Ha en härlig dag!
;)
fredag 12 juni 2009
Hopvikt tyg.....
.. blir jättebra musmattor.
Bara så ni vet.
Jag har trådmus till lilldatorn. Bra då den sitter fast i datorn liksom och inte kommer bort.
Klarar inte pekplattan.
Inte min grej alls. Darrar riktigt ordentligt och klickar hej vilt på fel ställen.
Musen funkar dock inte utan musmatta. Inte bra iaf.
Vi har dock ingen musmatta med oss hit ut.
Har provat det mesta som finns i stugan. Nu hittade jag det perfekta , tyg.
Va bra att tyget kommer till användning när jag nu ändå inte syr något alls..
Det var väl det jag visste.
Att det skulle löna sig att hamstra tyger för mångtusenlappar..
Jag visste det!
Triumfen är min!
Bara så ni vet.
Jag har trådmus till lilldatorn. Bra då den sitter fast i datorn liksom och inte kommer bort.
Klarar inte pekplattan.
Inte min grej alls. Darrar riktigt ordentligt och klickar hej vilt på fel ställen.
Musen funkar dock inte utan musmatta. Inte bra iaf.
Vi har dock ingen musmatta med oss hit ut.
Har provat det mesta som finns i stugan. Nu hittade jag det perfekta , tyg.
Va bra att tyget kommer till användning när jag nu ändå inte syr något alls..
Det var väl det jag visste.
Att det skulle löna sig att hamstra tyger för mångtusenlappar..
Jag visste det!
Triumfen är min!
Fridens på er!
;)
torsdag 11 juni 2009
Full rulle och raka rör...
..har gällt idag. Vi ställde mobilen på halv sju. Halv sju var vi trötta. Vi ställde mobilen på klockan sju istället. Då var vi fortfarande trötta men då var vi tvungna att stiga upp. Då regnade det. Mycket. Det gjorde det inte halv sju *fattar piken Murphy*
Hem i flygande fläng, lite lagom blöta av regnet. Båt och regn innebär blöta *erfarenheten strålar* , det luktade blöta får i bilen. Hm... blöta får.. nå, nog om det!
Först på färgaffären och köpte mer färg. Sen hem och jag satte på en tvättmaskin medans Maken körde lastbilen till verkstan. Jag for efter maskinpåsättningen och hämtade honom. Sen drack vi te och åt rostade mackor. Sen följde timmar av målning, svetsning, handling, trädgårdsarbete, röjning och dammsugning inne innan vi kl. 14 var tillbaka på stugan igen.
Då blev det strålande sol. Ryggen var paj så jag stapplade stel som en pinne omkring och gjorde upp eld, värmde diskvatten (orkade inte diska) fixade fika innan jag kraschade på soffan. Lite piller och vila gjorde biffen och vips var jag ute och övervakade Makens stenbumlingknuffning. Med hjälp av spaklyft och järnspett har diverse stora stenar förpassats från vårt planerade kajunderlag till sidorna, sen följer en massiv ansträngning att förpassa en otrolig massa mindre stenar som stöd upp mot kajunderlaget (men dock senare... typ om en vecka).
Det var svettigt. För Maken. Jag agerade tyngd på spaklyftsstenen.
Jag är tung.
Jag kommenterade till Maken att jag förstod hur tacksam han var för att jag är så tung, en spädis hade ju inte varit till någon nytta alls, och jag är säker på att han höll med fast i det tysta *självsäker och förnuftig*
Imorgon har jag en lugn dag härute. Maken ska hem och bygga vidare samt måla.. På lördag ska han hjälpa kollegan T att bygga veranda på hans stuga. Imorgon kommer kollega T och hjälper Maken med några stoora stenar. Det är bra när man kan hjälpa varandra. Fast vi får nog mer hjälp än vi ger *inser*
Hoppas era dagar varit förnöjsamma. I solen eller regnet eller var ni nu hållit till. Jag har ju upplevt mycket idag, väder samt krafttagsmässigt så jag är både nöjd och trött.
Det kostar på att ligga på topp!
;)
Hem i flygande fläng, lite lagom blöta av regnet. Båt och regn innebär blöta *erfarenheten strålar* , det luktade blöta får i bilen. Hm... blöta får.. nå, nog om det!
Först på färgaffären och köpte mer färg. Sen hem och jag satte på en tvättmaskin medans Maken körde lastbilen till verkstan. Jag for efter maskinpåsättningen och hämtade honom. Sen drack vi te och åt rostade mackor. Sen följde timmar av målning, svetsning, handling, trädgårdsarbete, röjning och dammsugning inne innan vi kl. 14 var tillbaka på stugan igen.
Då blev det strålande sol. Ryggen var paj så jag stapplade stel som en pinne omkring och gjorde upp eld, värmde diskvatten (orkade inte diska) fixade fika innan jag kraschade på soffan. Lite piller och vila gjorde biffen och vips var jag ute och övervakade Makens stenbumlingknuffning. Med hjälp av spaklyft och järnspett har diverse stora stenar förpassats från vårt planerade kajunderlag till sidorna, sen följer en massiv ansträngning att förpassa en otrolig massa mindre stenar som stöd upp mot kajunderlaget (men dock senare... typ om en vecka).
Det var svettigt. För Maken. Jag agerade tyngd på spaklyftsstenen.
Jag är tung.
Jag kommenterade till Maken att jag förstod hur tacksam han var för att jag är så tung, en spädis hade ju inte varit till någon nytta alls, och jag är säker på att han höll med fast i det tysta *självsäker och förnuftig*
Imorgon har jag en lugn dag härute. Maken ska hem och bygga vidare samt måla.. På lördag ska han hjälpa kollegan T att bygga veranda på hans stuga. Imorgon kommer kollega T och hjälper Maken med några stoora stenar. Det är bra när man kan hjälpa varandra. Fast vi får nog mer hjälp än vi ger *inser*
Hoppas era dagar varit förnöjsamma. I solen eller regnet eller var ni nu hållit till. Jag har ju upplevt mycket idag, väder samt krafttagsmässigt så jag är både nöjd och trött.
Det kostar på att ligga på topp!
;)
onsdag 10 juni 2009
Dagen går mot sitt slut
Snipp snapp snut så är dagen slut.. som det så vackert heter. Eller vackert och vackert.
Vädret har varit varmt och soligt, gäller att passa på då regnet skall komma imorgon. Har krattat lite, så mycket handlederna pallat och städat dasset. Handlederna värker så jag blir tokig, säkert pga krattningen.
Dasset är fint och någorlunda rent. Har sprutat Radar så spindlarna håller sig undan, nytt vatten, nytt spolvatten (med såpa) och lite godare lukt.
Annars så har dagen varit lugn för mig. Jag riktigt suger åt mig lugnet som en svamp. Har längtat efter detta så länge att jag bara förundras över hur härligt livet kan vara.....
Maken har varit produktiv och duktig så det förslår, målat och spikat hela dagen och är fortfarande hemma i något slags flow av arbetsiver.
Ska bli spännande att se hur det ser ut därhemma nu med utbyggnaden relativt färdig och nästan färdigmålad.
Imorgon bitti, tidigt, ska vi hem båda för att köra lastbilen till verkstan, jag ska köra en tvättmaskin och sen ska vi ut till stugan där Maken ska försöka snickra lite på kajen. Om vädret tillåter alltså.
Nu ska jag gå och koka mig en tekopp, lägga mig i soffan med en god bok och softa tills Maken kommer ut. Han ringer alltid före så jag kan beställa vad som ska tas ut, t.ex smör och bröd ;)
Jättefiffigt system. När det går den här vägen, jag beställer och han fixar.
Igår hade han en Pizza med sig ut och jag kunde pussa honom bara för tanken.... kan hoppas på en hamburgare ikväll då, jag har inte lust att laga mat alls.
Kanske ska tipsa honom om hur sugen jag är på en hamburgare, hur lääänge det är sen jag smakat en ... *listig*
Vädret har varit varmt och soligt, gäller att passa på då regnet skall komma imorgon. Har krattat lite, så mycket handlederna pallat och städat dasset. Handlederna värker så jag blir tokig, säkert pga krattningen.
Dasset är fint och någorlunda rent. Har sprutat Radar så spindlarna håller sig undan, nytt vatten, nytt spolvatten (med såpa) och lite godare lukt.
Annars så har dagen varit lugn för mig. Jag riktigt suger åt mig lugnet som en svamp. Har längtat efter detta så länge att jag bara förundras över hur härligt livet kan vara.....
Maken har varit produktiv och duktig så det förslår, målat och spikat hela dagen och är fortfarande hemma i något slags flow av arbetsiver.
Ska bli spännande att se hur det ser ut därhemma nu med utbyggnaden relativt färdig och nästan färdigmålad.
Imorgon bitti, tidigt, ska vi hem båda för att köra lastbilen till verkstan, jag ska köra en tvättmaskin och sen ska vi ut till stugan där Maken ska försöka snickra lite på kajen. Om vädret tillåter alltså.
Nu ska jag gå och koka mig en tekopp, lägga mig i soffan med en god bok och softa tills Maken kommer ut. Han ringer alltid före så jag kan beställa vad som ska tas ut, t.ex smör och bröd ;)
Jättefiffigt system. När det går den här vägen, jag beställer och han fixar.
Igår hade han en Pizza med sig ut och jag kunde pussa honom bara för tanken.... kan hoppas på en hamburgare ikväll då, jag har inte lust att laga mat alls.
Kanske ska tipsa honom om hur sugen jag är på en hamburgare, hur lääänge det är sen jag smakat en ... *listig*
Fridens ävribaddi!
;)
Intressant start på dagen
Dagen började med ett problem.
Av illaluktande art.
Vår dass-Isaks urindel hade stopp, och "koppen" svämmade över.
I dasstunnan alltså, inte inne på golvet ;)
Maken traskade ut och fattade tag i slangen, och med kraft och potens kastade han omkring med urinslangen (alltså, dass-Isakens, inte sin egen ;)) för att få lös proppen.
Plötsligt och med ett förskräckt uttryck vände han sig om och en sekund gick innan vrålet kom. Min make är väldigt kräsen vad gäller kroppens avloppsinnehåll och nu hade han fått stänk i ansiktet.
Med äcklade vrål stapplade han fram mot stugan.
Jag tog över slanghanteringen.
Jag upptäckte att stänk hade han dock inte fått på sig för det var totalstopp. Däremot kom svart sörja (sand bl.a) fram om man slog slangen hårt (vi har alltså en svart hård slang, typ vattenledningsrör) mot stenar.. Han hade fått en sådan sandklump på sig. Nog så hemskt det, för det luktade så illa att man fick kräkkänslor.
Maken kom ut på verandan, tvättad och fin, men fortfarande med förtvivlad blick.
Jag luktade i hans hår men där luktade det gott så till slut blev han blev lugn.
Vi återvände till slangproblemet, efter att jag skakat och slagit allt jag orkade men utan större resultat så kom Maken med en rostig handsåg.
-Är du bra på att såga? frågade han mig med lite flinande men ändå bedjande blick.
Han vet ju att jag är totalt kass på att såga och spika så jag tog bara sågen av honom och skred till verket.
Jag sågade på slangen och så fort jag fått en liten springa så då kom det. Herregud så äckligt. Stark stark odör vällde fram över nejden. Vätskan som forsade fram var rostfärgad. Det väller in sand när det sjöar och är högvatten, och kring proppen fanns nog innehåll sen förra sommaren, åtminstone av lukten att döma.
Gammal urin luktar inte gott *informerar*
Nu är det dock fritt flöde igen, så att jag kan göra mina behov därinne.
Jag är ju handikappad och klarar inte att huka mig längre. Ibland har jag ju varit tvungen och då får Maken agera stöd och uppresningshjälp *småler åt vissa graciösa minnen*
Nu är allt ok, det doftar rosor i och kring dasset *överdriver endast lite men för den goda sakens skull*
Maken har åkt iväg för ett lång arbetsdag med bygge, målning, båtbesök och lastbilslämning. Jag är kvar härute för en lång härlig dag med lite krattning och lite avkopplande aktiviteter. Ska kratta det lilla som är kvar och kärra lite kvistar längre bort på stranden. Göra fint på vår strand, så fint det nu går med riven kaj och all bråte. Sen ska jag slappa, läsa, sy och bara finnas till.
Gårdagens lugn gjorde gott för själen känner jag *lyssnar inåt och småler åt tystnaden*.
Jag ska ligga på spikmattan idag, alldeles säkert. Igår hade jag ont så jag låg med t-shirt på men idag ska jag ligga utan. Tycker det går bra att ligga med bar rygg men inte om jag är för öm, då gör det bara ont värre..
Så jag hoppas ni får en härlig dag där ni råkar vara idag. Avslutar med några tänkvärda ord..
Av illaluktande art.
Vår dass-Isaks urindel hade stopp, och "koppen" svämmade över.
I dasstunnan alltså, inte inne på golvet ;)
Maken traskade ut och fattade tag i slangen, och med kraft och potens kastade han omkring med urinslangen (alltså, dass-Isakens, inte sin egen ;)) för att få lös proppen.
Plötsligt och med ett förskräckt uttryck vände han sig om och en sekund gick innan vrålet kom. Min make är väldigt kräsen vad gäller kroppens avloppsinnehåll och nu hade han fått stänk i ansiktet.
Med äcklade vrål stapplade han fram mot stugan.
Jag tog över slanghanteringen.
Jag upptäckte att stänk hade han dock inte fått på sig för det var totalstopp. Däremot kom svart sörja (sand bl.a) fram om man slog slangen hårt (vi har alltså en svart hård slang, typ vattenledningsrör) mot stenar.. Han hade fått en sådan sandklump på sig. Nog så hemskt det, för det luktade så illa att man fick kräkkänslor.
Maken kom ut på verandan, tvättad och fin, men fortfarande med förtvivlad blick.
Jag luktade i hans hår men där luktade det gott så till slut blev han blev lugn.
Vi återvände till slangproblemet, efter att jag skakat och slagit allt jag orkade men utan större resultat så kom Maken med en rostig handsåg.
-Är du bra på att såga? frågade han mig med lite flinande men ändå bedjande blick.
Han vet ju att jag är totalt kass på att såga och spika så jag tog bara sågen av honom och skred till verket.
Jag sågade på slangen och så fort jag fått en liten springa så då kom det. Herregud så äckligt. Stark stark odör vällde fram över nejden. Vätskan som forsade fram var rostfärgad. Det väller in sand när det sjöar och är högvatten, och kring proppen fanns nog innehåll sen förra sommaren, åtminstone av lukten att döma.
Gammal urin luktar inte gott *informerar*
Nu är det dock fritt flöde igen, så att jag kan göra mina behov därinne.
Jag är ju handikappad och klarar inte att huka mig längre. Ibland har jag ju varit tvungen och då får Maken agera stöd och uppresningshjälp *småler åt vissa graciösa minnen*
Nu är allt ok, det doftar rosor i och kring dasset *överdriver endast lite men för den goda sakens skull*
Maken har åkt iväg för ett lång arbetsdag med bygge, målning, båtbesök och lastbilslämning. Jag är kvar härute för en lång härlig dag med lite krattning och lite avkopplande aktiviteter. Ska kratta det lilla som är kvar och kärra lite kvistar längre bort på stranden. Göra fint på vår strand, så fint det nu går med riven kaj och all bråte. Sen ska jag slappa, läsa, sy och bara finnas till.
Gårdagens lugn gjorde gott för själen känner jag *lyssnar inåt och småler åt tystnaden*.
Jag ska ligga på spikmattan idag, alldeles säkert. Igår hade jag ont så jag låg med t-shirt på men idag ska jag ligga utan. Tycker det går bra att ligga med bar rygg men inte om jag är för öm, då gör det bara ont värre..
Så jag hoppas ni får en härlig dag där ni råkar vara idag. Avslutar med några tänkvärda ord..
Livsglädje har i regel ingenting
med intelligens att göra.
tisdag 9 juni 2009
Stillheten är här......
Än så länge. Man vet aldrig vad som kan hända innan dagen är slut, mycket enligt min erfarenhet.
Nå, jag har diskat och krattat lite idag. Har klippt till lite vaxduk för borden ute, blommigt och grannt. Har släpat ut lite möbler, vi har en salig blandning av trä och plast.
Vi vill inte köpa nytt förräns vi har byggt ut verandan på stugan. Den är så smal nu, knappt två meter, så det är jätte trångt. Vi har tänkte sänka ena halvan av verandan och bygga ut den, så att man kan sitta flera och äta där.
Sen på vår nya kaj ska det också finnas ett bord, eller en möbel med bord och bänk i ett. Maken har gjort en sådan tidigare så han får nog göra en till. Det som är bra med det är ju att det inte blåser av så lätt, det blir ju rätt tungt.
Det är skönt att kunna sitta därute och äta för det fläktar ju lite där. Det har inte gått att sitta där på flera år pga lutningen så jag ser fram emot att kunna sitta och sola lite samt kunna sitta där och äta surströmming *längtar*
Nu har jag druckit te och läst i en god bok och jag funderar på att gå ut och kratta en stund till. Eller så syr jag lite. Vi har gott om ström så det gäller att passa på. Tog ut symaskinen och tygerna igår, det som ska bli Makens båttäcke och för lite småprojekt. Känner mig lite sugen att sy faktiskt. Jag tänkte bara göra allt som ligger över mig först, få gården fin och blommig. Då kan jag sen ägna mig helhjärtat åt min kreativitet.
Det halvhjärtade brukar inte bli så bra för mig.
Trist och stressigt.
Nej, gärna efter lite tystnad och stillhet, då fylla dagen med innehåll istället för att i panik försöka stoppa in lite lugn och ro.
Det känns som om jag är lite bränd när det gäller min hobby. Jag har haft sådana måsten över mig, och trots att jag inte har orkat så har jag försökt. Det går inte.
Jag har svårt att förstå hur trött jag har varit i vinter, men nu när jag är lite piggare börjar jag inse hur lite kraft jag har haft. Allt har känts som en straff.
Jag är fortfarande trött och blir fort trött men det skyller jag på fibron. Jag känner dock lite framtidshopp vad gäller det kreativa. Hips vips så sitter jag där och syr ;) och producerar för brinnande livet igen. Den som lever får se..
Även om jag varit poetisk som få idag ska jag ändå lägga till några tänkvärda ord från en liten bok jag har...
Nå, jag har diskat och krattat lite idag. Har klippt till lite vaxduk för borden ute, blommigt och grannt. Har släpat ut lite möbler, vi har en salig blandning av trä och plast.
Vi vill inte köpa nytt förräns vi har byggt ut verandan på stugan. Den är så smal nu, knappt två meter, så det är jätte trångt. Vi har tänkte sänka ena halvan av verandan och bygga ut den, så att man kan sitta flera och äta där.
Sen på vår nya kaj ska det också finnas ett bord, eller en möbel med bord och bänk i ett. Maken har gjort en sådan tidigare så han får nog göra en till. Det som är bra med det är ju att det inte blåser av så lätt, det blir ju rätt tungt.
Det är skönt att kunna sitta därute och äta för det fläktar ju lite där. Det har inte gått att sitta där på flera år pga lutningen så jag ser fram emot att kunna sitta och sola lite samt kunna sitta där och äta surströmming *längtar*
Nu har jag druckit te och läst i en god bok och jag funderar på att gå ut och kratta en stund till. Eller så syr jag lite. Vi har gott om ström så det gäller att passa på. Tog ut symaskinen och tygerna igår, det som ska bli Makens båttäcke och för lite småprojekt. Känner mig lite sugen att sy faktiskt. Jag tänkte bara göra allt som ligger över mig först, få gården fin och blommig. Då kan jag sen ägna mig helhjärtat åt min kreativitet.
Det halvhjärtade brukar inte bli så bra för mig.
Trist och stressigt.
Nej, gärna efter lite tystnad och stillhet, då fylla dagen med innehåll istället för att i panik försöka stoppa in lite lugn och ro.
Det känns som om jag är lite bränd när det gäller min hobby. Jag har haft sådana måsten över mig, och trots att jag inte har orkat så har jag försökt. Det går inte.
Jag har svårt att förstå hur trött jag har varit i vinter, men nu när jag är lite piggare börjar jag inse hur lite kraft jag har haft. Allt har känts som en straff.
Jag är fortfarande trött och blir fort trött men det skyller jag på fibron. Jag känner dock lite framtidshopp vad gäller det kreativa. Hips vips så sitter jag där och syr ;) och producerar för brinnande livet igen. Den som lever får se..
Nu ska jag dock njuta av det fina vädret och vara ute en stund,
med krattan i handen dansar jag in sommarens fröjder
med graciösa hoppsasteg.
Jag sjunger Idas sommarvisa och krattar ett par löv i förbifarten,
jag lovsjunger solen och vinden på min färd över stock och sten.
Med en vighet som kan chockera
kastar jag mig upp på den vinda landgången,
och med ett livgivande tjut kastar jag mig ner i sanden
och rullar runt och sprattlar med benen.
Jag skrattar åt molnen och gnolar lite åt trädens vajande grenar,
jag frustar åt vintern och njuter av solens värmande strålar.
Kort och gott....
Jag lever!
Hoppas ni har det gott ni därute med, yla mot solen och dansa med vinden. Låt maskrosorna frodas, gläds åt alla små solar i gräset och njut av dagen.
Även om jag varit poetisk som få idag ska jag ändå lägga till några tänkvärda ord från en liten bok jag har...
Det bästa sättet att att tacka för en underbar stund
är att njuta av den.
-Okänd-
Goddagens Sverige plingelingeling ;)
En ny dag. En helt enkelt stugdag. Inga måsten bara borden *vitsig*
Håller på att värma varmvatten, känns helskönt med liten pyttedisk, lite krattning och allmänt lugnttagande.
Maken har åkt hem för att jobba på utbyggnationen. Av fiskberedningen, inte huset tyvärr. När vi kommer så långt som den utbyggnationen orkar vi väl inte längre annat än att flytta till hemmet.
Jag vill ha en utbyggnation på huset som innehåller en hall och en liten tvättstuga. Nu stiger vi in i den s.k hallen som egentligen är en dörrmatta. Där har vi tre dm vägg med två krokar och sen är det slut. Trappen upp befinner sig direkt till höger så på vintrarna och jag ska gå upp blir jag alltid blöt om sockarna, samt får steppa över skohögen.
Den utbyggnationen får dock vänta.
Vi har byggt ut fiskberedningen i många steg. Först var det mer ett vanligt garage som man kunde gallra lite fisk i.
Sen byggde vi ut ett kylrum, vilket var ett måste både för att förvara saltströmming i men även att torka löjrommen i. När vi sen började ta emot och bereda en trålfångst till löjrom kom nästa utbyggnation.
Ett gallringsrum.
Året därpå och Maken blev yrkesfiskare så byggde vi ut till ett personalrum. Det är det vi håller på med nu. En liten toalett och ett litet pentry.
Nu bygger han på en slags broinbyggning, där man ska kunna hänga kläder och ställa stövlar för dom får inte tas in i beredningslokalen om man vill ha livsmedelsgodkänd lokal. Det vill vi.
Så nu ska Maken måla och bygga in en låda med lock på bron, denna låda som också blir sittbänk ska sen kläs med myggnät och innehålla stövlar. Myggnätet är för råttornas skull. Vi har ännu inte sett en råtta eller ens minsta råttlort men så är bestämmelserna.
Nog om detta för er intressanta ämne ;)
Idag ska jag kratta lite, med betoning på lite. Det jag orkar. Jag planterade färdigt igår, i mina krukor men jag fick sno någon planta här och var för att få till det så jag får lov att handla några till.
Det tar aldrig slut ;)
Lite ska krattas till, massa sjörak som vi tänkte kärra iväg längs strandkanten istället för att bränna. Det är nu inte lågvatten så bränningen får lov att vänta.
Jag gjorde så fint ifjol. Vi brände flera års ilandflutna brädor, kvistar och diverse föremål. Jag krattade och gjorde små stenöar på vår strand, ramade in det lilla vass som fanns kvar.
Nu är allt borta och får göras om.
Nu när ni fått er så mycket information ska jag ranta runt lite till några bloggisar och se om ni har haft lika mycket för er som jag inte vill ha *sitter som ett frågetecken själv över mina meningsbyggnationer*
Håller på att värma varmvatten, känns helskönt med liten pyttedisk, lite krattning och allmänt lugnttagande.
Maken har åkt hem för att jobba på utbyggnationen. Av fiskberedningen, inte huset tyvärr. När vi kommer så långt som den utbyggnationen orkar vi väl inte längre annat än att flytta till hemmet.
Jag vill ha en utbyggnation på huset som innehåller en hall och en liten tvättstuga. Nu stiger vi in i den s.k hallen som egentligen är en dörrmatta. Där har vi tre dm vägg med två krokar och sen är det slut. Trappen upp befinner sig direkt till höger så på vintrarna och jag ska gå upp blir jag alltid blöt om sockarna, samt får steppa över skohögen.
Den utbyggnationen får dock vänta.
Vi har byggt ut fiskberedningen i många steg. Först var det mer ett vanligt garage som man kunde gallra lite fisk i.
Sen byggde vi ut ett kylrum, vilket var ett måste både för att förvara saltströmming i men även att torka löjrommen i. När vi sen började ta emot och bereda en trålfångst till löjrom kom nästa utbyggnation.
Ett gallringsrum.
Året därpå och Maken blev yrkesfiskare så byggde vi ut till ett personalrum. Det är det vi håller på med nu. En liten toalett och ett litet pentry.
Nu bygger han på en slags broinbyggning, där man ska kunna hänga kläder och ställa stövlar för dom får inte tas in i beredningslokalen om man vill ha livsmedelsgodkänd lokal. Det vill vi.
Så nu ska Maken måla och bygga in en låda med lock på bron, denna låda som också blir sittbänk ska sen kläs med myggnät och innehålla stövlar. Myggnätet är för råttornas skull. Vi har ännu inte sett en råtta eller ens minsta råttlort men så är bestämmelserna.
Nog om detta för er intressanta ämne ;)
Idag ska jag kratta lite, med betoning på lite. Det jag orkar. Jag planterade färdigt igår, i mina krukor men jag fick sno någon planta här och var för att få till det så jag får lov att handla några till.
Det tar aldrig slut ;)
Lite ska krattas till, massa sjörak som vi tänkte kärra iväg längs strandkanten istället för att bränna. Det är nu inte lågvatten så bränningen får lov att vänta.
Jag gjorde så fint ifjol. Vi brände flera års ilandflutna brädor, kvistar och diverse föremål. Jag krattade och gjorde små stenöar på vår strand, ramade in det lilla vass som fanns kvar.
Nu är allt borta och får göras om.
Nu när ni fått er så mycket information ska jag ranta runt lite till några bloggisar och se om ni har haft lika mycket för er som jag inte vill ha *sitter som ett frågetecken själv över mina meningsbyggnationer*
Fridens! Och med önskan om en kanondag!
;)
måndag 8 juni 2009
Ahh... pustar ut..
Efter diverse händelser har jag nu beslutat att när jag ska bedöma tidsåtgång ska jag dubbla allt.
Jag menar alltså att om jag tror att ett ärende ska ta en timme ska jag räkna med två, och sen njuta av all bonustid.
Ett snabbt besök hemma kan ta fyra timmar. Hemma gick det fort och bra. Sen tog allt tid. Skulle skicka ett paket mot postförskott och detta tog 40 minuter. Det var fel på Icas skrivare, och efter samtal inom butiken och sen till posten centralt kom man till slut fram till att det var bytt färgpatron men ej dragit bort skyddstejpen. Hm, kändes sisådär produktivt.
Medans jag stod och väntade ringde Maken och frågade efter någon såg.
Visste jag var vi hade någon?
Nej, jag har noll koll på sågar, däremot spetsar och linnetyger har jag rätt bra hum om var dom finns.
Det frågade han dock inte efter.
Utan sågar.
Resultatet blev att jag fick åka och köpa en såg och köra hem den till Maken. En liten omväg som tog 50 minuter.
Till slut var jag dock på väg till vår båthamn, då ringer Maken igen. Det har skådats en vit båt och en karl på vår kaj ute vid stugan. Maken ville att jag skulle ringa när jag kommit fram och landat på holmen.
Det gjorde jag. Kunde tala om att jag inte sett till varken karlar eller vita båtar, vilket jag tyckte var bra. Okända karlar göre sig icke besvär säger jag bara. Jag skjuter skarpt. Vi har faktiskt luftgevär *nickar*
Fast det är klart, jag kan inte ladda det själv så ev. karlar som läser detta och har tänkt hälsa på utan att ringa före, glöm vad ni just läst *ger order*
Nu sitter jag och väntar på diskvattensvärming del två. En disk avklarad och nästa på gång. Det blev inte diskat igår kväll och det straffar sig nu.
Vädret är soligt om än inte så himla varmt att man vill slita av sig kläderna precis. Det vill jag iofs aldrig, men jag hade kunnat vilja..
Nu ska jag hatta omkring en stund hos mina bloggvänner, för att se om ni haft lika spännande som jag har haft det idag.
Jag har lite svårt att tro att någon kan matcha postombudsbesök, skyddstejpar och mysko karlar med vita båtar, men jag vill ändå kolla! Under har ju hänt!
Jag menar alltså att om jag tror att ett ärende ska ta en timme ska jag räkna med två, och sen njuta av all bonustid.
Ett snabbt besök hemma kan ta fyra timmar. Hemma gick det fort och bra. Sen tog allt tid. Skulle skicka ett paket mot postförskott och detta tog 40 minuter. Det var fel på Icas skrivare, och efter samtal inom butiken och sen till posten centralt kom man till slut fram till att det var bytt färgpatron men ej dragit bort skyddstejpen. Hm, kändes sisådär produktivt.
Medans jag stod och väntade ringde Maken och frågade efter någon såg.
Visste jag var vi hade någon?
Nej, jag har noll koll på sågar, däremot spetsar och linnetyger har jag rätt bra hum om var dom finns.
Det frågade han dock inte efter.
Utan sågar.
Resultatet blev att jag fick åka och köpa en såg och köra hem den till Maken. En liten omväg som tog 50 minuter.
Till slut var jag dock på väg till vår båthamn, då ringer Maken igen. Det har skådats en vit båt och en karl på vår kaj ute vid stugan. Maken ville att jag skulle ringa när jag kommit fram och landat på holmen.
Det gjorde jag. Kunde tala om att jag inte sett till varken karlar eller vita båtar, vilket jag tyckte var bra. Okända karlar göre sig icke besvär säger jag bara. Jag skjuter skarpt. Vi har faktiskt luftgevär *nickar*
Fast det är klart, jag kan inte ladda det själv så ev. karlar som läser detta och har tänkt hälsa på utan att ringa före, glöm vad ni just läst *ger order*
Nu sitter jag och väntar på diskvattensvärming del två. En disk avklarad och nästa på gång. Det blev inte diskat igår kväll och det straffar sig nu.
Vädret är soligt om än inte så himla varmt att man vill slita av sig kläderna precis. Det vill jag iofs aldrig, men jag hade kunnat vilja..
Nu ska jag hatta omkring en stund hos mina bloggvänner, för att se om ni haft lika spännande som jag har haft det idag.
Jag har lite svårt att tro att någon kan matcha postombudsbesök, skyddstejpar och mysko karlar med vita båtar, men jag vill ändå kolla! Under har ju hänt!
Måndagen börjar bra ;)
Sol och vackert väder. Hela 8 grader imorse, kors i taket. Bådar gott, kanske det blir uppåt 12 grader mitt på dan *ironisk*
Det är finare idag, lite varmare och solen skiner så jag ska inte ironisera för mycket. Lagom är bäst!
Är nu hemma och väntar på att Maken ska komma hem med lastbilen och med virket, måste vänta så han har back-up om lastbilseländet stannar igen.
Vi har fått tid till lastbilsdoktorn på torsdag så det känns skönt. Vi har så himla bra verkstad här på byn och det är mycket värt.
Jag har fixat Makens licensansökan samt packat och slagit in paketet på det objektiv han sålt. Maken säljer ut sin digitala systemkamera just nu, han har så dåligt samvete för att en sån fin kamera bara ligger pga tidsbrist. Så vi tänkte köpa ett mellanting istället, inte billigaste kompaktaren utan en med lite mer..... *flummar ut* jag kommer faktiskt inte i skrivande stund vad det var vi tänkte köpa *inser*
Det blir en ny kamera, med sökare och som är bättre än den lilla jag har. Den är liten men inte så pytteliten som den jag har nu. Så där beskriver jag den, och så får det vara bra med det. Jag förstår att ni brinner av nyfikenhet på våra planer men ni får ge er till tåls ;)
Jag väntar alltså på att få åka ut igen. Jag ska in på apoteket och bolaget men sen är det direkt ut som gäller.
Där ska jag , spetsa öronen nu.....
-diska ett par gånger (stor disk väntar)
-kratta om jag orkar
-plantera några mindre krukor
-dricka te
-läsa bok
-slappa
Eller så tar jag bara och väljer de minst ansträngande *känner*
Vi får välan se.....
Det är finare idag, lite varmare och solen skiner så jag ska inte ironisera för mycket. Lagom är bäst!
Är nu hemma och väntar på att Maken ska komma hem med lastbilen och med virket, måste vänta så han har back-up om lastbilseländet stannar igen.
Vi har fått tid till lastbilsdoktorn på torsdag så det känns skönt. Vi har så himla bra verkstad här på byn och det är mycket värt.
Jag har fixat Makens licensansökan samt packat och slagit in paketet på det objektiv han sålt. Maken säljer ut sin digitala systemkamera just nu, han har så dåligt samvete för att en sån fin kamera bara ligger pga tidsbrist. Så vi tänkte köpa ett mellanting istället, inte billigaste kompaktaren utan en med lite mer..... *flummar ut* jag kommer faktiskt inte i skrivande stund vad det var vi tänkte köpa *inser*
Det blir en ny kamera, med sökare och som är bättre än den lilla jag har. Den är liten men inte så pytteliten som den jag har nu. Så där beskriver jag den, och så får det vara bra med det. Jag förstår att ni brinner av nyfikenhet på våra planer men ni får ge er till tåls ;)
Jag väntar alltså på att få åka ut igen. Jag ska in på apoteket och bolaget men sen är det direkt ut som gäller.
Där ska jag , spetsa öronen nu.....
-diska ett par gånger (stor disk väntar)
-kratta om jag orkar
-plantera några mindre krukor
-dricka te
-läsa bok
-slappa
Eller så tar jag bara och väljer de minst ansträngande *känner*
Vi får välan se.....
söndag 7 juni 2009
Ryggeländet
Tackar för alla fina tahandomdinrygg-kommentarer. Tyvärr har jag inte levt enligt det konceptet.
Idag har vi varit hemma för att fylla lastbilen med skräp. Detta gjordes trots onda ryggar (maken hade också ont efter gårdagens kajrivning) och vi hann halvvägs då lastbilen började strejka. Bakgavellyften gick inte att köra och då upptäcktes att något stjäl ström från batteriet så ett batteri till blev tomt på fyrtio minuter. Maken fick spel och lät finnhumöret leda honom med dålig stämning som följd *underdriver*
Nå, med hjälp av traktorn fick vi igång lastbilen så vi kunde flytta den. Den behöver dock doktor som vi hoppas få hjälp av snarast. Lastbilen behövs ju så innerligt väl just nu, virke ska inhandlas, fisk ska forslas och diverse annat...
Så det blev inte gjort idag det som tänktes, men nu är vi ute igen, vi har fikat och vilat eller mer sanningsenligt sovit en stund.
Det är ganska kallt väder även om det nu är soligt och vackert ute. När vi kom ut igen var det 15 grader i stugan så då krävdes det en rejäl brasa som gav oss på tok för varmt istället ;). Det gav en viss dåsighet som resulterades i en sovstund.
Nästa projekt ikväll är en grillning av fläskfile och grillade grönsaksknyten, till det serveras stekt rösti.
Vi struntar i bastun ikväll och ska bara ta det lugnt.
Imorgon blir en lugnare dag för mig. Jag ska iland en sväng och skjutsa hem Maken, sen åker jag ut direkt för att senare på dagen åka till hemmahamnen med båten och hämta Maken och hans virke som ska bli vår nya kaj.
Så en kort sväng iland och en lång dag med softning framför mig. Gott om tid att blogga och hälsa på ordentligt hos er... det har varit så hektiskt kring utflytten iår, ovanligt faktiskt men det beror nog på den sena utflytten. Vanligtvis flyttar vi ju ut tre veckor tidigare och nu är det mycket som händer samtidigt.
Hoppas ni har det gott alla och att ni tar vara på det vackra sommarvädret *ironisk*
Idag har vi varit hemma för att fylla lastbilen med skräp. Detta gjordes trots onda ryggar (maken hade också ont efter gårdagens kajrivning) och vi hann halvvägs då lastbilen började strejka. Bakgavellyften gick inte att köra och då upptäcktes att något stjäl ström från batteriet så ett batteri till blev tomt på fyrtio minuter. Maken fick spel och lät finnhumöret leda honom med dålig stämning som följd *underdriver*
Nå, med hjälp av traktorn fick vi igång lastbilen så vi kunde flytta den. Den behöver dock doktor som vi hoppas få hjälp av snarast. Lastbilen behövs ju så innerligt väl just nu, virke ska inhandlas, fisk ska forslas och diverse annat...
Så det blev inte gjort idag det som tänktes, men nu är vi ute igen, vi har fikat och vilat eller mer sanningsenligt sovit en stund.
Det är ganska kallt väder även om det nu är soligt och vackert ute. När vi kom ut igen var det 15 grader i stugan så då krävdes det en rejäl brasa som gav oss på tok för varmt istället ;). Det gav en viss dåsighet som resulterades i en sovstund.
Nästa projekt ikväll är en grillning av fläskfile och grillade grönsaksknyten, till det serveras stekt rösti.
Vi struntar i bastun ikväll och ska bara ta det lugnt.
Imorgon blir en lugnare dag för mig. Jag ska iland en sväng och skjutsa hem Maken, sen åker jag ut direkt för att senare på dagen åka till hemmahamnen med båten och hämta Maken och hans virke som ska bli vår nya kaj.
Så en kort sväng iland och en lång dag med softning framför mig. Gott om tid att blogga och hälsa på ordentligt hos er... det har varit så hektiskt kring utflytten iår, ovanligt faktiskt men det beror nog på den sena utflytten. Vanligtvis flyttar vi ju ut tre veckor tidigare och nu är det mycket som händer samtidigt.
Hoppas ni har det gott alla och att ni tar vara på det vackra sommarvädret *ironisk*
Fridens!
;)
lördag 6 juni 2009
Lugn dag???
Inte så lugn som det var tänkt. Får ha vilodag tisdag istället.
Idag kom T och hjälpte Maken med att riva kajen. Bilder kommer så småningom, före och efter ni vet.
Så det blev kajrivning samt eldning idag. Vi har en tunna vi eldar i, himla bra effekt blir det så det går fort att bränna bråte. Jag blev av med alla sopor (dom som Maken skulle se till att dom kom bort, men...) och massor av ris och sjörak som vi kallar det. Sjörak är kvistar, brädor och stockar som spolats iland under höststormarna.
Vi hade också en brasa direkt på stranden, riktigt mycket har eldats bort idag. Dock långt ifrån allt.
Iår gick det åt fanders med kajen, den har blivit snedare för varje år. Isen spränger upp den från sina förtöjningar så nu var det bara rivning som gällde.
Hela kajen är nu borta, endast stenpiren kvar.
Jag har krattat så nu är ryggen slut igen. Den lugna dagen blev olugn ändå, trots goda intentioner..
Imorgon ska vi iland och fylla stora lastbilen med skräp, gamla garaget ska tömmas på diverse bråte. En kökssoffa som vi inte har plats för och som farit illa, däck och flytvästar bl.a. Vi behöver utrymmet.
Sen tänkte jag köpa mer plantjord och lite fler plantor och plantera klart imorgon..
Jag avslutar med några tänkvärda ord.
Idag kom T och hjälpte Maken med att riva kajen. Bilder kommer så småningom, före och efter ni vet.
Så det blev kajrivning samt eldning idag. Vi har en tunna vi eldar i, himla bra effekt blir det så det går fort att bränna bråte. Jag blev av med alla sopor (dom som Maken skulle se till att dom kom bort, men...) och massor av ris och sjörak som vi kallar det. Sjörak är kvistar, brädor och stockar som spolats iland under höststormarna.
Vi hade också en brasa direkt på stranden, riktigt mycket har eldats bort idag. Dock långt ifrån allt.
Iår gick det åt fanders med kajen, den har blivit snedare för varje år. Isen spränger upp den från sina förtöjningar så nu var det bara rivning som gällde.
Hela kajen är nu borta, endast stenpiren kvar.
Jag har krattat så nu är ryggen slut igen. Den lugna dagen blev olugn ändå, trots goda intentioner..
Imorgon ska vi iland och fylla stora lastbilen med skräp, gamla garaget ska tömmas på diverse bråte. En kökssoffa som vi inte har plats för och som farit illa, däck och flytvästar bl.a. Vi behöver utrymmet.
Sen tänkte jag köpa mer plantjord och lite fler plantor och plantera klart imorgon..
Jag avslutar med några tänkvärda ord.
När man sätter sig ner och njuter av ingenting,
kan det kännas som allra bäst.
Nationaldagen!
Nu är ämnet som rubriken anger uttömt *flinar*
Uppe i ottan var vi. Maken vaknade av pinknödighet, stannade då upp och eldade. Så jag steg också upp och sen sov vi en stund i soffan. Mysigt att snooza med kaminens knastrande.
Igår blev en hektisk dag, vi for till grannstaden för div. inköp. Allt tar längre tid än man trott så vi var väl ute igen kring halv fem. Då stapplade jag omkring och planterade lite blommor, bl.a blåbärsbuskarna. Måste köpa lite mer plantor till veckan. Och mer jord.
Maken har nu åkt hem för att försöka tömma lastbilen, hans kollega T kom förbi strax efter redo att börja riva kajen... Så Maken kör ett kort ryck hemma och sen kommer han ut för kajrivning. Jag värmer vatten för disken just nu, en skön stund på dagen. Det är sex grader varmt, sol och jäkligt kallt. Även inne. Det betyder eldning.
En lugn dag för mej är det tänkt. Min rygg tar slut direkt, igår var hemsk, orkade inte ens blogga på kvällen. Och då fattar ni så hemsk ryggen är ;)
Idag ska jag bara kratta lite, det går hyfsat om man kör korta stunder. Kratta är inte kul men man står rak när man gör det, vi har inte heller höga krav på absolut lövfrihet precis. Ett måste det med. Med en Make som har tusen järn i elden, en Hustru som är sjuk så kan man inte göra allt med perfektion.
Även om jag kommer nära i allt jag gör *ljuger så jag tror mig själv*
Ulrika den perfekta kallas jag av dom som känner mig.
Tyvärr känner jag nog ingen då, när jag tänker efter....
Jag är så ensam....
Tur jag vet hur perfekt jag är, och allt som jag presterar.
Annars vore det synd om mig..
"Det är synd om människorna sa Strindberg".
Det var säkert det här han menade egentligen, synd om perfekta personer som mig....
Säkert var det så.
Japp.
Uppe i ottan var vi. Maken vaknade av pinknödighet, stannade då upp och eldade. Så jag steg också upp och sen sov vi en stund i soffan. Mysigt att snooza med kaminens knastrande.
Igår blev en hektisk dag, vi for till grannstaden för div. inköp. Allt tar längre tid än man trott så vi var väl ute igen kring halv fem. Då stapplade jag omkring och planterade lite blommor, bl.a blåbärsbuskarna. Måste köpa lite mer plantor till veckan. Och mer jord.
Maken har nu åkt hem för att försöka tömma lastbilen, hans kollega T kom förbi strax efter redo att börja riva kajen... Så Maken kör ett kort ryck hemma och sen kommer han ut för kajrivning. Jag värmer vatten för disken just nu, en skön stund på dagen. Det är sex grader varmt, sol och jäkligt kallt. Även inne. Det betyder eldning.
En lugn dag för mej är det tänkt. Min rygg tar slut direkt, igår var hemsk, orkade inte ens blogga på kvällen. Och då fattar ni så hemsk ryggen är ;)
Idag ska jag bara kratta lite, det går hyfsat om man kör korta stunder. Kratta är inte kul men man står rak när man gör det, vi har inte heller höga krav på absolut lövfrihet precis. Ett måste det med. Med en Make som har tusen järn i elden, en Hustru som är sjuk så kan man inte göra allt med perfektion.
Även om jag kommer nära i allt jag gör *ljuger så jag tror mig själv*
Ulrika den perfekta kallas jag av dom som känner mig.
Tyvärr känner jag nog ingen då, när jag tänker efter....
Jag är så ensam....
Tur jag vet hur perfekt jag är, och allt som jag presterar.
Annars vore det synd om mig..
"Det är synd om människorna sa Strindberg".
Det var säkert det här han menade egentligen, synd om perfekta personer som mig....
Säkert var det så.
Japp.
Inaffsädd!
;)
fredag 5 juni 2009
En snabbis hemma
Alltså en bloggsnabbis, om nu någon snuskis tänkte annat...
Vi har varit och införskaffat lite grejer, ska hem och hämta plantor bl.a. Jag köpte bambujalusier och myrr, det senare är vi i akut behov av. Vi har myror som bestämt att stacka till det mot vår stubbe, samt under vår grillplats. Det ska stävjas i tid det som stävjas ska bli (egenhändigt påhittat ordspråk).
Nu ska vi bara fylla bilen och sen ska vi ut igen för att kratta och lövblåsa, har köpt en lövblås som ska vara fiffig så vi får väl se.
Vi ska svänga förbi varvet också och införskaffa nya batterier till vårt lilla vindkraftverk, fyra för att vara exakt.
Jäkla dyrt att ha sommar säger jag bara. Sommar är dyrt i drift. Åtminstone för oss..
Nu ska jag hastigt och lustigt dra vidare, men jag kan ju gå in när jag vill nu när jag har mobilt bredband *stolt*
Vi har varit och införskaffat lite grejer, ska hem och hämta plantor bl.a. Jag köpte bambujalusier och myrr, det senare är vi i akut behov av. Vi har myror som bestämt att stacka till det mot vår stubbe, samt under vår grillplats. Det ska stävjas i tid det som stävjas ska bli (egenhändigt påhittat ordspråk).
Nu ska vi bara fylla bilen och sen ska vi ut igen för att kratta och lövblåsa, har köpt en lövblås som ska vara fiffig så vi får väl se.
Vi ska svänga förbi varvet också och införskaffa nya batterier till vårt lilla vindkraftverk, fyra för att vara exakt.
Jäkla dyrt att ha sommar säger jag bara. Sommar är dyrt i drift. Åtminstone för oss..
Nu ska jag hastigt och lustigt dra vidare, men jag kan ju gå in när jag vill nu när jag har mobilt bredband *stolt*
Så vi ses senare!!
;)
Dagens Puh
Människor som inte tänker ordentligt har inga hjärnor; snarare har de grått ludd som har flugit in
i huvudet på dem av misstag
-Nalle Puh-
torsdag 4 juni 2009
En innehållsrik dag!
Idag är en dag med varierat innehåll.
Det trevliga som inträffade var ett långt och trevligt samtal med Annika (Acka), det blev ett ganska långt samtal om ditten och datten. Om dryga två timmar räknas som ganska långt ;)
Det var då inte ett pinsamt tyst och lite trevande samtal, utan rakt på och himla kul med många skratt och fniss..
Vi avhandlade bloggar och magar, maxitrosor och bröstförpackningar ;)
Tack Annika för en otrolig trevlig stund i min annars rätt kaotiska dag!
Kaotisk var ordet ja. Maken åkte hem imorse för att göra diverse grejer, bl.a för att leta ett viktigt papper jag förlagt. Han var allvarligt oroad. På många sätt. Diskussionerna gick höga och heta. Papperena återfanns till slut, jag hade kastat dom i papperskorgen i kontoret, tänkte kasta några andra papper men kastade fel. Förlåt igen Maken min, det ska nog aldrig ske igen. För många ansvarssysslor på din fruga kan resultera i slängda papper är sensmoralen...
Maken ringde sen på eftermiddagen. Fruktansvärt arg, finnhumöret var i sitt esse. Makens pappa är från Finland men min Make och hans bror talar inte finska alls, och många andra än finnar har humör men detta är finnhumör.....
Han var vansinnigt irriterad. På allt. Lastbilen startade inte. Ena batteriet hade laddat ur. Varför? Ingen aning. Han joxade och trixade men fick inte igång den. Det var därför han for hem. För att köra fram och tömma lastbilen som är full med 600 liters fiskbingar. Sen skulle han och köpa virke till vår bro till fiskberedningen samt åka och köpa mjärdar. Han tänkte också svänga förbi glasmästaren för att visa upp de sönderslagna rutorna som tjuvjävlarna lämnat efter sig.
Igår när jag körde mellanbåten hem såg jag på ekolodet att det bara var fyra dm djupt när jag körde ut från hamnen hemma, Maken trodde jag kört fel och inte efter prickningen. Idag mötte jag honom på vår kaj när han kom hem och jag såg direkt finnhumöret skina som en gloria. Vår nya propeller för 2500 kr ska kastas till bottnen (viktigt att den kastas just i havet för Maken) för den tålde inte att ens köra i lite sand och dy. Maken körde idag i just detta och propellern var förstörd. Jävla skit. Skulle vara så himla tåligt, ja tjena!
Och idioterna i hamnföreningen som prickat så dåligt, prickarna driver med blåsten och strömmarna så nu har Maken ringt och sagt upp båtplatsen!
Helt riktigt egentligen. Det är landfasta kajer, vid lågvatten tar jag mig inte i båten själv, utan han måste köra ut båten och köra till en lastkaj så jag kan ta mig i. Det är två meter från kaj till fören! Så nu är vi utan båtplats där, och Maken har kört till närmaste båthamn (där vi också har båtplats) nu för att få skjuts hem och hämta bilen. För som det ser ut nu så tar vi oss inte hem med båt imorgon, så här lågt vatten har Maken aldrig varit med om, vi ser stenar som han aldrig sett för. Och han är född här!
Ingen bra dag för honom kan jag säga. Och särskilt som vi har lite bråttom med vissa saker, byggnationen av fiskberedningen ska vara klar om två veckor. Sen ska vi köra skräp och bråte till tippen, antar det blir fyra-fem lass och då har vi en stor lastbil, ingen fjesbil..
Samtalet med Annika var alltså extra välkommet. Kul att pratas vid när man "känt" varandra ett tag via bloggen. Det är ju inte säkert att man gillar varandra IRL bara för att man gillar läsa varandras bloggar, men jag gillade henne. Helskarpt. Jättekul var det..
Nu ska jag försöka hinna runt på en bloggrunda innan batteriet i datorn tar slut, här är el-ransonering som gäller *googlar på pris på fler batterier..*
Det trevliga som inträffade var ett långt och trevligt samtal med Annika (Acka), det blev ett ganska långt samtal om ditten och datten. Om dryga två timmar räknas som ganska långt ;)
Det var då inte ett pinsamt tyst och lite trevande samtal, utan rakt på och himla kul med många skratt och fniss..
Vi avhandlade bloggar och magar, maxitrosor och bröstförpackningar ;)
Tack Annika för en otrolig trevlig stund i min annars rätt kaotiska dag!
Kaotisk var ordet ja. Maken åkte hem imorse för att göra diverse grejer, bl.a för att leta ett viktigt papper jag förlagt. Han var allvarligt oroad. På många sätt. Diskussionerna gick höga och heta. Papperena återfanns till slut, jag hade kastat dom i papperskorgen i kontoret, tänkte kasta några andra papper men kastade fel. Förlåt igen Maken min, det ska nog aldrig ske igen. För många ansvarssysslor på din fruga kan resultera i slängda papper är sensmoralen...
Maken ringde sen på eftermiddagen. Fruktansvärt arg, finnhumöret var i sitt esse. Makens pappa är från Finland men min Make och hans bror talar inte finska alls, och många andra än finnar har humör men detta är finnhumör.....
Han var vansinnigt irriterad. På allt. Lastbilen startade inte. Ena batteriet hade laddat ur. Varför? Ingen aning. Han joxade och trixade men fick inte igång den. Det var därför han for hem. För att köra fram och tömma lastbilen som är full med 600 liters fiskbingar. Sen skulle han och köpa virke till vår bro till fiskberedningen samt åka och köpa mjärdar. Han tänkte också svänga förbi glasmästaren för att visa upp de sönderslagna rutorna som tjuvjävlarna lämnat efter sig.
Igår när jag körde mellanbåten hem såg jag på ekolodet att det bara var fyra dm djupt när jag körde ut från hamnen hemma, Maken trodde jag kört fel och inte efter prickningen. Idag mötte jag honom på vår kaj när han kom hem och jag såg direkt finnhumöret skina som en gloria. Vår nya propeller för 2500 kr ska kastas till bottnen (viktigt att den kastas just i havet för Maken) för den tålde inte att ens köra i lite sand och dy. Maken körde idag i just detta och propellern var förstörd. Jävla skit. Skulle vara så himla tåligt, ja tjena!
Och idioterna i hamnföreningen som prickat så dåligt, prickarna driver med blåsten och strömmarna så nu har Maken ringt och sagt upp båtplatsen!
Helt riktigt egentligen. Det är landfasta kajer, vid lågvatten tar jag mig inte i båten själv, utan han måste köra ut båten och köra till en lastkaj så jag kan ta mig i. Det är två meter från kaj till fören! Så nu är vi utan båtplats där, och Maken har kört till närmaste båthamn (där vi också har båtplats) nu för att få skjuts hem och hämta bilen. För som det ser ut nu så tar vi oss inte hem med båt imorgon, så här lågt vatten har Maken aldrig varit med om, vi ser stenar som han aldrig sett för. Och han är född här!
Ingen bra dag för honom kan jag säga. Och särskilt som vi har lite bråttom med vissa saker, byggnationen av fiskberedningen ska vara klar om två veckor. Sen ska vi köra skräp och bråte till tippen, antar det blir fyra-fem lass och då har vi en stor lastbil, ingen fjesbil..
Samtalet med Annika var alltså extra välkommet. Kul att pratas vid när man "känt" varandra ett tag via bloggen. Det är ju inte säkert att man gillar varandra IRL bara för att man gillar läsa varandras bloggar, men jag gillade henne. Helskarpt. Jättekul var det..
Nu ska jag försöka hinna runt på en bloggrunda innan batteriet i datorn tar slut, här är el-ransonering som gäller *googlar på pris på fler batterier..*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)